José Angel Buesa

Egentligen är jag dålig på att läsa poesi. Läser av någon oförklarlig anledning bara poesi på spanska trots att jag bara då och då läser skönlitteratur på spanska. Vet inte om det beror på att det spanska språket är mer poetiskt eller spanskspråkiga poeter skriver vackrare eller om jag bara blivit van att läsa poesi på spanska. Mina två absoluta favoriter är Federico García Lorca och Pablo Neruda och då kanske främst den sistnämnda. Fick nyligen ett tips från en kompis om en kubansk poet jag aldrig tidigare har hört talas om, José Angel Buesa som levde mellan 1910-82. Började läsa och blev fast. Nu är väl den här dikten lite väl personlig , mer personlig än jag brukar vara här på bloggen men kanske speglar den lite vad jag känner och den är väldigt vacker. Kom gärna med förslag på andra poeter jag ännu inte har upptäckt såväl spanska som svenska.

Te digo adiós y, acaso, te quiero todavía,
no puedo olvidarte, pero te digo adiós.

No sé si me quisiste, no sé si te quería,
o tal vez nos quisimos, demasiado, los dos.

Ese cariño nuestro apasionado y loco,
me lo metí en el alma, para quererte a ti.

No sé si te amé mucho, no sé si te amé poco,
pero sé que nunca volveré a amar así.

Te digo adiós y, acaso, con esta despedida
mis mejores sueños mueren dentro de mí.

Pero te digo adiós, para toda la vida
aunque toda la vida siga pensando en ti.