I helgen var jag med om att en äldre person jag känner ville säga till en kvinna från Afrika att svarta har rytmen i blodet och är duktiga på att spela och sjunga. För mig kändes det som något rasistiskt att man uttalar sig att någon med en viss hudfärg ska vara på ett visst sätt så jag ingrep och stoppade det hela. Med följden att den äldre personen blev väldigt arg på mig. Jag fick vibbar från gamla skolböcker i geografi från 20-30-talet där det står att "negrer" är musikaliska och bra på att dansa och snälla om man inte retar dom. Det är sant , har själv kikat i såna böcker.
Den här äldre människan som ville framföra det här till en kompis till mig som är född i ett afrikanskt land ansåg dock att det hon skulle säga var en komplimang. Jag kanske är svenskt överkänslig mot all rasism men min afrikanska kompis är liksom jag totalt omusikalisk och vad är poängen med att framför en sån här "komplimang"? Jag tycker mest det känns obehagligt och fördomsfullt.
Det är tyvärr inte enda gången jag har hört att folk från ett visst land eller med en viss hudfärg automatiskt är så eller så. Även om det är positiva saker handlar det om fördomar att man är på ett visst sätt p.g.a hur man ser ut. Jag har ett barn med ett funktionshinder och vet hur mycket fördomar man möter så kanske är jag överkänslig mot fördomar p.g.a hudfärg , handikapp , kön , sexuell läggning eller vad det nu kan vara.
Tyvärr tycker jag det finns mycket fördomar. Idag är det inte ok att tycka och säga saker om svarta och judar men asiater kan man ha hur mycket fördomar som helst mot. Min kompis som är adopterad från Korea berättar att folk ofta börjar prata engelska med honom eller bugar och visar upp någon form av karatesparkar eller likande på krogen när dom fått lite i sig. Vi har också godis i Sverige som heter Kina och Geisha. Just på Kian finns en bild med en väldigt gul kines med en kina-hatt , snea ögon och stort leende. Är inte det sjukt?
6 kommentarer:
Okej, det hade varit onödigt av kvinnan att säga så, om hon inte såg den andra kvinnan dansa ens. (Men jag håller med om att folk från andra länder har betydligt mer "rytm i blodet" än vad många svenskar har.. det beror väl säkert på att de oftare dansar som unga, i alla fall är det vad min erfarenhet säger till mig)
Sen tycker jag att det är löjligt att man är så rädd i Sverige för att vara rasist. Vi ska vara så snälla i Sverige att vi till och med ger vika för annat för det som istället är utmärkande för svensk kultur. Och inte är det okej att älska Sverige inte... och vem har en Sverige t-shirt på sig egentligen? Det tycker jag är synd. Bara för att man älskar sitt land betyder det inte att man inte kan vara öppen för annat också och även älska det andra. Och lite fördomar har väl alla. Ett problem blir det till först när det leder till att man beter sig på ett visst sätt gentemot ex. en viss folkgrupp och där beteendet grundar sig på fördomarna. Och så länge man är öppen i sinnet och är öppen att ändra åsikt eller acceptera andras åsikter, är det väl okej så länge man inte beter sig illa mot andra?
Fast samtidigt inser jag att det här är lite dubbelt. Om andra har fördomar gentemot något som rör mig extra mycket, kan det vara jobbigt, men så länge de inte dömer mig för det och behandlar mig som alla andra, antar jag att jag kan acceptera det - och så får jag anta utmaningen att försöka förändra deras fördomar.
Jag tycker du gjorde helt ratt, Therese. Dessutom tycker jag det var modigt av dig att saga ifran och ingripa. Sakert inte alla som skulle gjort det.
"Positiva" fordomar ar ocksa fordomar och kan vara minst lika jobbiga att behova lyssna till for den drabbade.
Sjalv har jag fatt berom for att jag pratar sa bra svenska av aldre ingifta svenskar i slakten. Detta trots att jag ar fodd i Sverige och min mamma ar svensk.
Visst kan det tyckas lite smaroligt och uppsatet ar ju inte ont. Men det ar trottsamt anda. For det ar ett bevis pa att man i Sverige fortfarande inte anses vara riktigt svensk om man har ett utseende som aviker fran det typiskt svenska.
Det du berattar om din koreanska adopterade kompis later ju helt sjukt... Och visst kan det forefalla harmlost. Men det ar himla trottsamt for den som standigt blir utsatt for denna typ av fordomar.
Det är inte helt enkelt det där men vad man kan säga och inte säga och i många kretsar är det helt beroende av vem som säger det. Jag dejtade i min ungdom en kille från Ghana och han och hans kompisar kallade alltid varandra "neger", MEN sa jag det någon gång så blev jag värsta rasisten (fast de visste att jag inte absolut inte var det). Sen är det också olika i olika språk. Sist jag "kollade" var det OK att säga mulatt i Sverige, medan man inte bör ytta det samma i England och i Spanien säger man "negro" till en svart man utan att någon reagerar. I Spanien har man dessutom ord för allt och alla, och spanjorerna kastar gärna ur sig ord som "moro" - även i ansiktet på en arab.
Att sedan kommentera att svarta är såååå duktiga på att dansa till en kompis som du säger inte har rytm är ju nästan ett hån, oavsett hudfärg och HELT ONÖDIGT.
Nu till godiset... undrar hur de fick sina namn från början, dessa produkter och kanske är det dags att ändra på dem. MEN för sakens skull ska jag tillägga att mitt favvissnacks är Kinapuffar, Geisha och Negerbullar... och vill de kalla mig Risbulle så är det OK för det gillar jag det med : ) Fast byter de namn till Chokladpuffar, Chokladbollar (är väl redan så oficiellt), etc. så gillar jag det kanske ännu mer (omet dessutom inte skadar någons känslor).
/även kallad "Guiri"
Jag hade heller inte kunnat tiga om någon sade sådär att "afrikaner har rytmen i blodet". Man skulle kunna ställa några motfrågor till den som säger så: Hur vet du det? Vilka afrikaner menar du? Är det enbart afrikaner som kan "ha rytmen i blodet"?
Den som sade så kanske menar att det var en komplimang, men det går ju faktiskt inte att generalisera så. Man kan inte tillskriva en hel grupp från en viss kontinent en viss mänsklig egenskap. Som om afrikaner inte vore individer, utan att alla vore likadana. Det är en helt annan sak om personen hade sagt att "person X dansar verkligen bra, han/hon verkar ha rytmeni blodet". Det är ju själva generaliserandet, och att den bygger på en fördom, som gör att det blir så fel.
Den som sade så blev nog arg på dig för att den vill fortsätta att ha en förenklad syn på världen och människor. På ett sätt kan det vara bekvämt att dela in människor i olika fack, men det stämmer knappast med verkligheten.
Det är nog få, som blir utsatt för generaliserandet och fördomarna, som tycker att det känns bra. Alla vill väl bli bemött för den individ som man är, inte som någon slags schablonbild?!
/Anna S.
Jag har gluttat på ditt inlägg i flera dagar och kommer inte mig för att skriva något om det, fastän jag har hela huvude fullt. Det finns så mycket att säga om rasism och framförallt hur vi formulerar rasism. Tänkte att det kanske blir ett eget inlägg på min egen blogg framigenom. Men oavsett, Tack Thérèse för funderingar, så givande!
Hej!
Fastnade för vad du skrev om asiater i inlägget. Min mamma är adopterad från Korea och jag har ärvt en del asiatiska drag. Ofta så är den andra frågan jag får när jag träffar nya människor "var kommer du ifrån?" tycker det är ganska ohyfsat och förolämpande. Har även upplevt att äldre människor brukar se ner på en, och även mina farföräldrar som är från Tyskland -men flyttade hit pga kriget- men bor i Stockholm brukar "klaga" på invandrar mängden. De glömmer att de själva inte kommer från Sverige, och många släktträd har utländska inslag.
Nä nu har jag svamlat tillräckligt!
Hälsningar CamillaLee
Skicka en kommentar