12 kanidater ställer upp i årets presidentval. Dom tre stora favoriterna som bedöms ha en chans att nå presidentposten är socialistpartiets Ségolène Royal , högerns Nicolas Sarkozy samt Fanscois Bayrou som representerar ett mittenparti. Väljs Ségolène Royal så får Frankrike sin fösta kvinnliga president. Det skulle både vara kul och på tiden.
Även om jag följer det som sägs på nyheterna och skrivs i tidningarna om franska presidentvalet känner jag att jag inte har så bra koll att jag kan recensera kanidaterna. Sarkozy är nog känd för många genom sin hårda attityd under Upploppen i Paris förorter 2005 och inte minst sitt uttalande om att tvätta rent förorterna från slödder (racaille).
Något som uppskattades mycket av missa men inte blev så populärt i anda grupper.
Igår hörde jag rapport från en fransk opinionsundersökning på radion. Enligt den kommer 15.5% av frasmännen att rösta på högerextrmisten Jean-Marie Le Pen i första valomgången på söndag. Skulle siffrorna i undersökningen stämma ger det Le Pen en fjärdeplats efter dom tre stora kanidaterna. Många minns säkert hur Le Pen i presidentvalet för 5 år sen fick 17.8% av rösterna och slog ut socialistpartiets kanidat Lionel Jospin. I andra valomgången förlorade han dock stort mot sittande presidenten Jacques Chirac. Somn kuriosa kan nämnas att i april 2000 suspenderades Jean-Marie Len på ett år som ledamot av Euopaparlamentet sedan han fällts för att ha slagit en kvinnlig socialistisk politiker , Annette Peulvast-Bergeal.
Jag tycker det känns väldigt oroväckande att svenska högerextrema partier som Sverige demokraterna (som faktiskt har fått ekonomiskt stöd av Le Pens parti Front National för tryckning av valfoldrar till riksdagsvalet 1998) har fått ett sånt ökat stöd och blir mer och mer etablerade. Men det är ju riktigt läskigt att ett sånt här parti har så starkt stöd och har blivit så etablerat i Frankrike. Jag vet inte hur "den vanliga fransmannen/fransyskan" ser på Front National och Le Pen men jag har intrycket av att det ses som ett relativt etablerat parti.
En av kanidaterna till söndagens första valomgång är förresten den kända bonden och anti-globaliseringsaktivisten José Bové. Dom övriga kanidaterna känner jag inte alls till men jag har inte jättebra koll på fransk politik. Egentligen borde jag inte uttala mig efter som jag har dålig koll men jag håller nog ändå en liten tumme för Ségolène Royal på söndag (och den 6 maj) samt en stor tumme för att LePen ska få rekordfå röster och göra ett riktigt uselt val.
För att bli presidentkanidat i Frankrike krävs 500 underskrifterna från franska folkvalda. Det har följande 12 kanidater lyckts få ihop
- Francois Bayrou , Union pour la Démocratir Francaise (UDF)
- Olivier Besancenot, Ligue communiste révolutionnaire (LCR)
- José Bové, oberoend
- Marie-George Buffet, Parti communiste française (PCF)
- Arlette Laguiller, Luttre Ouvrière (LO)
- Jean-Marie Le Pen , Front National (FN)
- Frédéric Nihous, Chasse, Pêche, Nature et Traditions (CPNT)
- Ségolène Royal, Parti Socialiste (PS)
- Nicolas Sarkozy, Union pour un Mouvement Populaire(UMP)
- Gérard Schivardi, Parti des travailleurs (PT)
- Philippe de Villiers, Mouvement pour la France (MPF)
- Dominique Voynet, Verts
Jag vet att jag på några ställen skulle behöva en krok att sätta på C för att få s-uttal. Vet inte riktigt var jag hittar den så jag hoppade helt fräckt över den.
Ni är ju några stycken som bor i Frankrike som brukar kika in här regelbundet. Vore kul att höra lite hur debatten i Frankrike går och hur man ser på kanidaterna. Naturlgtvis är alla oavsett var dom bor välkomna med en liten kommentar om franska presidentvalet , högerextrema partier eller vad det nu kan vara här.
5 kommentarer:
Kommentarer från folk på plats efterlystes, så här kommer två:
Le Pen och Front National tillhör, trots sina höga siffror i opinionsundersökningarna inte fullt ut det politiska etablissemanget här i Frankrike - åtminstone inte på det nationella planet. I och med att valet till nationalförsamlingen inte fördelar mandaten proportionellt har Le Front National aldrig varit representerade där och därmed inte fått visa vad de går för. (Andra mindre partier har kommit in genom överenskommelser, exempelvis har socialistpartiet lämnat "säkra" valkretsar till kommunistpartiet mot löften om stöd.) Ny Demokrati ter sig i sammanhanget rätt harmlösa, men gjorde en snabb sorti efter att ha spelat pajas under en mandatperiod. Ett parti som Front National, som bygger sin popularitet på att vara invandrarfientliga, men utan konkreta idéer om hur allt skall bli bättre, skulle efter en ganska kort tid vid makten ha förlorat all trovärdighet de eventuellt haft.
Även om många av dem som röstar på Front National säkert stödjer (åtminstone tror sig stödja) deras politik, finns säkert åtskilliga som röstar på dem i protest mot etablissemanget och samhället. I och med att de inte har någon chans att bli valda är det ju dessutom ofarligt.
Min andra kommentar gäller taktik inför första omgången och ett av kampanjens ledord "le vote utile":
Den splittrade vänstern med sin uppsjö av kandidater anklagades efter förra valets första omgång för att ha berett väg för Le Pen genom att ha spritt ut vänsterrösterna på för många kandidater. Tanken med att ha två omgångar är att man i första omgången röstar efter den ideologi man vill se vinna och i andra på den av de två man föredrar - eller den som ens kandidat stödjer. En stark minoritetskandidat kan på så sätt förhandla sig till en viktig ministerpost genom att lova sitt stöd inför andra omgången, vilket gör att väljarnas röster från första omgången ändå sätter lite spår. Detta håller naturligtvis inte längre om de två slutliga kandidaterna representerar högern respektive extremhögern. Socialistpartiet som inte gärna vill sin kandidat utslagen igen lanserade då begreppet "vote utile" (ungefär "användbar röst"), för att uppmana vänsteranhängarna att inte vänta till andra omgången för att lägga sin röst på vänsterns enda kandidat som har en rimlig chans att bli vald.
Begreppet har även anammats av François Bayrou, som hävdar att han är den man skall rösta på om man verkligen vill rösta "utile", eftersom han, till skillnad från Ségolène Royal, i opinionsundersökningarna förutspås besegra Nicolas Sarkozy i andra omgången.
Naturligtvis pratar nu alla om hur just en röst på dem är "utile", i och med att ingen annan representerar just deras politik.
Hanna - tack för din mycket välskrivna och intressanta "på-plats-rapport". Jag har också intrycket av att många röstar mot etablissemanget och inte för Front National. Ungefär som Ny Demokrati under deras korta glansperiod.
Diskuteras det här systemet med två valomgågar eller tycker folk i allmänhet att det är bra? Spontant tycker jag det känns lite krångligt men jag hr som sagt inte jättekoll på fransk poitik
Den starkaste kandidaten till vänster om Royal är Olivier Besancenot. Läs mer om honom på svenska, http://besancenot.fajrdeinternationalen.se/
Lyckades få adressen fel, här är rätt:
http://besancenot.fjardeinternationalen.se/
Anders - tack så mycket, jag ska titta på sidan
Skicka en kommentar