fredag, april 13, 2007

det snackas på byn

Jag har en kompis som nyligen har köpt ett hus ihop med sin kille i en mindre by utanför en liten stad några timmars körning norr ut från Uppsala. Det är en sån där by där alla känner alla och dom flesta har bott där i flera generationer. Min kompisoch hennes man har nyligen fått barn och allt är väldigt gulligt och trivsamt. Hon känner ännu inte folket i byn , bara dom grannar som bor närmast har hon bytt några ord med ibland när dom setts ute. En förmiddag i vintras ringer telefonen hemma hos min kompis. När hon svara säger någon i luren
-"Hej det är "Siv""
Min kompis blir en aning förbryllad och frågar undrande
-"Siv?"
-"Ja , grannfrun"
-"Jasså hej"
-"Varför tar inte du och din man och kommer över på en fika i eftermiddag?"
Mannen är på jobbet men min kompis tackar ja och går över på en fika. Jag upplever min kompis som en social person som har lätt att prata med dom flesta men hon protesterar alltid när jag säger så.

Det är ju också skillnad att byta några ord vid grinden och att sitta och fika tillsammans i två timmar. Något som min kompis fick erfara. Hon och "Siv" hade absolut inget gemensamt var totalt olika och konversationen gick mycket trögt.

Efter den här fikan har dom forsatt småprata om väder , vind , barn och annat när dom möts vid grinden. Det har flytit på ungefär som innan fikan.

Nu någon månad senare så får min kompis höra att snacket gått på byn att hon har varit på fika hos "Siv" men sen inte bjudit igen.

I min gamla blogg skrev jag regelbundet om typiskt svenska och typiskt spanska fenomen. Det här med att man måste bjuda igen när man blir hembjuden till någon på fika eller middag verkar vara ett väldigt typiskt svenskt tankesätt. Nästan bara i Sverige kan man höra folk säga att nu MÅSTE vi bjuda Hedvalls , vi har varit där två gånger det senaste halvåret utan att bjuda igen. Att bjuda igen verkar väldigt viktigt för många svenskar. Man vill liksom inte stå i skuld till någon. Nu har jag en känsla att det här bjuda-igen-kravet är vanligare hos personer i medelåldern och uppåt.

I Sverige umgås vi ovanligt mycket hemma med våra vänner och bekanta. I många andra länder är det betydligt ovanligt att träffas hemma utan man ses på restauranger och caféer istället. Det är kanske en kombination av att vi svenskar i allmänhet är mindre trångbodda än i många andra länder och det är dyrare att gå ut och äta och dricka här i Sverige.

10 kommentarer:

Pumans dotter sa...

Trångbodda? Hur många spanjorer (t.ex.) skulle avstå från att bjuda hem nån för att det inte finns så gott om plats?! De har stjärterum. ;D

Thérèse sa...

Pumans dotter - det är sant , jag blev inbjuden påkaffe hos grannar jag bara hejat på i Madrid. Men jag har också hört att spanjorer sällan umgås hemma. Man ses på caféer elleröver några tapas istället. I Thomas Gustafssons utmärkta bok Spanien sol och skugga , pratar han med ngra äldre herrar som träffas varje veckapå ett café i Madid. Dom har känt varnadra i 20-30 år men inte varit hemma hos varandra.

barajagjohanna sa...

En liten by utanför en mindre stad... är det Dalarna? :)

Vad fånigt. Att man skulle känna sig tvingad att bjuda igen känns ju så krystat. På ett sätt kan jag känna igen grejen, men å andra sidan... nää. Jag och mina kompisar är inte så. En kompis som jag har här i Falun brukar jag träffa och fika med då och då. Säkert de tre senaste gångerna har vi varit hos mig och det är ju inget som jag tycker är trist eller något - jag känner ju inte att vi måste vara hos henne bara för att hon ska "bjuda igen". Det är nog som du säger att fenomenet "bjuda igen" är vanligare i medelåldern och uppåt... Jag tror bestämt jag kan känna igen det hos föräldrarna när jag tänker efter.

Pumans dotter sa...

Thérèse, det är säkert sant. De kan ju gå ut och fika utan att bli ruinerade. Vad jag menade är att det i Sverige ofta behöver vara så planerat och välordnat när man ska träffas.

Sofia sa...

Jag har för mig att jag läst tidigare att det är noga för svenskar att det blir rättvist, och att man "bjuder igen" snabbare än andra. T ex är det ovanligt att svenska "bjuder laget runt" på krogen, eller delar en nota rakt av, oavsett om man ätit lika mycket eller inte, som man ofta gör i andra länder. Jag brukar försöka tänka på detta nu när jag umgås med icke-svenskar, men det är verkligen svårt att komma ur de här vanorna. Köper en kollega en kaffe åt mig ena dan vill jag väldigt gärna betala hans/hennes nästa dag.

Thérèse sa...

Johanna - det var ingen dålig gissning ;) Det varierar nog också med ålder , vilket umgänge man har och hur väl man känner varandra. Är man väldigt nära vänner så umgås man säkert mer spontant oavsett ålder och hur man är. Man kan kila ut och in hos varandra relativt odramtiskt men är det vänner man inte känner lika bra eller träffar lika ofta kanske det här med bjuda igen blir något man tänker på mer. Jag tror nog att det är den som är hemma och fikar hos någon tre gånger som tänker på det mer än den som bjuder på fikat i såfall. Även om det inte är så mellan dig och din kompis

Pumnas dotter - precis det ska vara planerat och maten ska vara spännande och ta tid att laga , allt från dukning till hur man ska vara klädd på middagen är genomtänkt och planerat. Nu varierar det naturligtvis mellan olika grupper men generellt tror jag man spontan-umgås mer i många andra länder än Sverige och att man inte drar sig för att bjuda med grannen , jobbarkompisen man knappt känner och andra ytliga bekanta till caféet. I Sverige måste man känna varandra väl innan man blir hembjuden på middag eller fika.
Nu generaliserar jag naturligtvis men det gör jag ofta när jag skriver sånt här. Min kompis och jag skrattade gott åt den här historien när hon berättade.

Sofia - jag tror du har helt rätt i att vi tänker att det ska bli rättvist. Jag skulle nog också ha svårt att inte köpa en kaffe till en kollega som bjöd mig på en kaffe igår

Lugnetetc sa...

Det är tyvärr precis så jag föreställer mig att det skulle vara i en liten by i Frankrike... När mina föräldrar gifte sig så pratade mormor om att "bjuda tillbaka" på bröllop. Det tycker jag låter extremt konsigt!

Thérèse sa...

Fred - haha bjuda tillbaka på bröllop låter onekligen märkligt. Kanske är byar över hela Europa lika. I alla minde byar världen över har man nog väldigt stor koll på grannarna och den sociala kontrollen är mycket hårdare än i större städer. Gör någon "fel" sprids det direkt på byn

Christina W sa...

Visst finns det fenomen som är typiskt svenska även om givetvis inte ALLA är så. Intressant att läsa den här typen av iakttagelser. Det får en onekligen att tänka till över sitt eget agerande

Thérèse sa...

Christina - visst alla fenomen som jag kanske ibland skriver om som tysiskt svenska finns ju på andra ställen också. Just det här kanske var mer by-menatlitet än typiskt svenskt.