I år är det som bekant skottår. Om en vecka är det 29 februari och numera kallas den dagen skottdagen. Fram till 1996 var det 24 februari som var skottdagen. Det finns faktiskt skottsekunder som infaller då och då för att tidräkningen ska hållas korrekt.
En tradition åtminstone i Sverige säger att kvinnor får fria när det är skottår. Jag vet inte om samma tradition finns i andra länder också. En del menar att kvinnorna bara får fria på själva skottdagen men andra säger att det är fritt fram att fria hela året. Traditionen är inte så väldigt gammal i Sverige. Någon gång på 1800-talet började detta som ett slags skämt egentligen. Annars var det alltid män som friade till kvinnor därför att kvinnor inte var självständigt myndiga och ofta inte försörjde sig själva.
Själv tycker jag nog att kvinnor idag borde kunna fria när som helst skottdagar , skottår och vanliga år. Idag lever dom flesta tillsammans och har bestämt sig för ett liv tillsammans långt innan man gifter sig. Så när man väl friar borde man veta vad svaret blir. Dessutom är det nog många som inte formellt friar med att gå ner på knä och hela köret utan man bestämmer helt enkelt tillsammans att man ska gifta sig. Dagens kvinnor är självständiga , tjänar egna pengar , har egna starka åsikter och väljer sin egen partner. Så varför gå och vänta och hoppas att mannen ska ta initiativ till friandet? Är han dålig på att komma till skott på området så varför inte ta saken i egna händer och fria?
Det är inte så att jag är oromantisk på något sätt utan snarare tvärtom. Jag är väldigt förtjust i att den jag är tillsammans med ordnar små mysiga saker , säger komplimanger, talar om hur mycket han tycker om mig och annat gulligt så ofta som möjligt. Fast jag tycker så klart att båda i ett förhållande ska göra det. Men det är förstås inte riktigt samma sak som att fria.
fredag, februari 22, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fast den där bilden av en man som går ned på knä och ber om sin utvaldas hand finns nog kvar... lite. Fast jag vet inte riktigt hur jag skulle ha hanterat den situationen om jag hamnat i den. ;)
Vad kul, det hade jag ingen aning om!
Sara - jo lite finns den nog kvar
Anna visste du inte, jodå hade du inte varit gift så hade du kunnat passa på att fria i år eller bara på fredag.
Skicka en kommentar