tisdag, november 18, 2008

vänta på rummet när kompisen äter

Nadia har skrivit ett inlägg om ett fenomen jag då och då tänkt skriva om men ännu inte kommit till skott.

När man var liten och var hemma hos en kompis kunde det hända att man fick vänta på kompisens rum medan kompisens familj åt middag. Ganska bisarrt egentligen. Jag inbillar mig att det är väldigt svensk och tror definitivt det är helt otänkbart i dom flesta länder. Dessutom skulle man väl aldrig behandla en vuxen gäst så. Även om man har väldigt dåligt med pengar har man nog ändå råd att bjuda ett barn på lite mat.

Fredrik Lindström hade ett program om svenskar och svenskhet på TV för cirka 1.5-2 år sen. Jag minns att utlänningar som bodde i Sverige pratade om underliga svenska fenomen och en kvinna tog upp just det här. Hon tyckte det var ytterst märkligt och det skulle absolut inte förekomma i hennes hemland.

Jag vet inte om det har ändrats sen jag var liten eller om mina barn barns kompisars familjer inte är representativa. Vad jag vet har inget av mina barn råkat ut för detta , än. Hos dom fyra kompisar min dotter oftast är blir hon alltid bjuden på mat om dom ska äta. Precis som jag självklart bjuder hennes kompisar om dom är här. Förra veckan hade hon en kompis som bor granne här hemma. Efter en stund skickar kompisens bonusmamma ett mail och säger att dom ska äta pannkakor så jag ska skicka hem deras dotter och min dotter är också välkommen för hon har gjort så många. Jag känner föräldrarna till min dotters närmaste kompisar mycket väl , vi umgås lite och så och ingen av dom skulle skicka in henne på rummet när dom äter.

Så jag hoppas det här är en grej som håller på att försvinna. Men jag vet inte riktigt. Tror det är något som alla vuxna någon gång som barn har upplevt. Tror också det är väldigt sällsynt söder om Trelleborg.

9 kommentarer:

Eva sa...

Mina barn har faktiskt också fått uppleva detta.

När barnen har sina kompisar hemma hos oss brukar vi alltid fråga deras föräldrar om det är ok att de äter hemma hos oss. Om barnen precis ätit bjuder vi in de till bordet iallafall så att de åtminstonde kan umgås med oss.

När mina barn är hemma hos tex klasskompisar så är det inte alls samma gästfrihet där och detta känns ju jättemärkligt och stenålders. Jag brukar säga till barnen att de ska gå hem om de får sitta själva uppe på rummet eller så kan de ringa mig så kan jag hämta de. (de är ganska små än så länge så vi skjutsar de en del fortfarande) Så detta har nog inte dött ut utan tror jag är väldigt vanligt.

Men som sagt så här är det inte överallt. Vi behandlar våra barns kompisar som gäster och vi vill gärna också kunna få lära känna deras kompisar och göra det genom att sitta vid bordet och prata är ju ett utmärkt sätt att lära känna de.

Thérèse sa...

Eva - usch vad snålt. Men jag vet att det inte var så ovanligt när jag var barn heller. Har själv råkat ut för det flera gånger. Tror det skulle vara otänkbart i många länder och i Sverige helt otänkbart att behandla en vuxen gäst så. Så kan man ju så klart ringa barnens kompisars föräldrar och kolla om det är okay att dom äter hos oss för föräldrarna kan ju ha planerat något men det är ju en annan sak än att skicka in kompisarna på barnens rum

Hanna sa...

När jag var liten hände det mig en gång när jag var 12. De åt pannkakor och jag fick sitta på rummet och vänta. Jag följde aldrig med hem till den kompisen igen!

Hade det hänt mina barn, så hade jag inte låtit det passera. Jag hade nog bett kompisens föräldrar att i fortsättningen skicka hem min dotter, istället för att låta henne sitta och vänta.

Som tur är är det helt otänkbart att något sådant skulle hända mina barn, då vi bor i Frankrike, där måltidskulturen är en annan. Där en stor del av kulturen är uppbyggd runt måltiden, skulle man till och med kunna säga.

Thérèse sa...

Hanna - Jo måltidskulturen skiljer sig verkligen mellan Sverige och Frankrike. Just det här att be barnens kompisar vänta på barnens rum när man äter känns väldigt oartigt och jag tror det är sällsynt utanför Sverige.

Niklas (fd Hans Ångest) sa...

Ja, det är riktigt "b" att låta barnets kompis vänta på rummet.

När jag var barn hade vissa föräldrar som regel att deras barn endast fick ta in ett visst antal kompisar hem till sig. Även detta ett påfund som inte för särskilt mycket gott med sig...

Anonym sa...

Vad mycket konstigt vi svenskar håller på med, för jag tror inte heller att det förekommer i sydligare länder! Där ser man ätandet som ett sätt att umgås. Vi får "främmande" som ev. får sitta i "finrummet" eller vänta på barnens rum, haha! Man kan undra varifrån denna ogästvänlighet kommer ifrån. Däremot tycker jag att det trugas med kaffe/té och kakor, men lunch/middag verkar vara en annan sak?
/Anna S.

nina sa...

Jag minns också att jag fick sitta och vänta på rummet hos kompisar som liten. Det var nog snarare regel än undantag faktiskt.

Jag frågade faktiskt ett gäng costaricaner för några dagar sedan om de skulle låta barnens kompisar vänta på rummet och de kollade på mig som om jag vore helt knäpp. Naturligtvis inte, de hade aldrig hört talas om något liknande. :-)

Molly sa...

Visst var det så på 70-talet när jag växte upp, att man fick sitta och vänta på rummet. Konstigt när man tänker på det. Det kan ju vara så att kompisen nyss har ätit, eller att det inte alls passar att han eller hon äter borta av nån anledning. Men ungen kan väl åtminstone få sitta med vid bordet och kanske ta nåt att dricka i alla fall, istället för att sitta ensamn på rummet och vänta.

Thérèse sa...

Niklas - dåligt både att låta barnet vänta och begränsa antalet kompisar barnet får ta hem.

Anna - Ja jag tycker också vi är lite ogästvänliga i Sverige det märks ju inte minst på språket som du påpekar vi får "främmande" det finns "finrum" där man inte ska vara till vardags utan bara när man får "främmande". Fast jag tror eller hoppas att detta är på väg att försvinna. Håller med om att det trugas väl mycket när det gäller kaffebröd. Fast det är absolut inget typsikt svenskt men ganska jobbigt när man inte vill och någon försöker truga en.

Nina - förstår att det måste vara obegripligt för costaricaner. Jag berättade en gång för några spanjorer att det fanns två restauranger i Göteborg där barn under 10 resp. 12 år inte var välkomna. Dom trodde inte det var sant. Hur ska man då kunna gå ut och äta med familjen? Inte riktigt samma sak , jag kanske borde ha berättat om det här med att vänta på rummet också...

Molly - Visst borde man låta kompisar sitta med och få något att dricka istället för att sitta ensamma på rummet.