det snackas på byn

Jag har en kompis som nyligen har köpt ett hus ihop med sin kille i en mindre by utanför en liten stad några timmars körning norr ut från Uppsala. Det är en sån där by där alla känner alla och dom flesta har bott där i flera generationer. Min kompisoch hennes man har nyligen fått barn och allt är väldigt gulligt och trivsamt. Hon känner ännu inte folket i byn , bara dom grannar som bor närmast har hon bytt några ord med ibland när dom setts ute. En förmiddag i vintras ringer telefonen hemma hos min kompis. När hon svara säger någon i luren
-"Hej det är "Siv""
Min kompis blir en aning förbryllad och frågar undrande
-"Siv?"
-"Ja , grannfrun"
-"Jasså hej"
-"Varför tar inte du och din man och kommer över på en fika i eftermiddag?"
Mannen är på jobbet men min kompis tackar ja och går över på en fika. Jag upplever min kompis som en social person som har lätt att prata med dom flesta men hon protesterar alltid när jag säger så.

Det är ju också skillnad att byta några ord vid grinden och att sitta och fika tillsammans i två timmar. Något som min kompis fick erfara. Hon och "Siv" hade absolut inget gemensamt var totalt olika och konversationen gick mycket trögt.

Efter den här fikan har dom forsatt småprata om väder , vind , barn och annat när dom möts vid grinden. Det har flytit på ungefär som innan fikan.

Nu någon månad senare så får min kompis höra att snacket gått på byn att hon har varit på fika hos "Siv" men sen inte bjudit igen.

I min gamla blogg skrev jag regelbundet om typiskt svenska och typiskt spanska fenomen. Det här med att man måste bjuda igen när man blir hembjuden till någon på fika eller middag verkar vara ett väldigt typiskt svenskt tankesätt. Nästan bara i Sverige kan man höra folk säga att nu MÅSTE vi bjuda Hedvalls , vi har varit där två gånger det senaste halvåret utan att bjuda igen. Att bjuda igen verkar väldigt viktigt för många svenskar. Man vill liksom inte stå i skuld till någon. Nu har jag en känsla att det här bjuda-igen-kravet är vanligare hos personer i medelåldern och uppåt.

I Sverige umgås vi ovanligt mycket hemma med våra vänner och bekanta. I många andra länder är det betydligt ovanligt att träffas hemma utan man ses på restauranger och caféer istället. Det är kanske en kombination av att vi svenskar i allmänhet är mindre trångbodda än i många andra länder och det är dyrare att gå ut och äta och dricka här i Sverige.