torsdag, april 12, 2007

ryska maffiagravstenar

MikeBike som skriver den mycket roliga och läsvärda bloggen Bloggfrossa har skrivit ett kul inlägg om ryska maffia gravar. Han tipsar också om den här länken för den som vill kika på vräkiga , vulgära gravstenar på kyrkogården i i staden Yekaterinburg.



Jag har varit i Ryssland och tycker mycket om landet. Jag har inte haft det tvivelaktiga nöjet att stöta på rysk maffia. Inte vad jag vet iallafall. För att inte bli anklagad för att sprida fördomar ska jag naturligtvis påpeka att krimminella gäng av olika slag finns i dom flesta länder.

Jag kom iallafall att tänka på en historia jag hörde av en som varit i Moskva för ganska många år sen. Han hade hamnat på en dyr lyxkrog där maffiakillar med lättklädda yppiga damer som sällskap och ett koppel av beväpnade livvakter satt och slevade i sig rysk kaviar som om det vore filmjölk. Härligheten sköjdes förstås ner med litervis av champange. Killarna bar dyra kostymer och mängder av tjocka guldlänkar. I slutet av kvällen tog en kypare en ros från en blomsteruppsättning och gick upp på en liten scen. Alla uppmandes köpa rosen till sin dam. Det blev auktion. Maffiasnubbarna bjöd över varnadra och priset slutade på rätt många tusenlappar. Betalades naturligtvis i cash och rosen överräcktes till damen. Jag vill ju inte förstöra historien med att säga att den låter lite som en skrön. Jag känner inte han som hamnade på tillställningen så jag kan inte svära på att den inte blivit en aning skarvad.



När man pluggar på språkskolor utomlands möter man en hel del personer från rika familjer. Det är få andra länder som har ett csn-system som ger dom möjlighet att åka utomlands och plugga språk i en eller två terminer. Alla är förstås inte rika. Många har jobbat och sparat för att kunna åka. Andra nöjer sig med att plugga någon enstaka vecka och kombinerar kanske det med att resa runt i Europa.

En kompis som för ganska många år sen läste franska i Cannes träffade en tjej från Colombia på skolan. Hon nöjde sig inte med att bo i värdfamilj eller på skolans studentresidens utan hyrde en lyxvilla vid havet straxt utanför staden. Med sig hade hon ett koppel av livvakter och uppassare. Vid något tillfälle när dom gjorde en utflykt med skolan några dagar hade hon med sig en extra bil med allt sitt bagage.

När jag för ganska många år sen pluggade i Cadiz gick det en estnisk kille i min klass. Han hade ett litet tryckeri i Estland ihop med sin kompis. Dom tryckte mest affischer till politiska partier och organisationer. Dom hade tre anställda. Tryckeriet var relativt nystartat bara ett par år gammalt. Han hade varit i Spanien i nästan ett år och pluggat spanska på heltid. Han hade alltid fickorna fulla med sedelbuntar och bjöd väldigt generöst när vi gick ut med klassen. Då och då flög han till Amsterdam på affärsresa. Hans kompanjon som han hade tryckeriet ihop med bodde där. Eller han delade sin tid mellan Amsterdam och en segelbåt som låg utanför Venezuelas kust. Språkskolan i Cadiz hade diverse fritidsaktiviteter som olika sporter och kulturella grejer man kunde delta i gratis eller mycket billigt. Detta dög inte för min estniska klasskompis som istället tog helikopterlektioner på sin fritid och funderade på att köpa en helikopter. Han hade köpt en ganska fin bil i Spanien vilket inga andra studenter gjorde , dom nöjde sig med att då och då hyra bil eller ta tåget eller bussen när dom reste runt i landet. Nu har jag ingen aning om vad hans affärer handlade om och vill inte peka ut honom som någon skummis men jag har svårt att tänka mig att han kunde leva så flott på det lilla tryckeriet.



På skolan i Cadiz gick också en ung ryska som jag pratade med vid något enstaka tillfälle. Hon verkade också komma från en mycket rik familj och hade bott och pluggat i USA. Hennes engelska var perfekt och hon hade till och med amerikansk brytning. Den brytningen hördes också när hon pratade spanska. Hon gav intrycket av att ha levt väldigt skyddat i Moskva därifrån hon kom. Hon sa att det fanns inga fattiga i Ryssland för det hade hon aldrig sett. Tvärtom levde dom flesta väldigt bra och alla hon kände hade hus , sommarhus , hembiträden och gjorde flera utlandsresor varje år. Hon verkar ha bott i ett lyxigt hus och gått på privatskolor och bara umgåtts med likar och då fått för sig att dom flesta ryssar levde så. Nu vet inte jag varifrån hennes familjs pengar kom och alla rika ryssar har ju inte med maffian att göra.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Spännande inlägg. Du är duktig på att uttrycka dig.

Det där med språkstudenter som slänger pengar omkring sig känner jag igen. Det var inte så vanligt i de kretsar jag umgicks med i Paris, men ibland stötte vi på två tjejer från skolan, en från USA och den andra från Ryssland tror jag, och jäklar vad de levde loppan. Dyraste drinkarna på dyraste uteställena, aldrig métro utan istället taxi. Och så näsan i vädret.

Anna Malaga sa...

Hahaha, vilket lönsamt tryckeri! Kanske nâgot att satsa pâ?
Här har vi bâde den italienska och den ryska maffian. Det roliga är att de ser ut som pâ film, fast värre. Den där kyrkogârden är ju helt otrolig!!

Thérèse sa...

Johanna - åh tack vad glad jag blir. Jag känner att jag inte är så duktig på det här med skrivande även om jag tycker det är väldigt kul.
Ha ha på språkskolor träffar man en hel del annorlunda människor. Jag kan tänka mig att det är fler rika som dräller runt i Paris än i Cadiz och Sevilla där jag pluggade. En amerikansk kille på min skola i Sevilla hade en pappa som satt i senaten och var någon politisk höjdare USA. Där fanns också pengar.

Anna - Ja va säger du ska jag åka över till Tallin och starta upp ett litet tryckeri , sen kan både du och jag gå och lata oss under den sydspanska solen och då och då göra affärsresor. Marbella är väl ett tillhåll för maffia och rika arabiska shejker. Du jag bara varit där på ett mycket hastigt besök. Men du har rätt i att dom ser ut som på film.

Thérèse sa...

Anna - visst är kyrkoården otrolig. Varför har dom en bil på en gravsten? Har dom begravt den också? Dog dom kanske i bilen? Ja frågorna är många

malin2 sa...

Väldigt intressant inlägg.

Thérèse sa...

Malin - tack , det var kul att skriva