torsdag, april 24, 2008

flirt

I Spanien har man gjort flirtandet till en konst. Nu menar jag inte nödvändigtvis flirt i syfte att ragga utan man flörtar lite med den som sitter i kassan , står i charken eller grönsaksdisken när man handlar. Dom flesta spanjorer gillar rappa ordväxlingar och missar aldrig ett tillfälle till det. Så är man dessutom frikostig med komplimanger även till personer man inte känner. Åtminstone om man jämför med Sverige. Om man överhuvudtaget säger något till kassapersonalen i Sverige är det nåt i stil med "det var bra pris ni hade på kaffet idag" vilket ju inte känns så flirtigt direkt.

Just småflirtandet i kassan eller på andra ställen kanske jag inte saknar så mycket från Spanien men jag skulle nog tycka det vore trevligt att småprata och skämta lite mer än vad vi normalt gör i Sverige. Det är ju förstås inget som hindrar mig förutom att så gör man inte. Dessutom tycker jag vi skulle kunna bli generösare med komplimanger. Fast alla spanska komplimanger man kunde få på gatan var inte trevliga , ibland kunde sån så kallade pirpos nästan gränsa till sexuella trakasserier. Fast jag har bara råkat ut för väl grova pirpos någon enstaka gång och då fräst något otrevligt tillbaka vilket har fått tyst på dom.

Det sägs ju att i Spanien är spelet mellan män och kvinnor något man utvecklat med stor finess. Flirtandet i såna syften har blivit en konst och mannen ska vara den som uppvaktar , kvinnan ska gärna spela lite ointresserad. Nu bodde jag i Spanien med man och barn och har inte varit ihop med någon spansk kille möjligen har jag i min ungdom haft något oseriöst kroghångel med någon Antonio Banderas kopia som jag nästan glömt. Fast jag undrar om inte det där börjar ändras i Spanien när även spanska könsroller börjar luckras upp men jag vet inte.

Nu generaliserar jag förstås grovt som alltid när jag skriver såna här inlägg och som sagt min erfarenhet av spanska killar annat än som kompisar är ytterst begränsad. I Sverige ska ju båda visa ungefär lika mycket intresse och det är inte självklart att mannen ska uppvakta och kvinnan spela ointresserad.

Det där med att spela ointresserad har jag nog aldrig begripit mig på. Kanske är jag alltför svensk där men jag hörde om det även i Sverige när jag var yngre att man skulle spela ointresserad för att få någon intresserad. Jag är nog ganska dålig på såna här spel och att lägga upp taktiska planer hur man ska snärja en kille. Har aldrig ägnat mig åt det vad jag minns. Tycker det verkar bättre att tala om eller tydligt visa att man är intresserad. Jag hade nog uppskattat det även om mina känslor inte hade varit besvarade och dessutom tror jag att jag hade börjat tänka mer på personen och kanske fått ett intresse om jag fått veta. Jag kan inte förstå att det finns dom som skulle uppleva det som jobbigt. Men det kanske bara är jag som skulle resonera så. Jag kan också förstå om man är blyg eller inte tror att det är någon idé att tala om det eller visa det och därför låter bli. Fast idé tror jag det nog nästan alltid kan vara om inte föremålet för ens känslor är en lyckligt gift familjefar eller liknande. Men det verkar ju mesigt och gammalmodigt att bara sitta hemma och hoppas på att killen ska komma och uppvakta och då vara lätt avvisande.

6 kommentarer:

Anna sa...

Det där med att kvinnor ska spela ointresserade i Spanien ställer ju onekligen till en del problem när man faktiskt är totalt ointresserad av någon och försöker bli av med den eftersom spanjoren då tror att man spelar något spel och egentligen är intresserad. Det får ju lätt spanska killar att verka påträngande och något korkade när de inte fattar vinken liksom. Vi snackar helt enkelt inte samma språk vad det gäller flirtande.
Jag tycker spanjorernas mer flirtiga sätt som du talar om kan vara trevligt, typ när gubben i bageriet säger guapa till en, däremot kan alla grova piropos som tyvärr är extremt vanligt förekommande blir väldigt irriternade. Jag hade en byggarbetsplats utanför mitt hus mitt första år i Barcelona och det var ganska tröttsamt att bli trakasserad så fort man stack ut huvudet...

Thérèse sa...

Anna - det är precis det jag menar med att typ gubben i bageriet säger guapa som är trevligt. Alla grova pirpos kan man vara utan. Tänkte inte på det där att om man verkligen är ointresserad fattar dom inte vinken utan tror att man spelar ointresserad. Jag ser inte riktigt poängen med att spela ointresserad. Varför inte bara säga som det är. Jag tror också att om jag fick veta att någon var intresserad skulle jag nog med tiden kunna bli mer och mer intresserad men jag vet inte

Sara sa...

Jag är inte heller så mycket för att spela spel, men det är nog så att i södra europa är det mannen som förväntas ta första steget - efter diskret ögonfransviftande från kvinnan. Men det finns ju många män som är blyga också, och för dem är det ju behändigt om även kvinnor visar att de är intresserade. ;)

Thérèse sa...

Sara - visst finns det killar som är blyga även i sydeuropa och dom kanske uppskattar om kvinnan tar initiativ. Eller så ses en sån kvinna som för framfusig , jag vet inte för jag är dålig på såna här spel. Känns som det är mycket enklare med mer rak kommunikation än lägga upp en strategi och spela nåt spel. Tror dessutom att jag verkligen skulle uppskatta om någon sa rent ut att han var intresserad och det skulle nog kunna väcka mitt intresse. Fast jag vet inte om killar håller med om det , vore kul med någon kille som kom med en åsikt

Anna Malaga sa...

Hâller med Anna. Det tar mycket längre tid att fâ folk att fatta att man VERKLIGEN inte är intresserad här i Spanien. I Sverige räcker det med att lyssna artigt, kväva en gäspning och slänga en snabb blick pâ klockan..;-)
Men här är spelet halva grejen. Varken spanjorerna eller spanjorskorna skulle vilja vara utan det.
För att fâ nâgon pâ kroken pâ allvar, tycker jag att det bästa är att verka intresserad, men glad och bekymmerlös och absolut inte plâstrig.

Thérèse sa...

Anna - jag håller med dig om att jag tror spanjorer och spanjorskor absolut inte skulle vilja vara utan det där spelet. Själv tycker jag nog det verkar jobbigt och konstlat och är mer för raka besked men jag har svenska kompisar som inte alls håller med mig där. Nu har jag knappt någon erfarenhet av spanska killar och har aldrig varit ihop med någon. Sist jag bodde i Spanien var jag gift och när jag pluggade där i min ungdom blev det aldrig någon affär med någon spanjor , möjligen något oseriöst hångel som jag nästan har glömt.