Sen några dagar har jag besök från Paris. Eftersom min franska är ruggigt dålig men jag vill lära mig någon gång så säger jag ett par ord på franska då och då men annars blir det mest engelska. Just nu har jag faktiskt ganska seriösa planer på att ta tag i franskan och kanske gå någon kurs i höst. Får se. Hur som helst lär jag väl mig några ord trots att vi mest pratar engelska.
Idag lärde jag mig ett roligt uttryck. Många känner nog igen sig i att man inte kommer på dom bästa replikerna just när man behöver dom som bäst utan långt senare. "Fan , så skulle jag ha svarat kollegan på lunchen idag eller så skulle jag ha svarat killen på festen igår" Såna bra repliker tenderar att komma på kvällen när man ska somna eller nästa dag. På franska kallas det att man är "esprit d'escalier" - det vill säga trappspirituell. Man kommer helt enkelt på det dräpande svaret först ute i trappan. Varför finns det inget roligt svenskt uttryck för det här fenomenet? Eller finns det ett ord eller uttryck för det på svenska som jag har missat?
fredag, juli 11, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hehe, då är jag väldigt (trapp-)spirituell! Har ingen aning om vad det kan tänkas heta på svenska om ett sånt uttryck finns dvs.
Kom att tänka på en skröna från gamla tider i Finland: man fick inte berätta roliga historier på lördag kväll för att inte tavastlänningarna (ökända för att vara saktfärdiga, jmf med snåla smålänningar) inte skulle skratta i kyrkan på söndag. =)
Pumita - jag är också trappsprirituell. Har heller aldrig hört något svenskt uttryck för det.
Ha ha den där om tavastlänningarna var kul.
Men trappspirituell är väl ett fantastiskt bra ord!
Spännande att se om du gör allvar av franskaplanerna!
Sara - visst är det ett fantastiskt ord. Jag tror jag ska börja använda det på svenska eftersom det verkar saknas ett sånt ord i svenska språket. Just nu har jag besök från Paris och han stannar några veckor och då blir det lite franska men till hösten funderar jag på att ta någon kurs. Sen gärna hitta någon att prata med ibland och sen kanske åka till Frankrike några veckor och plugga intensivt. Får se hur det blir. Har ofta tänkt ta tag i min franska. Förstår ganska mycket men kan säga väldigt lite. Kan läsa ganska bra dels med hjälp av att jag läst det i skolan och med hjälp av min franska. Fast just nu pratar mitt besök från Paris och jag mest engelska och han lär mig spela gitarr , jag har blivit rysligt duktig på kort tid och kan redan några sånger. Kanske kan jag kombinera det och spela och sjunga lite Carla Bruni ... eller kanske inte...
Sara - jag kanske har en jag kan öva franska med här i stan. Min dotter har en kompis som är halvfransk. Jag har mest pratat med mamman men häromdagen åt jag kakor och drack kaffe med den franska pappan. Fast han pratade väldigt bra svenska så jag sa inte ett ord på franska. Men än så länge är dottern så liten att jag måste hämta och lämna henne när hon ska leka med kompisar så ibland blir det fika med föräldrar. Så om jag blir lite bättre på franska och pappan är hemma när jag hämtar och lämnar så kanske jag kan öva lite konversation. Det är väl bra att utnyttja dom få kontakter man har... Han verkar ju vara stolt över att vara fransman för jag träffade hela familjen på stranden för någon vecka sen och han hade badbyxor som såg ut som trikoloren. Jag känner ju några fransmän bra men dom bor i Madrid , USA och Paris så det blir mest mail. Förutom just nu då jag har besök från Paris då.
Du blev trappspirituell och tog bort gårdagens inlägg? :) Jag misstänkte att du skulle ändra dig så jag kommenterade aldrig på den. Ha en skön kväll!
Jag tycker också att trappspirituell låter som ett fantastiskt bra ord! Som man känner igen sig mycket i. Jag pratar inte mycket japanska, men av det lilla jag gör har jag insett att det finns många ord i det här landet som absolut inte har någon direkt översättning utan som är sådana där uttrycks om mer speglar vardagsliv och kulturella tolkningar snarare än konkreta ord för konkreta händelser. Som t.ex. att säga itadakimasu innan man äter, vilket betyder ungefär "jag tar emot" och är en fråga om att visa tacksamhet för maten, men däremot inte i någon konkret religiös mening utan snarare att man är tacksam gentemot (alla) dem som gjort det möjligt för en att äta.
Skicka en kommentar