kulturkrock (månadens inlägg)

Eftersom jag fortfarnade gärna vill vara med på månadens inlägg med nya bloggen tänkte jag återvinna och publicera mitt första månadens inlägg här på nya bloggen.
Den 20:de februari ser jag fram emot att skriva månadens inlägg om barn och barnuppfostran.

Tolken har kommit med en mycket trevlig idé. Hon har bjudit in ett gäng bloggkompisar och den 20:de varje månad skriver vi om ett visst ämne. Den här månaden var det kulturkrockar som var ämnet.

Jag skrev ju nyligen om min dotters svenska dagis och jämförde med det spanska dagiset hon gick på. Synen på barn , skolan och familjen är nog ställen där det kan bli ganska mycket kulturkrockar mellan svenskar och spanjorer.
Jag blev också galen på mañana-mentaliteten och den spanska byråkratin och säkert en hel del annat när jag bodde i Madrid.

Ändå är Spanien nog ett förhållandevis lätt land att bosätta sig i och smälta in i. Kan man bara språket är spanjorer lätta att umgås med och det är inte så mycket regler kring umgänge och helt okey att "göra fel" ibland om man är utlänning.

Indien som är ett av mina favoritländer är ofta hur obegripligt som helst för en utlänning. Någon känd person har sagt att "Alla länder är annorlunda men Indien är lite mer annorlunda".
Jag älskar verkligen Indien och skulle kunna resa där hur mycket som helst.
Hösten 2003 tillbringade jag en månad i Indien. Jag hade läst internationella relationer och var där med ett gamlat SIDAprojekt. Vi skulle bland annat ut och bo i fattiga byar och ta reda på hur det var med barns skolgång där.

Att bo utan rinnande vatten , el , toalett , sova i samma rum som familjens två kor och sitta på en matta på golvet och äta underbart god mat tillagad i en liten lerugn med öppen eld var ett stort äventyr även om det också var jobbigt. Att komma fattigdomen så nära är verkligen otroligt jobbigt och svårt.

Jag hamnade i en miljö där jag var ganska borta. Jag visste inte hur man tvättade sig utan rinnande vatten , gick på en toa som inte fanns o.s.v. Jag visste inte heller hur det förväntades att jag skulle bete mig i olika situationer. Inte heller hade jag något begripligt språk att prata med dom jag bodde hos eller med folket i byn. . Jag fick förlita mig på en tolk som försvann då och då.

Från Sundapur , den indiska byn , skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om kulturkrockar. Bybornas syn på kvinnor och män och förklaringar till varför det var viktigare att sönerna fick utbildning än döttrarna kunde göra mig smått vansinnig. Precis som avsaknaden av pedagogik vid skolan jag besökte. Men jag var gäst i deras by och skulle lyssna och försöka förstå.

Analfabetism och perioder av svält var relativt vanligt i byn. Trots våra olika sätt att leva så finns det mycket som är lika världen över. Jag pratade bland annat utan problem om barnafödande och även sex , kärlek och giftemål med kvinnorna.

Kommer man från ett sekulariserat Sverige till Indien så slås man av religonens ständiga närvaro. Folket i byn var troende hinduer och mycket stolta över sin religion så det blev en hel del religionsprat också.
För en utomstående som inte är någon expert på religion känns hinduismen som en mycket pragmatisk religion. Man kan ta till sig dom bitar som passar och bry sig mindre om andra bitar. Man kan välja att tillbe vissa gudar men bry sig mindre om andra. Man kan inte konvertera till hinduismen eftersom är man människa är man också hindu enligt vad jag fick höra. Så det var bara för mig att gå till dom tempel jag ville och be och offra om jag ville. Jag var ju så att säga automatiskt hindu.

En god hindu ska vara vegetarian och inte äta kött , fisk eller ägg. Även det här tolkar många lite som dom vill. En man berättade för mig att den första tisdagen i varje månad ser gudarna åt ett annat håll så då kunde han äta kyckling och ändå vara en god hindu. En annan man berättade att han naturligtvis aldrig skulle äta ägg för det var inte tillåtet men om man "gömmer" äggen i en kaka så går det bra. Då ser ju inte gudarna att det är ägg i kakan.

Hare Krishna som är en reltivt ny rörelse (grundades på 60-talet om jag inte minns fel) med rötter inom hinduismen förbjuder också ätande av svamp och alla sorters lök. Svamp gör människan trög och då fungerar det inte lika bra att meditera och komma nära gud. Lök , i synnerhet vitlök , gör människan sugen på sexell aktivitet och det tar också tankarna bort från gud. Sex är inom Hare Krishna enbart tillåtet i fortplantningssyfte. Att "nöjesgöka" och skydda sig är alltså inte tillåtet. Jag kan inte så mycket om HareKrishan men jag har fått intrycket av att rörelsen är mest spridd i väst och inte så utbredd i Indien.

Jag brukar sällan drömma mardrömmar men en natt de indiska familjens hus skrek jag till i sömnen. Pinsamt nog lyckades jag väcka hela familjen som blev mycket engagerad i min mardröm. Jag hade troligen blivit attackerad av ett spöke. Jag fick höra berättelser om andra som blivit attackerade av spöken. En man hade suttit vid floden som rann förbi byn och rökt pipa. Ett spöke kom och ville smaka ett bloss , mannen sa nej och för detta blev han rejält slagen av det röksugna spöket.

För att jag nu inte skulle bli attackerad av fler spöken flyttades min säng. I sängen lag man också en bit stål och en amulett och sängen snurrades några varv. Ja, det fungerade uppenbarligen för jag sov hur bra som helst resten av tiden hos familjen.
Eftr det här märkte jag hur utbredd vidskepelse var i byn. Det fanns en utstött yngre kvinna som anågs vara en häxa. En del barn brändes med glödgat järn i pannan och fick två vertikala streck som ärr ovanför ögonbrynen. Något man såg hos en del personer , både yngre och äldre. En treårig dotter i min familj hade såna ärr. Hon hade fötts på en dålig dag och då behövde hon skyddas genom att man bräne henne i pannan efter förlossningen.
En liten pojke med ett långt och vackert hår hade långt hår för att hans pappa skullelåta det växa en viss tid och sen ta det till ett visst tempel och klippa av och offra håret där. Det var något avtal pappan hade gjort med en gud eftersom hans äktenskap varit barnlöst så länge. Efter avtalet föddes sonen , håret skulle lämnas helt orört i fem år och sen offras.

Jag skulle säkert kunna skriva ur mycket som helst om Indien och indiska kulturkrockar men det här har redan blivit långt nog. Jag återkommer säkert med både Indien och kulturkrockar i framtida inlägg.