Jag har länge tänkt se filmen Svarta Nejlikan som handlar om den svenska diplomaten Harald Edelstams tid i Chile. Han var svensk ambassadör i Chile när Pinochet genomförde sin militärkupp 1973. Han räddade ca 1300 chilenare och andra latinamerikaner undan diktaturen genom att ge dom svenska pass. En sorts okänd 70-talets Raol Wallenberg.
Filmen är absolut sevärd och en intressant men otäck bit historia. Den ger nästan en känsla av dokumentär när miljöer filmas. Visst är den spännande och otäck men jag kan inte låta bli att bli lite besviken också. Först och främst språkligt. Om Harald Edelstam pratade spanska vet jag inte men i filmen gör han det ytterst lite. Alla som varit i latinamerika vet att det sällan funkar att gå fram till en militär eller polis eller någon annan på gatan och prata engelska. Hur det funkar i Chile vet jag inte men även om det funkar idag tror jag knappast det gjorde det på 70-talet. Kanske lite fånigt av mig men jag stör mig ofta på att folk pratar engelska i filmer som ska utspela sig någon annanstans i världen. Bitvis känns filmen inte heller helt trovärdig. jag har t.e.x svårt att tänka mig att en blond, blåögd , svensk kvinna anställd på ambassaden blir förd till ett fängelse och torterad. Möjligen utvisad och förklarad icke önskavärd i landet men hon får knappast samma behandling som chilenare som stött Allende.
Ändå är filmen helt klart sevärd och vill man se en film som utspelar sig under och efter militärkuppen i Chile som verkar trovärdig har min inte så mycket att välja på. Det känns också märkligt att Edelstam är så okänd i Sverige när han är desto mer känd i Latinamerika. Visst får man sympatiska känslor för honom. Det är ett mycket bra och ambitiöst filmprojekt att ta upp en historisk person som inte förtjänar att glömmas bort. Så sevärd film även om jag inte ger den toppbetyg.
Jag är lite nyfiken på om filmen har visats i Chile och hir den har mottagits där. Vore kul att veta så om någon som läsaer här vet det får ni gärna skriva en kommentar eller ett mail.
måndag, juli 27, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Haralds son Erik har en blogg där han då och då berättar om sin far: http://wordsandart.blogspot.com
Jag blev inte så imponerade av filmen, delvis pga det som du nämner; att alla spanskspråkiga pratar engelska och att även svenskarna när de pratar med varandra pratar engelska. Sänker verkligen filmens trovärdighet.
Filmen har visats i Chile. Har sett en bioannons för den i enchilensk tidning men vet inte om filmen gjorde någon större framgång.
Hanna - tack ska kolla in hans blogg. Måste erkänna att innan filmen kom kände jag inte alls till Harald Edelstam.
Nadia - håller med dig att språket sänker filmens trovärdighet. Att bara gå fram till soldater på gatan i ett latinamerikanskt land och prata engelska funkar nog inte så ofta som i filmen. Över huvudtaget så funkar engelska ganska dåligt i dom flesta latinamerikanska länder om man inte rör sig enbart i överklassen och bland högutbildade men inte ens då är det säkert att engelska alltid funkar. Filmen var ok men den imponerade inte på mig och jag kommer inte se den igen
Det är märkligt att vi lever i en värld där man på olika kontinenter uppför sig ungefär likadant. Det ploppar alltid upp människor som ges så stor makt att de hinner göra så mycket on. Ändå finns det människor som vågar gå mot strömmen, med sina liv som insats. Märkligt är det, tycker jag att det finns människor som gör det där man ser som gott, trots att de kan förlora mycket, undrar stilla i mitt inre vad det är som gör skillnaden
Kära Thérèse,
trevligt att läsa din artikel om filmen som handlar om min stackars fader. Filmen är en skandal och speglar överhuvudtaget inte verkligheten. Manuset var så dåligt att jag nekade all inblandning i filmen, trots att jag blev tillfrågad. Jag talade också med Mikael Nykvist, som hade huvudrollen, och sade att manuset var en katastrof.
Min stackars pappa måste vända sig i graven efter att ha blivit exponerad i en så spekulativ och falsk dager.
Hälsn. fr. Erik
Skicka en kommentar