nationaldagsfirande

På lördag ska vi ju fira nationaldag här i landet. Sen 2005 är dagen en helgdag men något större firande verkar det ändå inte bli. Många svenskar är nog inte alls negativa till det utan man är mest osäker hur man ska fira och det känns mest krystat. Det känns som en helg som påförts uppifrån och inte en spontan folklig fest. För dom flesta svenskar känns nog midsommarafton mer som den riktiga nationaldagen. Själv har jag heller aldrig firat och även om jag gillar Sverige på många sätt har jag svårt att uppbåda några känslor för något firande 6 juni.

Idag sa en bekant som jag mötte att det är så väldigt typiskt svenskt att inte vilja fira. Kolla hur det är i Norge , Frankrike och USA på deras nationaldagar. Så hans familj hade börjat fira om än blygsamt. Dom äter tårta och skålar i någon god dryck.

Men jag vet inte om det är så typiskt svenskt. I Spanien där jag har bott finns inget större folkligt firande av nationaldagen 12 oktober. Man är ledig och har det skönt. Visst dyker kanske kungen upp i någon ceremoni på TV ungefär som TVs sändningar från Skansen i Sverige men mer är det inte. Min kompis från Venezuela berättade att inte heller där firas nationaldagen 5 juli särskilt mycket. Visst finns det någon ceremoni där presidenten deltar och en där nya venezuelanska medborgare får något dokument men inte mer. Folk är lediga , affärerna stänga och man njuter av en skön dag med familjen.

Så det här att firandet inte är så brett och folkligt förankrat är absolut inget svenskt. Förekommer säkert i fler länder än Sverige , Spanien och Venezuela. Jag tycker vi kan känna oss som svenskar och trivas med att bo i Sverige eller som svenskar i utlandet utan att fira 6 juni på något sätt. Jag ser inget fel i att vi inte har något stort firande och det är något vi delar med många länder.