fredag, maj 04, 2007

nattliga funderinga

Fick ett fint mail från en gammal kompis idag som grubblade lite över tillvaron , framtiden och om val man gjort. Det gör vi väl alla då och då. Eftersom jag har druckit för mycket kaffe ikväll verkar jag inte kunna somna så det blir ett till lite väl personligt inlägg. Fast jag hade ju tänkt undvika såna här personliga inlägg. Får väl bättra mig i framtiden.

Jag trivs väldigt bra här och vet att jag har gjort rätt som har flyttat. Ändå kan jag tvivla. Visst känner jag mig lite ensam som jag skrev men riktigt så ensam är jag inte. Jag har mina barn och det finns någon som är himla mysig och som jag tycker om att umgås med som jag träffar ganska ofta.

Samtidigt så saknar jag Spanien i allmänhet och Madrid i synnerhet. Min kärlek till den spanskspråkiga världen kommer nog aldrig att försvinna. Jag kan absolut tänka mig att bo i Spanien igen. Fast just nu känns det osäkert om jag kommer att göra det. Gärna i Madrid men lika gärna någon annanstans i Spanien. Jag saknar en del av livsstilen som inte finns här. Klimatet naturligtvis , att kunna umgås ute året om på ett annat sätt än här. Tapas-kulturen , att bara kunna slinka in på en bar, ensam eller med familjen och vännrna , ta några tapas och dricka något gott.

Spanien för mig är mer intensiva ljud och dofter (på gott och ont) som inte finns här. Sverige är ett jättebra land att leva i men kanske mer "utslätat" än Spanien om någon begriper vad jag menar. Kanske är det ordet lagom jag menar. Livet här är mindre intensivt på gott och ont. Naturligtvis blir det vardag var man än bor. Egentligen samma vardag där som här. Spanien är inget dumt ställe att ha sin vardag på. Men just nu tror jag att jag föredrar min svenska vardag.

Det här med att börja plugga när man är ensam med två barn kan jag också tvivla på. Visst vore det bra att fixa det och jag tycker det är väldigt kul just nu. Det som får mig att tvivla är att vi lever rätt knapert och kommer att göra så ganska länge. Kommer vi att orka det och är det värt det?

Just nu är det också jobbigt att barnens pappa bor så långt borta. I synnerhet för barnen men också för honom och mig naturligtvis. Men han kommer att flytta hit och han kommer på täta besök , det finns skype och webbkameror så dom kan prata hur myckt dom vill. Mina barn mår väldigt bra här vilket också gör att det känns rätt att bo här. Det är ju ändå dom jag tänker på i första hand och försöker göra det som bra som möjligt för. Visst känns det jobbigt att det fanns barn inblandade när det blev som det blev. Samtidigt så har dom två föräldrar som gör allt för att deras tillvaro ska vara så bra som möjligt och jag tror och hoppas vi lyckats ganska bra. Men även barnen kan sakna Madrid och ibland lagar vi spanska mat och pratar spanska med varandra när saknaden blir för stor.

Totalt har jag tillringat två år i Spanien varav ett i Madrid. Det har blivit ett sorts andra hemland och språket sitter så bra att det har blivit en självklar del av mig. Ibland funerar jag naturligvis på om jag skulle ha stannat istället. Kanske skaffat jobb och egen lägenhet i Madrid eller flyttat till Costa del Sol och jobbat med turism eller inom mäklarbranschen på nåt sätt. Eller något annat jag hade hittat.

Samtidigt vet jag att jag gjorde rätt som flyttade. Jag trivs här och tillvaron är enklare men kanske lite mer "utslätad". Jag känner att studier , jobb , barn , framtid, kärleken , ja livet här, kommer att bli bra. Eller bli , det ÄR bra fast det hindrar ju inte mig från att fundera och längta till Spanien. Spanien och Madrid ligger är bara några timmars flygresa bort så det finns ju kvar och kan räkna med många besök från mig i framtiden. Fast känna mig spanska kommer jag nog aldrig att göra. Jag får betrakta och älska Spanien med mina svenska ögon.

Jag har nog ett nordiskt stråk av vemod inom mig och kan känna mg vemodig över att saker inte blev som jag trodde. Fast att det inte blir som man tror betyder ju inte att det inte kan bli bra. Trots ett visst vemod , vissa funderingar och en del ensamhet känns det ändå som det blivit och kommer att bli bra. Fast kanske bra på ett annat sätt än vad jag trodde.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är också en tvivlare. På sistone känns det som om jag blivit så mycket tvivlare att jag inte ens kan ta ett beslut (fast det kan också ha att göra med att jag faktiskt inte vet vad jag vill).

Plugga när man är ensam med två barn blir ju klart lite tuffare än om jag skulle plugga, men jag är helt övertygad om att du fixar det. Många andra fixar det, så det är klart du också gör det. Det här med ekonomin är ju inte så kul... jag tvivlar på att börja plugga på grund av ekonomin och så kommer jag på mig själv att tänk om jag hade haft barn! Samma sak med min sjukpenning nu - vilken tur att jag är ensam! Tänk om jag hade suttit här med barn, vad otroligt sparsamt jag hade fått levt då. Men det viktigaste för dina barn är nog inte pengar... det är klart att du kommer greja det ekonomiska också.

Åh, vad avundsjuk jag blir på dina spanskakunskaper! Jag vill sååå gärna ha ett tredje språk som jag behärskar så bra! Det måste vara otroligt roligt. Och med tanke på att du faktiskt behärskar spanskan så himla bra, är det ju inte så konstigt att du känner en speciell connection till Spanien...

Anna Malaga sa...

Vemod är nog nâgot vi har med oss, och det kan vara ganska positivt ocksâ. Här är det ganska svârt att känna sâ, eftersom man ständigt bomarderas av stark sol, starka ljud och starka färger.
Ibland undrar jag om det inte är typiskt svenskt att inte riktigt vâga njuta av tillvaron som den är. Det lâter ju som om allting rullar pâ nu, sâ passa pâ att njuta av att du har det bra utan att ha dâligt samvete och grubbla en massa!
Att ha det knapert är inte sâ kul, men att vara ensamstânde i Spanien är ocksâ svârt. Men här är det liksom mer OK att inte ha pengar, eftersom inte sâ mânga har det. Förhoppningsvis blir det bättre sen.
Kram,

Anonym sa...

Hej!

Förstår att det kan kännas jobbigt att inte veta om man gjort rätt, men å andra sidan kan man väl aldrig vara helt säker på det. Du skriver ju själv att dina barn mår bra nu och det är väl nåt att vara glad för, i så fall kan det ju inte vara helt fel. Pluggandet går säkert bra och gör det inte det får du väl ompröva beslutet och kanske göra nåt annat istället, men det löser sig nog då. Lycka till med allt!

Anonym sa...

Jag funderar ocksâ mycket över mitt val att bosätta mig utomlands nu när jag ska fâ barn, och inte minst den ekonomiska biten. Förut, när jag bara haft mig själv att tänka pâ, har jag aldrig reflekterat över ekonomin, men nu känns det av nâgon anledning mycket viktigare. Samtidigt vet jag ju frân min egen uppväxt (mina föräldrar pluggade under en stor del av den) att barn inte bryr sig särskilt mycket om sânt, iallafall inte förrän de närmar sig tonâren. Det finns sâ mycket annat att ge!

Pumita sa...

Det är rätt ofta jag också funderar över om jag har fattat rätt beslut och velar fram och tillbaka. Sånt tar på krafterna. Men kom ihåg att det inte finns någon som gör allting rätt och vet alltid hur man ska välja. Och det är helt OK! Väljer man fel (och det gör alla ibland) är det bara att tänka om och göra det bästa möjliga av situationen.

Skickar en stor styrkekram till dig! :)

Anonym sa...

Hej! Jag håller med Anna i Malaga... Ensamstående utländsk mamma i Spanien är verkligen ingen höjdare kan jag tänka mig. Du har gjort rätt men samtidigt förstår jag dig. Var rädd om dig!!!

Thérèse sa...

Tack och kram allihopa för alla fina kommentarer.

Johanna - jo visst är det tufft att plugga med två barn fast samtidigt kanske man på ett sätt har mer tid med dom. Jag kan lägga upp läsandet som jag vill om jag är tillräckligt disciplinerad. Jag brukar försöka tänka att pluggar jag nu så har vi det knapert några terminer men får det bättre sen. Jag är glad för mina spanskakunskaper men jag pratar inte alls lika bra spanska som svenska. Jag gör grammatiska misstag och hittar inte alltid ord. Men visst jag klarar mig utan problem i dom flesta situationer , kan läsa , skriva , förstå o.s.v.

Anna - ja , vemod och melankoli kanske blir en del av en när man växer upp i granskog , mörker och kyla ;) Nej att vara ensam med barn utan förälrar eller annan släkt i Spanien är inte så kul. Jag får nog satsa på en resa dit inom kort istället.

Molly- Ja , egentligen vet jag att jag gjorde rätt som flyttade men jag kan inte låta bli att sakna Spanien. Kanske inte livet jag levde där men landet , folket , kulturen , språket men Spanien finns ju alltid kvar.

Sofia - ja ekonomin blir definitivt viktigare när man har barn. Man tänker iallfall mer på den. Även om jag plugar så har ju barnen en pappa som jobbar och tjänar hyfsat , mina föräldrar köper också en del kläder och sånt så det går ju ingen nöd på dom egentligen.

Pumans dotter - stor systerkram till dig också. Ja grubblerier tar på krafterna och vi grubblar väl alla då och då. Jag har ändå gjort rätt men jag saknar Madrid och Spanien....

Karlavagnen - tack , nej du har rätt och jag vet att jag gjorde rätt som flyttade men samtidigt kan jag sakna landet som jag har kommit att tycka så mycket om

Carin sa...

Jag känner igen mig i en del av det du skriver, det svåra med val är ju att varje val ofta omöjliggör ett annat. Åtminstone för stunden. Man kan inte vara på två platser samtidigt, inte välja två banor i livet. Det viktiga är, och jag tror att du har just det, är tillförsikt och våga lita på sin intuition. Jag tror inte på att vi väljer fel och så blir det fel. Vi kan gå vissa omvägar, och ibland lära oss mer av just dem än allt annat, men det blir alltid bra till slut, om det är så man försöker ordna det för sig. Och ingenting är någonsin oåterkalleligt, man får alltid lov att ändra sig, göra om, göra annorlunda.
Jag tror att om man en gång flyttat utomlands och trivts, utan att egentligen ha flytt Sverige, dvs man har hjärtat på två ställen, så kommer tvivlet och saknaden att följa en i livet. Trots det tror jag att livet just så kan bli väldigt rikt.

Thérèse sa...

Carin - ja , jag valde ju inte att flytta från Spanien utan från han jag bodde med. Tanken att stanna kvar men bo själv md barnen fanns och finns givetvis. Då han är svensk i spanien å jobb i två år kanske det ändå är lättast att vi bor i Sverige. Vi hr en mycket bra relation och umgås utan problem idag. Jag kommer att åka ner och häls på innan han flyttar. Men det fungerade inte , jag vet att jag har valt rätt och hoppas att jag har valt rätt land att bo i. En del av mig vill bo och skapa en framtid i Spanien eller kanske i Sydamerika men en del av mig vill stanna här. Ibland är jag så förvirrad. Spanien är en stor del av mig men jag vet inte om jag någonsin skulle bli 100% lycklig där men det ärväl mitt vemod som tänker onda tankar åt mig , klart jag kan bli lycklig där som här

Nejma sa...

Oj, svåra funderingar... jag står i valet och kvalet själv. Jag funderar nämligen på att börja plugga igen! japp, då blir jag "ensamstående" i Marocko medan jag läser på universitetet i Spanien (distansstudier). Men jag vet inte... Det är tufft att plugga samtidigt som man har små barn, jag har redan pluggat 2 år på heltid samtidigt som jag varit hemma med barnen, så jag vet. Men du, man överlever det! Så vill du plugga är det väl självklart att du ska göra det! Alt går, bara man vill.... Jag önskar jag visste vad jag vill bli när jag blir "stor", vet inte om jag ska satsa på Pedagogía eller Filología, båda är ju utbildningar som passar bra som påbyggnad på min tidigare utbildning och som jag hoppas ger mej en del créditos när jag väl tar tag i att räkna om dom. Så om jag vore dej skulle jag satsa på utbildningen, du har ju dessutom bara nått år kvar, eller hur?

LYCKA TILL, vad du än väljer!

Thérèse sa...

Nejma - tack för uppmuntran. Ja du jag är väl också en av dom som inte vet vad jag vill bli när jag blir stor. Inte heller vet jag var jag vill bo , jag kanske skulle ha stannat i Spanien. Jag vet inte. Jag saknar ju Spanien men det ligger ju inte långt bort och går att besöka även om jag inte bor där. Just nu känner jag mig lite ensam i en nygammal stad och undrar ibland om det var rätt att flytta hit och om jag verkligen ska plugga. Jag fortsätter väl hänga över mina böcker om inte drömjobbet visar sig ;) Lycka till med ditt pluggande vad du nu väljer