möta blickar och ge komplimanger

Hittade ett intressant inlägg hos Tolken. Hon berättar om sin franska kompis som varit i Sverige för första gången. Den franska kompisen konstaterade efter hemkomsten att svenskar inte tittar på varandra. Varken i Stockholm eller andra städer dom besökte mötte människor spontant deras blick.

Jag har faktiskt flera gånger hört samma sak från utländska vänner som besökt Sverige första gången. Jag tror inte det är helt fel heller. Vi svenskar verkar undvika att möta varandras blickar så långt det går. I alla fall när det gäller personer vi inte känner. Mina utländska vänner har berättat att dom pratat med svenskar som undvikit att se dom i ögonen och det har känts väldigt märkligt.

Jag har hört någon gång att svenskar tror att en främmande person som ler mot dom på gatan antingen är amerikan , berusade , galen eller en kombination av allt detta. Riktigt så illa är det väl inte i verkligheten utan det här är ju mer ett skämt om än ett ganska träffande sådant. I alla fall om man frågar en del utlänningar som besökt Sverige.

En annan sak vi är dåliga på om man jämför med sydeuropéer är spontana komplimanger och beröm. I synnerhet till personer vi inte känner väl men jag tror att dom flesta svenskar är ganska dåliga på det även till människor som står dom nära.

I Spanien var det inte ovanligt att en man i kassan på Supermercado kunde komma med komplimanger, ja ibland nästan flirta med en. Faktiskt hände det mig på Willys här i stan förra helgen och på samma affär (samma kassör som säkert var 10-15 år yngre än mig) i veckan men det är enda gången i Sverige. Inte för att jag saknar just den biten för det kunde jag tycka kändes väl på fluget och sliskigt. Jag tycker nog trots allt att komplimanger och beröm är trevligast om det kommer från någon man känner.

En annan sak utlänningar jag känner som har besökt Sverige brukar påpeka är att det är så hiskeligt dyrt att beställa in lite vin till maten när man äter ute men det vet ju alla svenskar också.

Banco del Libro

I går delades Alma-priset ut. Ett barnbokspris till Astrid Lindgrens minne. Priset delas ut av kronprisessan Victoria vid en cermoni på Skansen. I år gick priset till den venezuelanska organisationen Banco del Libro , Bokbanken. I 46 år har denna icke-vinstdrivande institution sett till att fattiga barn i Venezuelas slumstäder och bondbyar får böcker och lust att läsa mer. Man har numera även ett eget förlag , radiosändningar , utbildning av lärare och bibliotekarier och mycket annat men kärnan i verksamheten är att sprida böcker och lust att läsa främst till fattiga områden. Det kan vara allt från Caracas väldiga slumstäder till djungelbyar och bergsbyar. Böckerna fraktas på så skilda sätt som med lastbil , flodbåt och mulåsna.

Jag tycker organisationen verkar väldigt bra och intressant. Idag kan nästan alla i Venezuela läsa och skriva men under 70-talet lär organisationen ha spelat en stor roll för utrotandet av analfabetismen (den är inte helt uttrotad , tror jag har hört att läskunningheten ligger på 80-90 % i landet)

Svenska Dagblandet har en intressant artikel om Banco del Libro som jag kan rekommendera. Den intresserade kan kika på organisationens faktaspäckade hemsida Igår sände SVT en mycket bra och intressant dokumentär om Banco del Libro. För den som missade programmet rekommenderar jag att man sätter sig framför SVT2 på lördag 15.30 alternativt spelar in och ser senare. Tyvärr verkar man inte kunna se programmet på webben men läs om det här

Mid-Autumn festival

Jag skrev ett inlägg om den hinduistiska festen Diwali som jag för några år sen upplevde på plats i Indien. När jag för några år sen besökte Hong Kong , Macao , Guandongproinsen i södra Kina och Singapore (en stad med stor andel kinseisk befolkning) firads månfestivalen Mid-Autumn festival. Det hade jag ingen aning om när jag köpte biljetten eller satte mig på planet till Asien


Ett viktigt inslag i festivalen är ätandet av månkakor , mooncakes. Dom säljs precis överallt , ofta i vackert målade askar men också på caféer , snabbköp , gatustånd och liknande ställen. Utanpå är dom bakade av en vanlig sötare och torrare bröddeg inuti har dom ofta ganska märkliga fyllningar. Det kan variera en del speciellt mellan olika delar av landet men en av dom populäraste fyllningarna är en pasta av bönor och en äggula i. Äggulan ska då symbolisera månen. Personligen så tycker jag kombinationen är en aning märklig eller iallfall ovan för en västerländsk gom men naturligtvis kunde jag inte låta bli att smaka.




Månfestivalen firas i den åttonde månen , vanligen i september enligt svenska kalendern. Det sägs att den dagen är fullmånen som rundast och klarast på hela året. Festivalen är en höstfest som markerade slutet på skördetiden och början på det mörka halvåret, men det är också en familjehögtid där fullmånen symboliserar familjens enhet och sammahållning. Förutom att man ätar familjemiddag är det vanligt att man beger sig till vissa platser för att beundra fullmånen med familj och vänner. Storslagna fyrverkerier och traditionell kinesisk drakdans brukar ingå i festlighetera. Men det förekommer en hel del lokala varianter av firandet runt om i Kina. Sedan att äta mooncakes är dock spridd övr hela landet och i områden med stor kinesisk befolkning utanför Kina.



Precis som Diwali är det en fest då städerna pyntas med massor av lyktor och ljus. När jag besökte Singapore hade man längs floden byggt en enormt lång och stor drake av massor av lyktor. Mycket vacker och imponernade. Överallt där jag var satt det mycket vackra lyktor uppe i parker och på torg. Även välgjorda miniatyrer av byggnader och djur med lyktor i är vanliga. Det är väldigt vackert att gå runt i kinesiska städer när det börjar skymma och se alla lyktor och figurer tändas under festivalen



Feste har gamla anor i Kina och den vanligaste myten förknippad med månfestivalen är den om Chang'e som efter att ha intaget ett livxelixir hennes man, mästerskytten Hou Yi, fått svävade upp till månen för att där leva som mångudinna. Berättelsen finns i ett flertal versioner. På månen sägs också en viss Wu Gang som straff för begådda synder stå och hugga på ett ständigt självläkande kassiaträd. En månhare som hjälper Chang'e att göra odödlighetselexir finns också att beskåda på den annars kalla och ödsliga månen.



För den som skulle vilja fira på plats i år infaller festivalen 25 september. Nästa år infaller den 14 september men domvackra lyktorn och upplysta drakar kan man beundra både innan och efter datumet då festivalen infaller. Även mooncakes kan man köpa långt innan och lång efter själva festdagen. Fast om det är något att rekommendera vet jag inte.

För den intresserade hittade jag det här om varianter på fyllning i mooncakes

Lotus seed paste(蓮蓉, lían róng): Considered by some to be the original and most luxurious mooncake filling, lotus paste filling is found in all types of mooncakes. Due to the high price of lotus paste, white kidney bean paste is sometimes used as a filler

Red bean and other sweet bean pastes (豆沙, dòu shā): Bean pastes are some of the most common fillings found in Chinese desserts. Although red bean paste, made from azuki beans, is the most common worldwide, there are regional and original preferences for bean paste made from Mung bean as well as blak bean known throughout history.

Jujube paste (棗泥, zǎo ní): A sweet paste made from the ripe fruits of the jujube plant. The paste is dark red in colour, a little fruity/smoky in flavour and slightly sour in taste. Depending on the quality of the paste, jujube paste may be confused with red bean paste.

Five kernel (五仁, wǔ rén): A filling consisting of 5 types of nuts and seeds, coarsely chopped and held together with maltose syrup. Commonly used nuts and seeds include: walnuts, pumpkin seeds watermelon seeds, peanuts, sesame, or almonds. In addition, the mixture will usually contain candied winter melon, chinese dried ham or pieces of rock suger as additional flavouring

kvällsmänniska och frukost

Pumans dotter har skrivit om kvällsmänniskor och morgonmnniskor. Hon har t.o.m en omröstning på sin sida där man kan svara på om man är nattuggla eller early bird. Själv är jag definitivt kvällsmänniska. Jag är effektivast på kvällen och har svårt att lägga mig tidigt. Jag gillar inte att gå upp på morgon och är nog inte så roligt sällskap på morgonen. Jag är inte särsklit pratsam eller munter på den tiden av dygnet. Jag går mest omkring i någon slags dvala och vaknar långsamt upp och känner hur kropp och tanke långsamt blir mer och mer fungernade.



Jag har väldigt svårt att äta ordentligt på morgonen. Under hela min uppväxt tjatade min grötätande familj på mig att jag måste äta ordentligt , frukosten är dagens viktigaste mål och annat strunt. När jag blivit äldre har det varit andra som tjatat på mig tills dom tröttnat och insett att jag är och förblir kass på frukost. Talesättet "Ät frukost som en rikeman, lunch som en välbärgad och kvällsmat som en fattigman" skulle jag helst vilja vända på för lunch och middag har jag inga problem med. Så tyvärr har jag rikigt usla frukostvanor på sin höjd en kopp kaffe eller te och en liten brödbit eller möjligen lite yoghurt.



I Spanien är det här helt normala frukostvanor eller kanske t.o.m mycket. Många nöjer sig med en kopp kaffe på morgonen , matvraken tar en brödbit till kaffet. Rökaren nöjer sigofta med en kopp kaffe och en cigarett. Flera av mina spanska vänner blev förvånade när jag berättade om svenska frukostar med gröt , fil, müsli OCH mackor gärna fullkorn... I Spanien är vitt bröd det dominerande till både frukost och annat. Chocolate con churros äts också till fruost i Spanien , gott och trevligt men kanske inte det nyttigaste man kan äta



Nackdelen med att ha svårt att äta ordentligt på morgonen är att man hinner bli ganska hungrig innan lunch men det går ju att bota med en frukt eller något. Är jag ledig gör jag gärna något annat innan jag äter frukost eller sitter väldigt länge vid frukostbordet. Då brukar det gå att peta i mig mer men att hälla müsli och kli i min yoghurt eller sleva i sig en tallrik gröt känns för mycket även då.



Personligen har jag svår att tro att spanjorer , fransmän , italienare och andra folk i Sydeuropa kan ha helt fel. Jag tror vi i Sverige kanske överdriver frukostens betydelse en aning. Trots mina usla frukostvanor äter jag väldigt hälsosamt , mår bra och har aldrig varit överviktig.



Jag har inget emot spanska frukostvanor som består av kaffe , en bit vitt bröd med olivolja och eventuellt en ostbit. Gott och alldeles lagom för mig. Kaffet får mig dessutom att vakna och bli människa igen. Däremot har jag lite svårt för vissa spanska föräldar som ger sina barn bullar med chokladfyllning och liknande till frukost. Tyvärr inte helt ovanligt. Söt och sliskig marmelad är också populärt på spanska frukostmackor och det tycker jag är lite för sliskigt att äta på morgonen.



Jag får ytterst sällan eller aldrig kommentarer för att jag inte äter kött och fisk men mina dåliga frukostvanor brukar svenska vänner som äter frukost med mig så gott som altid kommentera. I Spanien är min brist på intresse för en rejäl frukost "så man står sig länge" något helt normalt och komenteras inte. Gröt- och fil-ätaren kan nog räkna med en och annan kommenter om han eller hon äter frukost med en grupp spanjorer.



Kvällsmänniska komme jag nog alltid att vara. Har inte blivit "botad" trots att det funnits långa perioder jag varit tvungen att gå upp tidigt. Har en kompis som är extrem morgonmänniska och inte gillar att ligga och dra sig i sängen. Jag tycker det är het obegripligt att hon är uppe 7-8 på morgonen och fixar massor även om hon är ledig och kan sova. Hon äter rejäl grötfrukost också.... fast jag vet inte om kvällsmänniskor är sämre på frukost än morgonmänniskor. Skulle ju kunna stämma på Spanien där nästan alla verkar vara kvällsmänniskor , fast dom är uppe på morgonen också. Ibland undrade jag när madridborna sov och man brukar ju kalla Madrid för staden som aldrig sover. På något mystiskt sätt verkar dom ha avskaffat sömnen....



I många länder består frukosten avmiddagsmålets rester så när jag bodde hos en indisk familj fick jag äta en skål uppvärmt ris på morgonen. Min japanska vän äter risbollar med noriark som doppas i grönt te till frukost. Kanske inte min persoliga favoritfrukost men det går absolut ner när jag blir bjuden. Ris och alg bollarna doppade i te är faktiskt riktigt goda.



Oliver kan man alltid äta oavsett tid på dygnet. Smakar oftast bättre i Spanien än här och serveras ofta i en liten skål till all mat eller dryck man beställer.

Diwali

Jag besökte Indien hösten 2003 och när jag var där firades en av hinduimsens stora högtider. Ljusfesten Diali som firas till minnet av guden Ramas återvändande från exilen. Jag är ganska dålig på indska gudar och mytologin så jag vet bara att Rama är en av dom viktigaste gudarna inte varför han levde i exil.



Jag befann mig i staden Dungarpur när festen firades. Det var mycket ljus ,blommor och utsmyckningr med lampor. Väldigt fint på kvällen. Det var också massor av fyrverkerier och smällare. Indiska smällare är inte som svenska kinapuffar utan mer som mindre bomber. En smått berusad herre förklarade för mig att smällarna måste höras ordentligt för dom skulle väcka eller uppmärksamma gudarna så dom också kunde se firandet. Varje år skadas och dödas många indier och särsklit då barn av smällare och fyrverkerier.



Diwali är ändå en glad och ljus fest. På kvällen åkte vi in till staden Dungarpur och eftersom den ligger bortom allfartsvägarna är besökare sällsynta och speciellt så långväg besökare som från Sverige. Man fick otroligt myckt uppmärksamhet bara man visade sig ute. Speciellt från barn. Fast dom var bara vänligt nyfikna så det var inte så jobbig uppmärksamhet även om jag personlien föredrar at gå runt utan att bli uttittad eller förföljd av en skock glada barn.



På stan var alla affärer öppna och det brann ljus överallt och det va mycket lampor och ljusslingor uppsatta. I affärerna bjöd ägarna på snacks och skakade hand med förbipasserande. Vi gick runt , åt snacks , önskade happy diwali , kramade på barn och hade allmänt småmysigt. Ska väl ärligt säga att snacksen inte var så roliga mest frön och nötter som smakade ganska lite. Mycket folk ute också. Ganska lugnt. Mycket av en familjefest och väldigt nyktert även om en och annan hade sett till att berusa sig rejält. I mindre indiska städer dit få turister kommer finns sällan barer och sånt då renlärga muslimer och hinduer inte ska dricka alkohol. I Dungarpur stod gubbar och drack i spritaffären. Men i svenskar var nyktra och städade på stan.



Sen blev det hem och äta en god middag vår kock hade lagat. Han lagade fenomenal indisk mat. Jag åt bara indiskt i drygt en månad , dels som kocken lagade , dels hos familjen jag bodde och lite på restaurang. Jag tröttnade inte. Efter maten blev det några indiska öl och kocken, jag och några till ägnade oss åt smällare och fyrverkerier. Hela natten smällde det rätt bra överallt. Ändå är det säket mycket värre i stora städer. I små fattiga byar därmin indiska familj bodde har man sällan råd att köpa smällare utan man nöjer sig med att kä sig så fin man kan , ha kokosolja i håret om man är kvinna så det ska bli blankt och väldoftande och tända ljus utanför huset. Har man kor, getter eller andra jur med horn målar man hornen i glada färger. Ibland enfärgat ibland randigt i många färger. Färgen satt kvar flera veckor på djuren i byn.



En annan populär sak att göra inför Diwali , iallfall i södra Rajasthan där jag var, är att kinnorna målar händerna med henna i vackra mönster. Det är populärt på alla relgösa fester , bröllop och likande. Några av mina svenska kompisar gick till ett ställe och fick jättefina hennamänster på händerna. Jag provade tyvärr inte det själv men det vore kul att göra någon gång. Hennamålningar på händer och fötter är ju vanliga i många länder inte bara Indien.

För den som skulle vilja uppleva Diwali på plats infaller det i år 9 november och nästa år den 28 oktober. Jag vet inte hur firandet skiljer sig i olika delar av landet men det är en stor och viktig fest i hela Indien som överallt firas med ljus och fyrverkerier. Jag har ju bara sett det på plats i en liten småstad i södra Rajasthan och vet inte hur det ser ut i storstäderna eller mer välbärgade områden.

boktips om Indien

En bekant som bott och arbetat i Indien i över tio år och är mycket kunnig om landet tipsade mig om en jättebra bok om landet. Jag köpte bken i Dehli , har läst den och kan inte annat än instämma. Min bekant tyckte det var en av dom absolut bästa me samtidigt lättläsa böcker för den som vill få en en överblick av och kunskap om landet.



Boken heter India Unbound - from independence to the Global Information Age och är skriven av Gurcharan Das. Jag vet inte hur lät den är att å tag på i Svergie men det finns ju internationella bokhandlar på nätet och bokaffärer brukar kunna ta hem böcker om man ber dom.

Ekonomen Amartya Sen som fick Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne 1998 (det vi brukar kalla Nobepriset i ekonomi fast det inte är ett riktigt nobelpris och med riktigt menar jag inte en av dom pris Alfred Nobel utsåg) för sin forsking om svältkatastrofer, samhällelig utveckling, välfärdens ekonomi och fattigdomens underliggande orsaker. Han skriver om Gurcharan Das bok
"It is a wonderful book - a great mixture of memoir , economic analyis , social investigation, political scrutiny and managerial outlook being thrown into the understanding of India"

reseskilldring från iberiska halvön

Nu har jag varit dålig på att uppdatera igen. Eftersom jag är tom i huvudet på idéer blir det lite fulblogg , främst för er som är intresserade av Spanien.

"Innevånarna är mycket gästvänliga och stolta , induvidualister på gänsen till arroganta, oblyga inför omivningen samtidigt som de avskyr när någon utifrån lägger sig i deras privata angelägenheter"

Citatet hittade jag i Thomas Gustafssons bok Spanien - sol och skugga. Men det är inte han som har skrivit det utan det är skrivet ca år 50 f.Kr av den grekiska geografen Strabon. Just det här citatet är från en reseskildring från den iberiska halvön och beskriver befolkningen där. Inte en helt felaktig beskrivning av dagens spanjorer heller, om man generaliserar.

huvudvärk

Nu har jag ont i huvudet igen. Tycker jag får det titt som tätt och som vanligt glömer jag alltid att köpa huvudvärkstabletter när jag är i närheten av ett apotek. Tänkte att någon kanske har någon bra huskur mot huvudvärk. Inte ligga i ett kolsvart rum och äta laktrits som jag blev tipsad om en gång. Det funkar inte och är förfärligt tråkigt. Har någon en effektiv huskur mot grubblerier tas den också tacksamt emot.

hur normal är du?

Hittade det här testet hos Pumita. Är lite förvånad över resultatet för jag trodde jag var otroligt normal men tydligen inte.... Blev lite besviken också för jag känner mig extremt vanligt och vill inte vara något annat än vanlig. Fast jag litar inte på det här testet , dom som träffar mig skulle knappast definiera mig som någon sorts kuf.

You Are 35% Normal

You sure do march to your own beat... But you're so weird, people wonder if it's a beat at all You think on a totally different wavelength And it's often a chore to get people to understand you

How Normal Are You?

bloggtips om Spanien och Kuba

Jag har lagt upp två nya bloggar på mina länkar. Båda är skrivna av Thomas Gustafsson en om Spanien och en om Kuba. Thomas Gustafsson är väldigt kunnig och bloggarna välskrivna så alla som är intresserade av Spanien eller Kuba bör kika på dom. Kubabloggen är också neutral och nyanserad på ett sätt som är sällsynt i svensk media och debatt där folk brukar antingen älska eller vanligtvis hata Kuba.

Thomas Gustafsson har också skrivt den utmärkta boken Spanien - Sol och skugga som borde vara ett måste för alla som är intresserade av Spanien. Här tas verkligen allt om landet upp från tidig historia till modern vardagsliv och olika aspekter av det spanska samhället. För att citera Ingvar Oldsberg "Jättebra bok där man får historia, tjurfäkteri, statsskick, Francoperiod, morer, idrott, författarskap Don Quijote och mycket mer."
Han har också skrivit en utmärkt Madridguide som heter Madrid - staden som aldrig sover. Författaren har i flera år varit bosatt i staden och kan verkligen sitt Madrid.

månadens inlägg - en resa

Vi är ett gäng bloggare som varje månad den 20de skriver ett månadens inlägg på samma tema. Den här månaden ska vi skriva om en resa. Mitt är tyvärr lite försenat den här gången men nu har jag äntligen kommit till skott.

Den resa som har gjort djupast intryck på mig är nog min resa till Indien. Att bo och leva med fattig familjer på den indiska landsbygden "in the middle of nowhere" var otroligt jobbigt men lärorikt. Att komma så nära fattigdomen gav mig ett annat perspektiv på livet och för mig är bekämpning av fattigdomen i världen något oerhört viktigt.

Nu har jag skrivit så mycket om Indien och även om jag kan skriva hur mycket som helst om det tänkte jag välja en annan resa som jag gjorde för ganska längesen. Också den ganska speciell.

I augusti 1991 blev Estland självständigt efter att Sovjetunionen hade kollapsat. Jag bodde då som nu i Uppsala och universitetet här i stan hade ett intensivt utbyte med universitetet i Tartu i sydöstra Estland. En bekants mamma som jobbade på universitet var engagerad utbytet och letade sovplats till estniska forskare som skulle komma hit. Jag delade en lägenhet med en komps och vi tyckte att vi kunde ta emot en est några dagar.

Våren 1993 blev jag uppringd av en forskare på en instution och som tack för att jag haft en est boende hos mig blev jag inbjuden att följa med och lämna över gamla datorer till universitetet i Tartu. Vi skulle bo hos ester , resa runt i landet och ett visst program ingick. Allt även flygbiljetten skulle jag få gratis så självklart tackade jag ja.

Vi kom till huvudstaden Tallin och blev guidade runt i den vackra gamla stan innan vi åkte ut till en gräslig betongförort och blev bjuden på sibirisk mat av en kvinna från Sibirien vars son var någon slags forskare och involverad i det svensk-estniska forskarutbytet som jag hade ganska dålig koll på. På kvällen tog vi tåget till Tartu som är en verklig pärla men man fick verkligen känslan av att vara förflyttad in i någon gammal pisnerfilm från 40-talet. Bara Edvard Persson saknades.

Vi fick diverse guidning både i staden och på olika universitetsbyggnader. Tjejen jag bodde hos var hur gullig som helst även om vi knappt kunde prata med varandra. Hon gav mig sin säng och sov själv på golvet , fixade vegetarisk mat till mig fast hon verkade tycka det var underligt att inte äta kött. Hon bodde i en väligt liten etta utan varmt vatten och pratade förutom estniska bara ryska så min engelska funkade ganska dåligt.

En dag blev vi bjudna på en typisk estnisk bastufest på landet. Vi åkte ut en bit utanför stan. I ett litet hus som låg vackert fanns ett stort bord med buffémat uppdukat och givetvis ett stort kylskåp fullt med iskall öl och vodka. Innanför matrummet låg bastun och duschar. Vi fick lära oss att man bastar hela dagen. Man går in i astun 10-15 minuter sen går man ut , äter lite , dricker lite öl , röker , andas frisk luft, pratar eller vad man nu vill en stund. Sen in i bastun igen. Så höll vi väl på större delen av eftermidagen. Kul sätt att basta. När kvällen kom kände vi oss sugna på lite fest så våra estniska värdar lovade att ta oss till stans bästa bar. Vi tog en taxi men istället för att köra in i centrala stan körde taxin till det stora sjukhusområdet. Lite tveksamma klev vi av utanför akuten. Ännu mer tveksamma gick vi in på akuten. Där inne fanns en typisk sjukhuskorridor med en hiss. Vi åkte ner en våning , till källarn. När hissdörrarna öppnades möttes vi av en röd heltäckningsmatta och röda sammetstapeter , en stor bar , extremt rökig lokal och massor av folk. Kul men lite udda ställe. Senare på natten hamnade vi på efterfest hos en antropolog med ett enormt skägg och väggarna fulla av yxor från Sibirien. Han studerade visst olika folk som levde med renar på den sibiriska tundran. Yxorna gick utmärkt att öppna öl med i brist på ölöppnare.

Efter någa dagar i Tartu blev det dags för rundresa. Vi reste till Päru och Haapsalu. Haapsalu är en liten vacker stad somligger vackert vid havet och här växte Ilon Wikland som har illustrerat många av Astrid Lidgrens böcker upp. Många av hennes illustrationer är hämtade från miljöer i stan och en gammal slottsruin i stadens utkant ska ha varit förebild för Mattisborgen i Ronja Rövardotter.

Från Haapsulu tog vi färjan till Dagö och besökte dom gamla svenskbygderna där. Mycket intressant. Landskapet på Dagö påminde väldigt mycket om Gotland. En vacker och mysig ö med en intressant historia.

Vi hann också med att besöka en vingård som dom kallade det. Det var stora äppelodlingar där det gjordes äppelvinsom var riktigt gott men farligt starkt fast det är en annan historia. Blev lite äppelvinsfest och grillning på Dagö. Det är klart att ett besök hos en äpelvinstillverkare inte är lika intressant som att besöka en spanska bodega och se hur vinet tillverkas. Men esterna som jobbade med äppelvinet var otroligt stolta över sitt vin.

Eftersom det är 14 år sen jag var i Estland antar jag att landet förändrats en hel del. Det skulle vara väldigt roligt att åka tillbaka. Det är ett jättefint land och var iallfall när jag var där väldigt billigt. Människor var otroligt vänliga och gästfria men det var lite si och så med språkkunskaper. Förutom estniska och ryska fanns en del som kunde tyska. Intresset för att läsa svenska fanns också. Vi besökte instutionen för svenska på Tartu universitet och där gick ganska många studenter som blev glada att få öva sina svenskaunskaper på oss. En gotlnning i sällskapet hade dom så svårt att förstå att dom tvivlade på att han pratade svenska.
Jag skulle tro att kunskaper i engelska är mer spridda idag än för 14 år sen och även om man inte har något gemensamt språk brukar det alltid gå att kommunicera med människor ändå.

Läs fler månadens inlägg hos Anna Malaga , Pumita , Tolken , Barajagjohanna , Robban och Sofia , Krokofanten , Nejma , Brazilian Linda , Carin , Tokyo-Linda , Annelie , Haydee , Jove och Agnes

födelsedag

Tack för alla grattis på födelsedagen-hälsningar här på bloggen. Sånt lir man glad av. Jag hade en jättebra dag. Åt chokladtårta med minabarn och mina föräldrar , kompisar kom ihåg mig och ringde och messade.



En väldigt rolig sak som jag fick igår var en bok Pasión India , från min bloggkompis Anna i Malaga. Jag har inte hunnit läsa så mycket men har redan fastnat. Verkar mycket spänannde. Kul att läsa på spanska också , även om jag äser och skriver mail , läser tidningar , barnböcker och annat på spanska var det längesen jag läste en riktig bok. Tack så mycket Anna , jag blev jätteglad. Skulle det vara så att jag bloggar lite dom närmaste dagarna kan det mycket väl bero på att jag har fastnat i boken. Ni som är nyfikna på vad boken handlar om kan läsa om den här.



En salladsskål har jag länge önskat mig så jag blev jätteglad när jag fick den här fina. Det syns inte på bilden men den är väldigt stor så ska jag någon gång göra bål kommer den också väl till pass. Jag har ju tänkt tanken på en inflyttningsfest men jag får se. Fick även en dvdspelare och vackra blommor. Eftersom jag gillar att titta på film och hyr ganska ofta så har jag saknat min dvd som är kvar i Madrid. Finast var förstås en teckning på en tårta som dottern hade ritat.



Nästa helg kommer barnens pappa från Madrid så då blir det nog lite firande och jag håller tummarna för att det firandet ska innehålla lite spanska godsaker. För säkehets skull kommer jag väl att mycket tyligt tala om för honom vad jag saknar för godsaker dagarna innan han kommer så han har tid att handla.

försenat månadens inägg

Idag är det 20 maj och vi är ett gäng bloggare som skriver ett inlägg på samma tema den 20de varje månad. Jag har tyvärr haft en massa annat för mig och knappt suttit framför datorn dom senaste dagarna. Ja, jag har faktiskt inte ens kollat mail på hur många dagar som helst. Så om någon som läser det här har mailat vet ni varför det har varit tyst från mig. Jag kommer nog inte att få ihop något inlägg om en resa idag , som är den här månadens tema.

Imorgon ska jag roa mig med att fylla år , även om det inte blir något spektakulärt firande så kommer det nog inte att bli så mycket bloggande. Har inte så många andra planer än att äta god middag , chokladtårta och umgås med nära och kära. Bara försöka ha en så mysig dag som möjligt.



Men senast på tisdag ska jag ha fått ihop ett inlägg om en resa. Det är ju ett tema jag tycker är kul att skriva om så något får jag helt säkert ihop. Surfade runt som hastigast och tittade på några andra månadens inlägg som var mycket bra och läsvärda.

Grattis Norge

Eftersom det är den norska nationaldagen idag och den firas som bekant med pompa och ståt så tänkte jag ägna vårt västra grannland några rader.

Alltså jag gillar Norge. Jag har till och med norskt påbrå om man rotar längre tillbaka i släkten. Det är ett mysigt land och norrmän är mysiga. Tänk bara att efter en fest, dejt eller något få höra att det var kempeskoj igår. En norrman som jag var på museum i Köpenhamn med berättade för mig att Kleopatra blev biten av en gifteslang (enligt sägen begick Kleopatra självmord genom att låta sig bitas av en giftorm).

Jag har varit i Norge flera gånger men tyvärr ännu inte besökt Oslo och dit skulle jag verkligen vilja åka. Alla jag känner som varit där säge att det är en trevlig stad.

Så finns det ju naturligtvis en massa skämt om norrmän på svenska och norrmännen berättar svenskhistorier. Dom flesta Norgehistorier är rätt dåliga så jag tänkte ta lite norsk språklektion på så kallad skämtnorska och hoppas med lite påfyllning av ord i kommentarerna

Klumpesnusk - gruppsex
Fläskeklämma - korsett
Tuttekasse -behå
Guleböj - Banan
Tallefjant - Ekorre
Skogsharald - Tarzan
Metallgutten - Stålmannen
Klappeslang - skallerorm
Bladesamling - Bok
Brusefåtölj -Toalettstol

Buskeharald              Tarzan
Fjuneflås                Hårfön
Flaxehytt                Flygplan
Fröjdepinne              Snopp
Fröjdepinnebeskyttelse   Kondom
Furufjanten              Ekorren
Guleböj                  Banan
Kadavermos               Köttfärs
Kempetorsk               Haj
Køpelåne                 Hyra
Orangekula               Apelsin
Pansartax                Krokodil
Periskophäst             Giraff
Piggdekk                 Dubbdäck
Pustepjæxer              Joggingskor
Rullebrum                Bil
Rumpekrafs               Toalettpapper
Skuttefodral             Träningsoverall
Slurpeslang              Sugrör
Snurregummi              Däck
Snuskepølse              Bajskorv
Strapatspose             Ryggsäck
Vaskenalle               Tvättbjörn
Vifteremmer              Vindrutetorkare
Ængsbiljard              Golf

att pruta eller inte pruta

Hittade ett intressant inlägg hos Nadia om prutning . När man reser i fattiga länder och vill köpa något eller åka taxi eller något liknande blir det oftast förhandlande om priset. Många gånger går säkert lokalbefolkningen ut med ett högt bud eftersom man uppfattas som rik västerlänning. Ofta är inte shopping och taxiresor i fattiga länder särsklit dyrt för oss svenskar heller. Jag kan känna att det känns okey att betala lite mer om det gynnar lokala familjer som lever under små omständigheter.

Samtidigt kan det vara oerhört påfrestande och irreterande att känna att folk ser dig som en vandrande penningpung som dom vill tjäna s mycket pengar på som möjligt. Den här upplevelsen får man väl främst på platser dit många västerländska turister söker sig. Två exempel jag själv kommer att tänka på är staden Panajajel i Guatemala och Udaipur i Indien.

Vistas man en längre tid i ett land där prutning hör till vid alla affärer kommer man snabbt in i det och börjar pruta utan att tänka på det. Visar man ointresse för en vara eller pratar spanska i Latinamerika , som en läsare skriver i en kommentar till Nadias inlägg, sjunker också priset direkt.

Jag har sett svenskar stå och försöka pruta ner priset med ett par kronor. Ett par kronor som inte är mycket för dom men kan betyda mycket för den lokala försäljarenoch hans eller hennes familj.

Intressant ämne som går att skriva och diskutera hur mycket som helst om. Rekommnderar Nadias intresanta inlägg och hoppas på lite intressanta kommentarer här.

brittiskt vin

Med tanke på att Nicolas Sarkozy svor den franska presidenteden idag och nu är Frankrikes president tänkte jag skriva om något franskt. Det här inlägget riskrerar väl att bli ett internt inlägg för oss frankofiler men jag hoppas ni andra finner det lite kul. Det är ett ihopkok av sånt jag hört och läst för ganska längesen så jag har inga säkra belägg för att allt är sant men det är en kul historia ändå.

För några år sen hörde jag en ganska rolig grej som jag inte har undersökt om den är sann eller inte. Kanske vore det dumt att kolla upp det för då riskerar jag ju att förstöra en kul historia. Åtminstone en historia som alla franofiler förmodligen tycker är kul. Alla vet ju att trots att det är längesen Frankrike och England krigade så råder forfarnade en rivalitet på skoj och allvar mellan länderna.

Alla fransmän vet att England ligger under ett permanent stationärt lågtryck. Den engelska maten är totalt oätlig. Ska man äta bra i England ska man äta två frukostar sa en fransman till mig som beskrev hur han hade blivit serverad en oätlig skosula på en brittisk middag. Jag har hört att en fransk tidning liknande prins Charles vid en Folksvagen Bubbla med öppna dörrar och de engelska drottningen figurerar ofta i fransk press när hon petar näsan eller gör något annat drottningar inte förväntas göra.

Några irländare lär ha åkt till Paris för att sälja en spritsort som hette Irish mist. Om historien är sann hade dom mötts med skepsis och kommentarer som att alla vet ju att Irland är ständigt insvept i dimma men varför ska man dricka den?

För en äkta fransman är vin heligt och vinet man dricker ska helst vara franskt. Mina franska kompisar i Spanien såg med förskräckelse på när spanjorer blandade vin med coca cola , casera och annan läsk. Så gör man bara inte. Varje fransman vet att det bästa vinet kommer från Frankrike.

I Sydengland odlas också vin. Inte mycket men det finns faktiskt engelska vingårdar. Några modiga pionärer fick för ett antal år sen för sig att försöka sälja brittiskt vin i Frankrike. Naturligtvis stod flaskorna och dammade i varuhusen. Alla fransmän vet att allt brittiskt är fullständigt oätbart och odrickbart. Då ordnade dom brittiska vinförsäljarna provsmakning i franska varuhus. I Spanien , Frankrike och många andra länder där alkohol säljs i affärerna är det inte ovanligt att man ibland kan provsmaka vin eller öl i affären precis som vi kan provsmaka kex eller ett nytt pålägg på ICA och Konsum.

Få vågade sig fram och provsmaka något så skumt som brittiskt vin. Fransmännen gick omvägar runt provsmakningsstället i varuhuset. Fortfarande ville ingen köpa vinet. Men plötsligt tog försäljningen fart. Den riktigt sköt i höjden. Alla ville köpa brittiskt vin.

Naturligtvis kunde ingen fransmän tänka sig att dricka brittiskt vin men man köpte det och gav bort det som present. Mottagaren öppnade paketet , tittade på flaskan och fick sig ett gott skratt. Flaskan blev naturligtvis stående framme för att visa vänner och bekanta som kom på besök så även dom fick sig ett gott skratt.

Som sagt jag har inte belägg för att följande historia är 100% sann men den skulle kunna vara det. Allt jag skriver här på bloggen behöver inte heller vara 100% sant för det här är ingen faktabok eller uppslagsverk. Jag har hört den någon gång för flera år sen och det om Irish Mist har jag läst någonstans. Minns inte var. Det är inte meningen att måla upp någon nidbild av Frankrike här , tvärtom. Jag älskar allt franskt sjukt mycket. Jag älskar fransk mat och dryck. För mig är det här bara en kul historia (sann eller osann) om en fransk-brittiska rivaliteten eller hatkärleken. Jag gillar naturligtvis även England men tvingas jag välja mellan Paris och London är valet inte svårt.

synen på alkohol

Till alla som är intresserade av Spanien kan jag varmt rekommendera Thomas Gustafssons utmärkta bok Spanien sol och skugga. På ett ställe läser jag.

"Den spanska dryckeskulturen innebär också att en spanjor aldrig blir full. Spanjorer som druckit för mycket blir istället sömninga och går hem. Det finns inget som heter "dåligt ölsinne" i Spanien. Den enda gång man kan se bråk på krogen i Spanien är när två vänner börjar gräla om vem som ska betala. Båda vill betala"

Ovanför det här stycket skriver Thomas Gustafsson om att det kan betraktas som oartigt om man som svensk reser sig och går fram till baren och beställer ett glas åt sig själv. I Spanien och många andra länder frågar den som ska beställa om någon annan vill ha , beställer och betalar för alla. Näst gång betalar någon annan och i längen jämnar det ut sig. Men så blir man ju inte heller ruinerad av att köpa ett par öl i en spansk bar.

Men jag instämmer bara delvis i den kursiverade texten som är ett citat ur boken. Visst blir spanjorer också fulla. Jag kan hålla med om att en spanjor som druckit för mycket oftare går hem och sover än en svensk som gjort samma sak. Svensken vill gärna dricka ännu mer när han har druckit för mycket.

Som sagt även spanjorer blir fulla , kanske särskilt yngre. Även om man inte har traditionen att nu-ska-vi-supa-oss-så fulla-vi-bara-kan-och-helst-inte-minnas-något-imorgon i Spanien. I Sverige har att dricka i större utsträckning haft som syfte att bli ordentligt packad. Spanjorer har inte som mål att bli fulla när dom börjar dricka iallafall men det händer naturligtvis ändå.

En full svensk kan tafsa på svägerskan , säga att chefen är tjock och luktar illa , spy på den orientaliska mattan i vardagsrummet , förolämpa främlingar han möter på gatan och ja , kort sagt göra vad han vill och ursäkta sig med att han var ju full igår. En full spanjor däremot åller på sin värdighet och säger och gör inget konstigt och kan inte ursäkta ett underligt betende med att han hade tagit sig en ordentlig bläcka.

Jag tror att beteendet när man dricker alkohol är den största skillnaden inte antal centiliter man dricker. Visst har man en annan kultur i Spanien där det är accepterat att gå till en bar och ta en eller ett par glas efter jobbet och dricka vin till maten hemma även en vardagskväll. Vin brukar också ingå i barernas prisvärda lunchmenyer menu del dia och det är inget konstigt att dricka vin till lunchen. Många spanjorer jag känner gör det dock inte när dom jobbar.

Alkohol är också mer laddat och spännande i Sverige än i Spanien. Kanske för att det uppfattas som lite förbjudet. Många svenskar beklagar sig över att man inte kan köpa vin på ICA och Konsum som i dom flesta andra sydeuropeer har nog svårt att förstå vårat Systembolag och tycker säkert att dom svenska krogpriserna är hutlösa.

Jag har hört att vi närmar oss varandra i nord- och syd-europa när det gäller sättet att dricka. Numera har man i norr på många sätt tagit till sig det sydeuropeiska dryckesmönstret och att gå till baren med jobbarkompisara efter jobbet en vardag då och då är betydligt vanligare nu än för 10-20 år sen. Vi dricker mer vin som måltidsdryck nu än för 20 år sen. Sydeuropeerna lär ha anammat vårt nordeuropeiska sätt att supasig fulla. Hur mycket såna här rapporter stämmer vet jag egentligen inte. Jag dricker ganska lite och super mig sällan full , det klarde jag av i ungdomen rätt många gånger så nu känns det bättre att hålla det på en mer sansad "vuxen" nivå. Jag ska väl också i ärlighetens namn säga att jag har inte varit på en svensk bar sen i somras och dom senaste 2-3 åren jag varit på svenska barer kan nog räknas på ena handen. Jag är alltså ingen flitig barbesökare i Sverige , skulle kanske vilja vara något flitigare , men i Spanien gillar jag att gå ut och dricka ett glas vin eller två och äta några tapas.

Mina tolkningar och funderingar på typiskt spanska och typisk svenska fenomen är som alltid grova generaliseringar och på inget sätt någon absolut sanning. Ni är ju en del som läser här som känner till Spanien så både ni och alla andra får naturligtvis protestera högljutt om ni inte håller med mig.

synen på arbete

I Thomas Gustafssons utmärkta bok Spanien sol och skugga läser jag:

"I den lutherska kulturen har arbetet en central roll i människors liv och många svenskar klassificerar männikor som de träfar beroende på vad de sysslar med. En av de första frågorna man ställer till en ny bekantskap i Sverige brukar vara "Och vad jobbar du med då?" I Spanien uppfattas en sån fråga som synnerligen oartig och påflugen. Speciellt om den ställs av en person som man precis har mött på en bar. I Spanien kan folk umgås med varandra i åratal utan att egentligen veta vad den andra jobbar med. Det spelar väl ingen roll hur folk ordnar sin försörjning. Jobbet har väl heller inte med en människas personlighet att göra. Det behöver väl inte hellr påpekas att det uppfattas som synnerligen ohyfsat att fråga någon hur mycket han eller hon tjänar"

Jag håller nog bara delvis med. Jag har inte upplevt att det skulle vara konstigare eller ovanligare att få eller ställa frågan vad någon jobbar med i Spanien än i Sverige. Att man iallfall i vissa kretsar eller sammanhang bemöts annorlunda om man har ett "finare" jobb tror jag gäller såväl Sverige som Spanien. Mina barns pappa som är doktor och forskar på universitetet blir aldrig titulerad doktor i Sverige däremot ofta i Spanien. Hans spanska chef tituleras naturligtvis professor Flores istället för señor Flores.

Naturligtvis frågar man inte personer man inte känner mycket väl vad dom tjänar men det gör man väl inte i Sverige heller. Egentligen kanske man ska vara lite försiktig att fråga människor man nyss träffat vad dom sysslar med oavsett land. En hel del personer är ju arbetslösa eller har jobb dom inte trivs med och då kanske det inte är vad dom önskar prata om på en fest eller likande.

Jag tror dock att vi i Sverige och Nordeuropa lägger större vikt vid arbetet och att vi ÄR det vi jobbar med på ett annat sätt än i Sydeuropa. Vårt yrke är en del av vår identitet i betydligt större utsträckning i Nordeuropa än i Sydeuropa.

Eurovision Song Contest från Helsinki

Ikväll är det som bekant Schlager-festival eller Eurovision Song Contest som det så modernt heter. Hur det går och hur mycket jag ska se vet jag inte. Inte har jag så bra koll på vilka som tävlar heller så jag kan inte tippa någon favorit. Mina barn ser fram emot det och vi skaväl titta tillsammans så länge dom orkar vara vakna iallfall

Eftersom festlighetera sänds från Helsningfors i Finland så bjöd gårdagens Metro på några finska uttryck

glamour - loistokkuus
glitter - kimallus
showa - esiintyä
fest - juhla

Jag är inte särsklit kunnig på finska men några till uttryck kan jag väl bjuda på för den som är intresserad av att förkovra sig i finska.

Laita moottorisaha sivulle, en halua sinulle mitään pahaa! - Lägg ner motorsågen jag vill dig inget illa
Paljon lunta mutta ei taskulamppua - mycket snö och ingen ficklampa
Sä oot saatana homo! - Du är satan bög
Mä oo ihan känyssä! - Jag är ganska full!
Risu! - Klä av dig!

Tyvärr harjag glömt vad "Vi är alla dödens lammungar" heter på finska.Kunde den oumbärliga frasen utantill för cirka 10-12 år sen. Får väl skylla min glömska på att det var ganska längesen jag besökte vårt östra grannland.

Hoppas det går bra för Sverige och the Ark i kvällens tävling iallfall.


Uppdatering : Vi är alla dödens lamm - Me olla kuolema karitsa

strängt språk?

Mina barn är på inget sätt egentligen tvåspråkiga men dom har bott ett år i Spanien , gått i spansk skola och haft spanska kompisar så dom pratar en viss men ganska begränsad spanska. På dotterns svenska dagis hade dom häromdagen frågat henne vad glass hette på spanska. I bilen på väg hem sa hon till mig på perfekt spanska att "fröken frågade vad glass hett på spanska men jag kunde inte säga glass på spanska då". Till mig som hon för tillfället pratade spanska med kunde hon just då flera gånger säga ordet helado dvs. glass på spanska.

Jag pratar bara spanska ibland med mina barn och då oftast på deras initiativ. Eftersom jag inte har växt upp som spanskspråkig känns det mest naturligt att vi pratar svenska med varandra. Samtidigt tycker jag det är synd att dom ska glömma spanskan. En dagisfröken var på mig idag om att prata spanska med dottern.

En sak har jag iallfall noterat att lyssnar dom inte på mig när jag på svenska ber dom göra något så kan jag gå över till spanska och få gehör direkt. Be jag dom komma , lyssna eller titta på svenska kanske dom inte alltid bryr sig men säger jag samma sak på spanska blir det reaktion direkt. Märkligt men också lite tråkigt att spanska ska bli det "stränga" språket man måste lyda direkt. Jag vet inte om det här är vanligt eller om jag har ovanliga barn.

längtan och kärlek till Madrid

Det kan vara jobbigt och konstigt att flytta till ett annat land men det är faktiskt ännu märkligare att komma "hem" igen. Några minuters prat med en vän i Madrid ikväll fick mitt Madrid-sug att nå nya nivåer.

Kanske mattas mitt Madrid-sug av med tiden. Kanske kan jag bo där igen någon gång i framtiden. Kanske blir Madrid med tiden som den där pojkvännen som i ungdomen krossad ens hjärta men som man fem år senare kan möta på stan med fru, barn och radhus och le åt minnet (inget som hänt mig utan bara en liknelse) av det som en gång var. Till skillnad från pojkvännen som i ungdomen krossade ens hjärta kommer Madrid att ta emot mig med öppna armar när jag kommer på besök. På besök hoppas jag att jag snart kommer.

Jag vet att jag har gjort rätt som flyttat tillbaka till Sverige men ändå kan jag inte låta bli att sakna staden jag kommit att tycka så mycket om. Eller att sakna ett liv i Spanien där solen är lite varmare och sommaren lite längre. Samtidigt finns de många andra länder som också väntar på att bli upptäckta. Fast Madrid och Spanien kommer nog alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Återigen vill jag lobba för en vacker sångtext om Madrid för den som kan spanska. Den lyckas verkligen fånga känslan av Madrid finns i mitt inlägg att flytta

skryt och bra bloggar efterlyses

Jag brukar inte ta bort sånt jag redan lagt ut på bloggen. Skrev det här i går med lite rödvin i kroppen och dom som vet säger ju att man inte ska blogga med alkohol i kroppen. I morse tänkte jag att det var både lite väl skrytigt och lite väl elakt. Min tanke var egentligen att framhålla några bloggare jag gillar. Tänkte att det är så mycket gnäll här ibland så det är trevligt med lite hyllningar istället samt efterlysa läsvärda bloggar jag ännu inte hittat. Ja , det är kanske inget mästerverk till inlägg. Personligen tycker jag bäst om att skriva olika faktainlägg. Men allt jag har skrivit håller inte hög kvalitet och visst är det trevligt att lyfta fram några som skriver väldigt bra och intressant ibland så jag publcerar det på nytt. Hade inte tagit bort det helt utan bara gömt det. Flera har ju redan hunnitläsa och så elak är jag ändå inte så lika bra att det får ligga ute. Dessutom ger jag ju i inlägget tips på bra bloggar för den som letar.Glöm inte att komma med tips på bra och läsvärda bloggar!



Idag firar en av mina favoritbloggar Pumita tvåårsdag som bloggare. Hoppas hon fortsätter skriva i många år till. Så ett särsklit grattis till en annan favorit Barajagjohanna som vann tävlingen Pumita hade på sin tvåårsdag. Själv missade jag att skicka in så jag laddar väl för treårsdagen.

Själv har jag skrivt i snart 1.5 år. Började skriva när jag flyttat utomlands , mest för att vänner och familj hemma i Sverige skulle kunna följa mitt liv i utlandet. När jag sen flyttade tillbaka till Sverige tidigare än jag tänkt funderade jag mycket på att lägga ner bloggen. Det var så svårt att sitta i Sverige och skriva. Nu känner jag dock att jag har fått både skrivlust och idéer tillbaka och har inga planer på att sluta.

Min blogg har väl inte direkt förändrat världen , gjort mig rik, utrotat fattigdomen eller något annat. Mest bara fungerat som en personlig snuttefilt.

Men en bra sak kanske den åtminstone litegrann har bidragit till. Två av nätets bästa bloggar och mina stora favoriter började läsa och kommentera hos mig innan dom började skriva själva. Har mitt bloggande bara en aning bidragit till att få Anna och Nadia att själva börja skriva på nätet så är jag otroligt stolt. Deras bloggar är verkligen välskrivna , intressanta och innehåller vackra foton. Ni som ännu inte har har hittat dit måste göra ett besök. Ni kommer att fastna. Hade jag ägt en tidning hade jag inte tvekat att anställa dom som skribenter.

Kanske är det bara festyran från Pumitas tvåårskalas som gett mig storhetsvansinne och lust att skryta. Dessa två hade säkert börjat skriva utan att ha läst mig. Jag hoppas iallfall det. Men har jag på något litet sätt bidagit till att få dom att börja blogga blir jag riktigt ordentligt stolt.

Det här kanske var lite väl skrytigt och jag vet inte hur stor sanningshalt det ligger i mitt skryt heller men det är trevligt att lyfta fram sina favoriter och dom misstycker säkert inte att bli omnämnda.

Men som den goda svensk jag är ska jag naturligtvis inte bara skryta. Tyvärr tycker jag dom flesta bloggar håller ganska låg klass. Många skriver riktigt dålig svenska och för att citera Anna "När jag surfar runt lite bland populära svenska bloggar fâr jag en riktig överdos av bilder pâ tjejer i leggings och tunika (ofta med en trist studentrumstapet som bakgrund) och hälften av alla inlägg börjar med att nâgon är bakfull eller retar sig pâ nâgon annan."
Många som inte visar upp sina kläder skriver om hur mycket dom älskar pojkvännen , någon kompis eller sina barn. Vi har väl förhoppningsvis alla världens bästa pojkvän , kompis eller barn. Jag kanske har fel men jag har svårt att tro att någon är intresserad av hur underbar min pojkvän är , hur gulliga mina barn är eller hur snäll min kompis är. Men om någon mot förmodan är det så har jag naturligtvis världens bästa barn , pojkvän och kompisar.....o.s.v

Nu är inte min avsikt att vara elak eller såga några bloggar. Jag brukar bara låta bli att läsa dom jag finner ointressanta. Folk får ju skriva om vad dom vill för mig , jag stör mig inte på det utan låter bara bli att läsa. Tyvärr är det dom flesta nya bloggar jag råkar surfa in på mindre intressanta. Så jag vill gärna ha tips på bra bloggar som jag ännu inte har hittat.

Som sagt jag kanske är för kaxig nu. Jag kanske inte har ett dugg med att mina favoriter har börjat publicera sig på nätet att göra men jag kan ju göra lite reklam för dom ändå. Så klicka gärna vidare via länkarna. Inte heller vill jag såga några bloggare. Alla får skriva och läsa precis vad dom vill. Eftersom jag redan vet vilka kläder jag vill köpa , har väldens bästa barn , kompisar och pojkvän så känns bloggar som skriver om sånt lite överflödiga för mig. Därför vill jag gärna ha tips på andra bra bloggar.

En historia från Sevilla

För ganska många år sen blev jag intresserad av att lära mig spanska. Eller jag valde mellan flera språk och studieorter men till slut bar det av till Sevilla i södra Spanien. Sevilla är en underbar stad. Otroligt spansk och otroligt vacker , säkert Spaniens , ja kanske Europas, vackraste stad. Sevilla är nog verkligen sinnebilden av det romantiska Spanien. Här lever verkligen traditioner som flamenco , tjurfäkning , siesta, fiesta och gränderna är trånga , husen gamla , solen het , tapasen godare än någon annanstans. Jag älskade Sevilla från första stund och den kärleken har bestått år efter år.

Jag bodde i en ganska sunkig lägenhet som hade det perfekta lägen mitt i stan , mellan katedralen , Barrio Santa Cruz (gamla stan som är otroligt mysig) och shoppinggatan calle Sierpes. Många av mina klasskompisar bodde i värdfamilj så det var ofta hos mig vi hade fester och annat kul.

Jag hade en balkong som vette mot en smal gågata och under min lägenhet låg en skoaffär. Från balkongen kunde jag blicka ut över en upplyst Giralda , katedralens vackra torn på kvällar och nätter. Många sena nätter blev det i det festglada Sevillla. Jag var väl då inte lika ansvarsfull och präktig som nu och jag hade färre barn. På gatan nedanför min balkong passerade alla påskprocessioner så jag såg dom på försa parkett med en kall Cruzcampo i handen och slapp trängas. Runt hörnet låg ett bilfritt torg med mysiga tapasbarer. Bara i mitt hus fanns sju barer.

Sevilla är en underbar stad och mitt halvår i Sevilla var underbart. Mina dagar såg väl ut som många studenters , skola på förmiddagen, siesta , läxa och sen ofta fest eller iallfall några tapas och något gott att dricka. På den tiden betalade man med pesetas i Spanien och det var fortfarande ett land där svenskt studiebidrag räckte länge.



Tyvärr är det ju sällan bara underbart. Efter några månader i Sevilla hände en tråkig sak. Jag kom hem från skolan mitt på dagen och det var otroligt varmt som det kan bli i Sevilla. Trött och dövad av hettan och kanske för mycket uteliv bestämde jag mig för att ta siesta. Alla affärer stänger några timmar mitt på dagen så jag tänkte lägga mig och sova en stund. Lägenheten saknade luftkonditionering så för att få in lite luft i lägenheten lät jag balkongdörren stå lite öppen. Jag var på andra våningen , det var mitt på dagen och på gatanunder balkongen låg affärer. Precis under balkongen låg en skoaffär. Dom hade ett par meter höga skyltfönster så det fann liksom inget att klättra på. Ja , jag hade faktiskt inte ens tänkt tanken att någon skulle klättra in via min balkong.

När jag vaknar minns jag vagt en dröm att någon stått vid forändan av min säng. Tänkte inte mer på det. Framåt kvällen började jag leta efter min kamera och lite pengar jag hade hemma. Kunde inte fatta var jag lagt dom. Sambon gick till och med ner och rotade i soporna om dom blivit slängda av misstag. Där fick han höra en oslagbar kommentar av några passerande amerikaner som började prata om honom "I can´t really understand it , the food here is really cheap".Min plånbok med körkort och VISAkort var också borta samt en mobil. Då insåg jag att jag nog inte hade drömt , någon hade troligen stått vi fotändan av min säng och sen försvunnit med diverse av mina saker och pengar. Inte kul. Ringde och spärrade kort och sånt.

Nästa dag gick jag och en kompis till polisen för att göra en anmälan. En liten man som var lika bred om midjan som han var hög, torkade ständigt sin svettiga flint med en servett och bad mig svara på massor av frågor och fylla i buntvis med papper. Naturligtvis ville han veta mina föräldrars namn och min mammas nam som ogift trots att jag var myndig sen flera år. Spanska myndigheter verkar gilla att fråga efter föräldrarnas namn hur gammal man än är. Något jag fick uppleva flera gånger i Madrid och då var jag tvåbarnsmor som för flera år sen passeat trettio. Hur som helst blev mannen förtvivlad att jag råkat ut för det här hemska i hans vackra stad , han bad om ursäkt hur många gånger som helst. Han lovade dessutom att snabbt skicka hem en tekniker till mig.

Från polisstationen hem till mig var det cirka 15 minuters promenad. När jag och kompisen kom hem var redan en tekniker på plats hos sambon. Ännu en rundlätt herre som torkade flinten med en servett och ständigt upprepade Que calor! (vilken värme). Han hade kostym och portfölj , ur portföljen tog han upp något pulver och en pensel och började leta fingeravtryck på fönster och glasbordet som fanns i lägenheten. Fick lite känslan av kommisarie Clouseau möter Kalle Blomkvist på spanska. Kul och trevligt var det. Min brittiska kompis bjöd honom på öl som han villigt tog emot (det var ju varmt) och vi fick öva spanska. På den tiden var min spanska ganska dålig , det var först efter Sevilla när jag pluggade spanska hemma i Sverige och 3 månader i Cadiz som jag blev riktigt duktig. Just Cadiz-tiden lyfte språket något enormt ,då pluggade jag spanska på avancerad nivå och blev verkligen duktig. Sen var ju Madrid bra för att få igång språket igen och få upp det där flytet som jag tappat eftersom jag inte använt spanskan på länge. Madrid fick mig också att se Spanien som ett andra hemland , gav mig spanska vänner och en stad att älska och längta till. Madrid gjorde också mina barn iallfall delvis spanskspråkiga och fick dom att känna sig delaktiga i ett annat land , språk och kultur. Ikväll pratade jag med en vän i Madrid , bara några minuter men min Madrid-längtan slog till med full kraft. Förhoppningsvis ska jag snart dit på ett besök iallfall.

Naturligtvis var det här mycket obehagligt och jag tyckte inte om att vara ensam i lägenheten precis efter det hade hänt. Inte heller hittade man mina saker men jag fick tillbaka en del på försäkring och banken fixade ett nytt VISA och av Vägverket fick jag nytt körkort.

Det här är ingen varning utan bara en personlig berättelse som jag ville skriva ner. Jag känner mig lika trygg i Spanien som i Sverige. Naturligtvis ska man använda sunt förnuft och vara försiktig oavsett om man befinner sig i Sverige eller utlandet.

Franska kravaller

Jag har haft dåligt med bloggidéer ett tag nu så jag fegar och slänger in en kul bild som jag hittat hos den franska tidningen Le Figaro. Frankrike är ju mycket av demostrationernas och kravallernas land. Som väntat blev det kravaller när det stod klart att Nicolas Sarkozy vunnit presidentvalet.




Publicerar enbart bilden för jag tyckte den var lite rolig. Själv stöder jag på inget sätt kravaller och förstörelse. Jag hade väl haft en viss förståelse för det om Nicolas Sarkozy blivit president genom en kupp men nu vann han ett korrekt och demokatiskt val. Dom som är missnöjda med Sarkozy eller vad som helsti vilket land som helst ska naturligtvis ha rätt att demostrera fredligt. Det stödjer jag fullt ut även om jag inte alltid stödjer det någon/någa demostrerar för/mot. Antagligen är jag övertydlig nu , jag tror ni som läser här förstår vad jag tycker när det gäller kavaller och fredliga demostrationer.

Sveriges Vuxenpoängsstyrelse

Hittade det Sveriges Vuxenpoängsstyrelse på nätet. Enligt testet borde min ålder vara 27. Låter ju trevligt trots två barn , bil , prenumeration på morgontidning och en rad andra "vuxna" saker. Jag hörde förresten en 83 årig dam på radion som tävlade i poetry slam som sa att hon aldrig känt sig en dag äldre än 27 , så jag kanske är i gott sällskap.

Teresas arm

Den 20 november 1975 dog Fransico Franco som enväldigt styrt Spanien sen 1938. Dom sista veckorna av sitt liv låg den gamla diktatorn inkopplad i modern medicins alldra senaste tekninska landvinningar. Man höll honom levande långt bortom den gräns då han själv kunde uppfatta något av livet. Han , Caudillo med Guds nåd var kanske lite orolig inför vad som komma skulle. För säkerhets skull hade han relikskrinet med den heliga Teresas arm med sig och över sängen låg manteln från Madonnan i Zaragoza. Två kvinnor skulle hjälpa honom.

För den som inte vet är den heliga Teresa en nunna som levde på 1500-talet i den spanska staden Avila. Hon hade uppenbarelser och skrev mycket och betraktas som en katolsk mystiker. Hon blev efter sin död helgonförklarade och är att av Spaniens viktigaste helgon. La Virgen de Zaragoza , Madonnan i Zaragoza är väl en bild av Jesus mor men om manteln också tillhört henne och inte bara helgonstatyn vet jag inte. Jesus mor Maria är omåttligt populär i spanska kyrkor och religösa processioner , ofta har hon en mer framträdande roll än sin son.

Åter till första stycket. Detta är verkligen Spanien i ett nötsal , modern teknologi tätt intill religös mystik. Dataåldern direktkopplad till dom iberiska rötterna.

Spanien är ett modernt västeuropeiskt land där människor inte lever på liknande sätt som i övriga Västeuropa. Någon gång hörde jag ett citat "Alla länder är annorlunda men Spanien är lite mer annorlunda" det finns också ett gammalt talesätt som säger "Afrika börjar vid Pyreneerna". Nu är väl inte Spanien så enormt annorlunda men det är ett land som i större utsträckning än dom flesta andra länder i Västeuropa håller sin gamla kultur och religös mystik levande. Flamenco är inte som svensk folkdans i knätofs undanskuffad till speciella sällskap utan det dansas även av ungdomar på trendiga discon i Sydspanien samt naturligtvis på alla lokala fiestor av alla åldrar. Flamenco är typsikt för Andalusien i södra Spanien men alla regioner har sina egna typiska danser som dansas av dom flesta.

Jag skulle nog kunna skriva ett hur långt inlägg som helst om det här. Tyckte egentligen att det första lilla stycket om Francos död skildrade det spanska sättet så bra. Kanske ett luddigt inlägg men jag tror att ni som känner till Spanien förstår vad jag menar och förhoppningsvis ni andra också.

boktips

Idag tog jag en sväng till stadbiblioteket. Var verkligen sugen på att hitta något bra att läsa. Gick länge runt och skräpade mellan hyllorna utan att veta vad jag letade efter. Hittade inte direkt något som intresserade mig. Eftersom jag försöker plugga läser jag hela dagarna. Ganska tunga och faktaspäckade böcker som kräver viss koncentration. Som motvikt till detta skulle jag vilja ha något mer lättsamt skönlitterärt att läsa som till exempel kvällslektyr. Så jag tänkte ta mig friheten att efterlysa lite boktips här. Jag läser det mesta men är väl ingen stor deckarfantast men alla boktips är välkomna eller tips på någon speciell författare.

umami

Alla har ju som små lärt sig att det finns fyra grundsmaker. Sött , salt , surt och beskt. Det lär också finnas en femte grundsmaker som kallas umami (japanska: 旨み、旨味、うまみ) Umami upptäcktes i Japan redan vid förra sekelskiftet. Ordet umami kommer från japanskan och betyder umgefär god/smaklig/delikat/färsk smak. Umami kan tydligen vara svår att upptäcka för en otränad västerlänning och känsligheten för den här smaken varierar från person till person. Det lär vara en angenäm smak av mild sötma och viss sälta. Jag har också hört att det är smaken av protein och att umami fungerar som förstärkare för många andra smaker.
Den finns i höga koncentrationer i bland annat krabba , kammusslor , sjögräs vissa grönsaker och svampar samt till viss del i kött och fisk. Tydligast känns smaken i smakförstärkaren glutamat och snabbnudlar. Umami finns bara i mat och gör att drycken känns strävare och känsligheten för beska ökar. Umami kan tydligen även ge metallisk smak åt vissa drycker så äter man sån mat ska man välja fruktiga , mjuka drycker med viss sötma.

Exempel på produkter där smaken naturligt förstärks av umami är:
sojasås , miso, asiatisk fisksås , shiitake-svamp , torkad svamp , torkade räkor, soltorkade tomater , parmesan , lufttorkad salami , serrano- och parma-skinka och fermenterade bönor (tror det kallas natto på japanska)

Ska jag vara riktigt ärlig har jag lite svårt att greppa exakt vad umami är. Vet inte om jag känt smaken någon gång. Har väl inte alltid tänkt på att försöka känna då jag äter mat där det ska kännas. Men mat och dryck är kul och trevligt och det här faller väl under det temat.

Frankofil pour toujours

Presidentvalet är gyllene tider för alla frankrikeälskare, när medierna svämmar över av frankrikerapporter. Frankofilerna är inte många om man jämför med alla dessa anglofiler men vi finns. Jag vet inte varför jag gillar Frankrike så mycket. Jag gillar landet , maten , vinet, språket , kulturen , ja allt. Det sägs att som en intiationsrit för att bli en äkta frankofil är att lära sig det där besvärliga språket. Där har jag en bra bit kvar , jag klarar mig än så länge bara på någon sorts halvdålig turistfranska. Men det går ju att ändra på i framtiden.



Att vara frankofil är att kunna ta del av ett annat sätt att se och beskriva världen. En del av den västerländska kulturen men ett alternativ till den dominerande anglosaxiska kulturen. Kanske hoppas man att Frankrike är ett land som är den sista bastionen mot den infantila kulturen som väller ver oss. Däralla från 8 år till 88 år ska se ut och vara som tonåringar. Där inget får tas på allvar och man inte kan sätta sig ner och diskutera och ha olika åsikter. Att diskutera , ha olika åsikter och vända och vrida på argumenten är någo som kännetecknar fransk sätt att umgås. Ibland säger folk emot inte så mycket för att dom tycker annorlunda utan att man vill ha en spänande disskusion.



En fransman sa en gång till mig att USA är en hel kontinet med gapiga överviktiga tonåringar som fortsätter äta tonårsmat och klä sig som tonåringar tills dom dör. Frankrike menade han var någon sorts motsatts till detta. Det här är natuligtvis att genealisera hårt och varken jag eller min franska kompis ogillar USA. Vi kanske bara gillar Frankrike lite mer än USA och dom flesta andra länder.



Kanske tycker någon att jag även borde titulera mig spaniofil om något sådant ord finns. Fast jag är nog ingen spaniofil. Jag älskar verkligen mitt Spanien men det är en konkret plats där jag har bott , har vänner och behärskar språket. Jag har haft en vardag där och jag har sett och upplevt sånt jag har älskat i det spanska samhället men också mycket som har gjort mig otroligt irriterad. Jag känner mig hemma i Spanien efter två år där vet jag hur saer och ting fungerar och klarar språket obehindrat. Natuligtvis tycker jag också om spansk kultur , mat , språk och annat. Frankrike är snarare ett vackert sagoland för mig. Jag har nog en överdrivet romantisk bild av landet trots att jag vet att det inte är så romantiskt som i min fantasi. Jag har aldrig levt i en fransk vardag , jag talar mycket dålig franska. Så i mitt Frankrike är allt soligt och glatt och vinet och osten god och vällagad. Allt är ett enda stort Amelie-från-Montmartre-land. Allt annat är lögn. Naturligtvis är jag medveten om att det finns många problem i Frankrike men det gör inte min kärlek till landet mindre.



Iallfall är det presidental i landet idag. Får man tro media verkar det redan klart vem som vinner. Lite cyniskt kan jag väl säga att för dom flesta fransmän och fransyskor blir nog inte skillnaden så stor oavsett om Royal eller Sarkozy flyttar in i Elyseepalatset.

Den 4 oktober 1958 bildades den femte republiken med Chales de Gaulle i ledningen. Den femte republiken är Frankrikes nuvarande statsform som vann i en folkomröstning 28 setember 1958. Den ger landets president betydande makt. Man kan nästan jämföra det med den makt Rysslands och USAs presidenter har. Presidenten har särskilt inflytande över utrikes- och försvars-politiken. Han eller hon har också som man brukar säga "knappar till kärnvapen". Frankrike är en av FNs säkerhetsråds peranenta medlemar. Man har kolonier i fyra världsdelar och ett stort inflytande i EU. Så Frankrike är en maktaktor i världen. Presidenten kan också ulysa nyval och beslutande folkomröstningar och han/hon tillsätter en del viktiga ministerposter.


Bilderna i det här inlägget kommer från en av mina favoritstäder , Paris

bloggfråga

Eftersom jag från början kallade min blogg Resor i hela världen är det , det namnet som står när jag pingar adressen på Nyligen. Nu heter ju bloggen Betraktelser från omvärlden men adressen är ju den samma. Jag lyckas inte ändra på nyligen för även om jag skriver in det nya namnet och pingar manuellt vill den kalla min blogg för det gamla namnet. Någon som kan hjälpa mig och förklara hur man ändrar på nyligen så jag pingar rätt namn?

valdeltagande

Imorgon är det presidentval i Frankrike och jag har ju redan skrivit en del om det. Eftersom jag är en frankofil av stora mått så har jag naturligtvis följt rapporteringen kring valet. Fast bara i svensk media och från Sverige. Hur det går vågar jag inte sia om för det verkar jämt med liten fördel för Sarkozy men det vore häftigt med en kvinnlig president.

En bra sak är iallfall att i första valomgången var valdeltagandet högt. Troligen blir det så även i den slutliga omgången imorgon. Även om jag inte varit i Frankrike under valkampanjen har jag fått intrycket att folk är ovanligt engagerade den här gången. Kanske beror det på att Le Pen för fem år sen gick vidare till andra valomgången , något som chockade många fransmän och övriga européer.

Så imorgon kväll får vi troligen rapporet om ett högt valdeltagande. Det är kul att människor samlas ute på barer framför storbildsskärmar för att följa kanidaternas debatt. Tydligen hördes både burop och applåder där folk samlades så det verkar inte vara någon brist på engagemang. Får lite känslan av fotbolls VM eller EM när jag ser bilder från franska barer där människor följt debatten.

illusion

Måste verkligen rekommndera det här inlägget hos Pumans dotter. Lite småläskigt men testa. Många verkar ha sett den förut men för mig var den en nyhet.

nattliga funderinga

Fick ett fint mail från en gammal kompis idag som grubblade lite över tillvaron , framtiden och om val man gjort. Det gör vi väl alla då och då. Eftersom jag har druckit för mycket kaffe ikväll verkar jag inte kunna somna så det blir ett till lite väl personligt inlägg. Fast jag hade ju tänkt undvika såna här personliga inlägg. Får väl bättra mig i framtiden.

Jag trivs väldigt bra här och vet att jag har gjort rätt som har flyttat. Ändå kan jag tvivla. Visst känner jag mig lite ensam som jag skrev men riktigt så ensam är jag inte. Jag har mina barn och det finns någon som är himla mysig och som jag tycker om att umgås med som jag träffar ganska ofta.

Samtidigt så saknar jag Spanien i allmänhet och Madrid i synnerhet. Min kärlek till den spanskspråkiga världen kommer nog aldrig att försvinna. Jag kan absolut tänka mig att bo i Spanien igen. Fast just nu känns det osäkert om jag kommer att göra det. Gärna i Madrid men lika gärna någon annanstans i Spanien. Jag saknar en del av livsstilen som inte finns här. Klimatet naturligtvis , att kunna umgås ute året om på ett annat sätt än här. Tapas-kulturen , att bara kunna slinka in på en bar, ensam eller med familjen och vännrna , ta några tapas och dricka något gott.

Spanien för mig är mer intensiva ljud och dofter (på gott och ont) som inte finns här. Sverige är ett jättebra land att leva i men kanske mer "utslätat" än Spanien om någon begriper vad jag menar. Kanske är det ordet lagom jag menar. Livet här är mindre intensivt på gott och ont. Naturligtvis blir det vardag var man än bor. Egentligen samma vardag där som här. Spanien är inget dumt ställe att ha sin vardag på. Men just nu tror jag att jag föredrar min svenska vardag.

Det här med att börja plugga när man är ensam med två barn kan jag också tvivla på. Visst vore det bra att fixa det och jag tycker det är väldigt kul just nu. Det som får mig att tvivla är att vi lever rätt knapert och kommer att göra så ganska länge. Kommer vi att orka det och är det värt det?

Just nu är det också jobbigt att barnens pappa bor så långt borta. I synnerhet för barnen men också för honom och mig naturligtvis. Men han kommer att flytta hit och han kommer på täta besök , det finns skype och webbkameror så dom kan prata hur myckt dom vill. Mina barn mår väldigt bra här vilket också gör att det känns rätt att bo här. Det är ju ändå dom jag tänker på i första hand och försöker göra det som bra som möjligt för. Visst känns det jobbigt att det fanns barn inblandade när det blev som det blev. Samtidigt så har dom två föräldrar som gör allt för att deras tillvaro ska vara så bra som möjligt och jag tror och hoppas vi lyckats ganska bra. Men även barnen kan sakna Madrid och ibland lagar vi spanska mat och pratar spanska med varandra när saknaden blir för stor.

Totalt har jag tillringat två år i Spanien varav ett i Madrid. Det har blivit ett sorts andra hemland och språket sitter så bra att det har blivit en självklar del av mig. Ibland funerar jag naturligvis på om jag skulle ha stannat istället. Kanske skaffat jobb och egen lägenhet i Madrid eller flyttat till Costa del Sol och jobbat med turism eller inom mäklarbranschen på nåt sätt. Eller något annat jag hade hittat.

Samtidigt vet jag att jag gjorde rätt som flyttade. Jag trivs här och tillvaron är enklare men kanske lite mer "utslätad". Jag känner att studier , jobb , barn , framtid, kärleken , ja livet här, kommer att bli bra. Eller bli , det ÄR bra fast det hindrar ju inte mig från att fundera och längta till Spanien. Spanien och Madrid ligger är bara några timmars flygresa bort så det finns ju kvar och kan räkna med många besök från mig i framtiden. Fast känna mig spanska kommer jag nog aldrig att göra. Jag får betrakta och älska Spanien med mina svenska ögon.

Jag har nog ett nordiskt stråk av vemod inom mig och kan känna mg vemodig över att saker inte blev som jag trodde. Fast att det inte blir som man tror betyder ju inte att det inte kan bli bra. Trots ett visst vemod , vissa funderingar och en del ensamhet känns det ändå som det blivit och kommer att bli bra. Fast kanske bra på ett annat sätt än vad jag trodde.

Venezuela lämnar Världsbanken

Venezuela har beslutat att lämna Världsbanken och IMF (internationella valutafonden). Dom båda organen exploaterar småländer förklarade landets president Hugo Chavez Frias i TV. Vi drar oss tillbaka och låter dom betala tillbakavad dom tagit från oss sa Chavez. Finanasminister Rodrigo Cabezas kommer att inleda arbetet med Venezuelas utträde ur organisationerna.

här finns mer att läsa

Läs också författaren Naomi Kleins artikel om Världsbanken

Dos de Mayo

Idag är det helgdag i Madrid men inte i övriga Spanien. Alla provinser har egna helgdagar men det finns också en mängd nationella helger som till exempel första maj igår som var helg i hela landet. Anledningen är blodiga händelser som inträffade i staden 1808 just den här dagen. Något alla Madridbor känner till och som den kända spanska kostnären Goya förevigade på några målnigar. Jag skrev om händelserna förra året då jag bodde i Madrid så det går att läsa här för den som är intresserad av spansk histroria.

Språkcafé

Jag skrev en kommentar nyss till en bloggkompis som saknade sina spanskalektioner och kände att jag ville lyfta kommentaren till ett helt inlägg. Jag har också alltid tyckt om mina spanskalektioner men idag känns det lite överflödigt för mig att ta lektioner i spanska. Vore dock kul att ha någon eller några att prata med ibland för att hålla igång språket. Gärna ett gäng med folk från olika spanskspråkiga länder och kanske några svenskar som pratar bra spanska.

I Göteborg finns ett språkcafé där olika språk pratas olika kvällar. Språken som pratas är arabiska, tyska , engelska , svenska , spanska , italienska , franska och holländska. Jag har tyvärr aldrig varit där men hört att det är en plats som samlar en blandning av svenskar som läser eller har läst språken och folk som har språken som modersmål. Jag gillar idén med språkcafé och skulle gärna gå dit.

Det fungerar som vilket fik som helst. Man kan dyka upp utan att anmäla sig innan , ta en kaffe och en bulle och sätta igång att prata spanska , engelska , franska eller vad man nu väljer. Dom olika språken har olika kvällar så man kan kika på caféets hemsida för att välja en kväll med ett språk som passar. Ett bra tillfälle att inte bara öva ett språk som kanske börjar kännas ringrostigt eller möjligen lära sig ett nytt språk utan också att möta nya människor. Det går också bra att gå dit på dagtid och stället serverar lunch mitt på dagen. Eftersom jag aldrig varit där kan jag inte uttala mig om maten och bakverken gör stället värt ett besök.

Språkcaféets hemsida
där man kan se vilka språk som pratas olika kvällar samt öppentider , meny och annat och även läsa lite om hur det startade.
Det ligger på Esperantoplatsen 7-9 närmaste spårvagn stannar på Järntorget.

ny i stan

Tack alla ni som skrev så gulliga saker och kom med tips under mitt inlägg att flytta Det värmde verkligen. Jag blev jätteglad för all omtanke från fina "bloggkompisar".

Nu är det inte så att jag alltid går omkring och känner mig ensam. Jag är oftast med mina barn och att mysa med dom är bland det bästa jag vet. Jag är säker på att jag kommer att lära känna människor här i stan också, men det tar ju lite tid. Jag har ju bara bott här en månad. Just igår när det festades i hela stan och jag inte hade någon att gå ut och kika på festligheterna med kändes det extra ensamt. Jag hade gjort ett försök att hitta någon att gå ut och kika på festligheterna med men fått ett nekande svar när jag ville följa med några ut.

Normala dagar känner jag mig inte så ensam. Jag är med mina barn , pratar mycket i telefonen och på skype. Jag trivs ganska bra att pyssla med mitt och att mysa med barnen.

Fast ibland känner jag för att göra vuxensaker som att gå på fest , gå ut och ta en drink eller öl , ta en fika eller något. Då har jag inte direkt någon att fråga. Ibland vill barnen sova hos mina föräldrar och dom två senaste gångerna dom har gjort det har jag bara känt att det varit tråkigt och ensamt att sitta hemma och glo på TV. Har väl försökt få någon att hitta på något med mig då men utan framgång. Har ibland funderat på att gå ut på krogen själv eller gå och ta en fika ensam men det känns inte riktigt kul på något sätt eller så är jag bara feg.

I förra veckan hände en sak jag inte vill skriva om som gjorde mig väldigt nere flera dagar. Då saknade jag att det inte fanns någon som kunde komma förbi och en mig en kram eller sju.

Men jag är inte asocial och har inte svårt att lära känna folk så jag är säker på att det löser sig med tiden. Att vara med sina barn och prata i telefon mycket är heller inte tråkigt och ensamt. Jag trivs trots allt bra i nya lägenheten och hemstaden och med tillvaron i allmänhet. Men ibland känns det såklart lite ensamt och då värmde era gulliga komentarer. Stort tack!

Det här blev ett väl personligt inlägg som jag länge tvekade att publicera men gör det ändå. Som sagt mår jag oftast bra och trivs bra med tillvaron. Om jag vill gå ut på stan nästa valborg behöver jag säkert inte göra det ensam.

1 maj

Idag firas 1 maj som arbetarrörelsens internationella kampdag runt om i världen. Anledningen till att man firar just den här dagen är att 1886 i Chicago demostrerade strejkande arbetare för 8 timmars arbetsdag på torget Haymarket. Polisen skickades fram för att skingra arbetarna , tumult utbröt och 21 arbetare och 7 poliser dog. 8 strejkledare greps och åtalades för att ha medverkat till att en bomb kastades mot polisen. Fyra av de dömda hängdes. När processen några år senare togs upp på nytt blev det uppenbart att ett justitiemord hade begåtts - inga bindande bevis för brott fanns. De två överlevande släpptes ur fängelset, medan de redan avrättade blev martyrer för arbetarrörelsen. Till minnet av Haymarketarbetarna antogs den första maj som arbetarrörelsens internationella kampdag.



1890 hölls den första 1 maj demostrationen som samlade 20000 människor i tåget och på Gärdet var det 50000 personer som lyssnade på talare som Hjalmar Branting , Hinke Berggren , August Palm, R Hansen , P M Landin och K J Karlsson
En resolution som innehöll följande ord antogs vid mötet på Gärdet.
"följd av ett beslut, enhälligt fattat på den internationella arbetarkongress, som förlidet år hölls i Paris, ha vi idag, den 1 maj 1890, i likhet med hela Europas och Amerikas klassmedvetna proletariat, samlats till en världsdemonstration för lagstadgad 8-timmarsarbetsdag"

Idag hörs ibland röster att 1 maj är förlegat och inte borde vara helgdag. Läser man tidningar och ser på TV verkar det bli glesare och glesare i deostrationstågen. Jag har inte själv demostrerat idag eller ens sett ett demostrationståg. Samtidigt kan jag inte riktigt hålla med bilden att 1 maj är något förlegat. Tvärtom tycker jag att vi i allra högsta grad lever i ett klassamhälle idag även om många verkar anse att vi inte gör det. Det finns mängder av både nationella och internationella orättvisor att demostrera mot. Visst kan man demostrera vilken dag som helst på året men att människor världen över går samman en dag om året och visar solidaritet och engagemang är faktiskt ganska häftigt.



I Expressen idag ställdes två frågor den första var "Talas det för lite om klass i politiken idag?" När 6000 personer hade röstat hade 49% svarat ja och 51% svarade nej.
Den andra frågan hade 8400 personer röstat på och den löd "Passar klassindelningen in på dagens samhälle?" 47% svarade ja och 53% svarade nej.

Jag kan inte förstå hur människor i dagens Sverige kan förneka att det finns klasser. Alla barn föds tyvärr inte med samma förutsättnigar varken i vårt land eller i övriga världen. Föds man i en välbärgad familj är chansen oerhört större att man kommer att leva ett välbärat liv än om man föds i en familj som tvingas vända på slantarna. Statistik har också visat att det är meldeklassens och överklassens barn som klarar sig bäst i skolan och i större utsträckning går vidare till högre studier. Högere studier leder ju ofta , fast inte alltid , till intressantare och mer välbetalda jobb.

Höjer vi blicken ut i världen så är orättvisorna väldigt påtagliga och många människor lever i total misär och har ingen möjlighet att ta sig ur sin situation.



Trots att jag inte demostrerade idag eller tillhör något parti tycker jag det är viktigt att det finns en dag som samlar människor kring internationell solidaritet och kamp mot orättvisor. Anledningen till att jag inte demostrerade idag är väl att jag är som många andra , jag villgärna bekämpa orättvisor och fattidom men jag gör ganska lite eller iallfall för lite. Det finns ju måga andra sätt än en första maj demosration att engagera sig mot orättvisor och fattigdom. Jag tillhör inte heller något parti och väldigt otrogen i mitt röstande så det finns inget självklart val av demostrationståg. Så jag har ägnat dagen åt att blogga , läsa bloggar och mysa med mina barn. Jag tycker ändå helt klart det är en viktig helg som inte spelat ut sin roll.

På 1 maj brukar sången Internationalen sjungas. Den skrevs som en dikt av Eugène Pottier 1871 i samband med Pariskommunen (våren 1871 tog arbetarledare över Paris och staden hade ett sorts revolutionärt styre under några månader. Något som har varit en viktig milstolpe i den tidiga arbetarrörelsens historia) musiken tillkom först 1888 och komponerades av Pierre Degeyter. Här finns texten till Internationalen för den som är intresserad.

Santiago el Mayor

Santiago el Mayor eller aposteln Jakob som han kallas på svenska är Spaniens skyddshelgon. Aposteln Jacob var en av dom första kristna som led matyrdöden. Enligt Apostlagärningarna 12:2 avrättades år 44 i Judéen.



Enligt en medeltida legend ska Jacobs kropp sen ha placerats i en båt och av Jungfru Maria blivit förd över Medelhavet , ut genom Gibraltar sund och sen förts norrut till staden Santiago de Compostela i Galicien i nordvästra Spanien. Här begravdes hans kropp och efter ganska många hunra år började under ske vidgraven och ovanpå graven byggdes så småningom hans kyrka. Den stora katdralen som är Jacobs kyrka. Katedralen finns förresten avbildad på spanska euromynt av valören 1 , 2 och 5 cent.

Det var under medeltiden en av Europas viktigaste pilgrimsmål. Hit reste den heliga Birgitta med sin make Ulf på pilgrimsresa. Än idag är det populärt att vandra från franska gränsen till Jaobs kyrka i Santiago de Compostela. Det finns speciella pilgimsleder med speciella vandrarhem för pilgrimerna. En del väljer att vandra hela den 160 mil långa sträckan från Puy i Frankrike. medans anda väljer att bara vandra en eller ett par dagar. Att vandra halva leden och starta i Pyreneerna vid spansk-franska gränsen är också populärt , det är en sträcka på 80 mil. Många moderna pilgrimer väljer också bil eller något annat modern trasportmedel.



Musselskalet är en symbol för både helgonet och pilgrimsresan till Santigao de Compostela. Sen 1993 är den så kallade Jacobsvägen uppsatt på UNESCOs världsarvslista Kartan är liten och otydlig men Jacobsvägen är det röda strecket i norra Spanien och i nordvästra hörnet av landet där det slutar ligger Santiago de Cmpostela.



Santiago de Compostela och katedralen där ska vara väldigt fint och väl värt ett besök säger alla jag känner som varit där. Jag har tyvärr inte själv varit varken i Galicien eller Santiago de Compostela men skulle gärna åka dit.



Jacobs bild användes som enande symbol under La Reconquista dvs. återerövringn av Spanien. Då olika kristna kungar erövrade den iberiska halvön från det muslimska kalifatet. Det cirkulerad berättelser hur Jacob deltog i strider och dödade mängder av morer. Han fick tillnamnet Santiago Matamors dvs. Jacob Morerdödaren.



Under sin livstid satt troligen Jacob aldrig någonsin på en häst och inte heller är det väl troligt att han någonsin bar rustning. Innan han och hans bror Johannes blev två av Jesus tolv apostlar levde dom ett fattigt enkelt liv i Gallilen med sina förälrar Zebedee och Salome. Jacob är förutom Spaniens skyddshelgon också skyddshelgon för Guatemala och Nicaragua. Han är också beskyddare för veterinärer , apotekare, pälsmånlgare och färgare. Hans dag firas den 25 juli



Jacobskorset är influerat av ett svärd på grund av hans skicklighet som morerdödare , allfall i myterna.

Covadonga

Eftersom jag tänkte skriva en del om Spanien där jag har bott så tänkte jag att jag skulle nämna att kronprins Felipe och hans hustru kronprinsessan Letizia Ortiz fick sitt andra barn i förrgår (29 april). Sedan tidigare har dom dottern Leonor som föddes 31 oktober 2005. Om inte Felipe och Letzia får en son kommer Leonor en dag att bli spansk drottning. Troligen blir hon det ändå för det har talats om att ändra lagen så den förstfödda ärver tronen oavsett kön. En så lagändring kommer nog relativt snart i Spanien.

Nu är inte mitt intresse för kungliga särskil stort oavsett dom kunglias nationalitet. Inte heller har jag väl så djupa kunskaper på området men jag ärintresserad av historia och d är det oundvikligt att då och då stöta på kungliga.

Den spanska kronprinsen har titeln Prins av Asturias. Den titeln bär alla spanska tronarvingar sedan 1300-talet. Bakgrunden hittar vi i Covadonga-grottan i provinsen Asturias. 711 gick morerna över Gibraltar sund och la under sig större delen av den iberiska halvön. Morerna hade en övrlägsen krigsmakt och mötte int mycket motstånd så ganska snart var nästan hela nuvarande Spanien och Portugal en del av det stora muslimska kalifatet som styrdes från Bagdad.

Men när morerna 720 nådde bergen i Asturias i norra Spanien mötte dom på motstånd. Den kristna kungen Pelayo hade gömt sig med sina män i en grotta vid Covadonga. Har fick morerna känna på kristet motstånd så till slut gav dom upp. Det finns fantstiska , överdrivna siffror att Pelayo och hans 300 män besegrade 180000 morer där vid Covadonga. Sanningen är väl inte fullt så heroisk. Troligen gav morerna upp för att dom inte var så intresserade av bergen i Asturias.



Don Pelayo som var kung i ett litet rike i Asturias 718-36 har blivit något av en nationalhjälte i Spanien. Massor av turister vallfärdar till grottan i Covadonga och man brukar tala om att här födes det moderna Spanien. La Reconquista dvs. återerövringen av Spanien från morerna som fullbordades först 1492 då Granada , det sista moriska fästet föll sägs ha startat från dessa trakter.



Grottan i Covadonga heter La Cueva Santa den heliga grottan. Här finns en kyrka och inn i grottan där Pelayo ch hans män höll till finns en staty på Jungfru Maria.

Jag har själv aldrig varit i Asturias i norra Spanien. Tycker att norra Spanien verkar otroligt spännande och skulle gärna resa runt där mer.



Eftersom jag nämnde dom spanska kungliga i början av inlägget kan jag som kuriosa tala om att den före detta journalisten Letizia Ortiz som är kronprisessa och då också bär titeln Princesa de Asturias faktiskt är född och uppvuxen i den lilla staden Oviedo i Asturias. Hon har också varit gift innan hon träffade och gifte sig med kronprins Felipe. Något som fick en del konservativa spanjorer att höja på ögonbrynen. Jag har ändå intrycket av att både hon och Felipe är ganska populära i Spanien idag. Fast jag vet inte riktigt så om någon har en annan uppfattning , protestera gärna.

Om någon är intresserad av det spanska kungahuset har dom en hemsida