svammel om språk

Jag har hört att lär man känna en person på ett visst språk har man svårt att byta språk med den personen senare. Till exempel utlänningar som träffar en svensk och flyttar till Sverige fortsätter gärna prata det språk dom pratade från början även efter dom lärt sig perfekt svenska. Samma sak för svenskar som flyttar utomlands. Naturligtvis är det inte så för alla men det lär vara väldigt vanligt.

Jag har inte själv varit i samma situation så jag vet inte hur jag skulle göra. Men i bostadsområdet där jag bor bor ganska få invandrare. Jag har iallfall i några sammanhang träffat två män från olika länder i Latinamerika. Vi känner inte varandra särskilt väl och har inte direkt umgåtts men småpratar på spanska när vi möts i området eller på ICA i närheten. För en tid sen träffade jag en av dom i sällskap med hans tonårsdotter. Jag och hans dotter småpratade lite och det visade sig att hon var född i Sverige. Vilket fick mig att inse att han och dottern pratar lika bra svenska som jag. En tid senare träffade jag den andra mannen och hans svenska fru. Så då insåg jag att han också pratar perfekt svenska och har bott i Sverige längre än jag trodde.

Ändå har vi fortsatt småprata på spanska. Delvis för att vi började med det men säkert också för jag tycker det är kul att öva min spanska eftersom jag så sällan har någon att prata med numera. Jag tror inte jag skulle tycka det skulle kännas konstigt att gå över till att prata svenska när vi ses men som sagt vi ses sällan och känner varandra mycket ytligt. Vet inte om det hade varit ett problem att byta samtalsspråk med någon jag känt väldigt väl. Jag träffar ju inte direkt någon av dom här männen varje vecka utan det är högst oregelbundet.

Det har inte med språk att göra men båda har förresten klagat på att svenskarna sitter hemma eller bara besöker varandra när det är så här varmt sommarväder. Då ska man vara ute , umgås , träffa nya människor o.s.v tycker dom. Fast vart ska man gå? I mitt område finns bara en pizzeria om man vill gå ut , ta en kaffe eller en öl och träffa folk. Fast där är inte direkt någon trängsel. Mest folk som kommer och beställer en hämtpizza så risken är stor att man får sitta ganska ensam och inte träffa någon. Lekparken i området är ofta ganska full av folk men dit går man ju bara om man har barn i rätt ålder. Även om jag har det och går dit ofta så brukar jag ytterst sällan prata med dom andra föräldrarna. Det var på något sätt mycket lättare och vanligare i lekparken i Madrid.

En av dom andra få spanskspråkiga i området har jag faktiskt också lyckas lära känna lite grann. Hennes dotter och min dotter går i samma skola och brukar leka ibland. Det har hänt att vi har pratat spanska men tyvärr ganska sällan. Mest blir det svenska som hon pratar helt perfekt fast med barnen pratar hon spanska och då har jag passat på att haka på ibland. Lite synd egentligen för jag borde passa på att utnyttja dom jag kan prata spanska med och hon är otroligt trevlig , vi kan sitta och snacka länge , men oftast på svenska.

Om jag får avsluta med lite skryt nu så har jag alltid trott att så lite som jag har pratat sista året måste min spanska ha blivit bedrövlig. Jag har ju förstås inga problem att läsa, skriva mail och förstå men pratar alltför sällan numera. Men tydligen har spanskan fastnat någonstans för sätter jag väl igång att prata så flyter det på förvånansvärt bra och latinamerikanerna i mitt område har gett mig massor av beröm för min spanska.

Som sagt jag har bara flera gånger hört att det är svårt att byta språk om man har börjat umgås med någon på ett språk. Tror nog att det stämmer för ganska många. Nu var inte mina exempel på ytliga bekanta man byter några artighetsfraser då och då med så bra det kom väl med mer för jag är glad att jag ibland kan prata lite spanska trots att jag inte längre bor i Spanien. Så är jag glad att jag inte låter helt hopplös utan det går faktiskt riktigt bra att prata spanska.