cykel

Jag har fått en cykel och är jätteglad. Min nya cykel är något modernare än den på bilden. Jag har knappt suttit på en cykel på 8.5 år. För 8.5 år sen bröt jag benet när jag ramlade illa med en cykel. Min lust att cykla gick ganska snabbt över och gångerna jag cyklat efter benbrottet är lätträknade. Fast nu är jag sugen igen och jag bor ju i en perfekt cykelstad. Hade tänkt begå premiär i fredags men vågade inte riktigt. Ska jag vara lite ärlig känns det lite smånervöst att börja cykla igen. Men det ska nog gå bra och jag räknar med premiär i veckan iallfall.

månadens inägg - att flytta

Jag har flyttat ganska mycket både mellan och inom olika städer och till Spanien. I Spanien bodde jag första gången i ett halvår och pluggade spanska i Sevilla. En av Spaniens , ja kanske världens vackraste städer. När jag var i Sevilla hann jag också med att resa runt lite i landet och främst då dom södra delarna. Så efter 1.5 åroch spanskastudier hemma i Sverige ville jag åka tillbaka och bli riktigt bra på språket. Det blev studier och barjobb tre månader i den lilla vackra staden Cadiz i södra Spanien. Sen blev det två längre resor i Latinamerika , en i Mexico och Centralamerika och en i Venezuela. Det gick ganska månag år och jag tänkte väl inte tanken att jag skulle bo i Spanien igen. Visst ville jag gärna prova att bo utomlands men några konkreta planer hade jag väl inte och jag hade gift mig och fått två barn.

Då fick maken jobb på ett universitet i Madrid. Efter han doktorerat i Sverige sökte han flera jobb vid universitet både i Sverige och utomlands. Det första som nappade och erbjöd en längre tjänst var Universidad Autonoma de Madrid , UAM. Så vi bestämde oss för att åka till Madrid på två år hela familjen.

Jag och familjen flög ner tidigt en regnig och gråkall novembermorgon och möttes av ett soligt Madrid. Först bodde vi i andra hand hos i en lägenhet som tillhörde en av makens kollegor. Lägenhet var fin och hade en helt fantastisk takterass med en underbar utsikt över staden. Jag hade varit i Madrid flera gånger tidigare och tyckte om staden. Men nu kom jag att älska den. Jag vet inte vad det är med Madrid men så många som kommer dit blir vansinnigt förälskade i staden. Det finns städer med behagligare klimat, vackrare byggnader och mer spännande etnisk mix men ändå är det något speciellt med Madrid. Det är en stämning , en känsla som inte går att beskriva. Jag känner mig oerhört priviligerad som ha fått bo på enså underbar plats i ett år. En del av mitt hjärta finns absolut kvar i Madrid och jag kommer att besöka staden igen.

Jag kan spanska men är en usel översättar och tycker att så mycket försvinner när man översätter. Ni är ju en del som läse här som kan spanska så jag tar mig friheten att lägga in lite spanska i texten.
Jag tycker
spanske sångaren Joaquin Sabina hittat av Madrids själ ganska exakt i hans låt: Pongamos que hablo de Madrid. Så läs och känn Madrid.

Allá donde se cruzan los caminos,
donde el mar no se puede concebir,
donde regresa siempre el fugitivo,
pongamos que hablo de Madrid.
Donde el deseo viaja en ascensores,
un agujero queda para mí,
que me dejo la vida en sus rincones,
pongamos que hablo de Madrid.
Las niñas ya no quieren ser princesas,
y a los niños les da por perseguir
el mar dentro de un vaso de ginebra,
pongamos que hablo de Madrid.
Los pájaros visitan al psiquiatra,
las estrellas se olvidan de salir,
la muerte viaja en ambulancias blancas,
pongamos que hablo de Madrid.
El sol es una estufa de butano,
la vida un metro a punto de partir,
hay una jeringuilla en el lavabo,
pongamos que hablo de Madrid.
Cuando la muerte venga a visitarme,
que me lleven al sur donde nací,
aquí no queda sitio para nadie,
pongamos que hablo de Madrid

Hur som helst var vårt första boende bara tillfälligt så vi ägnade tre månader att leta en ny lägenhet. Det är inte helt lätt och ganska dyrt i Madrid. När vi till slut hittade en möblerade fyra i den gröna och mysiga lilla staden Alcobendas 13 kilometer norr om Madrid kändes det som om jag kommit hem. Om jag redan älskade Madrid så blev mina känslor för det lilla Alcobedas ännu större.

Av olika skäl blev jag tyvärr inte kvar i Madridi två år. Nu sitter jag en lägenhet i Uppsala och trivs mycket bra även om jag känner mig lite ensam. Idag är det valborg och festas i stan och då blir ensamheten ännu mer påtaglig. Just valborgsfestandet kanske jag inte känner att jag missar något , det hade bara varit roligt att känna någon eller några som hade ringt och frågat om jag ville ses. Jag har gott om kompisar men om är spridda över Sverige och i världen och tyvärr har ingen ännu valt att bo i Uppsala. Men jag har ju mina barn och vi kanske kan ta en promenad till en brasa ikväll eller något sånt. På dagen ska vi roa oss med att tvätta.

Egentligen vill jag nog bo på ett ställe med bättre klimat. Skulle vilja bosätta mig i Frankrike en längre tid för att jag gillar landet och vill lära mig språket. När jag blir lärare tänker jag väl skicka mitt CV till svenska skolor i Spanien och kanske Frankrike. För kärleken till Spanien och den Spanskspråkiga världen består. Nu blir jag kvar här ett tag men i framtiden när barnen blivit större får vi se.

rekordvarmt

Läste det här på Svenska Dagbladets hemsida. Eftersom jag verkligen avskyr kyla och har problem med knäna som blir värre när det är kallt tycker jag att just klimatet var det svåraste att lämna i Madrid. Då har inte Madrid världens bästa klimat men det är ju betydligt behagligare än i Stockholm även vintertid. Fast 8-10 plusgrader på vintern i Spanien känns fruktansvärt kallt.

Även om en liten del av mig blir glad och tänker att man faktiskt kan bo här uppe i norr om våren och sommaren blir rekordvarma. Så får man förtränga att vintern kommer sen om inte den också blir rekordvarm. Igår pratade jag med Madrid och vi hade varmare här i fosterlandet än i den spanska huvudstaden.

Fast mest tycker jag förstås som alla andra att den globala uppvärmningen är läskig. Även om den kanske ger ett behagligare klimat här uppe i Skandinavien kommer människor i andra delar av världen , i synnerhet fattiga delar , att drabbas mycket hårt. Migration och flyktigströmmar orsakade av miljöproblem är ju tyvärr ett globalt växande problem.

Personligen känner jag att jag är väldigt dåligt insatt i dom här frågorna. Jag skulle behöva mer information och mindre skräckpropaganda. Jag har väl inte heller engagerat mig så mycket eller letat information men artikeln jag länkar till i inledningen av det här inlägget var bra.

brännstick

Barnhistorier är ju kul och det är roligt att skriva lite korta inlägg ibland så jag fortsätter på föegående inlägget. Den här är visserligen några år gammal men min dotter använder fortfarande ordet. Hon tog på min arm och fick en stöt och sa "aj mamma du gav mig ett brännstick" Dottern har för övrigt en hel repertoar av egenhändigt uppfunna ord som hon flitigt använder. Allt som glittrar är glist , kattens klor kallas klösar och mycket mer.

tycker hon om barn?

Barn kan ju säga väldigt roliga saker ibland. En femårig pojke som är kompis med min dotter var nyfiken på skolan där han ska börja sexårsverksamhet till hösten. För den som inte vet flyttar sexåringar oftast till skolan där dom sen kommer att börja. Sexårsklasserna kallas ibland nollan , sen börjar man ettan. Hans mamma hade varit där på en föräldrarträff , sett lokalerna och träffat fröken. När hon kom hem frågade pojekn om fröken tyckte om barn. När mamman svarade ja drog pojken en stor suck av lättnad och sa "åh vilken tur"

sökord igen

Jag har skrivit om det här tidigare men inspirerad av Linda kollade jag igen vad folk sökt på och hamnat här. Några märkliga exempel som inte kan gett sökare så så mycket att hamna här är stockholmare kaxiga , vita damen film , Youtube musik , olivier besancenot , Mc Donalds, svenska modellen, kinesiska zodiaken och snabblagad mat.
Det är kul att kolla sökorden på statcounter ibland fast det känns helt ologiskt att någon som sökt på en viss sak hanat här.

Bank of China Tower

Jag kan inte förklara varför jag är så förtjust i Hong Kong. Det är trångt , varmt och hyperkapitalistiskt. Vill man hitta historia och kultur får man leta. Ändå är det en märklig, spännande och vacker plats. Jag har hört sägas att dom gamla kinesiska traditionerna är väldigt levande i det futuristiska Hong Kong. När ett företag skaffar ett nytt avancerat tekniskt system är det tydligen inte ovanligt att en gammal präst kallas in för att enligt feng shui bestämma var dom nya datorerna ska stå. Jag kan inte så mycket om feng shui men det används av vissa för att bestämma var och hur hus bör byggas och inredas för att dra nytta av och inte komma i konflikt med olika energiflöden. Om jag inte minns fel betyder ordet vind-vatten på kinesiska.


Bank of Chinas vackra skyskrapa i centrala Hong Kong som är byggd efter feng shui. Jag tycker den är väldigt vacker.

50 platser att besöka innan du dör enligt BBC

Eftersom det här ska vara en reseblogg tänkte jag nämna att BBC tagit fram en lista på 50 platser man bör ha besökt innan man dör. Jag kunde räkna till 10 av dom 50 platserna när jag checkade av. Vissa av dom vill jag gärna besöka men andra känns mindre lockande. Varför har Disney World i Florida fått en tredje plats? Är et ett måste att besöka Alaska , Bangkok och Sydön på Nya Zealand? Alaska och Nya Zealand är säkert vackert men åste ses vet jag inte. Bangkok är ingen favorit hos mig men många gillar ju stan fast ingen kan väl säga att det är något man måste se. Varför är inte Athen med? Ja , jag är lite skeptisk till hela listan även om den tar upp många platser jag vill se. Den som vill läsa den hittar den här

vårdnadstvister

Jag hörde på radion i förrgår att varje år föds 100000 barn i Sverige. Av dessa kommer 50000 att få uppleva att deras föräldrar separerar före deras 18 års dag. Dom flesta föräldrar löser det på ett för barnen så bra sätt som möjligt men 5-10 % klarar inte det utan hamnar i svåra vårdnadstvister. Vilket naturligtvis siter oerhört på alla inblandade och inte minst då barnen. 5-10% blir 5000-10000 barn som varje år upplever svåra vårdnadstvister. Det är ju hemska siffror. Enligt radioprogrammet jag hörde så verkar stödet som finns för dessa också vara minimalt. Jag tycker naturligtvis det är bra att man har möjlighet att skilja sig om det inte fungerar. En separation är alltid jobbig för alla inblandade och då särsklit barnen även när det inte finns någon möjlighet att leva tillsammans. Även om man inte har gemensmma barn är det ju jobbigt att gå i sär

Jag lever inte med mina barns pappa så kanske är det mitt dåliga samvete över det som får mig att skriva ner det här. För jag har och har haft otroligt dåligt samvete och känt att jag har svikit mina barn. Fast jag och barnens pappa är väldigt goda vänner och någon vårdnadstvist eller bråk om barnen kommer aldrig att bli aktuell för oss. Nu är inte just mina personliga förhållanden så intressanta när jag skriver dom här siffrorna. Jag menar bara att vi kanske borde ha ett större barnperspektiv på skilsmässor och mycket annat i samhället.

För den som är nyfiken på radioprogramet och vill lyssna på webben så var det Studio ett 24 april inslaget om vårdnadstvister. Det ligger ute på nätet i 30 dagar efter det sänts.

hälsa på

När man var liten gick man ju bara hem till kompisarna på gatan och ringde på och frågade om man kunde leka. Som vuxen så krävs det oftast ett telefonsamtal först. Man ringer och hör om man ska ses och bestämmer en tid när man kan komma förbi. Undantaget är kanske om man umgås med sina grannar för då är det nog mer acceptabelt att bara kancka på och fråga om dom vill komma över på kaffe eller något. Jag vet inte om det här är något typist svenskt. Visst , i vissa länder har få telefoner och då blir det naturligtvis så att man bara gå över men om ag jämför med andra rika länder. Jag tror egentligen inte det för när jag bodde i Spanien ringde man också och bestämde i förväg om man skulle ses.

Jag är ibland sugen på att bara åka hem och ringa på dörren hos folk jag känner. Speciellt om jag är i närheten av någons bostad. Jag tänker tanken men gör aldrig det för så gör man inte. Skulle jag göra det skulle jag först bli tvungen att ta upp mobilen och förvarna att jag kommer om några minuter. Fast det känns också som något man inte gör. Man bestämmer längre i förväg. Naturligtvis får man ju räkna med att man kanske kommer olägligt om man bara ringer på någons dörr. Har personen i fråga annat för sig är det väl bara att vända på klacken och gå. Precis som om man ringer någon som inte kan prata så länge i telefonen just då.

Personligen skulle jag tycka det vore jätteroligt om någon jag kände bara dyker upp och ringer på min dörr. Fast jag har en känsla av att många inte skulle uppskatta det.

Jag kanske har helt fel i det här inlägget. Ni som läser får gärna rätt mig. Är det eller är det inte vanligt att man bara åker hem till folk utan att ringa innan? Är det typiskt svenskt att ringa innan eller är det bara ett tecken på att man är vuxen var man än bor? Är det fler än jag som skulle tycka det var trevligt om någon dom kände spontant ringde på dörren utan att ha förvarnat innan?

en indisk tågresa

Läser om MikeBikes tågresa i SJs 2:a klasskupé och skrattar gott. Jag gillar att åka tåg och har åkt tåg ien hel del länder , främst i Europa. Min subjektiva åsikt är att SJ fakiskt i allafall i europeisk jämförelse är ganska sunkigt och dyrt. Många europeiska länder har fräschare tåg och väldigt mycket trevligare restaurangvagnar.

Men jag har också åkt tåg i Indien. Ska man resa runt i Indien är tåget väldigt bra för järnvägsnätet är väl utbyggt och det är billigt. I trafiken sker ganska mycket olyckor och många busschafförer kör allt annat än säkert. Ska man längre sträckor är inte inrikesflyg alltför dyr heller men jag har hållit mig till tåg.

När jag hade varit en månad i södra Rajasthan , levt i byar under enkla förhållanden och skrivit en rapport om skolan var det dags att ta tåget tillbaka till Dehli. En 30 timmar lång tågresa väntade mig och min kompis. Fast först var det avskedsfest för alla som deltagit i projektet. En ganska blt tillställning om man säger så. Det dansades och dracks och plötsligt upptäckte någon att klockan hade passerat fyra på morgonen. Vårat tåg skulle gå klockan sex och vi hade beställt en taxi som skulle hämta oss halv sex. Ingen idé att lägga sig då tänkte vi och tog fram mer öl och det lokala brännvinet mahua och naturligtvis indisk rom som inte smakar rom men går att dricka ändå. Dom andra skulle till andra ställen i Indien och åka senare nästa dag.

Plötsligt dyker taxichaffören upp i trädgården där vi hade festen. Lagom berusad var det bara at ta sitt pick och pack och åka med till tåget. Det var försenat. Min kompis berusning började gå över i baksmälla. Han mådde illa och började leta en toalett. Han hittade tydligen en riktigt vidrig sådan så han mådde ännu mer illa efter besöket.

Väl på tåget hade vi bokat second sleper class som består av en kupé utan dörr och sex galonbritsar som går att fälla ner. Dom understa britsarna på varje sida fungerar som sittplatser när ingensover där. Vi hade sett till att få varsin överslaf så vi kunde ligga är även när det satt folk i kupén. Vi var ganska slitna så vi la ut våra soväckar , tog ryggsäcken som kudde och la oss. Efter ett tag började jag också känna ett visst illmående som blev värre av tågets krängningar.
Behovet att uppsöka en toalett kom över mig. Väl där inne nådde mitt illamående oanade höjder. En indisk toalett består ofta av ett hål i marken. Alla hade inte lyckats pricka hålet och stanken var inte att leka med. Den goda avskedsmiddagen från festen kom upp. Smått vimmelkantig tog jag ig tillbaka borstade tänderna och sov en stund. Vaknade till då och då och varje gång satt det nya indier i kupén.

Framåt dagen började jag må bättre och även min kompis kvickande till. När tåget stannade vid någon station gick vi av och köpte samosa , indiska piroger och chai , indiskt te. Satt och snackade och tog det lugnt i kupén. Försökte spela kort ett tag men nyfikna indier la sig i och sa högt vilka kort jag och han hade på hand. Så av gav upp.

Då och då vid stationer kom barn på tåget och tiggde pengar. En liten kille spelade på en trumma som lät hemsk och ville ha pengar för att vi fick lyssna på hans "musik". En indisk smått alkoholiserad kuf som pratade hygglig engelska satte sig bredvid min kompis och förskte visa något med siffror på ett papper. Han svamlade om något genialt han hade kommit på. Men vi begrep inte så mycket. Så skulle han räkna ut hur många syskon vi hade. Naturligvis blev det fel.

Dagen började sakta övergå till kväll och kufen gick av. Utanför rullade det indiska landskapet förbi. Det blev mer och mer folktomt i vagnen. I en kupé längre bort satt några indiska militärer med vapen och allt och verkade festa eller något.

Vi började diskutera att försöka sova. Borstade tänder och så. Då dök en av dom indiska militärerna in i våran kupé. Han börjde genast fråga om jag och min kompis var ihop. Av någon anledning sa min kompis att han var min bror och att jag var gift. Militären ville visa sitt tuffa automatvapen. Kändes väl inte helt avspänt när han viftade med det. Plötsligt ville han smeka mina fötter. Han försökte litegrann. Jag nobbade och sa at jag var gift. Min kompis blev också lack och påpekade att jag var hans gifta syster. Militären viftade lite till med automatvapnet och ville sen ha en kyss. När jag nobbade även det gick han. Tåget stannade och stod till en stund på en station. Plötsligt ser vi hur militären och hans kompisar jagar ett stort gäng ungdomar på perrongen.

Vi tror att vi är av med dom jobbiga militärerna. Går och lägger oss. Har nästan somnat när någon sticker in huvudet i kupén och på hindiengelska säger godnight brother and sister. Vår vän militären! Nåja vi sover utan fler missöden och jag sover ganska gott faktiskt. Vi vaknar i gryningen och är då nästan framme i Dehli. Innan man kommer in till Dehli rullar tåget länge genom stora slumområden i stadens utkant. Där hade folk vaknat och höll på att göra sin morgontoalett. Då vanliga toaletter saknas såna områden ser man kilometer efter kilometer folk som sitter i rad på rälsen och bajsar och rakar sig och småpratar. Nästan bara män. En märklig syn. Slum är ju aldrig rolig att se i något land.

Vi kom fram utan missöden men med några timmars försening. Att åka tåg i Indien är en upplevelse men man ska nog inte festa hårt dagen innan en lång tågresa. Vill man åka lite lyxigare är första kass inte alls dyrt. För den som vill köra riktig budget finns även en tredje klass på indiska tåg men jag tror inte dom har sovkupéer.

rese-utmaning

Fik den här utmaningen av Anna i Malaga och knåpade ganska snabbt ihop ett svar.

*Vilka fem nya länder skulle du vilja besöka härnäst?


Japan. Jag vill se Tokyo som verkar vara en spännande stad samt dom gamla kejsarstäderna Kyoto och Nara. Jag vill äta riktig japanks mat och bo på ett Ryokan , ett traditionellt hotell med skjutdörrar , där man sover på golvet och badar japanska bad.

Vitenam. Dykning , god mat , vacker natur , härligt kaotiska städer , billig shopping och som den historienörd jag är måste jag naturligtvis göra en avstickare till Ankor Vat i Kambodja. Khmerfolket och Mayaindindianerna är dom enda civilisationer som byggts i djngeln har jag hört och mayastäder som Palenque och Tikal har jag redan fascinerats av. Ankor Vat ska vara fantastisk har jag hört.

Peru. Jag vill se huvudstaden Lima som verkar så där ärligt kaotisk , besöka den gamla inkastaden Cuzco , flyga över Nascalinjerna, se gamla inkastäder främst Macchu Picchu. Fast att smaka marsvin hoppar jag nog över.

Cuba. Karibien, vackra stränder , dykning , salsa , en huvudstad som jag tror är otroligt vacker , gamla kolonialstäder, jag skulle vilja hyra bil och köra runt själv

Tanzania. Jag tycker Afrika verkar otroligt spännande , vill åka på safari se vilda djur , åka till ön Zanzibar och se dom gamla husen , kryddodlingar och dyka. Egentligen skulle jag vilja besöka många afrikanska länder. Kenya ,Mocambique , Sydafrika , länder i Västafrika och många andra afrikanska länder verkar också spänande.

Som en extra punkt skulle jag vilja slänga in Irak. Idag vill jag absolut inte åka dit men om det i framtiden blir lugnare, stabilare och säkrare vill jag naturligtvis besöka det gamla Mesopotanien, se det gamla Babylon, Persepolis , zighurater och mycker av dom outforskade fantastiska ruiner som finns i området. Det var svårt att välja till det här inlägget för jag skull säkert utan problem kunnat räkna upp hur många som helst nya länder jag vill besöka. Jag har inte besökt så många länder i Östeuropa och före detta Sovjet och det verkar vara spännande ställen. Förhoppningsvis ska jag till Polen inom en inte alltför avlägsen framtid.


*Fem länder du har besökt och vill âtervända till?


Spanien. Jag har bott där i sammanlagt nästan två år. Det är lite av ett andra hemland. Jag kan språket , känner folk , vet hur det funkar , längtar efter maten, det finns fortfarande många platser jag skulle vlja se som till exempel dom romerska ruinerna vid Tarragona. En cortado med Anna Malaga vore heller inte fel

Frankrike. jag älskar Frankrike , fransk kultur , fransk mat , franska språket , ja kort sagt ett underbart land jag skulle kunna resa till hur ofta som helst. Paris är en passion för mig. Vill alltid dit och en kaffe eller middag med Krokofanten skulle vore trevlig.

Indien. Härligt kaotiskt och underbart. Man kan resa här ett helt liv och ständigt se nya saker. Det sägs att man antingen älskar eller hatar Indien. Jag älskade det från första stund och det är så många platser jag ännu inte hunnit se. Den gamla heliga staden Varanasi vid floden Ganges verkar hur spännande som helst. Dit ska jag absolut! Den indiska maten är också helt fantastisk.

Venezuela. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag reste runt där en månad för tre år sen. Helt underbart land Här skriver jag lite om den resan och för den som kan läsa spanska finns en helt underbar beskrivning av landet i texten. Skriven av den chilienska författarinnan Isabel Allende som levde i exil i huvudstaden Caracas i 13 år. Läser man den blir man absolut sugen på en resa till Venezuela. Kan du spanska, gå in och läs!

Mexico. En verklig favorit som har allt och det vimlar av intressanta historiska minnesmärken.

Hong Kong. Egetligen kanske jag borde skriva Kina eftersom Hong Kong ligger där men Hong Kong skiljer sig en del från "det riktiga" Kina. Jag kan inte förklara varför men jag älskar verkligen platsen. Tycker den är helt magisk , ett av mina favoritställen. Jag gillar det jag ha sett av "det riktiga Kina"också och skulle gärna se mer men Hong Kong är utan konkurans den kinesiska favoriten.

Slänger in en liten extra grej här också. Jag är väldigt intresserad av historia och skulle vilja besöka Grekand och Italien igen. Inte för att ligga på stränder utan för att se alla fantastiska ruiner. Athen är också en stad jag aldrig har besökt men är lite nyfiken på och Rom är ju så otroligt vackert att man kan åka dit hur många gånger som helst utan att tröttna

*Ett land du inte gärna vill âterse?

Jag blev väldigt besviken på Thailand. Jag har svårt att förstå att nästan alla svenskar tycker det är så underbart. Egentligen kanske jag borde ge landet en ny chans. Jag var bara där i 5 dagar och såg mest Bangkok. Visst fanns det ställen jag gillade som fantstiska tempel och det kungliga slottet men mest lev jag besviken och maten är inte heller särskilt kul tyvärr. Algerciras och Huelva i Sydspanien är också ganska fula platser om jag ska vara ärlig men jag blir aldrig besviken på Spanien. Jag har inte varit på så många chaterorter men ställen som byggs upp enbart för chaterturism till exemel på Kanarieöarna , vissa grekiska öar och andra platser brukar inte vara så tilltalande. Jag vill gärna ha lite lokal pägel på mina resmål. Så är jag kanske inte heller någon som vill ligga på en strand i en vecka. Hänger hellre i större städer.

*En plats du blev positivt överraskad av?

Gibratar. Många hade sagt att stället var fult och inte värt en utflykt. Jag tyckte det var väldigt mysigt och en skön stämning. Stannade en hel och hade hur trevligt som helst. Blev också väldigt positivt överraskad av Singapore om jag hade rätt låga förväntningar men jag åker gärna dit igen. Kan även nämna Dehli och Madrid som platser som jag har blivit positivt överraskad av. Trodde väl att jag skulle gilla dom en inte att jag skulle gilla dom så mycket.

*En plats som inte motsvarade dina förväntningar.

Här är jag sugen att skriva Thailand igen men det vore lite fantasilöst. Jag tycker att om flesta platser till och med Thailnad har någon charm så jag blir sällan alltför besviken. Kanske Birka. Det är en spännande plats men det finns inte så mycket att se just där. Alla föremål finns på Historska museet i Stockholm så Birka känns nästan som vilken ö som helst i Mälaren. Det var längsen jag var där men båtresan dit var trevlig , naturen vacker men på plats fanns bara ett café med ful och dyra souvernier och man kunde se arkelogerna gräva men inte hur platsen sett ut tidigare. Det vore kul om dom satsade lite mer på ett museum , visade rekonstruktioner och ordnade guidade turer och att man på något sätt utan att störa kunde få se hur arkeologerna jobbar och vad dom hittar.

*Vad är viktigt för dig när du väljer hotell (eller annan typ av övernattning)?

Det ska vara rent och jag vill gärna sova skönt och helst fritt från kryp men annars kan jag bo hur enkelt och billigt som helst.

*Rekommendera tre hotell! (eller annan typ av boende)

Att sova i djungel lodge i Tikal i Guatemala , höra hur regnskogen vaknar , se solen gå upp över mayaruinerna , vakna av apornas tjatter i träden slår det mesta.

Bishop Lei i Hong Kong kanske inte är världens lyxigaste hotell. Trestjärningt tror jag men rent och snyggt och supersköna sängar. Det som drar upp betyget är utsikten. Hotellet ligger i en skyskrapa högt upp på berget på Hong Kongön och bor man som jag på 23 våningen har man en fantastisk utsikt över stan. I sovrummet bestod två väggar av glas från golv till tak och under dig brer hela Hong Kongön och Kowloon ut sig.

Regyns Montmartre i Paris är väl heller inget lyxhotell. Ganska budget. Rummen har färger som ur filmen Amelie från Montmartre och utsikten över Paris och takåsarna är hänförande och personlen vänlig. Att sitta och dricka välkyld äkta champange som hotellet bjöd på och se ut över takåsarna var minst sagt mysigt (det fanns en speciell anledning till att jag blev bjuden på champange så det är troligen inget ni andra som eventuellt åker hit kan räkna med)

*Vilket är det bästa stället du sovit pâ?

Nu är jag fantasilös och svarar min egen säng. Fast ska det vara miljön som avgör blir det Bishop Lei hotel i Hong Kong eller under stjärnorna på den indiska landsbygden. Då el saknades i hela byn och vi sov en natt på en takterass framträdde stjärnhimlen otroligt häftigt. Ska jag vara extremt intern så kommer en viss platå med på bästa ställen jag sovit men det kan jag inte skriva om här tyvärr.

*Vilket är det värsta stället du sovit pâ? (i nyktert tillstând)

När jag reste runt i Mexico och Centralamerika sov jag några gånger på bussar. Ingen favorit. Man sover väldigt dåligt. Annars är det dött lopp mellan hotell España i Porlamar på Isla Margaritha i Venezuela och hotel Anoop i Dehli. Två riktigt sunkiga hotell. Anoop får dock ett minus i sunkighet för sin extremt trevliga och hjälpsamma personal. Jag har också sovit på tågstationen i Amsterdam och det är väl inget jag önskar att göra om. I onyktert tillstånd hade jag nog kunnat räkna upp några ställen till men dom vill jag nog helst glömma

Dom jag tänkt utmana verkar redan ha blivit utmanade men den som känner för det får gärna skriva kanske Krokofanten , Barajagjohanna , Becka

vi pratar franska varje dag

Jag har en lite kluven syn på Herman Lindqvist. Som historiker gillar jag inte honom speciellt mycket. Jag har lite svårt för hans förtjustning i kungligheter och stormaktstiden. Det känns väldigt omodernt , något historiker sysslande med på 1800-talet. Samtidigt gillar jag hans kåserier i bokform om livet i utalndet med familjen. Mest handlar det om Frankrike där han har bott länge. Tyvärr skriver han inte såna krönikor nu utan dom man hittar på biblioteket är alla av rätt gammalt datum.

Det här är faktiskt riktigt bra skrivet. Herman har helt rätt i att vi pratar franska varje dag utan att veta om det. För att citera hans krönika Ändå är det så att även om vi inte tror att vi kan tala franska, så kan varenda svensk hundratals franska ord – fast vi vet inte alltid att det är franska vi talar då vi använder ord som ”kö” (queue) eller kullerbytta (culbute). Nästan alla våra begrepp knutna till opera och teater är ren franska, som orden: teater, opera, revy, scen, ramp, kuliss, sufflör, salong, balkong, applåd, regi, fars, kritik etc etc. Varje dag använder vi och hör ord som affisch, migrän, charm, alarmera, epok, portfölj, paraply, ceremoni, visit, chef, ambulerande, disträ och många andra utan att vi tänker på att så säger man i Paris också. Att olika språk är så påverkade av varandra och lånar in så mycket ord och uttryck är något som vi språknördar tycker är väldigt spännande. I dagens svenska finns hundratals franska låneord som kom hit främst på 1700-talet.

Precis som Herman skriver var franskan det stora världsspråket på 1600-1700-talet. Under medeltiden var det latin som gällde i bildade kretsar och senare vid sekelskiftet 1800-1900 var det tyska som gällde. Våra arkiv är fulla av historiska dokument på dom här språken. Överklassen skrev dagböcker och brev till varandra på latin och senare franska. Eftersom färre och färre svenskar behärskar latin , franska och tyska är det troligt att många av dessa handlingar i våra arkiv aldrig kommer att översättas.

Herman skriver Det finns flera hundra ortsnamn i Normandie med vikinga­anknytning, ord som slutar på -lund och -bäck (bec), Quebec (Kvillebäck). Många fransmän från Normandie bär ännu i denna dag namn som Osmond (av Asmundr), Quétil (Kettil), Troude (Torvald) eller Tostain (Torsten). Det är ju väldigt häftigt och spännande att man i språket kan spåra saker tusen år tillbaka i historien.

Nu är ju som bekant engelska det stora världsspråket fast franskan kallas ju fortfarande diplomatins språk. Men jag tror att färre och färre diplomater behärskar franska. Som FN-språk räknas engelska , franska , spanska , kinesiska , ryska och arabiska.
EU har 20 officiella språk men man brukar kalla engelska , franska och tyska för EUs arbetsspråk.

Jag skulle väldigt gärna vilja kunna fler språk. Kan och förstår några lite halvdant men pratar bara förutom svenska , engelska och spanska bra. Hoppas kunna bättra på det i framtiden men tyvärr tar det ju tid att lära sig ett språk bra. Förutom att få min halvtaskiga franska att bli bra vore det kul att lära sig kinesiska eller japanska.

val i Frankrike och övningsval i Bhutan

Som väntat verkar vänsterkanidaten Ségolène Royal och högerns Nicolas Sarkozy ha gått vidare till andra omgången i dagens franska presidentval. Visst vore det häftigt med en kvinnlig president men ska jag vara ärlig så känner jag att jag har dålig koll på vad Royal vill. Spontant känner jag inte att någon av kanidaterna tilltalar mig så där vansinnigt mycket. Franska politiker verkar väldigt olika sina svenska kollegor och verkar leva rätt långt från väljarna. Ändå har jag följt och kommer att följa det som rapporteras om valet med stort intresse. Valdeltagandet verkar ha varit högt , 84% läser jag på text-TV. Det är ju positivt. Glädjande är också att högerextremisten Le Pens Front National verkar ha fått färre röster än väntat. Le Pen har förresten kallat gaskamrarna i koncentrationslägren under andra världskriget för en detalj. Jag har svårt för dessa högerextremister och nationalister som skyller allt ont i samhället på invandrarna. Eller jag har nog egentligen svårt för alla typer av extremister.

På tal om val så läste jag att man håller övningsval i det lilla landet Bhutan. Tydligen ska landet hålla sina första demokratiska val nästa år och man anser att folk behöver öva inför det. Hittills har landet styrts av en enväldig kung och ett av kungen tillsatt råd.

Bhutan är ett litet land i Himalaya som är ett av världens mest slutna länder. Turismen är hårt reglerad , man får bara besöka vissa områden och för att vistas i landet måste man betala en avgift på cirka 150 dollar om dagen. Man får bara resa med en officiell guide. Livet är väldigt traditionellt och buddhismen spelar en stor roll. Något västerländskt inflytande finns i princip inte alls. Fast den reglerade turismen är en sanning med modifikation. En kompis som reste runt i Indien för några år sen tog sig till gränsen till Bhutan. Lyckades komma in i landet utan att betala något och tillbringade en dryg vecka i huvudstaden Thimphu. Han gillade landet väldigt mycket.

Bhutan har också lanserat GNH (Gross National Hapiness) istället för GNP (Gross National Product, engelska för BNP). Där man mäter livskvalitet istället för ekonomiska faktorer för ett land. Som gammal nationalekonomstudent tycker jag det låter en aning flummigt och oprecist även om tanken är sympatisk. Jag är egentligen den första att instämma i att ett fattigt land kan ha livskvaliter som saknas i ett mycket rikare land. Det är svårt att förklara men det finns en dimenson i livet i många så kallade tredje världen länder som vi i rika väst saknar. Jag vill naturligtvis inte romantisera ett liv i fattigdom och önskar att ingen människa levde så.

Bhutan vill vara helt rökfritt och föräljning av tobak förbjöds för några år sen. Hur det fungerar i praktiken vet jag dock inte. Jag skulle dock kunna gissa på att det förekommer en omfattande smuggling. Eftersom jag har trillat dit på rökning igen sen en dryg månad (slutade för 7 år sen) och verkligen tycker det är ganska äckligt kanske jag borde bosätta mig i ett rökfritt land ett tag. Nej , jag ska nog nöja mig med en rökfri tillvaro här hemma, från och med imorgon....


kloster i Bhutan

hjärtekross

Det här var verkligen en ocean av hjärtekross. Jag vet inte varför jag länkar det i bloggen. Känns inte riktigt som det passar in här. Det känns väl inte heller som det är något självupplevt.

Kanske är det skilsmässa , att jag är lite allmänt nere , grubblar mycket, känner oro för framtiden och är osäker på vissa saker som får mig att då och då hamna i det sentientala träsket.
Ibland önskar jag att jag hade en anonym blogg där jag kunde skriva av mig känslor och sånt. Samtidigt är det ju mycket i ens liv man inte vill lämna ut på nätet. Visst finns den gamla hederliga dagboken men då får man inte respons på det man skriver.

Samtidigt känner jag att det jag egentligen vill skriva och läsa om på nätet faktiskt är sånt jag oftast skriver om så någon anonym blogg är inte aktuell nu iallfall. Jag är nog bara allmänt nere och orolig. Hoppas bara det går över någon gång.

trafik här och där

Anna skriver om spanjorer som vill hjälpa kvinnor att fickparkera. Jag kan fickprkera men har själv varit med om att spanska män kommit fram och velat hjälpa mig så fort man slår på blinkers. Särskilt i Malaga där Anna bor faktiskt. I Madrid var det inte så vanligt.

Jag har inte kört bil i så många länder , kanske 5-6 stycken utöver Sverige. Men varje gång man åker utomlands vistas man ju i allmänhet i landets trafik och det är alltid intessant att studera och jämföra med Sverige.

När jag och en kompis tidigt en morgon efter en 30 timmar lång tågresa anlände till den indiska huvudstaden Dehli tog vi en taxi till vrat hotell. Vi hamnade mitt i morgonrusningen och Dehlis trafik är minst sagt kaotisk. Vi noterade att så gott som alla biar hade bucklor , trasiga backspeglar och annat. En dyr , ny och lyxig Ferrari gled upp bredvid våran taxi. Även den var bucklig på sidan. Man kan ju undra om det är värt att lägga pengar på en lyxig bil när man kör i indisk trafik. Jag har nog svårt att tänka mig att lägga alltför mycket pengar på ett lyxåk även i den svenska trafiken.

Som jag vid något tillfälle tidigare skrivit kan en taxiresa från flygplatsen till hotellet i många länder bjuda på en provkarta över tänkbara sätt att bli av med körkortet i Sverige.

Har man en längre tid kört i hetsig trafik i utlandet och kommer hem och säter sig bakom ratten i Sverige är det nästan magiskt. När man blinkar för att köra om bilen framför glder den snällt åt sidan. Alla i bilen sitter fastspända och billyset är påslaget trots att det är en ljus och solig sommardag. Svenska bilister verkar nästan aldrig tuta. Något som används mycket flitigt i många andra länder. Fast i går kväll när jag stannade för ett rödljus gled en bil upp bredvi min. Det tog ett tag innan rödljuset slog om och föraren i bilen bredvid blev så otålig att han tutade på rödljuset.

Fast min känsla när jag bodde i Spanien förra året är att man försöker förbättra trafiksäkerheten. Promillegränsen har sänkts rejält , TV visare en hel del otäcka bilder vad som kan hända om man kör och dricker. Tidigare kollade man bara om föraren hade druckit om ha eller hon var inblandad i en olycka. Nu sägs det att man gör kontroller liknand dom i Sverige. Även fartkontroller ska bli vanligare påstås det men hur det fugerar i praktiken vet jag inte. Spansk trafik är iallfall helt okey att köra i. Även om jag har kört en kort sträcka i Indien så känner jag mer tvekan att sätta mig bakom ratten där.

det är aldrig för sent

Hittade den här artikeln på Aftonbladet. Själva artikeln är ganska intetsägande men jag håller helt med rubriken "Det är aldrig för sent för en språkresa". När jag för rätt längesen pluggade spanska i Sevilla var en av mina klasskompisar Anton , en holländsk pensionär som var hur mysig som helst även om han var lite speciell. Efter sina studier i Sevilla hade han planer på att åka till Cuba , lära sig bättre spanska och framförallt lära sig dansa salsa.

När jag pluggade i Cadiz hade jag ett kort tag en brittisk klasskompis. Hon var pensionär och hade sålt huset hemma i England och köpt ett hus i bergen norr om Malaga med maken. Hon var väl inte särskilt duktig på spanska eller en särskilt flitig elev till skillnad från Anton från Holland.

På skolan i Cadiz pluggade också en svensk barnmorska som hade fyllt 50 år. Hennes studier bekostades av Röda Korset tror jag. Hon hade tidigare jobbat ett par år i Kambodja för dom och nu skulle hon till Guatemala. Hon hade läst spanska på komvux eller någon kvällskurs innan och läste intensivt ett par veckor i Cadiz.

På skolan i Cadiz fanns också John en brittisk pensionär som tidigare läst franska i Paris och nu ville lära sig spanska. Han hade väl inte det bästa uttalet men han var väldigt flitig student och skaffade sig flera spanska intercambios. En intercambio är någon lokal person du träffar regelbundet , ibland övar ni spanska och ibland vill intercambion öva sin engelska. Jag vet faktiskt inte något svenskt ord för intercambio.

En gammal granne och avlägsen bekant som jag i min ungdom satt barnvakt hos hade när hon var yngre pluggat i Paris. Så kom barn , jobb och sånt mellan men när barnen blev större åkte hon till södra Frankrike för att ta upp franskan igen.

Det är bara en seglivad myt att man inte kan lära sig språk efter en viss ålder. Jag har lärt mig spanska som vuxen. Visst min spanska är absolut inte perfekt men jag kan säga vad jag vill och jag förstår vad folk säger till mig , jag kan läsa böcker , tidningar och se spanska filmer utan problem. Jag läser och skriver mail på spanska regelbundet. Mitt uttal ,ordförråd och min grammatik är helt okey men visst gör jag misstag. En spanjor hör säkert att jag inte är infödd. Men jag klarar dom flesta situationer på spanska , det som skulle kunna bli krångligt är då det innehåller mycket facktermer men jag kan tänka mig att jag som är totalt oteknisk och ointresserad av bilar skulle vara minst lika "borta" på en svensk bilverksta som på en spansk.

Jag får väl se om jag kan ta tag i den där franskan som jag så gärna vill lära mig någon gång i framtiden. Jag pratar någon sorts turistfranska , jag kan läsa en fransk tidning och lite till eftersom jag läst franska i skolan och gillar språket. Men jag kan absolut inte ha ett avslappnat samtal på franska. I ett sorts privat umgäng där man ska sitta och snacka och vara social skulle jag säkert förstå det mesta men inte kunna eller hinna säga så mycket själv. Min franska grammatik och stavning är också bedrövlig. Men som sagt det är aldrig för sent.

Egentligen är man väl aldrig för gammal för att lära sig någonting nytt oavsett om det är ett språk , spela trummor , segla eller något annat. Ålder är ju som sagt var bara några siffror som talar om vilket år man är född och inget annat.

nu blir det reklam

Jag har tidigare skrivit och länkat till Lindas texter om japansk matlagning Nu har hon skrivit en till text om japansk mat som ni hittar här dom två föregående finns här och här . Alla tre är mycket ispirerande för den som är intresserad av japansk mat.

Min bloggkompis Nadia har tillfälligt lämnat Chile och befinner sig på en spänannde resa i Peru. Just nu är hon i huvudstaden Lima men hon ska besöka den gamla inkastaden Cuzco , vandra på inkaleden och se Machu Picchu. En resa jag själv inte skulle ha något emot att göra. Nadia skriver väldigt bra och lägger ofta upp fina bilder så ni som inte har hittat dit än måste göra ett besök.


Inkastaden Machu Picchu

Franska presidentvalet

På söndag hålls första omgången av det franska presidentvalet. I Frankrike är det så att får ingen av kanidaterna mer än hälften av väljarnas röster ställs dom två kanidaterna som fått flest röster mot varandra i en andra valomgång 6 maj.

12 kanidater ställer upp i årets presidentval. Dom tre stora favoriterna som bedöms ha en chans att nå presidentposten är socialistpartiets Ségolène Royal , högerns Nicolas Sarkozy samt Fanscois Bayrou som representerar ett mittenparti. Väljs Ségolène Royal så får Frankrike sin fösta kvinnliga president. Det skulle både vara kul och på tiden.

Även om jag följer det som sägs på nyheterna och skrivs i tidningarna om franska presidentvalet känner jag att jag inte har så bra koll att jag kan recensera kanidaterna. Sarkozy är nog känd för många genom sin hårda attityd under Upploppen i Paris förorter 2005 och inte minst sitt uttalande om att tvätta rent förorterna från slödder (racaille).
Något som uppskattades mycket av missa men inte blev så populärt i anda grupper.

Igår hörde jag rapport från en fransk opinionsundersökning på radion. Enligt den kommer 15.5% av frasmännen att rösta på högerextrmisten Jean-Marie Le Pen i första valomgången på söndag. Skulle siffrorna i undersökningen stämma ger det Le Pen en fjärdeplats efter dom tre stora kanidaterna. Många minns säkert hur Le Pen i presidentvalet för 5 år sen fick 17.8% av rösterna och slog ut socialistpartiets kanidat Lionel Jospin. I andra valomgången förlorade han dock stort mot sittande presidenten Jacques Chirac. Somn kuriosa kan nämnas att i april 2000 suspenderades Jean-Marie Len på ett år som ledamot av Euopaparlamentet sedan han fällts för att ha slagit en kvinnlig socialistisk politiker , Annette Peulvast-Bergeal.

Jag tycker det känns väldigt oroväckande att svenska högerextrema partier som Sverige demokraterna (som faktiskt har fått ekonomiskt stöd av Le Pens parti Front National för tryckning av valfoldrar till riksdagsvalet 1998) har fått ett sånt ökat stöd och blir mer och mer etablerade. Men det är ju riktigt läskigt att ett sånt här parti har så starkt stöd och har blivit så etablerat i Frankrike. Jag vet inte hur "den vanliga fransmannen/fransyskan" ser på Front National och Le Pen men jag har intrycket av att det ses som ett relativt etablerat parti.

En av kanidaterna till söndagens första valomgång är förresten den kända bonden och anti-globaliseringsaktivisten José Bové. Dom övriga kanidaterna känner jag inte alls till men jag har inte jättebra koll på fransk politik. Egentligen borde jag inte uttala mig efter som jag har dålig koll men jag håller nog ändå en liten tumme för Ségolène Royal på söndag (och den 6 maj) samt en stor tumme för att LePen ska få rekordfå röster och göra ett riktigt uselt val.

För att bli presidentkanidat i Frankrike krävs 500 underskrifterna från franska folkvalda. Det har följande 12 kanidater lyckts få ihop

1. Francois Bayrou , Union pour la Démocratir Francaise (UDF)
   
2. Olivier Besancenot, Ligue communiste révolutionnaire (LCR)
3. José Bové, oberoend
4. Marie-George Buffet, Parti communiste française (PCF)
5. Arlette Laguiller, Luttre Ouvrière (LO)
6. Jean-Marie Le Pen , Front National (FN)
7. Frédéric Nihous, Chasse, Pêche, Nature et Traditions (CPNT)
8. Ségolène Royal, Parti Socialiste (PS)
9. Nicolas Sarkozy, Union pour un Mouvement Populaire(UMP)
10. Gérard Schivardi, Parti des travailleurs (PT)
11. Philippe de Villiers, Mouvement pour la France (MPF)
12. Dominique Voynet, Verts

Jag vet att jag på några ställen skulle behöva en krok att sätta på C för att få s-uttal. Vet inte riktigt var jag hittar den så jag hoppade helt fräckt över den.
Ni är ju några stycken som bor i Frankrike som brukar kika in här regelbundet. Vore kul att höra lite hur debatten i Frankrike går och hur man ser på kanidaterna. Naturlgtvis är alla oavsett var dom bor välkomna med en liten kommentar om franska presidentvalet , högerextrema partier eller vad det nu kan vara här.

pasta med ketchup , äppelmos och oliver

Som dom flesta andra tycker jag att mat är kul. Jag gillar att prova nya råvaror , kryddor , maträtter eller kök. Ibland kan man ju tycka att en kombination av vissa saker känns märklig men bli positivt överraskad hur bra det passar när man smakar.

Idag skulle jag göra något snabbt och lägglagat till mig och barnen. Det blev pasta med pesto för de gillar vi och äter ganska ofta. Oliver till naturligtvis för mina barn liksom jag älskar oliver. Sonen sa bestämt att han ville ha äppelmos istället för pesto (som han anligen gillar) på sin spagetti. Jag tyckte det lät märkligt men han stod på sig. I sin pasta blandade han ihop äppelmos , lite ketchup och en klick olivkräm. Han åt med god aptit och hävdade att det var jättegott. Jag avstod från att smaka.

Ni som läser här och har provat en udda kombiation och funnit det gott eller kanske mindre gott får gärna dela med sig av sina upplevelser.

det snackas på byn

Jag har en kompis som nyligen har köpt ett hus ihop med sin kille i en mindre by utanför en liten stad några timmars körning norr ut från Uppsala. Det är en sån där by där alla känner alla och dom flesta har bott där i flera generationer. Min kompisoch hennes man har nyligen fått barn och allt är väldigt gulligt och trivsamt. Hon känner ännu inte folket i byn , bara dom grannar som bor närmast har hon bytt några ord med ibland när dom setts ute. En förmiddag i vintras ringer telefonen hemma hos min kompis. När hon svara säger någon i luren
-"Hej det är "Siv""
Min kompis blir en aning förbryllad och frågar undrande
-"Siv?"
-"Ja , grannfrun"
-"Jasså hej"
-"Varför tar inte du och din man och kommer över på en fika i eftermiddag?"
Mannen är på jobbet men min kompis tackar ja och går över på en fika. Jag upplever min kompis som en social person som har lätt att prata med dom flesta men hon protesterar alltid när jag säger så.

Det är ju också skillnad att byta några ord vid grinden och att sitta och fika tillsammans i två timmar. Något som min kompis fick erfara. Hon och "Siv" hade absolut inget gemensamt var totalt olika och konversationen gick mycket trögt.

Efter den här fikan har dom forsatt småprata om väder , vind , barn och annat när dom möts vid grinden. Det har flytit på ungefär som innan fikan.

Nu någon månad senare så får min kompis höra att snacket gått på byn att hon har varit på fika hos "Siv" men sen inte bjudit igen.

I min gamla blogg skrev jag regelbundet om typiskt svenska och typiskt spanska fenomen. Det här med att man måste bjuda igen när man blir hembjuden till någon på fika eller middag verkar vara ett väldigt typiskt svenskt tankesätt. Nästan bara i Sverige kan man höra folk säga att nu MÅSTE vi bjuda Hedvalls , vi har varit där två gånger det senaste halvåret utan att bjuda igen. Att bjuda igen verkar väldigt viktigt för många svenskar. Man vill liksom inte stå i skuld till någon. Nu har jag en känsla att det här bjuda-igen-kravet är vanligare hos personer i medelåldern och uppåt.

I Sverige umgås vi ovanligt mycket hemma med våra vänner och bekanta. I många andra länder är det betydligt ovanligt att träffas hemma utan man ses på restauranger och caféer istället. Det är kanske en kombination av att vi svenskar i allmänhet är mindre trångbodda än i många andra länder och det är dyrare att gå ut och äta och dricka här i Sverige.

fredagen den 13:e

Idag är det ju som bekant fredagen den 13:e. Det anses ju vara en otursdag i en stor del av iallfall den kristna världen. Jag har surfat runt lite men inte hittat någon bra förklaring. Wikipedia skriver De månader då den 13:e är en fredag anser somliga fredagen vara en otursdag. Kanske för att Jesus troligen korsfästes den 13:e i den judiska månaden Nissan.
På ett annat ställe läser jag Talet 13 är ett magiskt tal inom både folktro och magi och anses ha haft kopplingar till underjordiska makter.
Den vanligaste förklaringen kommer annars ur bibeln. Jesus korsfästes på långfredagen. När Jesus blev förråd av Judas var han den 13 personen vid bordet.

Jag är inte så troende när det gäller skrock och sånt men det är absolut kul att höra om. När jag pluggade spanska i Sevilla hade vi en kul lektion då vi pratade skrock. Vår spanskalärare Paco hade en otroligt skrockfull mamma som hade diverse unerligheter för sig. Eftersom vi var folk från olika länder i klassen var det kul att höra om skrock från andra länder. Fredagen den 13:e verkar dock vara spritt överallt.

Som kuriosa kan jag nämna att vi en gång i Sevilla spelade La Caperucita Roja eller Rödluvan som hon kallas på svenska i klassen. Det varierade väldigt mellan olika länder vad vi tyckte hon hade för mat och dryck i korgen. Endast vi svenskar hävdade att hon hade med en flaska vin till mormor. Det låter som ett skämt men en amerikansk kille tyckte faktiskt att hon skulle haft coca-cola med till mormor.

Just idag har jag faktiskt haft en bra dag. Det är soligt och fint och jag har gåt runt i en somrig klänning. Jag har blivit bjuden på en trevlig lunch och fått prylar till lägenheten som jag behövde. Jag har träffat en gammal kompis jag inte sett på 12-13 år och bestämt att v ska ta en fika.Vi har tydligen barn på samma dagis. Jag har bytt telefonnummer med en mamma på dagis som verkar jättetrevlig och bor nära mig och våra barn leker en del. Jag har fått veta att jag ska få nya tapeter som jag själv får välja i två av mina rum där jag har ganska konstiga tapeter. Trevligt. Mina föräldrar firar också 39 år som gifta idag. Helt otroligt. Jag som bara klarade av 2 år som gift men jättegrattis till mina föräldrar och alla andra som är ihop så länge. Jag får väl hoppa på bättre tur för mig nästa gång.

Kort sagt en mysig dag och tjugo grader varmt och sol. Ännu ingen otur i sikte hos mig iallafall

ryska maffiagravstenar

MikeBike som skriver den mycket roliga och läsvärda bloggen Bloggfrossa har skrivit ett kul inlägg om ryska maffia gravar. Han tipsar också om den här länken för den som vill kika på vräkiga , vulgära gravstenar på kyrkogården i i staden Yekaterinburg.



Jag har varit i Ryssland och tycker mycket om landet. Jag har inte haft det tvivelaktiga nöjet att stöta på rysk maffia. Inte vad jag vet iallafall. För att inte bli anklagad för att sprida fördomar ska jag naturligtvis påpeka att krimminella gäng av olika slag finns i dom flesta länder.

Jag kom iallafall att tänka på en historia jag hörde av en som varit i Moskva för ganska många år sen. Han hade hamnat på en dyr lyxkrog där maffiakillar med lättklädda yppiga damer som sällskap och ett koppel av beväpnade livvakter satt och slevade i sig rysk kaviar som om det vore filmjölk. Härligheten sköjdes förstås ner med litervis av champange. Killarna bar dyra kostymer och mängder av tjocka guldlänkar. I slutet av kvällen tog en kypare en ros från en blomsteruppsättning och gick upp på en liten scen. Alla uppmandes köpa rosen till sin dam. Det blev auktion. Maffiasnubbarna bjöd över varnadra och priset slutade på rätt många tusenlappar. Betalades naturligtvis i cash och rosen överräcktes till damen. Jag vill ju inte förstöra historien med att säga att den låter lite som en skrön. Jag känner inte han som hamnade på tillställningen så jag kan inte svära på att den inte blivit en aning skarvad.



När man pluggar på språkskolor utomlands möter man en hel del personer från rika familjer. Det är få andra länder som har ett csn-system som ger dom möjlighet att åka utomlands och plugga språk i en eller två terminer. Alla är förstås inte rika. Många har jobbat och sparat för att kunna åka. Andra nöjer sig med att plugga någon enstaka vecka och kombinerar kanske det med att resa runt i Europa.

En kompis som för ganska många år sen läste franska i Cannes träffade en tjej från Colombia på skolan. Hon nöjde sig inte med att bo i värdfamilj eller på skolans studentresidens utan hyrde en lyxvilla vid havet straxt utanför staden. Med sig hade hon ett koppel av livvakter och uppassare. Vid något tillfälle när dom gjorde en utflykt med skolan några dagar hade hon med sig en extra bil med allt sitt bagage.

När jag för ganska många år sen pluggade i Cadiz gick det en estnisk kille i min klass. Han hade ett litet tryckeri i Estland ihop med sin kompis. Dom tryckte mest affischer till politiska partier och organisationer. Dom hade tre anställda. Tryckeriet var relativt nystartat bara ett par år gammalt. Han hade varit i Spanien i nästan ett år och pluggat spanska på heltid. Han hade alltid fickorna fulla med sedelbuntar och bjöd väldigt generöst när vi gick ut med klassen. Då och då flög han till Amsterdam på affärsresa. Hans kompanjon som han hade tryckeriet ihop med bodde där. Eller han delade sin tid mellan Amsterdam och en segelbåt som låg utanför Venezuelas kust. Språkskolan i Cadiz hade diverse fritidsaktiviteter som olika sporter och kulturella grejer man kunde delta i gratis eller mycket billigt. Detta dög inte för min estniska klasskompis som istället tog helikopterlektioner på sin fritid och funderade på att köpa en helikopter. Han hade köpt en ganska fin bil i Spanien vilket inga andra studenter gjorde , dom nöjde sig med att då och då hyra bil eller ta tåget eller bussen när dom reste runt i landet. Nu har jag ingen aning om vad hans affärer handlade om och vill inte peka ut honom som någon skummis men jag har svårt att tänka mig att han kunde leva så flott på det lilla tryckeriet.



På skolan i Cadiz gick också en ung ryska som jag pratade med vid något enstaka tillfälle. Hon verkade också komma från en mycket rik familj och hade bott och pluggat i USA. Hennes engelska var perfekt och hon hade till och med amerikansk brytning. Den brytningen hördes också när hon pratade spanska. Hon gav intrycket av att ha levt väldigt skyddat i Moskva därifrån hon kom. Hon sa att det fanns inga fattiga i Ryssland för det hade hon aldrig sett. Tvärtom levde dom flesta väldigt bra och alla hon kände hade hus , sommarhus , hembiträden och gjorde flera utlandsresor varje år. Hon verkar ha bott i ett lyxigt hus och gått på privatskolor och bara umgåtts med likar och då fått för sig att dom flesta ryssar levde så. Nu vet inte jag varifrån hennes familjs pengar kom och alla rika ryssar har ju inte med maffian att göra.

billig , god och snabblagad mat?

Jag tycker det är roligt att laga mat. Särskilt mat som tar lite tid att fixa. Tyvärr är det mest på helgerna man kan stå och stöka länge i köket. När det gäller snabb och billig vardagsmat känner jag att jag har noll inspiration och noll idéer. Så efter mitt förra lite väl personliga och allvarliga inlägg tänkte jag här efterlysa tips på snabblagad , billig och god vardagsmat som både barn och vuxna gillar. Helst vegetariskt naturligtvis. Även om mina barn inte är vegetarianer blir det så att vi äter mycket vegetariskt hemma. Dom äter kött och fisk på skola , dagis och hos deras mormor och morfar. Så dom tycker det är helt okey att äta vegetariskt hemma.

personligt

Nu har jag än så länge bara bott i Uppsala i 1.5 vecka. Men jag gillar min nya eller nygamla hemstad. Stan är fin och väldigt trevlig. Lägenheten är fin och jag har fått nya fina golv i alla rum. Jag trivs också bra i området där jag bor. Har ju fortfarande mycket flyttkartonger som ska packas upp och jag är dålig på att ta tag i sånt men en viss ordning har jag ändå fått. Kläder , köksgrejer , möbler och en del annat är på plats.

Enda nackdelen är att jag känner mig lite ensam. När jag bodde här för 14-15 år sen hade jag en massa kompisar men nu har jag tappat konakten med väldigt många och många har flyttat härifrån. Visst det är jättemysigt att vara med barnen nästan jämt men ibland vill man kanske umgås med mer jämnåriga i verkligheten. Inte bara prata i telefonen och skriva mail till gamla kompisar. På sikt kommer det säkert att ordna sig. Att alltid skaffa nya vänner och försöka hålla kontakten med gamla är jobbigt när man flyttar. Jag inser att jag har bott i fyra sträder i två olika länder dom senaste två åren. Om inget ovänat inträffar kommer jag dock att stanna här länge. Jag vill inte flytta runt mer och jag vill inte heller att mina barn ska behöva göra det.

När mina barn föddes lovade jag att jag alltid skulle vara nära dom , beskydda dom och inte svika dom. I och med att min skilsmässa är ett faktum nu och barnens pappa är långt borta i Madrid känner jag att jag har svikit. När dom blir äldre får jag säkert stå till svars för mitt svek. Jag och barnens pappa är vänner men det är ändå väldigt sorgligt att det slutade så här. Jag gifte mig inte för att skilja mig några år senare. Precis som alla andra vill jag träffa och leva med någon hela livet. Jag har ju varit smått nere länge och just nu känns det som om jag alltid kommer att gå omkring och känna mig dålig och nere. Tyvärr har jag haft oflyt på en del andra områden också så den tid jag har skrivit den här bloggen har knappast varit den bästa i mitt liv. Sen går ju allt upp och ner ,bra dagar varvas med sämre dagar. Så är det väl jämt för alla.

Det här är egentligen för personligt att lägga ut på nätet. Men jag känner att jag ska göra ett undantag för det kanske är bra att skriva och få lite feedback än att bara gå och älta saker i huvudet. Jag brukar ju bara få snälla kommentarer men på ett sånt här väldigt personligt inlägg känns det extra viktigt.

Nu börjar iallfall vårsolen värma riktigt skönt även här uppe i norr och bara det gör ju att man blir gladare. Även om det känns jobbigt och ensamt just nu så vet jag ju att det förr eller senare blir bättre. Ja , det är faktiskt bättre nu än i höstas.

utmaning och indiska kläder

Anna skickade en utmaning till mig. Hon ville att jag skulle ta en extrem närbild på mig. Inte nog med det , hon och Nejma ville se mig i indisk salwar kameez (så nu hoppas jag få se Nejma i marockansk jellaba). Så dagen till ära klädde jag mig i indiska kläder. Som ni kan se tog jag till och med på mig en liten bindi i pannan. Jag blir alltid dålig på foton och är ju lite skygg för att synas på bild men här har ni både närbild och mig i klädd salwar kamez.





För den som är intresserade gick jag runt i den här och några likande salwar kamez i nästan en månad i Indien. Inte för att jag blev direkt osynlig i byn där jag bodde ändå men det kändes bättre än shorts eller sommarklänning av svensk modell. Var jag inte direkt i solen och använde sjalen som solskydd brukade jag inte använda den alls.

Utmaningen om att publicera en närbild på sig själv skickar jag till den som känner sig manad men skriv gärna en kommentar när ni gjort det så jag kan surfa över till er och titta.

sushi i Uppsala?

Jag vet inte hur många som läser här som känner till Uppsala men jag hoppas ni är några. Som nybliven Uppsalabo och sushiälskare tänkte jag höra om någon som läser här vet var i stan man kan äta goda sushi. Eftersom jag inte äter fisk är jag intresserad av något ställe som har god vegetarisk sushi. Dom jag känner här i stan verkar inte äta sushi eller iallfall så vill dom inte äta sushi med mig. Det var ganska längesen jag åt sushi nu så jag är verkligen sugen och hoppas på något bra tips. Jag tror knappast jag känner till ett enda sushiställe här i stan.

Jag har länge tänkt prova att göra sushi hemma men det har hittills inte blivit av. Jag har med stort intresse läst om Krokofantens botaniserande i det japanska köket.
Linda som skriver den intresanta bloggen Tokyo tidbites har skrivit två intressanta artiklar om japansk mat som jag verkligen kan rekommendera för den som är intresserad. Med rätt magkänsla i Japan del 1 och fortsättningen Med rätt magkänsla i Japan del 2.

Men nu var det sushiställen i Uppsala som gällde. Var äter man Uppsalas godaste vegetariska sushi?

antika rekord

*"Den romerska kejsaren Maximinus Thrax , som ska ha varit en bjässe och råbuse , kunde dricka en hel amfora vin om dagen , vilket motsvarar 26.2 liter."

*"Kejsar Maximinus Thrax var även antikens värsta köttätare. Det påstås att han konsumerade mellan 13 och 19 kilo kött om dagen"

Undrar hur hans mage mådde efter en sån vin- och kött-orgie? Jag vill knappast tänka på det men han borde blivit rejält dålig i magen.

*"En annan kejsare som var hungrig var Vitellius som var en frossare av kopiösa mått. Det värsta var enligt Suetonius att han inte kunde lägga band på sig. Mitt under cermonier till gudarnas ära kunde Vitellius rycka åt sig bitar av kött eller kakor som just skulle offras. Ute på resor stannande han till vid värdshus och rev åt sig maträtter knappt hunna ur elden. De gick lika bra med halvätna rester från gårdagen"

*"Den stränga kejsaren Aurelianus ägnade sig inte ofta åt nöjen , men en sak som han verkligen tyckte var roligt var att titta på när en storätare visade sina talanger. En gång satte en sådan under en och samma dag i sig ett vildsvin , 100 limpor , ett får , en gris och avrundade med att sätta en tratt i munnen och bälga i sig en säck med vin"

*"Antikens längsta fylla lär Dionysios I ha haft. En gång ska han har varit berusad i nitton dagar i sträck, vilket också försämrade hans syn enligt Aristoteles som tar upp saken i sitt verk om staden Syracusas författning"

*"En annan känd stor vinpimplare var Alexander den store. Han lät år 325 f.Kr ordna en dryckestävling för att ära den indiska fakir som följt med makedonierna till Babylon och som där avslutade sin jordiska existens genom att frivilligt kliva upp på ett bål. Det gällde att dricka oblandat vin och första pris var en talent , ungefär 26 kilo silver. Av dom som tävlade dog 35 stycken genast av frossa, sex andra lite senare i sina tält. Som segrare korades en Promachos som lyckades pimpla i sig 13.5 liter vin men även han dog fyra dagar efteråt"

Det finns ju andra , kanske aningen mer hälsosamma vanor , än att frossa kopiösa mängder mat och dryck. Fast jag vet inte hur hälsosamt ett sjukligt badande är egentligen. Även om bad är skönt så låter inte som man har full mental hälsa om man badar så mycket som Commodus.

*"Flest bad tog kejsar Commodus som badade sju till åtta gånger om dagen. Följaktligen brukade han också äta i badet"

Berättelserna ovan är från Allan och Cecilia Klynnes bok "Antika rekordboken". En otroligt rolig bok som jag verkligen kan rekommendera. I DN skrev en recensent "Massor av rolig fakta från en tid som efter enomläsning känns oroväckande lik vår egen"

Vem var antikens fetaste man? När inträffade det värsta läktarbråket, när avslöjades fusk vi Olympiska spelen? Vad bestod den dyrbaraste måltiden av och hur mycket kostade en flaska av romarnas dyraste vin? Vilket var det högsta priset för en tavla , för en frukt , för en burfågel? Hur stort var antikens största skepp och hur högt var det högsta belägringstornet? Hur mycket tjänade den högst betalda gladiatorn?
Det och nästan 800 andra fantastiska fakta från den grekisk-romerska antiken har arkeologerna Allan och Cecilia Klynne listat i Antika rekordboken

osvensk

Det här har jag skrivit om förr men jag har diskuterat det ikväll så jag tar mig friheten att ta upp det igen. Varför är det i Sverige nästan fint att säga att man är osvensk? Det måste ju vara ganska speciellt i internationell jämförelse. Ingen spanjor , fransman , japan eller engelskman skulle kalla sig ospansk , ofransk , ojapansk eller oengelsk. Det skulle framstår som något negativt. För att inte tala om en person i USA som kallar sig oamerikansk.

Jag har ingen vettig förklaring varför det är så fint och bra att vara osvensk i Sverige. Vore intresant att höra om någon som läser här har någon teori om det. Jag har rest en del och i flera längre perioder bott utomlands men jag har alltid känt mig svensk och känner mig svensk här hemma i Sverige också. Att jag pratar andra språk och har vänner i andra länder gör mig inte mindre svensk. Jag har heller aldrig begripigt att det skulle vara något negativt att vara svensk till sättet om det nu finns ett svenskt sätt. Det gör det naturligtvis iallfall om man generaliserar som jag brukar göra här på bloggen. Så om någon vet vad är det som är så positivt med att vara osvensk och hur är man då?

spanska ljud

Det är ju skillnader på svenskar och spanjorer. Något man märker när man bor i Spanien. Fast naturligtvis är likheterna större än skillnaderna. En stor skillnad är ljudnivån. Spanjorer låter alltid. Spanjorer verkar älska ljud. Åker man taxi i Madrid eller en annan spansk stad är stereon ofta på och eftersom det är varmt är vindrutan nervevad men då hörs all trafik så föraren måste höja stereon. Eftersom det sällan är första dagen i taxichaffisens liv som förare är alla apparater hårt nedslitna och högtalarna skräller , tjuter och dånar trafiken dånar också och han kanske sjunger med i dom smäktande spansk balladerna. Mitt i allt hörs en dam i högtalar som med metallisk röst mässar ngot som verkar vara en komihåg-lista över alla Madrids gator och torg. Mellan varje gata hinner man med ett höt piiiip också.
Nu har det blivit mycket bättre och det är hårdare regler för spanska förare oavsett om dom kör taxi eller privat bil men har man otur kan en körningfrån flygplatsen till hotellet bjuda på en provkarta över alla sätt att förlora körkortet i Sverige. Där kan du sitta i baksätet och hoppas att dom skramlande Madonnorna och heliga bilderna i fönstret fortfarande ska ha sin magiska kraft och det har dom. Nästan varje gång. På tal om spanska trafikregler verkar det vara en regel att alltid köra om bilen framför , det spelar ingen roll hur långt fram den ligger eller hur fort den kör. Kör alltid om.

Men det här skulle handla om spanska ljud. Min mamma som inte talar spanska tycker att dom låter högljudda nästan arga och jobbiga. Det känns väl inte riktigt så för mig som förstår språket. Hur som helst var vi på ett av Madrids mest kända konstmuseum när mamma var på besök. Under djup tystnad skrider man från tavla till tavla och kan i undantagsfall viskande kommentera vad man ser när man beundrar all vacker konst. Då brakar en hel gruppresa in i rummet intill. Dom klampar , pratar , skrattar och ropar. Dom pratade högt om alla tavlor och vad dom såg. Till slut kunde vi inte låta bli att titta in i det rummet också. Det var fyra prydliga , sadiga spanska medelålders damer. Dom hade mycket trevligt. Fyra spanska damer kan låta som femtio protesternade svenskar när dom samtidigt får sina Volvos repade på en parkeringsplats.

När jag nyss flyttade in i en ny lägenhet i Sverige fick jag ett papper med diverse regler. Inte duscha efter ett visst klockslag , tänk på att ditt TV-tittande kan störa grannen mm. Ingen spanjor skulle någonsin komma på tanken att inte ta en dusch när han eller hon känner för det om det så är mitt i natten. Att titta på TV och ha volymen uppvriden ordentligt anser dom flesta spanjorer är en mänsklig rättighet. TV står ofta på och med ganska ordentlig volym så att grannarna som har sin TV på lika högt skulle bli störda verkar helt obegripligt. Än så länge har jag inte sett så mycket av mina svenska grannar men varken mitt duschande eller TV-tittande verkar ha stört dom. Inte heller mina barn. Iallafall inte än så länge

Som vanligt med såna här jämförelser är det här naturligtvis generaliserigar och jag överdriver kanske en aning men det fattar säkert ni som läser.

spökerier på Stockholms slott

Jag skrev i mitt förra inlägg om spöken på Bangkoks flygplats men man behöver inte åka så långt för att se spöken. Stockholm slott lär vara fullt av spöken. Jag har själv aldrig varit inne i slottet bara i Livrustkammaren för ganska längesen men jag har många gånger sett slottet från utsidan. Jag har heller aldrig sett spöken och har lite svårt att tro på det men om någon som läser här har sett eller känner någon som har sett något övernaturligt och vill berätta om det vill jag gärna höra.

Ett välkänt spöke på slott är "den grå gubben". Han är äldre än slottet och fanns redan på det gamla slottet Tre kronor som brann ner 7 maj 1697. En del tror att det är Birger Jarl, andra liknar honom vid en slags skyddsande som vakar över slottet.
När han visar sig är det för att leverera profetior om framtiden. Vid ett tillfälle på 1700-talet skall han ha visat sig för slottsarkitekten Nicodemus Tessin den yngre som vandrade runt och inspekterade sitt slottsbygge. Han lär då ha sagt - Jag är minnet som stiger upp ur det gamla sa Grå gubben till Tessin. Sedan spådde han om slottets framtid och sa: - Medan slottet blir allt tommare skall staden om kring det växa sig allt väldigare.

Ett av slottets mest kända spöken är Vita frun. Hon visar sig som förebud om dödsfall. Det ska hon ha gjort 1871 när drotttning Lovisa låg för döden. År 1907 sågs Vita frun igen och då var det Oscar II:s tur att kort därefter lämna jordelivet. Senast Vita frun visade sig var 1920 när kronprinsessan Margareta låg för döden.

Det har spekulerats en del om vem Vita frun är. Den vanligaste teorin är att hennes verkliga namn var Agnes av Orlamünde och att hon inte funnit ro i sin grav eftersom hon mördade sina två små barn för att få gifta sig med Albrecht den sköne. Andra påstår att Vita frun egentligen är Agnes av Merán av ätten Hohenzollern. En tredje uppfattning vilar på det faktum att Vita frun är lik porträttet av en viss Perchta von Rosenberg, en tysk adelsdam på 1400-talet. Fast det sägs att Vita frun har visat sig sen 1300-talet så då borde hon ju inte vara en tysk adelsdam som levde på 1400-talet.



Anställada på slottet påstår ofta att dom hör suckar , mummel och fotsteg från olika rum där ingen är och det berättas om böcker som flyttar på sig. Det pratas också om en svävande hand i biblioteket som pekar ut var böckerna ska stå.

Det berättas också om gobelänger som får liv. Så hände 1909 när gobelängen med motiv från slaget vid Lund började leva mitt under ett möte mellan Gustav V och kung Christian X av Danmark. De både monarkerna flydde hals över huvud ut ur rummet, vettskrämda av sin egen blodiga historia.

Det berättas även att Näcken ibland sätter sig och spelar i Norrström. Vid ett tillfälle lär Karl IX ha fått syn på honom och fått för sig att skjuta honom från ett av slottets fönster. Det var ingen bra idé. Näcken undkom kulorna och försvann ner i vattnet, bara för att fortsätta gäcka Karl IX så fort han kunde.

En annan historia berättar att det jordanska kungaparet kung Abdulla och drottning Raina och deras lilla dotter för några år sen vid ett Sverige-besök sov på slottet. Dottern ska då ha berättat om en staty på slottet som på kvällen hade pratat med henne.

Jag har ju som sagt aldrig sett spöken och har lite svårt att tro på det. Men om någon som läser här har sett eller hört några spöken eller annat övernaturligt eller känner någon som gjort det vore det spänande att höra. Jag vet inte vad jag tror om dom här historierna om Stockholms slott men jag är väl inte så sugen på att övernatta där , iallfall inte ensam.

bortslarvade väskor , salwar kameez och spöken

Den norska tidningen Aftenposten och Svenska dagbladet skriver om en underersökning som Association of European Airlines har gjort. Den handlar om vilka stora flygbolag som oftast slarvar bort kundernas bagage.British airways är sämst på att hålla reda på kundernas bagage.Men även andra stora flygbolag som Lufthansa, Air France, Alitalia och KLM får dåliga resultat i undersökningen.SAS hamnar på plats 13 – och tappade förra året bort 13,3 resväskor av 1000. Bäst på att hålla reda på bagaget är Air Malta, Turkish Airlines och Air One.

Jag har faktiskt oftast blivit av med mitt bagage när jag har flugit KLM. Det har hänt ett par gånger och en barnvagn kom aldrig till rätta. Fast KLM betalade snällt för en ny sittvagn. Air France slarvade bort mitt bagage när jag flög till Indien. Det var kvar i Paris och skulle komma nästa kväll. I det varma Dehli stod jag och mina kompisar och svettades i kläder vi använt en tidig oktobermorgon i Göteborg. Det blev att gå ut och handla. För att på något sätt smälta in när vi bodde i byarna köpte vi indiska kläder. Jag har kvar mina fortfarande men dom blir sällan använda. Ibland har jag byxorna som mysbyxor när jag går hemma och segar i dåliga kläder och jag har även använt byxorna som yogabyxor förut när jag var en flitig yogautövare. Jag kanske borde ha en indisk fest eller något och kräva att folk kom i indiska kläder. Vet inte hur bra vi lyckades smälta in men när man gick runt ensam kändes det onekligen bättre att gå klädd i Salwar kameez än i en tunn sommarklänning av svensk modell. Man fick tillräckligt med uppmärksamhet ändå i Indien

Jag har dock aldrig haft några problem med British Airways men inte heller flugit med dom så mycket. En gång flög jag från Singapore till Köpenhamn med byten i Bangkok , Hong Kong och London och min väska kom fram precis som den skulle. Den var till och med en av dom för upp på bandet i Köpenhamn.

På tal om flyg och flygplatser så har ett stort antal personer sett spöken på Bangkoks nybyggda flygplats Suvarnabhumi Airport. Några arbetera ska ha dött under byggandet av flygplatsen så det spekuleras om det är dom som går igen. Bangkoks nya flygplats har tydligen också problem med sprickor i landningsbanan men om det har något samband med spökerierna vet jag inte.


För dom som inte vet är Salwar kameez en sorts lång skjorta med tillhörande pösiga mjuka byxor och sjal. Dom används mycket i bland annat Indien och Pakistan och är betydligt lättare att klä sig i en sari för den som inte är van. Det finns salwar kameez som har olika färger och mönster som visar vilken region dom kommer ifrån. Den som kvinnan i mitten på bilden har lär vara typisk för Rajasthan och påminner lite om en av dom jag har. Om jag har förstått det rätt bärs salwar kameez oftast av unga ogifta kvinnor medans äldre och gifta oftare bär sari men hur hård den regeln är vet jag inte. Även indiska och pakistanska män bär salwar kameez men då är dom oftast enfärgade vanligen vita eller gråa och utan sjal.


Pakistansk gatuförsäljare i salwar kameez

fulblogg

Nu blir det mera fulblogg. Becka frågade förresten om jag hade kommit på det ordet själv. Pinsamt nog vet jag inte , jag kan ha kommit på det men jag kan lika gärna ha läst det någonstans. Ingen aning men ett bra ord är det.

Jag har överlevt flyttandet , bärandet av kartonger , städandet och kunde igår koppla upp mig på nätet igen. Allt har gått smidigt och bra trots att det varit jobbigt och jag känner mig smått mörbultad i kroppen. Är lite smått sjuk nu men inte så farligt. Barnen och jag är nöjda med nya lägenheten , området , deras skola/dagis och att slippa bo på landet. Inte något för mig har jag insett. Förhoppningsvis är jag snart tillbaka med lite mer intressanta inlägg.

dialekter

Jag har ju bott i Göteborg i 10 år och kom på idag när jag pratade i telefonen att det finns ju en massa bra göteborgska uttryck som jag inte förstår varför man inte använder här i Stockholm eller i övriga Sverige. Vet inte hur många göteborgare som läser här men ni håller säkert med.

Knö är ju så jäkla bra och det finns ingen bra motsvarighet i annan svenska. Skulle vara trängas då men det är inte riktigt korrekt.
Bösigt är ju också bra. Hur förklarar man det på svenska , stökigt kanske.
Även om jag inte har det minsta spår av göteborgska i min dialekt (jag var 24 år när jag flyttade dit) så vill jag gärna säga bamba istället för skolmatsal. Men folk här uppe begriper inte alltid det så jag försöker låta bli.

Jag gillar göteborgska men jag kanske är partisk. Tycker det är en fin och charmig dialekt. Gillar även olika norrlänska dialekter väldigt mycket. Men det finns ju en och annan dialekt jag har lite svårt för. Ingen nämnd , ingen glömd.

Dialekter är ju kul så om någon har något roligt dialektalt uttryck så får ni gärna dela med er.
Blev lite till fulblogg för att hålla mig vaken. Känner att jag inte har så bra bloggidéer för tillfället. Just nu har jag bara i huvudet att jag ska vara vaken. Annars tar flyttadet en väldans massa tid