Många tycker det känns obehagligt att gå ute ensamma en sen kväll. Tror det är något som dom flesta kvinnor känner eller har känt någon gång. När jag var runt tjugo och var ute och festade mer tänkte jag aldrig så mycket på det. Först i tjugofemårsåldern började jag känna obehag men inte alltid. Vissa gånger känns det helt okay att gå hem ensam sent på kvällen andra gånger känns det mer jobbigt. Det är väl så jag är idag. Det finns egentligen ingen logik i det. Ena dagen känns det inte det minsta och nästa dag kan det kännas väldigt jobbigt. Fast inte så jobbigt att jag struntar i att hälsa på en kompis , gå på en fest , bio, restaurang eller vad det nu kan vara man gör ute sent.
Även i dom största svenska städerna kan det vara väldigt ödsligt , mörkt och folktomt på kvällarna. I storstäder i södra Europa är det mer folkliv ute på gatan och det gör att det känns mindre obehagligt att röra sig ute sent.
Numera är jag sällan ute sent på kvällen även om det händer någon gång ibland. Kan jag få sällskap hem eller en bit på vägen föredrar jag det. Att prata med någon i mobilen kan också kännas lättare när man är på väg hem och det känns sent , obehagligt, ödsligt och folktomt ute.
Jag kan inte förklara varför jag är så inkonsekvent när det gäller det här. Oftast bryr jag mig inte alls och det känns helt okay att gå hem ensam sent men ibland känns det riktigt obehagligt. Trots att jag aldrig råkat ut för något.
Egentligen är det förjävligt att nästan alla kvinnor alltid , ofta eller någon gång ska känna sig rädda att gå ute ensamma på kvällen. Säkert finns det också många män som kan uppleva detta obehagligt ibland. jag har ingen lösning på problemet men kanske kunde man planera städerna lite så det blir mer upplyst på många ställen. Så vore det förstås trevligt med mer folkliv ute men en dag som idag då snöblandat regn faller över Uppsala är nog ganska få sugna på en kvällspromenad.
tisdag, november 18, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
När jag läser ditt inlägg (bloggen har jag läst ett tag) funderar jag på om det verkligen hjälper med att lysa upp gator och torg. Det här handlar ju om att man under många år skapat en "sanning" om att det inte är säkert för kvinnor att gå ute ensam. Jag som älskar att promenera om kvällarna för att slappna av och kasta dagens bekymmer bakom mig, vågar inte längre gå själv nu när det är så mörkt. Jag blir både arg och uppgiven när jag inser att mitt livs utrymme krymper av den anledningen att jag som kvinna känner mig mer utsatt än män. Min man känner aldrig att han behöver vara rädd för att gå ut själv när det är mörkt ute. Tack för en fin och intressant blogg!
Erica - tack för dina snälla ord , blir verkligen glad av sånt. Du har helt rätt jag tror det gör en marginell skillnad att lysa upp gator och torg mer än idag. Tror inte heller kameraövervakning är någon lösning för då skulle man behöva ha en kamera i varje gathörn vilket för dom flesta skulle vara mer obehagligt.
Precis som du blir jag också arg över att mitt utrymme krymper och att jag som kvinna ska behöva känna mig utsatt och rädd att gå ut.
Jag har tänkt på en sak som jag alltid gör när jag är ute sent, och är ensam. Om jag möter en man så byter jag sida av gatan, eller väljer en annan väg... Som att ALLA män skulle utgöra ett hot, bara för att de är män. Men det är någonting som är så inpräntat i oss kvinnor, den här utsattheten, tror jag?
Sara - du är nog tyvärr knappast ensam. jag gör likadant trots att jag vet att majoriteten av alla män inte är ett dugg farliga att möta ute en sen kväll. Men vilka som är galningar står tyvärr inte stämplat i pannan. Visst det är trist att den där utsattheten ska vara så inpräntad hos oss kvinnor. En del undviker säkert att gå ute överhuvudtaget fast det gör inte jag och hoppas att jag aldrig kommer att göra det.
När jag bodde i Uppsala var jag helt obekymrad över att gå ute ensam på kvällen. Jag vet inte hur många gånger jag traskade igenom kyrkogården ensam sena nätter, hade faktiskt inte en tankte på att det kunde vara farligt. Lite dumdristigt kanske. ;-)
Men sen jag flyttade till Costa Rica har jag blivit mycket mer försiktig. Här går jag helst inte runt på kvällar, mest på grund av rånrisken.
Tyvärr tänker ju alla så vilket innebär att man lämnar fritt fram åt alla brottslingar att "ta över" stan medan folk låser in sig bakom gallermurarna hemma.
Nina - du har helt rätt att det är trist att folk låser in sig bakom galler och staket och lämnar gatorna åt rånare. Tyvärr är det ju så på många platser att man faktiskt knappt kan gå ut sent. I lilla Uppsala är det väl inte så farligt att gå ute sent även om det kan kännas nog så obehaligt för mig vissa gånger ändå. Precis som du har jag bott nära kyrkogården när jag var yngre och ginade ofta över den nattetid utan att bry mig. Idag är jag betydligt fegare och tycker ofta det är obehagligt att vara ute sent ensam men inte så obehagligt att jag avstår helt.
Skicka en kommentar