Jag läser väldigt få andra bloggar. Ofta när jag har ramlat in på en ny blogg av en slump så har den inte intresserat mig så mycket. Bland dom få bloggar jag läser är det idag tre stycken som går i väntans tider. Minns själv hur det var att vara gravid. Man är förväntansfull och har mycket tankar men också periodvis trött och illamående.
När jag var gravid fick jag väldigt ofta frågan om jag trodde det skulle bli en kille eller tjej. Andra gissade att är det så och så blir det en tjej är det så blir det en kille. Jag kan nog vara likadan mot gravida kompisar att jag spekulerar kring barnets kön. Men just när jag själv var gravid ville jag faktiskt inte veta. Samtidigt är inte allt svart eller vitt , en del av mig var så klart nyfiken. Fast jag valde att inte ta reda på barnets kön innan förlossningen. Men jag har kompisar som varit så nyfikna att dom gjort det.
Nu är jag lite nyfiken på hur ni som är eller har varit gravida har gjort och tänkt kring det här. Vill man veta eller före eller vill man vänta tills barnet är fött? Ni som inte varit gravida kan självklart också delge era tankar kring det här. Tror ni att ni skulle vilja veta medans barnet ligger i magen eller vänta tills det är fött. Jag vet att det är en del som bor utomlands som läser här , vad är vanligast i landet där ni bor , tar man reda på barnets kön innan det är fött eller inte?
fredag, april 11, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Jag gillade verkligen att vara gravid, det var jättemysigt och föväntansfullt, särskilt mânaderna i mitten.
Jag ville veta barnets kön, eftersom man fâr en lite speciell relation dâ, man kan bestämma namn osv. Barnet har en identitet redan innan det föds.
Dessutom var jag bergsäker pâ att det var en kille, redan efter 3-mânaders ultraljusen. Den sâg ut som en kille, vet inte varför (kanske för att den inte hade nâgra flätor, haha...)
ultraljus...öh...
Jag själv är ju på tok för ung för att vara mamma, men när vi väntade bebis i familjen var alla lite osäkra på om de ville ta reda på barnets kön eller ej.. de var dock lite mer på min sida och efter lite tjat var alla övertygade om att det var roligast att vänta. Jag ville så gärna ha en tjej, att jag intalade mig själv att det var en pojke så att det inte skulle bli en chock för mig om det kom ut en kille (vad hemsk jag låter, klart jag hade älskat en pojke också, men jag ville ha en tjej). Åh, det var så jobbigt när bebisen var på väg ut.. jag ville bara slita ut den. Och timmarna innan jag fick se henne gick oändligt långsamt och efter en timmes mys fick jag åka tillbaka hem igen.. som jag grät! haha jag hade ju väntat på henne i nio månader, inte kunde de ta henne ifrån mig redan! haha =D
Jag tycker i alla fall att det är roligast att vänta. Jag sparar alltid det bästa till sist, oavsett om det handlar om julklappar/godis/bebisar haha.. ;) Känner bara två som i förväg tagit reda på barnets kön. En gjorde det med sitt andra barn i vecka 37 (och en vecka senare hade hon sin son) och en gjorde det så tidigt det gick med alla sina 3 barn.
Oj vad långt det här blev haha. Du får ursäkta!
I Sverige, speciellt bland den äldre generationen verkar det närmast tabubelagt att ta reda på barnets kön i förväg. Jag tror jag kommer vilja veta innan om jag blir gravid, jag menar könet ändras ju inte för att jag vet om det innan barnet kommer ut liksom och jag kommer vara så nyfiken på vad det är för en som ligger i magen. Jag kommer dock vara tvungen att hålla tyst om det i så fall för min mamma skulle aldrig vilja veta. (Men det skulle ju faktiskt vara mitt och det hypotetiska barnets lika hypotetiska pappas val, inte min mammas :-)
Hej Therèse! Jag har läst din blogg rätt länge (och måste faktiskt säga att jag gillar den väldigt mycket) men ännu inte skrivit någon kommentar...Någon gång ska dock vara den första, och eftersom jag både är gravid och bor utomlands passar ju dagens inlägg alldeles utmärkt.
Jag har valt att ta reda på barnets kön, ungefär av samma anledning som Anna Malaga - jag känner att man på något sätt får en lite mer personlig relation till barnet redan innan födseln, jag kan kalla henne (det är en tjej) vid hennes namn osv. Självklart är det en helt subjektiv uppfattning, men för mig har det alltid känts så. Sedan tycker jag också att det underlättar lite rent praktiskt, när det gäller inköp, inredning, presenter och sådant. Men samtidigt kan jag förstå att där spännande att inte veta förrän förlossningen. Det är nog bara att jag är enormt nyfiken av mig och skulle nog aldrig kunnat hålla mig...:-)
Just nu bor jag i Spanien och här tror jag är absolut vanligast att man tar reda på könet - fast jag fick i och för sig tjata mig till det flera gånger, de har aldrig frågat direkt om jag ville veta när jag varit på ultraljud. Men vad jag vet så tar de flesta blivande föräldrarna reda på det långt innan födseln.
Jag håller med Anna om det hon skriver angående hur det i Sverige och speciellt bland den äldre generationen är närmast tabubelagt att vilja få veta i förväg. Några släktingar som jag och min man berättat för verkar t.o.m. inte riktigt lita på att man verkligen kan få veta vad det är för kön innan barnet är fött...Och ja, visst finns det alltid en felmarginal, men just i vårt fall var läkarna väldigt säkra. Jag tyckte det var lite kul att de inte riktigt vågade tro på det :-)
"Vad tror du att det blir?" En helt omöjlig fråga att svara på...
I Frankrike kollar man regelmässigt könet vid andra ultraljudet, men jag har alltid varit säker på att jag inte vill veta i förväg. Jag vet inte varför, det bara känns så. Men här tycker folk att det är bisarrt att inte vilja veta...
Jag skulle inte vilja veta. Jag förstår inte riktigt varför man vill veta. Har hört kompisar som säger att det blir lättare att köpa saker i förväg. Och det är den grejen jag blir så irriterad på. Köpa en rosa vagn för att det är en tjej, eller? Och om nästa barn blir en kille? Ska ni köpa en ny vagn då? Eller köpa massor av blåa kläder med bilar på för att det råkar vara en kille i magen?
Jag förstår om man vill stilla sin nyfikenhet med att ta reda på det, och givetvis respekterar och accepterar jag att folk tar reda på könet. Men för egen del känns det som halva grejen, spänningen att vänta med att veta om det är en flicka eller pojke till han eller hon tittar ut! (Vem vet, kanske ändrar jag mig till den dagen det är min tur... men jag har svårt att tro det.)
Jag tycker det är roligt att få gissa på vad det blir.. det blir ju som en tävling mellan alla som gissar hihi.. :)
Herregud... - släpp genushysterin...
Anna - jag tyckte också det var väldigt mysigt att vara gravid , om man undantar sista veckorna då man var rätt less så. Men jag kände inte på mig alls vad det skulle bli. Trots att jag fick höra , äter du mycket sånt och sånt eller ser magen ut så blir det en pojke och gör du så blir det en flicka.
Johanna - mysig historia om den lilla tjejen ni fick i eran familj. Håller med dig jag ville inte heler veta. Tyckte det var lite av grejen att vänta tills barnet var fött.
Anna - klart man ska välja själv om man vill veta eller inte. Visst var jag ibland lite nyfiken också när jag var gravid , men jag ville ändå helst vänta med att veta tills det var fött.
Lady Krokodilla - tack för berömmet kul att du gillar bloggen och kul att du kommenterade. Alla jag träffade som väntade barn i Spanien tror jag visste barnets kön. Jag tror precis som du att det är vanligare att ta reda på det i Spanien än i Sverige. Jag kan absolut förstå det där med att man är nyfiken och vill veta.
Sara - jag har också alltid varit säker på att jag inte ville veta. Vet inte heller varför det bara kändes så. Vet inte hur många gånger man fick frågan "Vad tror du det blir?" Jag hade ingen som helst aning , kände inte på mig någonting
BarajagJohanna - jag håller helt med jag tyckte det kändes som en del av grejen att vänta med att ta reda på. Tycker inte heller det är särskilt svårt att köpa grejer och kläder till ett barn man inte vet könet på. Fast jag upplevde att det fanns släktingar som tyckte det. Jag tycker inte det är så farligt om en tjej har en tröja med bilar på eller en kille har en rosa tröja. Barnet självt bryr sig knappast heller när det är nyfött.
Johanna - Visst är det lite kul att gissa och se vem som hade rätt sen.
Niklas - klart det inte spelar någon roll när man är gravid om det blir en pojke eller flicka men det hindrar ju inte att man kan vara nyfiken.
Jag funderade inte så mycket på om jag ville veta för här i Göteborg är det helt enkelt förbjudet för barnmorskorna att avslöja barnets kön till föräldrarna. Men en tjej jag känner betalade faktiskt femtusen spänn för att en privatläkare skulle kolla upp hennes barns kön. Kram!
Becka - låter ju idiotiskt att det ska vara förbjudet. Det borde ju föräldrarna få bestämma själva. Jag var också gravid och födde barn i Göteborg men jag hade ingen aning om att barnmorskorna inte fick tala om det , jag ville inte veta.
Fast jag vet många som gjort undantag till det där (dvs. de har bott i Göteborg och fått reda på det.. gratis). Jag vet dock att de utländska jag känner haft svårt att få reda på om de väntade en pojke eller flicka, barnmorskorna ville helt enkelt inte avslöja eftersom de trodde att man skulle utföra abort om det var en flicka! Usch vad förnedrad jag skulle känna mig om jag hade varit dem... en som väntade sitt tredje barn och skulle få reda på det fick värsta utfrågningarna om hon hade utfört omskärning på sina söner och om en flicka skulle tvingas genomgå omskärelse. Bara för att hon har utländskt utseende! (Pappan är arab, men de har aldrig haft kontakt, så hon är i det närmaste helsvensk.)
Intressant inlägg eftersom jag själv ska göra ultraljud i övermorgon... Här i England får man inte alltid veta, men på vårt sjukhus har de sagt att man får veta om man frågar.
Jag är i valet och kvalet. Har alltid tänkt att jag inte vill veta, att jag vill bli överraskad, men nu vet jag inte längre... Jag har blivit så nyfiken, plus att min pojkvän är helt inställd på att vi ska veta. För honom finns det inget annat.
Av praktiska skäl kunde det vara bra att veta eftersom vi ska flytta till Seychellerna och jag måste göra ett pass så fort bebisen är född. Kan vara bra om man har kunnat avskriva så många namn som möjligt tills dess.
Johanna - fy det låter verkligen kränkande
Lisa - ja , jag förstår att du är nyfiken. Så jag tycker du ska göra vad som känns bäst. Jag skrev faktiskt det här inlägget för du och två andra bloggar jag läser går i väntans tider. Jag ville mest se vad ni som läser tycker , jag tycker så klart att alla blivande föräldrar får göra som dom vill.
Jag är 24 år, gravid i vecka 14 och kommer att ha min första UL om en månad, två dagar innan nyår :) Det är mitt första graviditet, och jag vet fortfarande inte om jag vill ta reda på mitt barns kön..Jag vet inte ens om jag föredrar att ha en son eller en dotter, det viktigaste är att barnet är friskt och helt. Min man däremot har hela tiden tjatat om att han vill ha en son, fast han säger att det inte spelar nån roll, att han kommer älska barnet oavsätt vilket kön det har..Men jag vet att han innerst inne vill ha en son, han är 30 år och vill kunna orka leka med sin son, han vill lixom inte vara för gammal när han får en son..hmm..jag vill ge honom en son, men samtidigt så känns det så orättvis mot vårt nuvarande barn ifall det nu blir en dotter. Vad tycker ni att jag ska göra.. Ska jag kolla upp vad det har för kön eller ska jag vänta med det??
Skicka en kommentar