fredag, februari 29, 2008

varför bloggar man och vad är bloggbart?

Själv började jag blogga när jag bodde utomlands. Mest för att hålla kontakt med vänner och familj men också för dom som var intresserade av Madrid, Spanien och att bo utomlands. Fler än vad jag trodde hittade min blogg och många har återkommit regelbundet mer eller mindre sen starten och blivit nästan som vänner fast vi aldrig har träffats. Två bloggkompisar har jag träffat och fler hoppas jag det blir i framtiden , några har jag mail-kontakt med och en har jag pratat med i telefon.

Jag tror att alla som bloggar då och då ställer sig frågan om man kan skriva om det eller det. Kanske vill man skriva om något men det känns för personligt eller är utlämnade för någon annan. Ibland kanske man skulle vilja "skriva av sig" vissa bekymmer och få råd men känner att det kanske inte är bloggbart. Läste nyligen en artikel om män som bloggade om vårdnadstvister och skrev ut namn på inblandade ex och barnen. Personligen tycker jag inte det känns riktigt schysst men kan förstå att man i en sådan situation vill skriva av sig men då vore nog en anonym blogg bättre. Ibland när jag surfar runt och hamnar på bloggar kan jag bli förvånade hur extremt privata vissa inlägg är. Har sett dom som skriver om sitt sexliv och andra saker som många nog känner är väldigt privat och extremt personligt.

En del bloggar väldigt anonymt och utlämnar allt privat. Andra fyller glatt sin blogg med foton , namn och annat på sig själva , familjemedlemar och vänner. Personligen kan jag känna att det kanske är bra att hålla någon medelväg. Allt för opersonliga inlägg kan ju bli nästan som att läsa en faktabok och kanske lite trist men alltför personliga inlägg från människor jag inte känner känns inte alltid så intressant.

Naturligtvis finns inga regler och inget rätt och fel. Alla skrivar om vad dom vill och lägger ut precis så många eller så få bilder på sig själva som känns rätt.

Alla har också olika intressen som man bloggar om det kan vara resor , mode , stickning, fågelskådning , politik, sitt jobb , vad man göra på sin fritid , vardagsliv , föräldrarskap , allmänna tankar och funderingar om vad som faller en in. Huvudsaken är att det känns rätt för bloggaren.

Personligen har jag inga regler men jag har valt någon slags medelväg. Jag gillar inte att synas på bilder och sällan har en bild på mig något med bloggtexten att göra. Så det har bara varit några enstaka bilder på mig i bloggen. Fast samtidigt tycker jag det är väldigt kul att då och då se bilder på personer som skriver dom bloggar jag gärna läser. Kul att veta hur personen bakom orden ser ut. Jag vill inte heller skriva om andra utan deras tillåtelse och undviker namn. Men istället för att skriva S och jag fickade , pratade med B i telefonen har jag valt att använda uttryck som en kompis , släkting , sonen , dottern och liknande. Jag skriver inte så mycket om min vardag och privatlivet för det känns inte särskilt intressant att skriva jag laga mat , gick till parken , fikade och så vidare. Däremot har jag valt att skriva under mitt riktiga namn. Vet inte varför men det bara blev så och kändes helt okey.

Jag är långt ifrån exhibitionistisk utan tvärtom jag gillar inte att synas och stå i centrum även om jag är en social person. Därför har jag ingen önskan att bloggen ska göra mig rik eller känd. Vilket knappast heller är realistiskt med min relativt begränsade skara läsare. Men jag trivs med att ha lagom många läsare som kommenterar flitigt. Känns mer personligt så. Fast naturligtvis kollar jag regelbundet antalet läsare precis som dom flesta andra som bloggar.

Så är det frågan om man ska ha reklam eller inte på bloggen. Visst vore det trevligt med lite extrainkomster men för mig skulle det bli så lite att det inte känns värt besväret. Jag tror också jag skulle känna att jag var tvungen att skriva med viss regelbundenhet och inte skriva skit om annonsörerna om jag hade såna. Inte heller skulle det kännas okey att bara sluta blogga. Finns ju många synpunkter på det här med reklam och bloggar här är ett inlägg med många kommentarer i ämnet och här är ett annat. Jag kanske är fånig men jag tycker att många betalbloggar eller sponsrade bloggar inte alltid känns så uppriktiga då dom inte vill stöta sig med sponsorerna. Har också personligen lite svårt när bloggare skriver om en produkt eller företag i ett inlägg och det känns uppenbart att dom gör det för att dom får betalt.

Naturligtvis tycker jag att alla gör som dom vill. Skriva om det man känner eller tjäna pengar eller inte på sin blogg. Jag gör det som känns rätt för mig just nu men det kan ju ändra sig.

När jag ändå är inne på bloggskrivande måste jag tipsa om en kompis som skrev ett inlägg hur man hanterar att sina fortfarande ganska små barn börjar blogga. Det har inte varit aktuellt i mitt fall. Mina barn använder internet väldigt sparsamt kollar något favoritprogram på svt (bolibompawebben) men inte så mycket mer. Än så länge.

Det här blev långt men som sagt det finns inga rätt och fel hur och om vad man ska skriva. Däremot kan det vara kul att höra vad ni som läser har för tankar kring bloggskrivandet. Vad är bloggbart? Blogga anonymt eller inte? Reklam eller inte? andra tankar?

8 kommentarer:

Anna Malaga sa...

Ja, jag har ju minst sagt redan sagt vad jag tycker och himmel vilket liv det blev.
Att folk gör som de vill är självklart. Jag är bara förvânad över att folk tycker att det kan vara värt besväret att ha reklam pâ bloggen om de knappt tjänar pâ det, eller skriva i nâgon annans blogg för vad en caffelatte kostar.

Pumita sa...

Jag har också redan sagt vad jag tycker och vet inte om jag har så mycket att tillägga men ville ändå kommentera det där med fånigt och ärligt. Jag har nämligen precis samma känsla - att det inte känns lika ärligt eller snarare inte RÄTT FÖR MIG om skrivandet går ut på att tjäna pengar (vilket de flesta inte gör men det är en annan sak).

Sara sa...

Ja, vad är bloggbart? Och för vem skriver man? Jag är väldigt förtjust i personliga reflektioner, och sådant man kan känna igen sig i, men riktiga "dagboksbloggar" kan kännas lite väl utlämnande ibland.

Thérèse sa...

Anna - jag håller med kan inte heller fatta att man har reklam om det inte ger mer pengar än till en fika.

Pumita - förstår precis vad du menar jag får samma känsla. Tycker att både du och anna skrev bra inlägg om det här.

Sara - Jag håller med dig , jag är också förtjust i personliga reflektioner och visst är det kul att höra om folks vardagsliv men det måste vara en viss balans. Inte så spännande att läsa jag jobbade , handlade på ICA , lagade pasta och pesto, kolla på det TVprogrammet ... Jag gillar verkligen din blogg mycket och att den är lite personlig men inte för närgången.

Anonym sa...

Åh, vad jag ALLTID censuerar mig själv. D.v.s. jag låter bli att skriva om saker, eftersom det bara skulle bli fel. Mina åsikter håller jag oftast inte inne med - såvida det inte är så att jag skulle kunna trampa någon bekant på tårna. Allt handlar ju för min del om att många jag känner läser min blogg och att jag dessutom vet att det är massor av människor som läser bloggen men som aldrig kommenterar - är det ännu fler jag känner kanske? Jag är ju inte anonym på min blogg, därför är det lite svårt ibland att skriva saker. Däremot har jag faktiskt en helt anonym blogg, där jag skriver ibland då jag bara MÅSTE få något skrivet men som inte passar sig på min vanliga blogg. Det är dock väldigt sällan jag skriver där, för den är det ju ingen som läser och det är trots allt responsen på en blogg som är kul att få...

Vi hade en gästföreläsare i början av min kurs den här terminen. Där fick vi reda på att det faktiskt enligt lag INTE är tillåtet att skriva ut namn som i fallet du berättar om med vårdnastvister. Förnamn är kanske ok, men inte både för- och efternamn. Däremot om man registrerar sig som utgivare (vilket vem som helst kan göra och bara kostar 1000-2000kr), så är det tillåtet... Känns lite märkligt. Men framförallt: varför betala för att få skriva ut namn? Vad är det som skulle vara så kul med att skriva ut namn?

Jag vet kompisar som skriver som sitt sexliv på bloggar. Även om de är anonyma, så skulle jag aldrig kunna göra det. Tänk om någon skulle komma på mig? Mitt sexliv har jag inga problem att prata om med mina vänner, men jag har inget behov av och förstår heller inte viljan att skriva sådant på nätet.

Thérèse sa...

Johanna - Va!? Märkligt det där din gästföreläsare berättade. Då kan jag bara registrera mig som utgivare och börja räkna upp idioter med deras riktiga namn och beskriva varför dom är idioter.... Fast jag känner förstås bara trevliga människor.

Jag brukar också censurera mig själv men oftast faktiskt för att jag tror att det jag tänkt skriva är relativt ointressant. Det här med att inte nämna namn och skriva så mycket om andra blir sällan någon konflikt.

Anonym sa...

Du bör blogga om fördelarna med kött!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Thérèse sa...

Niklas - ALDRIG , däremot borde jag blogga mer om fördelarna med vegetarisk kost