barn och barnuppfostran (månadens inlägg)

Vi är ett gäng bloggare som den 20de varje månad skriver ett inlägg på ett visst tema. Den här månaden är rubriken barn och barnuppfostran.

Jag är mamma till en flicka på 5 år och en pojke på 11 år så det här verkade ju lätt att skriva om. Eftersom jag försöker nischa min nya blogg på resor tänkte jag att jag kunde skriva om resor jag gjort med barnen. Mina barn , deras pappa och jag har varit i bland annat Mexico , Centralamerika och Venezuela , vi har bott i Spanien tillsammans och besökt flera länder i Europa samt Marocko. Det har också blivit en hel del resor inom Sverige och Spanien.

Visst kan det vara jobbigt att resa med barn ibland. Långa flygresor med mindre barn är som alla föräldrar vet inte så kul. Inte heller all väntan och säkerhetskontroller på flygplatser.

Fast det positiva överväger det negativa. Att resa med barn är en fantastisk möjlighet att se ett nytt land genom barns ögon. Barn upptäcker ofta småsaker och detaljer vi vuxna inte alltid lägger märke till. Det är också mysigt att ha tid tillsammans på ett annat sätt än man har i ett stressigt vardagsliv med jobb , hämta och lämna på dagis och skola.
I dom flesta länder i världen är barn väldigt uppskattade och välkomnas glatt överallt så det är definitivt lättare att komma i kontakt med lokalbefolkningen när man reser med barn.

Jag och barnen har nyligen flyttat tillbaka till Sverige efter ett år i den spanska huvudstaden Madrid.
Där gick barnen i spanska skolor/dagis och hade spanska kompisar. Jag tycker att Sverige på många sätt är ett väldigt bra och barnvänligt land. Vi har en generös föräldrarförsäkring , bra skolor och dagis , lagar och regler som skyddar barnen till exempel förbudet mot aga som är ganska unikt i välden.

Men det jag kan tycka är lite tråkigt i Sverige är att vi umgås väldigt lite över generationer. Barn lever i stor utsträckning för sig i en barnvärld , ungdomar för sig , gamla för sig o.s.v.
Jag kan också tycka att den allmäna attityden mot barn kan vara ganska otrevlig. Tittar man på uthyres-annonser är det inte ovanligt att det står ej barn. Det anses vara en nackdel att ha barn när man söker jobb, iallfall om man är kvinna.

I Spanien är barn välkomna överallt och får ständigt uppmärksamhet. Alla från tonåringar till pensionärer ler och gullar med barn. I Sverige händer det väldigt sällan och ganska ofta kan man få känslan av att folk tycker att barnen är störande.

I Spanien är barn mer uppklädda på ett sätt man sällan ser här. Jag blev ständigt förvånad hur spanjorerna kunde klä sina barn som små tanter och farbröder. Små muffar , kappor , lackskor , kavajer och sånt är inte ovanligt. Svenska föräldrar är mer inställda på att barnens kläder ska vara praktiska.

Jag har inte själv någon speciell ideologi när det gäller barnuppfostran. Jag försöker lösa problem som dom kommer. Jagär nog ganska bstämd när det gäller att sätta gränser och är nog strängare mot mina barn än vad mina föräldrar var mot mig. Hitills har dom iallfall funnit sig i att göra som jag säger utan alltför mycket tjafs. Samtidigt som jag kanske är ganska bestämd mot dom älskar jag att kramas och mysa med dom och jag talar ständigt om för dom hur mycket jag tycker om dom.

Eftersom barnens pappa bor kvar i Madrid så känner jag ofta att jag inte riktigt räcker till och alltid har den ork jag skulle vilja ha med barnen. Jag älskar mina barn och vill verkligen vara med dom jämt men ibland upplever jag det otroligt betungande att ha ensamt ansvar för dom. Jag har tyvärr ofta dåligt samvete när det gäller barnen.

Hoppas det här inte blev för svamligt och rörigt. Kom gärna med synpunkter. Både antalet läsare och kommentrarer har nästan försvunnt sen jag börjde om med en ny blogg. Lite tråkigt men jag hoppas att ni som brukade läsa och kommentera på förra bloggen ska hitta hit och fortsätta läsa och kommentera.

Läs vad fler månadens inlägg i vårat "gäng" hos Tolken, Emma , Johanna, Anna Malaga, Brazilian Linda, Sofia och Robban, Nejma, Krokofanten, Pumans dotter , Tobbe , Jove , Annelie.