Jag skulle vilja kunna många språk. Jag tycker det är kul att lära mig språk men nackdelen är att det tar så lång tid. Att prata och förstå spanska riktigt bra har tagit mig många år av studier och två års boende i Spanien samt många månader i Latinamerika. Förutom spanska behärskar jag engelska bra och kan ytterst dålig franska. Har läst det i skolan , glömt det mesta , kan inte säga mycket men förstår en del när jag hör och läser kanske till viss del tack vare min spanska.
För ett tag sen träffade jag en amerikan som bott i Sverige ett år. Jag trodde att han var svensk så bra svenska pratade han. Han påstod att det var en kombination av svensk sambo och vägran att prata engelska. Även min japanska granne som bott här i ungefär två år pratar idag väldigt bra svenska. Tills nyligen pratade vi alltid engelska men numera är det svenska som gäller.
Häromdagen såg jag en TV-intervju med den svenska skådespelerskan Lia Boysen. Hon har en av huvudrollerna i den franska filmen Les Grandes personnes som har premiär i Sverige på fredag. PÅ sex veckor hade hon lärt sig sina franska repliker samt dom andra skådespelarnas repliker. Innan kunde hon ingen franska alls. Hon sa att hon inte kunde så mycket idag heller men i det lilla klipp från filmen som visades i intervjuven lät hennes franska helt okay så vitt jag kunde bedöma.
Jag har också träffat folk som har bott i Sverige i åratal utan att lära sig svenska. Speciellt gäller det nog folk från engelskspråkiga länder eller människor som pratar mycket bra engelska innan. För i Sverige klarar man sig alltid på engelska. Även om det måste vara tråkigt att bo här år efter år och inte kunna ens förstå enklare svenska , se på Tv , läsa tidningar mm.
Till viss del beror det så klart på vilja och hur mycket man anstränger sig men ändå är det väldigt olika hur snabbt människor lär sig ett nytt språk och hur bra uttal man skaffar sig. Man kan prata ett språk felfritt men med kraftig brytning och då anser jag nog att man kan språket flytande även om vi i Sverige ofta har en tendens att betrakta utlänningar som bryter eller svenskar som pratar engelska med kraftig svensk brytning som personer som inte behärskar svenska eller engelska.
När man ska lära sig ett nytt språk beror det nog också på hur nära språket ligger andra språk man kan. En svensk har säkert lättare att bli flytande på danska på kort tid än på till exempel finska.
Hur fort tror ni det är möjligt att bli riktigt bra på ett språk? Om man av någon anledning måste kunna ett nytt språk om några månader , ett halvår eller ett år , skulle dom flesta som anstränger sig klara det då? Jag är osäker när det gäller mig själv men jag vet inte , har ännu inte försökt. Jag vill ju lära mig franska , kanske skulle jag boka en resa till Frankrike i sommar , sätta ett mål att jag ska kunna det då... Fast det är nog tveksamt om jag har tid och ork att på så kort tid hårdplugga franska utöver annat pluggnade, extrajobb och barn.
torsdag, november 27, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Jag hör också till de som tycker att det är kul att lära sig språk!
Hur snabbt man lär sig språket beror säkert på en kombination av hårt arbete och viss medfödd förmåga, samt yttre omständigheter som om man befinner sig i landet där språket talas och hur mycket man har möjlighet att kommunicera med personer som talar språket.
Sedan måste man fråga sig, vad menas med att KUNNA ett språk? Det är en intressant och i sammanhanget väsentlig fråga. Kan någon egentligen lära sig ett språk fullt ut, ens om det är ens modersmål? Är det att kunna göra sig förstådd i vardagen, att kunna läsa romaner eller en vetenskaplig rapport?
Det där vardagsspråket, ytflytet, kan ta 1 - 2 år att lära sig kanske, medan att kunna förstå en faktatext i en faktabok eller läsa "akademiska texter" (alltså mer komplicerade texter) tar betydligt längre tid. Det är stor skillnad på talspråk och skriftspråk t ex.
Invandrare som kommer hit som barn lär sig ganska snabbt att kunna prata med kompisar, men kan ha det ganska kämpigt med att förstå texter i skolans läroböcker. Det är lätt att lärarna överskattar deras språkförståelse eftersom de kanske tagit till sig uttalet ganska bra och utan problem kan kommunicera med kompisar.
Det här ämnet är jätteintressant! Det finns en hel del att läsa om det här med språkinlärning och andraspråksinlärning för den som är intresserad.
När det gäller att utöka ordförrådet är läsning en mycket viktig källa. För när man läser stöter man på ord och uttryck som man själv kanske aldrig använder i dagligt tal. Så om man vill lära sig många nya ord på ett nytt språk gäller det att läsa mycket!
För att träna upp hörförståelsen är det säkert bra att lyssna på radioprogram och tv, gärna inspelade så att man kan spola tillbaka om man har svårt att hänga med. Att se på film och tv-serier där man får stöd av både ljud, bild och text är utmärkt.
/Anna S.
Jag har egentligen inte så mycket att säga, men en kommentar är väl alltid rolig att få... Vill bara säga att jag tycker att språk (och Spanien, förstås) är så intressanta ämnen att läsa om! Det är jätteroligt att läsa sådana inlägg och det är minst lika roligt att läsa folks kommentarer när de kommer med bra tips mm. :)
Jag traffade en gang en bolivian i 20-ars aldern som inte hade varit i Sverige mer an ett ar men talade perfekt svenska helt utan brytning. Blev otroligt imponerad eftersom jag innan han berattade atthan bara bott ett ar i Sverige trodde att han var uppvuxen i Sverige. Fast det dar med att tala helt utan brytning kan ju vara lite forradiskt ibland, efter att ha talat med den har bolivianske killen ett tag markte jag att hans ordforrad inte var sarskilt stort (av forstaeliga skal). Men det dar man brukar hora om att det ar omojligt att lara sig tala ett sprak felfritt efter en viss alder stammer ju uppenbarligen inte.
Var nöjd med att du kan göteborska!
Jag har sett Les grandes personnes (bra film, för övrigt) och märkte inte alls att Lia Boysen inte pratar franska. Visst hörs det att hon är svensk, men jag trodde att hon pratade lika bra som sin rollfigur. Hon är en duktig skådespelerska, helt enkelt.
Vad gäller brytning och språkkunskaper, så håller jag med Nadia om att det inte alltid är helt enkelt. Efter fem års franskastudier i Sverige och ett utbytesår i Frankrike pratade jag med tillräckligt lite brytning för att folk skulle ta mig för en fransyska. En stor del i det var visserligen att ingen förväntade sig att träffa en utlänning i deras lilla stad :-) En frispråkig tjej utbrast, när jag efter ett tag presenterades som svensk "Oj, jag som trodde du var efterbliven!". Jag förstod inte allt som sades, men det hördes inte varför...
Anna - Det är intressanta frågor, jag skrev för längesen , tror det var på gamla bloggen från Madrid, om när kan man ett språk. Jag klarar spanska i vardagen , kan läsa böcker/tidningar och skriva men ta mig till en bilverkstad och jag skulle vara helt borta. Men det är samma sak på svenska börja prata motorer , verktyg , packningar och sånt och jag förstår nästan ingenting. Det finns säkert många områden på svenska och spanska där det kryllar av facktermer som den som inte är insatt inte förstår trots att man pratar språket utan problem.
Johanna - tack , tycker också det är kul att läsa folks kommentarer på sånt här.
Nadia - det är sant någon kan prata ett språk med väldigt bra uttal och ha ganska dåligt ordförråd. Gäller dock inte amerikanen jag nämnde i texten. Har också fått veta att han och hans sambo bara pratar engelska. Dom träffades i USA och trots att han kan svenska så bra nu och hon är svensk har domsvårt att byta språk sa han. Jag hade en lärare i Göteborg som hade bott och arbetat i USA 10-20 år. Han hade suveränt engelskt ordförråd men pratade med kraftig brytning , det var som göteborgskan hördes på engelska också. Då kan man ju lätt tro att någon inte är så bra på ett språk , om han eller hon bryter kraftigt men så behöver det inte alls vara.
Niklas - du har tyvärr fel. jag har bott 10 år i Göteborg men pratar ingen göteborgska. När jag försöker härma blir det inte särskilt bra , skulle aldrig bli tagen för göteborgare av någon infödd. Fast använder ord som knö och bamba trots att jag inte pratar göteborgska , mina barn tycker att jag är knäpp som säger bamba.
Hanna - kanske borde se filmen då. Om man åker utomlands för att lära sig ett språk kan det nog vara bra att välja en liten stad där man nästan är ensam utlänning , många kanske blir nyfikna och kommer fram och pratar och man blir själv tvungen att prata språket. Om jag får ha lite fördomar är väl Nice i Frankrike och Malaga i Spanien såna ställen det vimlar av utlänningar som ska lära sig språket och turister. Då får man anstränga sig mer för att inte prata engelska eller till och med svenska.
Jag tillhör nog dem som har lätt att lära sig språk... fast jag hatar att plugga språk, i synnerhet grammatik.
Men jag tror på att "dränka sig" helt och hållet i det nya språket: filmer, musik, radio och teve, även om man till en början inte förstår mycket alls så absorberar hjärnan mer än man tror.
En frankrikeresa kan nog vara en bra rivstart i alla fall, och eftersom du kan spanska så har du redan ett försprång!
Sara - tror också att det där med att dränka sig helt i språket är en bra idé. har hört flera som haft hjälp av dvd-filmer där man kan ha både texten och ljudet på det språk man vill lära sig bättre. Får väl se hur det blir med min franska , har i alltför många år babblat om att jag ska ta tag i det och bli bra på franska någon gång... Men någon gång ska jag verkligen ha tid och ork , en resa till Frankrike kanske skulle öka motivationen
Hej Therese!
Jag har bott i Sverige i 3 år och några månader. Nu börjar jag att prata, läsa och förstå lite svenska. De första 2 år hade jag ingen personnummer, så jag inte kunde plugga på SFI (Svenska för Invandrare).
Jag läste en kort svenskakurs när jag kom till Sverige, men det var bara en och halv timme 2 gånger under 10 veckor. Jag lärde mig bara några verb, adjk och subst och det var inte nog att prata svenska på riktigt.
Men det hjäpte mig som en bra grund när jag började på SFI förra året. Jag klarade SFI jättesnabbt, 3 månader. Sen hade jag läste SAS (svenska som andra språket) och nu läser jag Svenska som Andra Språket A och B.
Jag tycker att svenska är svårt. Man skriver på ett sätt, men pratar helt annorlunda. Men om jag hade börjat på SFI precis när jag kom hit, skulle jag prata flytande svenska nu.
Min sambo kommer också från Brasilien så jag inte pratar svenska hemma. Med vänner pratar jag engelska eller portugisiska. Jag brukar pratar svenska bara på skolan. Det är ett stort problem för man måste träna språket muntligt också.
Jag tänker att om man vill lära sig ett nytt språket, måste man lyssna på det så ofta som man kan, läsa någonting varje dag och försöka prata.
Jag tror man kan öka sina möjligheter att lära sig ett nytt språk genom att vara aktiv, t ex läsa på grammatiken, lyssna och försöka bilda egna meningar efter hand. Att övning ger färdigheter är kanske ett bra sätt att tänka när man lär sig nytt språk. Ju mer tid man lägger tid på att vara aktiv, desto bättre och kanske snabbare kan det gå att lära sig språket.
Ju färre delar man har att lära sig, desto mer tid finns för att lära sig det, tror jag. Att Lia Boysen kunde lära sig att tala franska med hjälp av några (eller ett antal?) manus kanske är för att det då blir koncentrerade delar att läsa in sig på och då är det kanske lite enklare att plugga på det. Skådespelare kanske har enklare att läsa in sig på manus och kanske har en hjälpande hand att få det att låta bra som gör det möjligt att lära sig det man ska säga enligt manuset.
Har för mig att Celine Dion inte kunde engelska i början av sin karriär och först bara lärde sig att sjunga på engelska enligt redan skrivna texter. Om det nu var sant...
Vad det är för språkgrupp som ett språk tillhör kanske kan ställa till för en del, det kanske är det som är grunden till att en del som bott i Sverige i åratal ändå inte har lärt sig svenska? T ex persiska och svenska är inte lika alls och en som inte är van vid att det finns fler a typer av språk kanske har svårare att ta till sig det.
Tror att förståelse för olika typer av grammatik kan påverka ibland. Finskan har t ex en grammatik som svenskar inte är vana vid, med en massa kasus med ändelser här och där. Som nyblrjare med det så kanske det blir så rörigt att viss teknik för att kunna hantera det kanske behövs för att kunna ta sig an det och lära sig det.
Ja, formentlig sa det er
jag var ju inte så liten när min pappa hämta oss hit till sverige. Jag var runt 13 år och nu är jag 21. Folk tror att jag infödd i sverige.Jag pratar väldigt bra svenska men ibland kan det dyka upp vissa knäpiga ord man fortfarande inte förstår. vem gör inte det egentligen. Det gör även svenskar. man har det tuffare om man inte har svenskan eller ett annat språk man vill lära sig som hemspråk.
vh
Jag har bott i Brasilien i 5 månader nu. Innan jag flyttade hit hade jag studerat lite själv i böcker samt läst spanska 4 år i skolan. Vilket inte är samma men till lite hjälp iallafall. Jag pratar portugisiska med brytning och förstår nästan allt som människorna här säger. Dock är det många svåra ord i tidningar och böcker. Jag studerar extremt mycket men på egen hand, har inte råd med några kurser. Samt så hjälper min make mig som är brasiliansk. Jag pratar alltså flytande men med brytningar och grammatiska fel. Räknar med att kunna portugiska helt om 7 månader, efter att ha varit här 1 år totalt. Hade högre förväntningar på mig själv men är nog ganska så tröglärd, tyvärr!
Jag tror att svenska språket är väldigt svårt om man inte har någon svensk kompis. Det handlar om kommunikation oavsätt om man lyssnar, tiitar på tv och läser böcker är det ine tillräckligt för att kunna prata flytande.Alltså svenskar vill inte alls ha någon kontakt med invandrare vilket gör att det är svårt att man lär sig svenska flytande . avanserade krurs är alltid bra för att man ska kunna lära sig språket både gramatik och uttal.
Hej
Det är en mycket intressant diskussion ni för.
Jag ska använda den som inspiration för mina elever i svenska som andraspråk.
Hej!
Vad bra jag fick den här linken från min lärare. Och det kul att läsa den här diskussion. Det är väldigt mycket intressant.
forsätta skriva......
Toor
Hej!
Det var roligt att läsa kommentarerna här. Jag tackar er först för att ni delade av eran erfarenheter med oss som fortfarande lär sig svenska och andra språk.
Jag är en 35 årig man. Jag kom till Sverige när jag var 24 år gammal. Jag kunde då tre språk när jag kom hit, kurdiska, persiska och turkiska. Jag kunde varken svenska eller engelska innan. Kände mig utanför i samhället.
Tv-serier, filmer, andra tv-program och radiolyssnande var mina verktyg för att utveckla min språkinlärning. Jag tittade mest på Hollywood filmer med svensk undertext och sedan tränade jag tala svenska på praktiken och skolan. Det hjälpte mig mycket att utveckla min språkinlärning.
Efter tre år började jag läsa tandsköterska utbildningen och har nu jobbat många år på folktandvården och käkkirurgin. Inom det här yrket har man kontakt med människor från många olika länder. Jag la märke till att jag kan engelska utantill. Jag pratade med patienter på engelska och förstod de utmärkt. Jag hade ju aldrig gått på engelska kurs, men kunde det. Tack vare filmtittandet med undertext. Så att säga jag hade aldrig villat lära mig engelska, jag hade lärt mig ofrivillig och kan tala engelska flytande idag.
Att lyssna är det bästa sättet att lära sig ett nytt språk. Man har både kul och man lär sig samtidigt. Det fastnar liksom bättre på huvudet när man har roligt. Sedan får man inte glömma att läsa tidningar (debatter och referat) där skribenten använder sig av annan språkteknik än det vi pratar och hör i vardagen. Jag brukar tänka så att man aldrig blir färdiglärd och det är ju sant också. Det är ett sätt att inverka sig att utveckla sin språkutveckling.
Skicka en kommentar