Alla undrar vi väl ibland vad som hänt med den där bästisen vi hade i förskolan eller på lågstadiet. Ofta tappar man ju tyvärr kontakten efter en tid. Jag har egentligen bara en nära vän jag känt sen mellanstadiet som jag pratar med ofta och träffar då och då. Tyvärr bor vi en bit ifrån varandra så vi ses inte så ofta som vi skulle vilja. Men vi pratar , mailar och smsar ofta. Eftersom jag flyttat en del har jag tyvärr ofta tappat kontakten med många vänner efter en tid. Bor man kvar på en mindre ort blir det kanske så att man stöter på gamla klasskompisar då och då och då har lättare att hålla kontakt.
På låg- och mellan-stadiet hade jag en bästis som jag var med nästan jämt. På högstadiet gick vi i olika skolor men hade fortfarande ganska mycket kontakt. När hon var 16 flyttade hon till England. Som 20åring kom hon tillbaka till Sverige ett tag och vi umgicks en del. Sen flyttade hon tillbaka till England och vidare till Irland och någonstans på vägen förlorade vi kontakten. Jag har utan resultat letat efter henne på facebook men visste inte om hon hade gift sig och bytt efternamn.
Idag sprang vi av en slump på varandra i Stockholm. Det var helt fantastiskt! Som om ingen tid gått alls , vi hade hur mycket som helst att prata om och hennes barn var hur mysiga som helst. Ibland kan det ju tyvärr bli lite stelt och krystat och man känner att man inte har så mycket att säga varandra när man möter gamla klasskompisar. Så kändes det absolut inte mellan oss. Hur som helst bor hon fortfarande på Irland men har precis kommit till Sverige för att njuta av den svenska sommaren i en månad. Hon bor hos sin mamma som inte alls bor långt från mig så vi ska definitivt passa på att ses och ta igen förlorad tid. Nu när vi kan maila, messa och skypa är det inte heller några problem att hålla kontakt när hon återvänder till Irland. Vem vet kanske åker jag och hälsar på för jag har aldrig varit i Dublin men länge velat åka dit.
Det här kanske blev ett lika tråkigt och personligt inlägg som det om mina snygga och bekväma högklackade skor som jag tog bort. Fortfarande lika glad för skorna som jag hittade på rea för en tredjedel av priset men knappast värt ett blogginlägg. Hur som helst alla som har stött på en gammal god vän efter många år och känt att ni fortfarande har mycket gemensamt förstår hur kul del känns att få kontakt igen. Hon är verkligen en supergullig tjej som jag då och då har tänkt på och undrat hur hon har det. Så det är verkligen kul att fått kontakt igen.
tisdag, juli 29, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Vad härligt! För ett par år sedan återtog jag kontakten med en brevvän som jag hade brevväxlat med nästan dagligen från det jag var 12-13 år tills jag flyttade till Sverige många år senare. Vi hittade varandra på nätet via en "skolkompis-sajt". Det lustiga är att vi fortsatte där vi slutade en gång i tiden. Vi har aldrig träffats, bara sett kort på varandra, men vet det mesta om varandra. Riktiga tvillingsjälar. Sånt försvinner inte bara för att man inte har kontakt. :)
Pumita - vad kul! visst är det härligt. Precis som du säger att man är bra kompisar försvinner inte bara för att man inte har kontakt under många år. Iallafall kändes det så idag när vi sågs. Den halvtimme vi hann prata innan jag måste vidare för att möta någon jag lovat äta lunch med och hon och barnen skulle till Skansen gick alltför fort. Känns som jag har massor att fråga om och en massa gemensamma gamla minnen som är kul att grotta ner sig i. Men hon är i Sverige en månad och bor inte långt från mig så vi har tid att ses flera gånger. Sen finns mail, skype och msn
En intressant sak var att barnen mellan 17och 9 år pratade perfekt svenska utan minsta brytning trots att dom är födda utomlands , har gått i irländsk skola, inte har svenska vänner på Irland och deras pappa inte pratar svenska. Min kompis har verkligen gjort ett bra jobb där. Något som är rätt knepigt för många då hon inte heller har några andra än barnen att prata svenska med på Irland. Ska fråga lite om hur hon gjort för det kan bli ett intressant blogginlägg och kanske kan någon få lite tips.
Då måste hon ha varit väldigt aktiv om hon har varit den enda i barnens närhet som pratar svenska. Sedan har man ju olika fallenhet för språk.
P.S. Det där med Ordlöst: grejen är väl att vi inte vet... eller är det bara jag som är för otålig. :)
Pumita - ja hon måste verkligen ha varit aktiv. För det mest naturliga måste ju ha varit att prata engelska när hela familjen umgås eftersom mannen inte pratar svenska. Fast dom har ju regelbundet besökt Sverige också men ändå, imponerande då hon är den enda i barnens närhet som pratar svenska. Jo jag har också en ordlös bild som jag skulle vilja ha med men eftersom Nejma är tillbaka så hoppas jag ju att hon lägger upp Mr Linky.
Pumita -visst är det märkligt att vissa gamla vänner är det som förr närman träffar och man känner att man står varandra nära fast man sällan ses eller hörs. Med andra kan det kännas som man inte längre har särskilt mycket gemensamt fast man en gång i tiden var nära vänner.
Vilken härlig dag du måste haft! Gick du inte och köpte en lott? ;) visst är det härligt med vänner som man inte ser så ofta men ändå kan "haka på" sedan sist. Jag har en kompis jag kännt sedan jag gick i högstadiet..vi umgicks väldigt flitigt ända framt till barnen var små...sedan har det avtagit men vi ses varje år till jul och fikar - det ser vi till, oj vad roligt vi har!
Annelih - jo det var verkligen jättehärligt att träffa på henne efter minst 15 år och känna att vi fortfarande var goda vänner och hade kul ihop. Hennes barn var också supermysiga. Det ska bli kul att ses igen och ha lite mer tid att sitta och prata. Jag borde ha gått och köpt en lott , dumt att jag inte tänkte på det. Resten av dagen var också väldigt härlig och trevlig
Det är den bästa sortens vänner - de som man kanske inte sett på väldigt länge men man kan ta upp tråden precis som om man aldrig varit ifrån varandra! Ofta är det sådana vänner som man kan vara precis sig själv med, och man vet vart man har varandra, dvs äkta vänskap. Det är värdefullt att ha sådana vänner! Så, grattis!
/Anna S.
Skicka en kommentar