mjölk-rån

När jag pluggade i Sevilla bodde jag i en lägehet mitt inne i stan som hade balkong mot en gågata. Under min balkong låg en skoaffär. I kvarteret låg många barer och det var alltid mycket folk och hög ljudnivå ute. utom på siestan då allt stänger. En gång när jag tog siesta och låg och sov på dagen hade jag balkongdörren lite öppen. När jag vaknade märkte jag att någon eller några hade varit inne i lägenheten och tagit diverse värdesaker och lite pengar. Dom måste ha tagit sig in via balkongen i fullt dagsljus. Det var en otroligt obehaglig upplevelse att någon eller några hade varit där när jag sov. Jag kände stort obehag under lång tid. Naturligtvis gjorde jag en polisanmälan men någon skyldig greps aldrig och jag fick inte tillbaka sakerna som försvann.

Annars har jag varit rätt förskonad från brott. Har blivit av med en väska och en cykel tidigare tror jag. Mitt eget brottsliga förflutna är väl att tänja lite på hastighetsgränser och parkeringsregler samt cykla utan lyse. Så har jag väl i min ungdom någon gång provat substanser som inte är lagliga , jag har ju varit på Roskildefestivalen några gånger...

Förra veckan blev jag utsatt för ett rån eller försök till rån eller vet inte ens om det var det för allt kändes som ett skämt. Jag tror att det är en otroligt obehaglig upplevelse att bli rånad och det som hände mig var inte det minsta obehagligt.

Jag bor nära en ICA som har öppet till 23.30 varje dag så runt 23 insåg jag att det fattades mjölk till morgonkaffet och stoppade några småmynt i fickan och gick ner till affären. På vägen hem tog en kille tag i min arm och visade en inte särskilt imponerande kniv och sa att det var ett rån. Han verkade ganska nervös och förvirrad och hela situationen kändes mer absurd än hotfull så jag kunde inte låta bli att säga "sluta larva dig". Kille fortsatte hävda att det var ett rån och ville ha min plånbok. När jag sa att den var hemma men han kunde få mitt mjölkpaket så blev han ganska ställd och visste inte vad han skulle göra. Han tackade nej till mjölkpaketet och antydde något om att jag var en kass person att råna och försvann iväg. Visserligen hade jag en ganska dyr mobil i fickan och örhängen av guld men det tyckte jag var onödigt att informera honom om. Han verkade mest förvirrad som en halskum ung kille som ska göra sitt första rån eller som fått för sig att hitta på ett extremt dåligt skämt.

Hade det varit allvar eller känts som allvar hade jag säker reagerat väldigt mycket , blivit skärrad och troligen ringt någon vän och bett denne komma över men nu kändes det inte alls så. jag sa hejdå och att det var onödigt att gå runt med kniv till "rånaren" , gick hem och läste lite innan jag somnade.

Det kanske låter som om jag bagaelliserar och skämtar bort något allvarligt men det kändes inte det minsta allvarligt och jag vet inte om det var ett skämt eller ej. Fast ett väldigt underligt skämt i så fall.

Jag brukar vara försiktig när jag är ute speciellt i främmande städer men mitt lilla bostadsområde här i Uppsala känns långt från storstäder där det ständigt varnas för rån , väskryckare och ficktjuvar.