emmigration

Ibland saknar jag verkligen att bo i ett varmt land och en större stad. Jag hade nog gärna stannat ett tag till i Madrid men kanske inte för alltid. Fast Spanien ligger ju kvar och det kanske kommer andra tillfällen att bo och arbeta där eller i något annat trevligt land i framtiden.

Idag är det ju väldigt lätt att flytta utomlands för en längre eller kortare period. Man kan plugga eller jobba något år och trivs man kanske det öppnas möjligheter att stanna. Trivs man inte kan man alltid flytta tillbaka till Sverige.

Annat var det förr. För Karl-Oskar , Kristina och andra utvandrare var flytten verkligen ett livsavgörande beslut och det fanns sällan möjlighet att åka hem efter en kort tid. Inte heller kunde man som idag hålla kontakt med familjen i hemlandet via skype och mail. Ett brev kunde ta evigheter att komma fram och man kunde få vänta länge på ett svar med nyheter från hemtrakten. Inte heller kunde man hålla svenskan vid liv genom att läsa svenska tidningar eller bloggar på nätet och se program på svt eller lyssna via radion. Flygbiljetter för att regelbundet hälsa på släkt och vänner i Sverige är överkomliga i pris.

Den svenska emmigrationen till USA är väl mest känd. Där det fortfarande i vissa delstater finns orter med svenska namn och dom svenka efternamnen är vanliga även om få idag talar svenska. Min farfar hade en bror som emmigrerade till USA. Det gick ganska bra för honom. Han gifte sig med en amerikanska, bodde i New York större delen av sitt liv och flyttade sen som pensionär till Florida. Har ett vagt minne av när han och hans fru kom på besök när jag var liten. Dom hade rutiga byxor (kanske spelade dom golf?) och han pratade svenska med kraftig amerikansk accent. Men idag finns alla möjligheter att hålla svenska språket vid liv så man behöver inte hamna i Dolph Lundgren-syndromet och prata som Dolph Lundgren gjorde på 80-talet och Victoria Silvstedt gör idag.

Fast alla hamnar nog inte i Dolph Lundgren-syndromet oavsett möjligheter att hålla språket vid liv. För cirka 10 år sen träffade jag en man i Sevilla. Han var över 90 år och hade som femåring emmigrerat från Sverige med sina föräldrar. Han ville öva svenska en stund så vi pratade lite på ett kafé. Varför dom hamnat och blivit kvar i Sevilla vet jag inte. Men hans svenska var helt utan brytning och han pratade spanska med andalusisk dialekt och såg ut som en spansk äldre herre. Han var mycket trevlig och pratglad.

Den svenska emmigrationen till USA är den som är mest känd men många svenskar som lämnade Sverige på 1800-talet och tidigt 1900-tal hamnade också i andra länder och andra delar av USA än staterna i norr. Välkänt är också dom svenskar mest från Norrland som åkte till Ryssland efter ryska revolutionen ofta kallas dom kirunasvenskarna trots att långt ifrån alla kom från Kiruna.

En hel del svenskar hamnade också i Sydamerika främst i Brasilien och Argentina. I svenskstaden Oberá i provinsen Misiones i norra Argentina bär många svenska efternamn och forfarande finns en del äldre som talar svenska även om språket försvinner mer och mer. I början av 1900-talet bildades en svenskkoloni på Östra Kuba namnet på kolonin var Bayate. Den svenska journalisten Thomas Gustafsson har skrivit en bok om kolonin som jag måste försöka läsa någon gång.

Det finns säkert många andra platser runt om i världen där svenskar slog sig ner under den största emmigrationsvågen. En del flyttade inte så långt utan hamnade i grannländerna och en ganska stor svenskkoloni fanns också i Tyskland. Idag finns ju svenskar spridda över hela världen. En del har slagit ner sina bopålar för gott och integrerat sig väl och sakar inte Sverige. Andra lider av svår hemlängtan och umgås mest med andra svenskar. Vissa stannar länge på en plats en del bara för en kort period. Jag tror att man lär sig väldigt mycket av att bo i ett annat land under en kortare eller längre period. Mina år i Spanien har inte bara gett mig ett nytt språk och nya vänner utan jag har lärt känna en annan kultur och livstil och fått ett nytt land som känns lite hemma. Har man möjlighet att bo och arbeta eller studera utomlands under en period tycker jag absolut man ska ta den. Blev det inte som man tänkt sig ligger Sverige alltid kvar.