hemligt språk

När jag bodde i Madrid så kunde det ibland kännas lite kul att jag och familjen hade ett språk som dom runt omkring inte förstod. Eftersom jag inte umgicks med några andra som pratade svenska där så kunde ju inte mina kompisar förstå vad jag sa om jag mitt i ett samtal på spanska vände mig till mina barn och sa något på svenska. Nu hade jag förstås inget behov av att säga en massa hemliga saker inför andra eller prata om folk som stod bredvid utan att dom visste det. Det var väl mer en känsla att ha ett lite mer hemligt språk.

Men nu är ju svenska långt ifrån något hemligt språk trots att vi är ganska få som kan det. I en liten fiskeby i Venezuela kom det fram en venezuelansk medelålders kvinna till mig och berättade på knagglig svenska att hon bott i Göteborg. Vad hon gjort där vet jag inte men hon tyckte det var kul att använda sin svenska lite för det blev sällan av.

Under en tågresa genom Tyskland satt jag och mitt resesällskap och babblade på svenska då mannen som sitter mittemot plötsligt säger "Tjena hur e leget?" Han var tysk biolog som studerat växter i fjällen. Han hade även ensam cyklat Skåne runt av någon anledning.

Ibland i Madrid kunde man höra svenska och se svenska turister irra runt med karta. Vid något tillfälle hjälpte jag ett gäng svenskar som irrat bort sig i tunnelbanan och inte riktigt visste hur dom skulle ta sig dit dom skulle. Fast inte ens i dom mest populära turiststråken i Madrid var svenska så vanligt. Kanske är staden ännu inte ett så populärt resmål som den borde vara.

Igår när jag åkte buss så satt det en tjej på bussen och pratade väldigt privat i sin mobil på spanska. Fast spanska är ju knappast ett hemligt språk i Sverige så det kanske bara var ren obetänksamhet eller så brydde hon sig inte. Man hör ju då och då väl privata mobilsamtal på svenska i bussar ibland.