För ganska många år sen hamnade jag av en märklig slump på ett bröllop på norra Gotland. Gästerna var mycket blandade i åldrar och stilar och såväl lokalbefolkningen på orten som sommargäster fanns representerade. Det var en sån där riktigt ljum och perfekt sommarkväll och festen hölls utomhus. Sent på kvällen hamnade jag av en slump bredvid en gammal man från trakten. Han var närmare 90 år och mycket pratglad. På sin breda härliga gotländska dialekt berättade han att han var född och uppvuxen i trakten och hade aldrig bott någon annanstans. Ja , han bodde faktiskt kvar i föräldrarhemmet där han alltid hade bott. Inte ville han bo någon annanstans heller. Han sa att han bara ett fåtal gånger hade varit i Visby. Det var för mycket folk och bilar där och han undvek helst stan tyckte han. Han berättade att han i sin ungdom cyklat dit och det var ett antal mil. Utomlands hade han aldrig varit eller haft lust att åka. Bara två gånger hade an varit över till fastlandet och då hade han besökt Norrköping och Märsta där en släkting hade bott. Norrköping var inget vidare tyckte han men Märsta norr om Stockholm var vackert. Ja , som i alperna påstod han för alperna hade han sett på kort.
I dagens Sverige är vi väldigt globaliserade , duktiga på språk , reser mycket många har vänner utomlands och vi har stort intresse och kunskap om omvärlden. Ändå finns det fortfarande människor , kanske särskilt äldre på landet, som knappast har varit utanför sin hembygd. Charmigt på något sätt. Det här var en otroligt trevlig men en smula originell äldre herre.
Det här är såklart inget svenskt fenomen utan dom finns i små byar i Spanien , Frankrike , England ...ja överallt i det globaliserade Västeuropa. Fast det här att kunna resa för nöjes skull och kanske bo och plugga eller jobba utomlands en tid var förr bara förunnat ett fåtal privilegierade. På 30-talet var en resa från Stockholm till Köpenhamn något väldigt exotiskt som långt i från alla hade råd med. Naturligtvis vet jag att inte alla unga idag har råd eller ens lust att resa men betydligt fler har möjlighet och gör det än våra far- och mor-föräldrar gjorde när dom var unga.
Naturligtvis var den här mannen lite extrem även för sin generation. Men han var mysig , lite originell men väldigt trevlig att sitta och lyssna på över några öl i den vackra gotländska sommarnatten. Det kan kännas minst lika exotiskt att möta såna här människor i Sverige som möten med människor i främmande länder. Det var en lyckad fest och ett kul möte.
fredag, februari 29, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilket härligt möte... Det är ju nästan så att man idag tar för givet att man ska ha sett minst 17 länder och tre kontinenter för att vara världsvan och modern...
Sara - ja det var det verkligen. Visst är det kul att ibland träffa och prata med annorlunda/speciella människor som lever och har levt helt annorlunda än vad man själv gör. Original och kufar av olika slag kan förgylla vardagen ibland. Här i Uppsala har vi så klart inte direkt brist på kufiska akademiska stofiler
Skicka en kommentar