bortskämd?

I Sverige är alla socialförsäkringar individuella. Om en person blir sjuk eller arbetslös spelar det ingen roll hur mycket eller lite övriga i personens familj tjänar. Det är ju självklart för dom flesta av oss. En utlandssvensk med bra jobb skickar inte heller hem pengar till familjen i Sverige varje månad. Inte ens om familjen har det ganska knapert. Något som är självklart för många invandrare i Sverige att göra.

En svensk pensionär som har svårt att få det att gå ihop varje månad ser det inte som självklart att fråga sina barn om hjälp. Eller tvärtom har man föräldrar som har det gott ställt men har själv svårt att få det att gå ihop ekonomiskt är det inte självklart att föräldrarna ska hjälpa till.

Trots a-kassa, sjukpenning, socialbidrag , bostadsbidrag, studiebidrag och annat så hjälper man ju ändå varandra inom en hel del familjer även i Sverige. Speciellt är det nog unga vuxna som kanske pluggar eller är arbetslösa som får ekonomisk hjälp av sina föräldrar om föräldrarna har den möjligheten. I viss mån tycker nog dom flesta det är okey men lever man alltför mycket på sina föräldrar eller får mängder av dyra grejer av dom så anses man nog som bortskämd.

I Sverige är familjen "bara" föräldrar och barn. Så dom flesta skulle nog tycka det vore konstigt att hjälpa en kusin eller faster eller till och med ett syskon som har det svårt ekonomiskt. I andra länder har man kanske en mer utvidgad syn på familjen och ser det som självklart att hjälpa även andra släktingar än bara föräldrar eller barn.

Men vad kan anses okey i Sverige att hjälpa till med ekonomiskt? Dom flesta skulle nog tycka det var helt okey om en 20 årig student får lite hjälp med sina räkningar från föräldrarna. Men om en 30 åring med bra arbete väljer att lägga större delen av sin inkomst på dyra kläder och sen inte har råd med sina räkningar skulle dom flesta nog inte tycka det var lika okey. Dom flesta tycker säkert det är okey om föräldrar köper en säng till Pelle som nyss flyttat hemifrån , har det tungt ekonomiskt och sover på en madrass. Men kanske tycker man att Kalle är bortskämd som har en bra säng men föräldrarna köper en dyr Hästens säng till honom istället. Dom flesta tycker nog det är helt okey att Lisa får ta över föräldrarnas gamla TV när hon flyttar hemifrån. Men när Anna som redan har en TV får en vräkig hemmabioanläggning av sina föräldrar anser nog en del att hon är bortskämd. Betalar föräldrarna Bosses tågresa när han kommer hem och hälsar på över jul tycker nog många är okey. Men betalar föräldrarna för Arnes festresa med kompisarna till Mallorca anser nog många det är för mycket.

Så i vilka situationer och hur mycket är det okey att få hjälp? Hur mycket vill man hjälpa sina föräldrar, barn , andra släktingar om man kan? Hur mycket hjälp vill man själv ta emot? När blir det så mycket att någon anses bortskämd? Naturligtvis bestämmer varje familj det själv men det är lite kul att höra era tankar om sånt här.