vi pratar franska varje dag

Jag har en lite kluven syn på Herman Lindqvist. Som historiker gillar jag inte honom speciellt mycket. Jag har lite svårt för hans förtjustning i kungligheter och stormaktstiden. Det känns väldigt omodernt , något historiker sysslande med på 1800-talet. Samtidigt gillar jag hans kåserier i bokform om livet i utalndet med familjen. Mest handlar det om Frankrike där han har bott länge. Tyvärr skriver han inte såna krönikor nu utan dom man hittar på biblioteket är alla av rätt gammalt datum.

Det här är faktiskt riktigt bra skrivet. Herman har helt rätt i att vi pratar franska varje dag utan att veta om det. För att citera hans krönika Ändå är det så att även om vi inte tror att vi kan tala franska, så kan varenda svensk hundratals franska ord – fast vi vet inte alltid att det är franska vi talar då vi använder ord som ”kö” (queue) eller kullerbytta (culbute). Nästan alla våra begrepp knutna till opera och teater är ren franska, som orden: teater, opera, revy, scen, ramp, kuliss, sufflör, salong, balkong, applåd, regi, fars, kritik etc etc. Varje dag använder vi och hör ord som affisch, migrän, charm, alarmera, epok, portfölj, paraply, ceremoni, visit, chef, ambulerande, disträ och många andra utan att vi tänker på att så säger man i Paris också. Att olika språk är så påverkade av varandra och lånar in så mycket ord och uttryck är något som vi språknördar tycker är väldigt spännande. I dagens svenska finns hundratals franska låneord som kom hit främst på 1700-talet.

Precis som Herman skriver var franskan det stora världsspråket på 1600-1700-talet. Under medeltiden var det latin som gällde i bildade kretsar och senare vid sekelskiftet 1800-1900 var det tyska som gällde. Våra arkiv är fulla av historiska dokument på dom här språken. Överklassen skrev dagböcker och brev till varandra på latin och senare franska. Eftersom färre och färre svenskar behärskar latin , franska och tyska är det troligt att många av dessa handlingar i våra arkiv aldrig kommer att översättas.

Herman skriver Det finns flera hundra ortsnamn i Normandie med vikinga­anknytning, ord som slutar på -lund och -bäck (bec), Quebec (Kvillebäck). Många fransmän från Normandie bär ännu i denna dag namn som Osmond (av Asmundr), Quétil (Kettil), Troude (Torvald) eller Tostain (Torsten). Det är ju väldigt häftigt och spännande att man i språket kan spåra saker tusen år tillbaka i historien.

Nu är ju som bekant engelska det stora världsspråket fast franskan kallas ju fortfarande diplomatins språk. Men jag tror att färre och färre diplomater behärskar franska. Som FN-språk räknas engelska , franska , spanska , kinesiska , ryska och arabiska.
EU har 20 officiella språk men man brukar kalla engelska , franska och tyska för EUs arbetsspråk.

Jag skulle väldigt gärna vilja kunna fler språk. Kan och förstår några lite halvdant men pratar bara förutom svenska , engelska och spanska bra. Hoppas kunna bättra på det i framtiden men tyvärr tar det ju tid att lära sig ett språk bra. Förutom att få min halvtaskiga franska att bli bra vore det kul att lära sig kinesiska eller japanska.