familjeintriger

Fick ett mail från en kompis i Frankrike som skrev att han var minst sagt trött på presidenten och hans familjeintriger. Det senaste när det gäller Sarkozy är att han placerade sin egen talesman David Martinon som borgmästarkanidat i Sarkozyfästet Neuilly. Där Sarkozy själv var borgmästare innan han blev president. Nu har Martinon utmanövrerats av en av sina medarbetare - Jean Sarkozy, presidentens 22 åriga son.

Påståenden från partiet att presidenten inte har ett finger med i spelet är det ingen som tror på. Dom franska socialisternas ledare Francois Hollande upprörs över Sarkozys familjeintriger. Centerpolitikern Francois Bayrou rasar mot presidentens monarkistiska stil.

I presidentvalet i maj hade jag nog hoppats på Ségolène Royal. Men jag ska väl erkänna att jag inte var så otroligt insatt utan det var också känslomässigt att det vore kul med en kvinnlig president. Har iallafall fått intrycket att många fransmän redan är rätt less på Sarkozy och ångrar att dom gav honom sin röst. Fast skvallertidningarna måste vara rätt nöjda. Aldrig har väl en fransk president figurerat så mycket i skvallerpressen. Hans skilsmässa och hans förhållande och bröllop med Carla Bruni är ju verkligen en följetong i fransk skvallerpress.

Sarkozy verkar lite smågalen och vi som läser om honom på avstånd kan ju skratta och tycka det är lite komiskt precis som när vi läser om Chavez och Berlusconi men det kanske är mindre komiskt för dom som lever i ett land styrt av en smågalen ledare.

På Saras blogg läser jag förresten att Jean Sarkozy har 3956 vänner på Facebook. Själv har jag inte en enda. Förstår verkligen inte grejen med facebook och hur det har kunnat bli så populärt.

Dom som tror att äktenskapet mellan Carla och Sarkozy är oseriöst verkar tr fel för Carla säger själv att jag är italienska och jag skulle inte tycka om att skilja mig. Jag ska vara rikets första dam till slutet av min makes mandat, och hans fru fram till döden. Nicolas är hennes stora kärlek påstår hon vidare.