måndag, april 07, 2008

hemligt språk

När jag bodde i Madrid så kunde det ibland kännas lite kul att jag och familjen hade ett språk som dom runt omkring inte förstod. Eftersom jag inte umgicks med några andra som pratade svenska där så kunde ju inte mina kompisar förstå vad jag sa om jag mitt i ett samtal på spanska vände mig till mina barn och sa något på svenska. Nu hade jag förstås inget behov av att säga en massa hemliga saker inför andra eller prata om folk som stod bredvid utan att dom visste det. Det var väl mer en känsla att ha ett lite mer hemligt språk.

Men nu är ju svenska långt ifrån något hemligt språk trots att vi är ganska få som kan det. I en liten fiskeby i Venezuela kom det fram en venezuelansk medelålders kvinna till mig och berättade på knagglig svenska att hon bott i Göteborg. Vad hon gjort där vet jag inte men hon tyckte det var kul att använda sin svenska lite för det blev sällan av.

Under en tågresa genom Tyskland satt jag och mitt resesällskap och babblade på svenska då mannen som sitter mittemot plötsligt säger "Tjena hur e leget?" Han var tysk biolog som studerat växter i fjällen. Han hade även ensam cyklat Skåne runt av någon anledning.

Ibland i Madrid kunde man höra svenska och se svenska turister irra runt med karta. Vid något tillfälle hjälpte jag ett gäng svenskar som irrat bort sig i tunnelbanan och inte riktigt visste hur dom skulle ta sig dit dom skulle. Fast inte ens i dom mest populära turiststråken i Madrid var svenska så vanligt. Kanske är staden ännu inte ett så populärt resmål som den borde vara.

Igår när jag åkte buss så satt det en tjej på bussen och pratade väldigt privat i sin mobil på spanska. Fast spanska är ju knappast ett hemligt språk i Sverige så det kanske bara var ren obetänksamhet eller så brydde hon sig inte. Man hör ju då och då väl privata mobilsamtal på svenska i bussar ibland.

5 kommentarer:

becka sa...

Det där med privata telefonsamtal på buss/tåg är en fråga för sig...vansinnigt egentligen att man sitter och lämnar ut sitt privatliv på det sättet. Jag har alltid blivit grymt illa berörd om nån sitter bredvid mig på spårvagnen och pratar om superprivata sker..och ÄNDÅ har jag kommit på att jag numera även gör det själv. man går liksom in i en annan värld och fattar inte vad man håller på med och tänker bara på sitt behov av att prata av sig...jävla mobiler, de ställer till med mycket dumt....puss o kram på dig hjärtat

Monica sa...

Även jag pratar ibland ganska privat, det följer liksom med mobil-eran.. Fast, nu pratar jag sällan i mobil, och mest med maken, och vi säger nog inget privat på mobilen, utan mer det patetiska "var är du, vad gör du". Det är verkligen patetiskt! Men, när vi är i sverige försöker vi prata katalanska, för det känns mycket mer som ett hemligt språk än spanska. När jag var med styvdottern i new york var det ju samma grej, "alla" förstod oss när vi pratade spanksa, och jag propsade på katalanska, men för en tonåring är det svårt att byta kommunikationsspråk, så det blev bara katalanska när vi verkligen kommenterade någon i närheten!

Thérèse sa...

Becka - jag blir smått generad när jag hör alltför privata mobilsamtal. Sen är det som du säger man glömmer bort sig när man själv pratar i mobil. Fast jag tror inte jag pratar inte så mycket i mobil så det blir mest praktiska saker som "jag är lite sen men kommer snart" mm.

Monica - nej spanska är inget hemligt språk i synnerhet inte i New York. Då funkar nog katalanska mycket bättre. Precis som du så pratar jag mest ganska kort i mobilen och det blir mer "jag kommer hem klockan sex" och liknande. Inte så farligt om andra hör alltså

Sara sa...

Jag och maken satt på ett hotell i Osaka och åt frukost i vintras, och fick syn på en man som vi genast klassade som tysk eller amerikan. Och vi som var på fnittrigt humör skämtade jättemycket om honom... På franska. Sedan vänder han sig mot sitt japanska sällskap och frågar med hög och tydlig röst Quelle-heure est il?
Jag ville bara dö. Man kan aldrig vara sâker på att ingen förstår...

Thérèse sa...

Sara - ha ha vad pinsamt. Jag hade en gammal klasskompis som låg på en strand och pratade med sin kompis om hur snygg en kille i närheten var. Efter en stund vänder sig killen om och säger något på svenska till dom