Själv började jag blogga när jag bodde utomlands. Mest för att hålla kontakt med vänner och familj men också för dom som var intresserade av Madrid, Spanien och att bo utomlands. Fler än vad jag trodde hittade min blogg och många har återkommit regelbundet mer eller mindre sen starten och blivit nästan som vänner fast vi aldrig har träffats. Två bloggkompisar har jag träffat och fler hoppas jag det blir i framtiden , några har jag mail-kontakt med och en har jag pratat med i telefon.
Jag tror att alla som bloggar då och då ställer sig frågan om man kan skriva om det eller det. Kanske vill man skriva om något men det känns för personligt eller är utlämnade för någon annan. Ibland kanske man skulle vilja "skriva av sig" vissa bekymmer och få råd men känner att det kanske inte är bloggbart. Läste nyligen en artikel om män som bloggade om vårdnadstvister och skrev ut namn på inblandade ex och barnen. Personligen tycker jag inte det känns riktigt schysst men kan förstå att man i en sådan situation vill skriva av sig men då vore nog en anonym blogg bättre. Ibland när jag surfar runt och hamnar på bloggar kan jag bli förvånade hur extremt privata vissa inlägg är. Har sett dom som skriver om sitt sexliv och andra saker som många nog känner är väldigt privat och extremt personligt.
En del bloggar väldigt anonymt och utlämnar allt privat. Andra fyller glatt sin blogg med foton , namn och annat på sig själva , familjemedlemar och vänner. Personligen kan jag känna att det kanske är bra att hålla någon medelväg. Allt för opersonliga inlägg kan ju bli nästan som att läsa en faktabok och kanske lite trist men alltför personliga inlägg från människor jag inte känner känns inte alltid så intressant.
Naturligtvis finns inga regler och inget rätt och fel. Alla skrivar om vad dom vill och lägger ut precis så många eller så få bilder på sig själva som känns rätt.
Alla har också olika intressen som man bloggar om det kan vara resor , mode , stickning, fågelskådning , politik, sitt jobb , vad man göra på sin fritid , vardagsliv , föräldrarskap , allmänna tankar och funderingar om vad som faller en in. Huvudsaken är att det känns rätt för bloggaren.
Personligen har jag inga regler men jag har valt någon slags medelväg. Jag gillar inte att synas på bilder och sällan har en bild på mig något med bloggtexten att göra. Så det har bara varit några enstaka bilder på mig i bloggen. Fast samtidigt tycker jag det är väldigt kul att då och då se bilder på personer som skriver dom bloggar jag gärna läser. Kul att veta hur personen bakom orden ser ut. Jag vill inte heller skriva om andra utan deras tillåtelse och undviker namn. Men istället för att skriva S och jag fickade , pratade med B i telefonen har jag valt att använda uttryck som en kompis , släkting , sonen , dottern och liknande. Jag skriver inte så mycket om min vardag och privatlivet för det känns inte särskilt intressant att skriva jag laga mat , gick till parken , fikade och så vidare. Däremot har jag valt att skriva under mitt riktiga namn. Vet inte varför men det bara blev så och kändes helt okey.
Jag är långt ifrån exhibitionistisk utan tvärtom jag gillar inte att synas och stå i centrum även om jag är en social person. Därför har jag ingen önskan att bloggen ska göra mig rik eller känd. Vilket knappast heller är realistiskt med min relativt begränsade skara läsare. Men jag trivs med att ha lagom många läsare som kommenterar flitigt. Känns mer personligt så. Fast naturligtvis kollar jag regelbundet antalet läsare precis som dom flesta andra som bloggar.
Så är det frågan om man ska ha reklam eller inte på bloggen. Visst vore det trevligt med lite extrainkomster men för mig skulle det bli så lite att det inte känns värt besväret. Jag tror också jag skulle känna att jag var tvungen att skriva med viss regelbundenhet och inte skriva skit om annonsörerna om jag hade såna. Inte heller skulle det kännas okey att bara sluta blogga. Finns ju många synpunkter på det här med reklam och bloggar här är ett inlägg med många kommentarer i ämnet och här är ett annat. Jag kanske är fånig men jag tycker att många betalbloggar eller sponsrade bloggar inte alltid känns så uppriktiga då dom inte vill stöta sig med sponsorerna. Har också personligen lite svårt när bloggare skriver om en produkt eller företag i ett inlägg och det känns uppenbart att dom gör det för att dom får betalt.
Naturligtvis tycker jag att alla gör som dom vill. Skriva om det man känner eller tjäna pengar eller inte på sin blogg. Jag gör det som känns rätt för mig just nu men det kan ju ändra sig.
När jag ändå är inne på bloggskrivande måste jag tipsa om en kompis som skrev ett inlägg hur man hanterar att sina fortfarande ganska små barn börjar blogga. Det har inte varit aktuellt i mitt fall. Mina barn använder internet väldigt sparsamt kollar något favoritprogram på svt (bolibompawebben) men inte så mycket mer. Än så länge.
Det här blev långt men som sagt det finns inga rätt och fel hur och om vad man ska skriva. Däremot kan det vara kul att höra vad ni som läser har för tankar kring bloggskrivandet. Vad är bloggbart? Blogga anonymt eller inte? Reklam eller inte? andra tankar?
fredag, februari 29, 2008
i den gotländska sommarnatten
För ganska många år sen hamnade jag av en märklig slump på ett bröllop på norra Gotland. Gästerna var mycket blandade i åldrar och stilar och såväl lokalbefolkningen på orten som sommargäster fanns representerade. Det var en sån där riktigt ljum och perfekt sommarkväll och festen hölls utomhus. Sent på kvällen hamnade jag av en slump bredvid en gammal man från trakten. Han var närmare 90 år och mycket pratglad. På sin breda härliga gotländska dialekt berättade han att han var född och uppvuxen i trakten och hade aldrig bott någon annanstans. Ja , han bodde faktiskt kvar i föräldrarhemmet där han alltid hade bott. Inte ville han bo någon annanstans heller. Han sa att han bara ett fåtal gånger hade varit i Visby. Det var för mycket folk och bilar där och han undvek helst stan tyckte han. Han berättade att han i sin ungdom cyklat dit och det var ett antal mil. Utomlands hade han aldrig varit eller haft lust att åka. Bara två gånger hade an varit över till fastlandet och då hade han besökt Norrköping och Märsta där en släkting hade bott. Norrköping var inget vidare tyckte han men Märsta norr om Stockholm var vackert. Ja , som i alperna påstod han för alperna hade han sett på kort.
I dagens Sverige är vi väldigt globaliserade , duktiga på språk , reser mycket många har vänner utomlands och vi har stort intresse och kunskap om omvärlden. Ändå finns det fortfarande människor , kanske särskilt äldre på landet, som knappast har varit utanför sin hembygd. Charmigt på något sätt. Det här var en otroligt trevlig men en smula originell äldre herre.
Det här är såklart inget svenskt fenomen utan dom finns i små byar i Spanien , Frankrike , England ...ja överallt i det globaliserade Västeuropa. Fast det här att kunna resa för nöjes skull och kanske bo och plugga eller jobba utomlands en tid var förr bara förunnat ett fåtal privilegierade. På 30-talet var en resa från Stockholm till Köpenhamn något väldigt exotiskt som långt i från alla hade råd med. Naturligtvis vet jag att inte alla unga idag har råd eller ens lust att resa men betydligt fler har möjlighet och gör det än våra far- och mor-föräldrar gjorde när dom var unga.
Naturligtvis var den här mannen lite extrem även för sin generation. Men han var mysig , lite originell men väldigt trevlig att sitta och lyssna på över några öl i den vackra gotländska sommarnatten. Det kan kännas minst lika exotiskt att möta såna här människor i Sverige som möten med människor i främmande länder. Det var en lyckad fest och ett kul möte.
I dagens Sverige är vi väldigt globaliserade , duktiga på språk , reser mycket många har vänner utomlands och vi har stort intresse och kunskap om omvärlden. Ändå finns det fortfarande människor , kanske särskilt äldre på landet, som knappast har varit utanför sin hembygd. Charmigt på något sätt. Det här var en otroligt trevlig men en smula originell äldre herre.
Det här är såklart inget svenskt fenomen utan dom finns i små byar i Spanien , Frankrike , England ...ja överallt i det globaliserade Västeuropa. Fast det här att kunna resa för nöjes skull och kanske bo och plugga eller jobba utomlands en tid var förr bara förunnat ett fåtal privilegierade. På 30-talet var en resa från Stockholm till Köpenhamn något väldigt exotiskt som långt i från alla hade råd med. Naturligtvis vet jag att inte alla unga idag har råd eller ens lust att resa men betydligt fler har möjlighet och gör det än våra far- och mor-föräldrar gjorde när dom var unga.
Naturligtvis var den här mannen lite extrem även för sin generation. Men han var mysig , lite originell men väldigt trevlig att sitta och lyssna på över några öl i den vackra gotländska sommarnatten. Det kan kännas minst lika exotiskt att möta såna här människor i Sverige som möten med människor i främmande länder. Det var en lyckad fest och ett kul möte.
torsdag, februari 28, 2008
Bloggläsare och Portugal
Jag var nyligen med om något som kändes lite märkligt en kul. Jag känner en man från Portugal. Känner och känner , en väldigt ytlig bekant sen många år och vi ses nästan aldrig är mer korrekt. Nyligen träffades vi och det visade sig att han kände till min blogg. Jag tycker det är både kul men lite jobbigt när folk jag känner läser. Långt ifrån alla mina vänner vet att jag bloggar men det är mest för det inte har blivit av att tala om än att jag vill hålla det hemligt. Min blogg har inte så många läsare och ytterst få foton på mig så att okända som läst skulle komma fram på stan är inte direkt sannolikt. Men det här var nog så nära jag kommer det.
Iallafall så tyckte min portugisiska bekant att jag borde skriva om Portugal eftersom jag varit där flera gånger och svenskar känner inte till så mycket om landet. Jag kan bara hålla med men jag har pinsamt dåliga kunskaper om Portugal också. Om man ska generalisera lite känns det inte som om Portugal uppmärksammas mer i Spanien eller spanjorer känner till landet bättre än svenskar. Har hört att det ska finnas något talesätt att "Madrid och Lissabon är två huvudstäder med ryggarna mot varandra".
Kanske blir det något om Portugal i framtiden för det är verkligen ett fint land. Huvudstaden Lissabon är en pärla. Mycket vackrare än Madrid enligt mig. Algarvekusten med sina badorter är jättefint. I inlandet finns stora odlingar av korkek och oliver som ger landskapet karaktär. Det finns många underbara gamla borgar som är som sagoslott. Staden Coimbra med sitt universitet från 1200-talet och många studenter är värt ett besök. Likaså staden Porto i norr med sin stora bro och gröna omgivningar. Här görs portvin och vinho verde det vill säga grönt vin, grönt i betydelsen ungt och ofta med låg alkoholhalt. Vinho VerdeVinet kan både vara vitt och rött och namnet "grönt" betyder snarare att vinet är ungt, till skillnad från moget ("Vinho Maduro"). Ögrupperna Madeira och Azorerana har jag hört ska vara vackra men jag har aldrig varit där.
Fado är den mest typiska musiken i Portugal. En smäktande musik om längtan efter kärlek. Alentejanosånger som är som ett skådespel där en person är försångare och cirka 20 personer svarar genom att upprepa vad den förste sjungit. Landet har en lång och rik historia och gott om intressanta platser att besöka. Fast bilkörning i Lissabon vet jag inte om jag rekommenderar. Lätt att komma in i stan men det tog väldigt lång tid innan jag äntligen lyckades komma ut några dagar senare. Mina obetalda portugisiska parkeringsböter som spanska hyrbilsfirman skrattande förvandlade till konfetti bör nog vara preskriberade i dag.
Jag har också en känsla av att man som turist klarar sig bättre på engelska i Portugal än i Spanien. Vet inte varför kanske för att Portugal har textade TVprogram och inte dubbat som i Spanien. Däremot är inte portugisiska helt lätt att förstå om man kan spanska. Kanske i text men att prata med folk kan vara knepigt.
Jag kan absolut rekommendera Portugal som resmål och jag åker gärna dit igen.
gågata i centrala Lissabon
Torre de Belem gammalt sjömärke som står vid floden Tajos utlopp i Atlanten.
25 April-bron en av flera broar som förbinder dom båda sidorna av Lissabon och går över floden Tajo.
Iallafall så tyckte min portugisiska bekant att jag borde skriva om Portugal eftersom jag varit där flera gånger och svenskar känner inte till så mycket om landet. Jag kan bara hålla med men jag har pinsamt dåliga kunskaper om Portugal också. Om man ska generalisera lite känns det inte som om Portugal uppmärksammas mer i Spanien eller spanjorer känner till landet bättre än svenskar. Har hört att det ska finnas något talesätt att "Madrid och Lissabon är två huvudstäder med ryggarna mot varandra".
Kanske blir det något om Portugal i framtiden för det är verkligen ett fint land. Huvudstaden Lissabon är en pärla. Mycket vackrare än Madrid enligt mig. Algarvekusten med sina badorter är jättefint. I inlandet finns stora odlingar av korkek och oliver som ger landskapet karaktär. Det finns många underbara gamla borgar som är som sagoslott. Staden Coimbra med sitt universitet från 1200-talet och många studenter är värt ett besök. Likaså staden Porto i norr med sin stora bro och gröna omgivningar. Här görs portvin och vinho verde det vill säga grönt vin, grönt i betydelsen ungt och ofta med låg alkoholhalt. Vinho VerdeVinet kan både vara vitt och rött och namnet "grönt" betyder snarare att vinet är ungt, till skillnad från moget ("Vinho Maduro"). Ögrupperna Madeira och Azorerana har jag hört ska vara vackra men jag har aldrig varit där.
Fado är den mest typiska musiken i Portugal. En smäktande musik om längtan efter kärlek. Alentejanosånger som är som ett skådespel där en person är försångare och cirka 20 personer svarar genom att upprepa vad den förste sjungit. Landet har en lång och rik historia och gott om intressanta platser att besöka. Fast bilkörning i Lissabon vet jag inte om jag rekommenderar. Lätt att komma in i stan men det tog väldigt lång tid innan jag äntligen lyckades komma ut några dagar senare. Mina obetalda portugisiska parkeringsböter som spanska hyrbilsfirman skrattande förvandlade till konfetti bör nog vara preskriberade i dag.
Jag har också en känsla av att man som turist klarar sig bättre på engelska i Portugal än i Spanien. Vet inte varför kanske för att Portugal har textade TVprogram och inte dubbat som i Spanien. Däremot är inte portugisiska helt lätt att förstå om man kan spanska. Kanske i text men att prata med folk kan vara knepigt.
Jag kan absolut rekommendera Portugal som resmål och jag åker gärna dit igen.
gågata i centrala Lissabon
Torre de Belem gammalt sjömärke som står vid floden Tajos utlopp i Atlanten.
25 April-bron en av flera broar som förbinder dom båda sidorna av Lissabon och går över floden Tajo.
onsdag, februari 27, 2008
måndag, februari 25, 2008
nöjesliv?
Hittade ett inlägg hos Blancaflor som jag tycker stämmer precis. Kan inte annat än instämma att det i Spanien alltid är roligt att gå ut och folk i alla åldrar är ute och alla har verkligen kul.
Uppsalas uteliv i februari känns så där... (ska jag vara ärlig är det lika illa i juli också)
I lördags var jag på en mindre fest och sen kollade jag snabbt på Uppsalas uteliv. Har inte varit ute särskilt många gånger i Uppsala men varje gång har det varit lika dött och avslaget. I lördags var inget undantag. Det här verkar definitivt inte vara någon partystad. Många av dom som var ute såg ju inte ens ut att ha kul. För mycket attitude. Själv tyckte jag att festen var väldigt trevlig men nattlivet på stan hade jag gärna kunnat vara utan.
Uppsalas uteliv i februari känns så där... (ska jag vara ärlig är det lika illa i juli också)
I lördags var jag på en mindre fest och sen kollade jag snabbt på Uppsalas uteliv. Har inte varit ute särskilt många gånger i Uppsala men varje gång har det varit lika dött och avslaget. I lördags var inget undantag. Det här verkar definitivt inte vara någon partystad. Många av dom som var ute såg ju inte ens ut att ha kul. För mycket attitude. Själv tyckte jag att festen var väldigt trevlig men nattlivet på stan hade jag gärna kunnat vara utan.
fredag, februari 22, 2008
spanska politiska partier
Det har blivit lite glest med Spanieninlägg på sista tiden. Men jag lovar att det kommer. Fast det kändes mycket lättare att skriva om Spanien när jag bodde där eller nyss hade kommit hem.
Jag brukar inte skriva så mycket om politik i den här bloggen. Jag är nog inte så väldigt politisk även om jag så klart har en massa åsikter. Jag är inte eller har varit medlem i något parti och vilket parti jag har röstat på har varierat.
Ännu mer sällan skriver jag om spansk politik fast jag läser spanska tidningar. Brukar dock inte prata politik med mina spanska kompisar. Annars är det inte ovanligt att spanjorer har ganska hetsiga diskussioner om politik. Men även om diskussionerna kan vara häftiga och man står långt ifrån varandra åskitsmässigt så är man alltid goda vänner efteråt.
Iallafall så är det val i Spanien 9 mars och valkampanjen pågår säkert för fullt. Man väljer representanter till Cortes den spanska riksdagen. Spanien är precis som Sverige en monarki där kungen saknar formell makt och landet styrs av en folkvald regering med en statsminister. Den spanska statsministern kallas Presidente del Gobierno vilket ibland skapat översättningsfel eftersom det har tolkats som "President". För den som är intresserad av spansk politik så hittade jag det här inlägget på Spanienbloggen där dom olika partierna kortfattat presenteras.
Jag återkommer säkert till det spanska valet i fler inlägg inte minst 9 mars kommer jag säkert att känna för att kommentera utgången av valet. Fast utan att vara alltför insatt och trots att jag hört att det här valet är svårtippat , tippar jag på att socialisterna (socialdemokraterna) PSOE med statsminister José Luis Rodriguez Zapatero i täten får förnyat förtroende. Men det är mest en känsla jag har.
Jag brukar inte skriva så mycket om politik i den här bloggen. Jag är nog inte så väldigt politisk även om jag så klart har en massa åsikter. Jag är inte eller har varit medlem i något parti och vilket parti jag har röstat på har varierat.
Ännu mer sällan skriver jag om spansk politik fast jag läser spanska tidningar. Brukar dock inte prata politik med mina spanska kompisar. Annars är det inte ovanligt att spanjorer har ganska hetsiga diskussioner om politik. Men även om diskussionerna kan vara häftiga och man står långt ifrån varandra åskitsmässigt så är man alltid goda vänner efteråt.
Iallafall så är det val i Spanien 9 mars och valkampanjen pågår säkert för fullt. Man väljer representanter till Cortes den spanska riksdagen. Spanien är precis som Sverige en monarki där kungen saknar formell makt och landet styrs av en folkvald regering med en statsminister. Den spanska statsministern kallas Presidente del Gobierno vilket ibland skapat översättningsfel eftersom det har tolkats som "President". För den som är intresserad av spansk politik så hittade jag det här inlägget på Spanienbloggen där dom olika partierna kortfattat presenteras.
Jag återkommer säkert till det spanska valet i fler inlägg inte minst 9 mars kommer jag säkert att känna för att kommentera utgången av valet. Fast utan att vara alltför insatt och trots att jag hört att det här valet är svårtippat , tippar jag på att socialisterna (socialdemokraterna) PSOE med statsminister José Luis Rodriguez Zapatero i täten får förnyat förtroende. Men det är mest en känsla jag har.
skottår och frierier
I år är det som bekant skottår. Om en vecka är det 29 februari och numera kallas den dagen skottdagen. Fram till 1996 var det 24 februari som var skottdagen. Det finns faktiskt skottsekunder som infaller då och då för att tidräkningen ska hållas korrekt.
En tradition åtminstone i Sverige säger att kvinnor får fria när det är skottår. Jag vet inte om samma tradition finns i andra länder också. En del menar att kvinnorna bara får fria på själva skottdagen men andra säger att det är fritt fram att fria hela året. Traditionen är inte så väldigt gammal i Sverige. Någon gång på 1800-talet började detta som ett slags skämt egentligen. Annars var det alltid män som friade till kvinnor därför att kvinnor inte var självständigt myndiga och ofta inte försörjde sig själva.
Själv tycker jag nog att kvinnor idag borde kunna fria när som helst skottdagar , skottår och vanliga år. Idag lever dom flesta tillsammans och har bestämt sig för ett liv tillsammans långt innan man gifter sig. Så när man väl friar borde man veta vad svaret blir. Dessutom är det nog många som inte formellt friar med att gå ner på knä och hela köret utan man bestämmer helt enkelt tillsammans att man ska gifta sig. Dagens kvinnor är självständiga , tjänar egna pengar , har egna starka åsikter och väljer sin egen partner. Så varför gå och vänta och hoppas att mannen ska ta initiativ till friandet? Är han dålig på att komma till skott på området så varför inte ta saken i egna händer och fria?
Det är inte så att jag är oromantisk på något sätt utan snarare tvärtom. Jag är väldigt förtjust i att den jag är tillsammans med ordnar små mysiga saker , säger komplimanger, talar om hur mycket han tycker om mig och annat gulligt så ofta som möjligt. Fast jag tycker så klart att båda i ett förhållande ska göra det. Men det är förstås inte riktigt samma sak som att fria.
En tradition åtminstone i Sverige säger att kvinnor får fria när det är skottår. Jag vet inte om samma tradition finns i andra länder också. En del menar att kvinnorna bara får fria på själva skottdagen men andra säger att det är fritt fram att fria hela året. Traditionen är inte så väldigt gammal i Sverige. Någon gång på 1800-talet började detta som ett slags skämt egentligen. Annars var det alltid män som friade till kvinnor därför att kvinnor inte var självständigt myndiga och ofta inte försörjde sig själva.
Själv tycker jag nog att kvinnor idag borde kunna fria när som helst skottdagar , skottår och vanliga år. Idag lever dom flesta tillsammans och har bestämt sig för ett liv tillsammans långt innan man gifter sig. Så när man väl friar borde man veta vad svaret blir. Dessutom är det nog många som inte formellt friar med att gå ner på knä och hela köret utan man bestämmer helt enkelt tillsammans att man ska gifta sig. Dagens kvinnor är självständiga , tjänar egna pengar , har egna starka åsikter och väljer sin egen partner. Så varför gå och vänta och hoppas att mannen ska ta initiativ till friandet? Är han dålig på att komma till skott på området så varför inte ta saken i egna händer och fria?
Det är inte så att jag är oromantisk på något sätt utan snarare tvärtom. Jag är väldigt förtjust i att den jag är tillsammans med ordnar små mysiga saker , säger komplimanger, talar om hur mycket han tycker om mig och annat gulligt så ofta som möjligt. Fast jag tycker så klart att båda i ett förhållande ska göra det. Men det är förstås inte riktigt samma sak som att fria.
torsdag, februari 21, 2008
Obama
Den 4 november hålls presidentval i USA. Trots att det är långt kvar rapporterar svensk media redan väldigt mycket om dom olika kandidaterna och primärvalen som hålls i olika delstater. Johan McCain tros bli republikanernas kandidat. Bland demokraterna är det mycket osäkrare. Där står striden mellan Hillary Clinton och Barack Obama och det har hittills varit väldigt jämt. Personligen har jag ingen favorit och skillnaden mellan kandidaterna tycks inte heller vara så stor. Visst vore det kul med en kvinnlig president men Obama verkar också ganska sympatisk.
På Japans västkust finns en liten stad med drygt 30000 innevånare som heter just Obama på japanska 小浜市 . Stadens styrande hoppas på Obama och att det ska ge deras stad lite gratis reklam att ha en amerikansk president med samma namn. Därför har man skickat Barack Obama några exklusiva ätpinnar i present samt stadens lyckönskningar.
Lite småroligt tyckte jag. Sen återstår väl att se vem som blir president i USA eller om staden Obama får någon gratisreklam på grund av att en presidentkandidat/president har samma nan som staden.
På Japans västkust finns en liten stad med drygt 30000 innevånare som heter just Obama på japanska 小浜市 . Stadens styrande hoppas på Obama och att det ska ge deras stad lite gratis reklam att ha en amerikansk president med samma namn. Därför har man skickat Barack Obama några exklusiva ätpinnar i present samt stadens lyckönskningar.
Lite småroligt tyckte jag. Sen återstår väl att se vem som blir president i USA eller om staden Obama får någon gratisreklam på grund av att en presidentkandidat/president har samma nan som staden.
onsdag, februari 20, 2008
Världsklocka
Hittade en länk hos en annan bloggare. Det är en världsklocka med olika siffror som tickar. Väldigt läskig och stressande fast kanske också tankeväckande. Ändå kan jag inte låta bli att länka den. Så om ni vågar kan ni klicka på länken.
Världsklockan
Världsklockan
emmigration
Ibland saknar jag verkligen att bo i ett varmt land och en större stad. Jag hade nog gärna stannat ett tag till i Madrid men kanske inte för alltid. Fast Spanien ligger ju kvar och det kanske kommer andra tillfällen att bo och arbeta där eller i något annat trevligt land i framtiden.
Idag är det ju väldigt lätt att flytta utomlands för en längre eller kortare period. Man kan plugga eller jobba något år och trivs man kanske det öppnas möjligheter att stanna. Trivs man inte kan man alltid flytta tillbaka till Sverige.
Annat var det förr. För Karl-Oskar , Kristina och andra utvandrare var flytten verkligen ett livsavgörande beslut och det fanns sällan möjlighet att åka hem efter en kort tid. Inte heller kunde man som idag hålla kontakt med familjen i hemlandet via skype och mail. Ett brev kunde ta evigheter att komma fram och man kunde få vänta länge på ett svar med nyheter från hemtrakten. Inte heller kunde man hålla svenskan vid liv genom att läsa svenska tidningar eller bloggar på nätet och se program på svt eller lyssna via radion. Flygbiljetter för att regelbundet hälsa på släkt och vänner i Sverige är överkomliga i pris.
Den svenska emmigrationen till USA är väl mest känd. Där det fortfarande i vissa delstater finns orter med svenska namn och dom svenka efternamnen är vanliga även om få idag talar svenska. Min farfar hade en bror som emmigrerade till USA. Det gick ganska bra för honom. Han gifte sig med en amerikanska, bodde i New York större delen av sitt liv och flyttade sen som pensionär till Florida. Har ett vagt minne av när han och hans fru kom på besök när jag var liten. Dom hade rutiga byxor (kanske spelade dom golf?) och han pratade svenska med kraftig amerikansk accent. Men idag finns alla möjligheter att hålla svenska språket vid liv så man behöver inte hamna i Dolph Lundgren-syndromet och prata som Dolph Lundgren gjorde på 80-talet och Victoria Silvstedt gör idag.
Fast alla hamnar nog inte i Dolph Lundgren-syndromet oavsett möjligheter att hålla språket vid liv. För cirka 10 år sen träffade jag en man i Sevilla. Han var över 90 år och hade som femåring emmigrerat från Sverige med sina föräldrar. Han ville öva svenska en stund så vi pratade lite på ett kafé. Varför dom hamnat och blivit kvar i Sevilla vet jag inte. Men hans svenska var helt utan brytning och han pratade spanska med andalusisk dialekt och såg ut som en spansk äldre herre. Han var mycket trevlig och pratglad.
Den svenska emmigrationen till USA är den som är mest känd men många svenskar som lämnade Sverige på 1800-talet och tidigt 1900-tal hamnade också i andra länder och andra delar av USA än staterna i norr. Välkänt är också dom svenskar mest från Norrland som åkte till Ryssland efter ryska revolutionen ofta kallas dom kirunasvenskarna trots att långt ifrån alla kom från Kiruna.
En hel del svenskar hamnade också i Sydamerika främst i Brasilien och Argentina. I svenskstaden Oberá i provinsen Misiones i norra Argentina bär många svenska efternamn och forfarande finns en del äldre som talar svenska även om språket försvinner mer och mer. I början av 1900-talet bildades en svenskkoloni på Östra Kuba namnet på kolonin var Bayate. Den svenska journalisten Thomas Gustafsson har skrivit en bok om kolonin som jag måste försöka läsa någon gång.
Det finns säkert många andra platser runt om i världen där svenskar slog sig ner under den största emmigrationsvågen. En del flyttade inte så långt utan hamnade i grannländerna och en ganska stor svenskkoloni fanns också i Tyskland. Idag finns ju svenskar spridda över hela världen. En del har slagit ner sina bopålar för gott och integrerat sig väl och sakar inte Sverige. Andra lider av svår hemlängtan och umgås mest med andra svenskar. Vissa stannar länge på en plats en del bara för en kort period. Jag tror att man lär sig väldigt mycket av att bo i ett annat land under en kortare eller längre period. Mina år i Spanien har inte bara gett mig ett nytt språk och nya vänner utan jag har lärt känna en annan kultur och livstil och fått ett nytt land som känns lite hemma. Har man möjlighet att bo och arbeta eller studera utomlands under en period tycker jag absolut man ska ta den. Blev det inte som man tänkt sig ligger Sverige alltid kvar.
Idag är det ju väldigt lätt att flytta utomlands för en längre eller kortare period. Man kan plugga eller jobba något år och trivs man kanske det öppnas möjligheter att stanna. Trivs man inte kan man alltid flytta tillbaka till Sverige.
Annat var det förr. För Karl-Oskar , Kristina och andra utvandrare var flytten verkligen ett livsavgörande beslut och det fanns sällan möjlighet att åka hem efter en kort tid. Inte heller kunde man som idag hålla kontakt med familjen i hemlandet via skype och mail. Ett brev kunde ta evigheter att komma fram och man kunde få vänta länge på ett svar med nyheter från hemtrakten. Inte heller kunde man hålla svenskan vid liv genom att läsa svenska tidningar eller bloggar på nätet och se program på svt eller lyssna via radion. Flygbiljetter för att regelbundet hälsa på släkt och vänner i Sverige är överkomliga i pris.
Den svenska emmigrationen till USA är väl mest känd. Där det fortfarande i vissa delstater finns orter med svenska namn och dom svenka efternamnen är vanliga även om få idag talar svenska. Min farfar hade en bror som emmigrerade till USA. Det gick ganska bra för honom. Han gifte sig med en amerikanska, bodde i New York större delen av sitt liv och flyttade sen som pensionär till Florida. Har ett vagt minne av när han och hans fru kom på besök när jag var liten. Dom hade rutiga byxor (kanske spelade dom golf?) och han pratade svenska med kraftig amerikansk accent. Men idag finns alla möjligheter att hålla svenska språket vid liv så man behöver inte hamna i Dolph Lundgren-syndromet och prata som Dolph Lundgren gjorde på 80-talet och Victoria Silvstedt gör idag.
Fast alla hamnar nog inte i Dolph Lundgren-syndromet oavsett möjligheter att hålla språket vid liv. För cirka 10 år sen träffade jag en man i Sevilla. Han var över 90 år och hade som femåring emmigrerat från Sverige med sina föräldrar. Han ville öva svenska en stund så vi pratade lite på ett kafé. Varför dom hamnat och blivit kvar i Sevilla vet jag inte. Men hans svenska var helt utan brytning och han pratade spanska med andalusisk dialekt och såg ut som en spansk äldre herre. Han var mycket trevlig och pratglad.
Den svenska emmigrationen till USA är den som är mest känd men många svenskar som lämnade Sverige på 1800-talet och tidigt 1900-tal hamnade också i andra länder och andra delar av USA än staterna i norr. Välkänt är också dom svenskar mest från Norrland som åkte till Ryssland efter ryska revolutionen ofta kallas dom kirunasvenskarna trots att långt ifrån alla kom från Kiruna.
En hel del svenskar hamnade också i Sydamerika främst i Brasilien och Argentina. I svenskstaden Oberá i provinsen Misiones i norra Argentina bär många svenska efternamn och forfarande finns en del äldre som talar svenska även om språket försvinner mer och mer. I början av 1900-talet bildades en svenskkoloni på Östra Kuba namnet på kolonin var Bayate. Den svenska journalisten Thomas Gustafsson har skrivit en bok om kolonin som jag måste försöka läsa någon gång.
Det finns säkert många andra platser runt om i världen där svenskar slog sig ner under den största emmigrationsvågen. En del flyttade inte så långt utan hamnade i grannländerna och en ganska stor svenskkoloni fanns också i Tyskland. Idag finns ju svenskar spridda över hela världen. En del har slagit ner sina bopålar för gott och integrerat sig väl och sakar inte Sverige. Andra lider av svår hemlängtan och umgås mest med andra svenskar. Vissa stannar länge på en plats en del bara för en kort period. Jag tror att man lär sig väldigt mycket av att bo i ett annat land under en kortare eller längre period. Mina år i Spanien har inte bara gett mig ett nytt språk och nya vänner utan jag har lärt känna en annan kultur och livstil och fått ett nytt land som känns lite hemma. Har man möjlighet att bo och arbeta eller studera utomlands under en period tycker jag absolut man ska ta den. Blev det inte som man tänkt sig ligger Sverige alltid kvar.
tisdag, februari 19, 2008
kollektivtrafik
Jag var nyligen i Stockholm och åkte en kortare sträcka med tunnelbanan. 40 kronor kostade det. Ska man åka buss här i Uppsala kostar en biljett 30 kronor om man betalar kontant och 20 kronor om man betalar med sms. Stockholms tunnelbana är inte heller särskilt fräsch utan vagnarna är ganska sunkiga , trasiga säten och fulla med klotter. Uppsalas bussar är väl något mindre sunkiga.
I Madrid kan man åka tunnelbana ganska långt för en åttondel av priset i Stockholm och även om det inte är det fräschaste stället på jorden är det sällan lika sunkigt som i Stockholm. Vill man åka buss kostar det inte heller särskilt mycket. Till min lilla stad som låg 13 kilometer norr om Madrid kostade det bara drygt en euro att åka.
Spanien är inte så mycket billigare än Sverige om man bortser från resor med taxi , tåg , tunnelbana och buss samt alkohol och tobak. Matpriserna och priser på till exempel kläder och smink , hygienprodukter skiljer inte så mycket. Bensin är också flera kronor billigare per liter.
Varför måste kollektivtrafiken vara så dyr i Sverige? Borde den inte kunna subventioneras och kosta ungefär som i Spanien. Man hör ju ständigt att vi borde åka mer kollektivt och det skulle säkert fler göra om det var billigare.
I Madrid kan man åka tunnelbana ganska långt för en åttondel av priset i Stockholm och även om det inte är det fräschaste stället på jorden är det sällan lika sunkigt som i Stockholm. Vill man åka buss kostar det inte heller särskilt mycket. Till min lilla stad som låg 13 kilometer norr om Madrid kostade det bara drygt en euro att åka.
Spanien är inte så mycket billigare än Sverige om man bortser från resor med taxi , tåg , tunnelbana och buss samt alkohol och tobak. Matpriserna och priser på till exempel kläder och smink , hygienprodukter skiljer inte så mycket. Bensin är också flera kronor billigare per liter.
Varför måste kollektivtrafiken vara så dyr i Sverige? Borde den inte kunna subventioneras och kosta ungefär som i Spanien. Man hör ju ständigt att vi borde åka mer kollektivt och det skulle säkert fler göra om det var billigare.
måndag, februari 18, 2008
nöjen på egen hand
Trots att jag har bott i den här stan i över 10 månader nu känner jag inte fler personer än när jag flyttade hit. 10 månader är nästan lika länge som jag bodde i Madrid och där lärde jag känna ganska mycket folk. Jag har tidigare alltid haft mycket kompisar så det känns skumt att vara så här ensam. Jag har faktiskt ingen jag kan ringa och ta en fika med , gå på bio med , gå ut och ta en öl eller gå på fest med. Inte vet jag riktigt vad jag ska göra åt det heller. Blir ju inte direkt lättare att lära känna folk när jag mest sitter hemma varje kväll. Egentligen trivs jag ganska bra med att vara hemma med barnen men någon gång ibland är det kul att göra något annat. Minns knappt när jag senast var och fikade , på bio eller på fest.
Ni som brukar läsa här vet att mina barns pappa har kommit tillbaka från Madrid där han bodde ett år längre än jag och barnen. Så visst honom umgås jag ju med och det är så klart trevligt. Men nu när han är tillbaka så har jag ju alla möjligheter att hitta på mer saker för jag behöver inte vara hemma med barnen varje kväll. Ändå hittar jag inte på särskilt mycket. Känns ju inte som det är så kul att fika eller ta en öl på egen hand men jag kanske har fel. Till skillnad från i Spanien finns ju inte här små barer/kaféer där man kan slinka in och prata en stund med folk. Bio är ju helt okey att gå på ensam. Hänga på biblioteket och handla kläder och annat kan man ju också göra ensam.
Någon som har något förslag på aktiviteter som känns okey att göra utan sällskap? Tar gärna också emot förslag på hur man lär känna folk....
Ni som brukar läsa här vet att mina barns pappa har kommit tillbaka från Madrid där han bodde ett år längre än jag och barnen. Så visst honom umgås jag ju med och det är så klart trevligt. Men nu när han är tillbaka så har jag ju alla möjligheter att hitta på mer saker för jag behöver inte vara hemma med barnen varje kväll. Ändå hittar jag inte på särskilt mycket. Känns ju inte som det är så kul att fika eller ta en öl på egen hand men jag kanske har fel. Till skillnad från i Spanien finns ju inte här små barer/kaféer där man kan slinka in och prata en stund med folk. Bio är ju helt okey att gå på ensam. Hänga på biblioteket och handla kläder och annat kan man ju också göra ensam.
Någon som har något förslag på aktiviteter som känns okey att göra utan sällskap? Tar gärna också emot förslag på hur man lär känna folk....
söndag, februari 17, 2008
klaga
Det sägs att det är typiskt svenskt att klaga på allt. Jag håller nog inte riktigt med. Visst är vi svenskar duktiga på att klaga på saker men det tror jag vi delar med många andra nationaliteter. Jag tror klaga och gnälla över saker i tillvaron är en ganska global företeelse. Mina spanska kompisar är precis lika bra på det som mina svenska kompisar. För att inte tala om mina spanska grann-tanter i Madrid.
Det är säkert ganska sunt att klaga och gnälla på saker. Att vara så där himla glad och positiv till allt jämt är nog mer osunt. Iallafall ovanligt. Dessutom finns det ju så mycket att klaga på matpriser , konstiga grannar/släktingar/jobbarkompisar, politik , politiker , skatter , det dåliga utbudet på TV en fredagskväll, fel låt vann melodifestivalen , dagens mode, dagens ungdom/gamla, bibliotekets öppentider och mycket annat. Ja listan kan nog göras hur lång som helst. Men jag tror definitivt inte att svenskar klagar mer än andra.
Det är säkert ganska sunt att klaga och gnälla på saker. Att vara så där himla glad och positiv till allt jämt är nog mer osunt. Iallafall ovanligt. Dessutom finns det ju så mycket att klaga på matpriser , konstiga grannar/släktingar/jobbarkompisar, politik , politiker , skatter , det dåliga utbudet på TV en fredagskväll, fel låt vann melodifestivalen , dagens mode, dagens ungdom/gamla, bibliotekets öppentider och mycket annat. Ja listan kan nog göras hur lång som helst. Men jag tror definitivt inte att svenskar klagar mer än andra.
onsdag, februari 13, 2008
Alla hjärtans dag
Jag tog en tur på stan. Nästan överallt skyltas det med Alla hjärtans dag eller Valentin. Man ska köpa presenter till sin älskling , fira med romantisk middag , få eller ge blommor och chokladhjärtan eller spetsunderkläder. Sitta och pussas , krams och mysa och ge varandra komplimanger. Med rätt person kan det naturligtvis vara mysigt med romantiska middagar och att ge och få presenter , blommor, chokladhjärtan, komplimanger , pussar och kramar. Men måste det vara på en speciell dag? Det känns som om den här dagen har blivit så kommersiell.
När jag var tonåring firades dagen knappast alls i Sverige. Jag tror firandet har kommit igång ordentligt dom senaste 10-15 åren. Nu är till och med mina barn medvetna om dagen och det pratas om det i skolan och på förskolan. Jag kan faktiskt inte komma på att jag någonsin har firat den här dagen på något sätt med någon gammal pojkvän. Fast jag är inte helt säker , kan ha förträngt firandet. Vet ju att jag fått presenter, blommor och choklad av gamla pojkvänner men kan inte minnas om jag fått det just på Alla hjärtans dag.
Eftersom jag inte kommer att bli bjuden eller bjuda på romantisk middag eller få några presenter eller blommor känner jag nästan för att bjuda in mina singelkompisar på fest. Vi kan fira Alla singlars dag och naturligtvis ha mycket roligare än alla par som äter middag.
Nu blir det ingen Alla singlars dags fest heller för min del men jag kan fira med en ordentlig dusch eller ett bad. Jag ska nämligen ta bort stygnen efter min operation. Så länge jag har haft dom har jag inte kunnat dusch höger knä vilket innebär lite trixande vid duschning. Så kommer jag säkert att få teckningar med hjärtan som det står mamma i av mina barn. Det är egentligen en mycket finare present än blommor och choklad.
Jag surfade runt lite för att kolla vem Valentin var men det verkar oklart. Flera olika kristna martyrer med namnet Valentinus från 200- och 300-talet är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem. Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med minst ett år framöver. I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade, och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Det var först då som helgonet som sådant började förknippas med kärlek.
Olika berättelser med romantiskt innehåll har också kommit till. Enligt en av dessa var Sankt Valentin en kristen som levde i Rom på 200-talet och fick lida martyrdöden efter att ha trotsat kejsar Claudius II förbud att viga unga par. Innan han avrättades lyckades han smuggla ut ett kort till fångvaktarens dotter som han var mycket förälskad i - det första Valentinkortet och ursprung till seden att skicka kort denna dag. Valentin sägs även ha haft för vana att plocka blommor i trädgården och ge dem till älskande par. Detta påstås ha givit upphov till seden att ge varandra blommor på Alla hjärtans dag.
Min japanska kompis berättade att i Japan ger flickorna choklad till pojkar dom tycker om den här dagen. En månad senare 14 mars ska pojkarna ge choklad till flickorna. Känns väldigt typiskt japanskt på något sätt att gåvor måste mötas med gengåvor. Kanske också lite typiskt svenskt.
Hoppas att ni som har någon att fira med och kommer att fira får trevligt. För att även om dagen känns lite väl kommersiell så är det alltid trevligt att göra något mysigt tillsammans med någon man tycker om. Ni som inte har någon att fira med borde börja fira Alla singlars dag. Undrar om det finns något helgon för singlar?
När jag var tonåring firades dagen knappast alls i Sverige. Jag tror firandet har kommit igång ordentligt dom senaste 10-15 åren. Nu är till och med mina barn medvetna om dagen och det pratas om det i skolan och på förskolan. Jag kan faktiskt inte komma på att jag någonsin har firat den här dagen på något sätt med någon gammal pojkvän. Fast jag är inte helt säker , kan ha förträngt firandet. Vet ju att jag fått presenter, blommor och choklad av gamla pojkvänner men kan inte minnas om jag fått det just på Alla hjärtans dag.
Eftersom jag inte kommer att bli bjuden eller bjuda på romantisk middag eller få några presenter eller blommor känner jag nästan för att bjuda in mina singelkompisar på fest. Vi kan fira Alla singlars dag och naturligtvis ha mycket roligare än alla par som äter middag.
Nu blir det ingen Alla singlars dags fest heller för min del men jag kan fira med en ordentlig dusch eller ett bad. Jag ska nämligen ta bort stygnen efter min operation. Så länge jag har haft dom har jag inte kunnat dusch höger knä vilket innebär lite trixande vid duschning. Så kommer jag säkert att få teckningar med hjärtan som det står mamma i av mina barn. Det är egentligen en mycket finare present än blommor och choklad.
Jag surfade runt lite för att kolla vem Valentin var men det verkar oklart. Flera olika kristna martyrer med namnet Valentinus från 200- och 300-talet är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem. Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med minst ett år framöver. I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade, och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Det var först då som helgonet som sådant började förknippas med kärlek.
Olika berättelser med romantiskt innehåll har också kommit till. Enligt en av dessa var Sankt Valentin en kristen som levde i Rom på 200-talet och fick lida martyrdöden efter att ha trotsat kejsar Claudius II förbud att viga unga par. Innan han avrättades lyckades han smuggla ut ett kort till fångvaktarens dotter som han var mycket förälskad i - det första Valentinkortet och ursprung till seden att skicka kort denna dag. Valentin sägs även ha haft för vana att plocka blommor i trädgården och ge dem till älskande par. Detta påstås ha givit upphov till seden att ge varandra blommor på Alla hjärtans dag.
Min japanska kompis berättade att i Japan ger flickorna choklad till pojkar dom tycker om den här dagen. En månad senare 14 mars ska pojkarna ge choklad till flickorna. Känns väldigt typiskt japanskt på något sätt att gåvor måste mötas med gengåvor. Kanske också lite typiskt svenskt.
Hoppas att ni som har någon att fira med och kommer att fira får trevligt. För att även om dagen känns lite väl kommersiell så är det alltid trevligt att göra något mysigt tillsammans med någon man tycker om. Ni som inte har någon att fira med borde börja fira Alla singlars dag. Undrar om det finns något helgon för singlar?
tisdag, februari 12, 2008
Ordlös onsdag - Diablos danzantes de Yare
familjeintriger
Fick ett mail från en kompis i Frankrike som skrev att han var minst sagt trött på presidenten och hans familjeintriger. Det senaste när det gäller Sarkozy är att han placerade sin egen talesman David Martinon som borgmästarkanidat i Sarkozyfästet Neuilly. Där Sarkozy själv var borgmästare innan han blev president. Nu har Martinon utmanövrerats av en av sina medarbetare - Jean Sarkozy, presidentens 22 åriga son.
Påståenden från partiet att presidenten inte har ett finger med i spelet är det ingen som tror på. Dom franska socialisternas ledare Francois Hollande upprörs över Sarkozys familjeintriger. Centerpolitikern Francois Bayrou rasar mot presidentens monarkistiska stil.
I presidentvalet i maj hade jag nog hoppats på Ségolène Royal. Men jag ska väl erkänna att jag inte var så otroligt insatt utan det var också känslomässigt att det vore kul med en kvinnlig president. Har iallafall fått intrycket att många fransmän redan är rätt less på Sarkozy och ångrar att dom gav honom sin röst. Fast skvallertidningarna måste vara rätt nöjda. Aldrig har väl en fransk president figurerat så mycket i skvallerpressen. Hans skilsmässa och hans förhållande och bröllop med Carla Bruni är ju verkligen en följetong i fransk skvallerpress.
Sarkozy verkar lite smågalen och vi som läser om honom på avstånd kan ju skratta och tycka det är lite komiskt precis som när vi läser om Chavez och Berlusconi men det kanske är mindre komiskt för dom som lever i ett land styrt av en smågalen ledare.
På Saras blogg läser jag förresten att Jean Sarkozy har 3956 vänner på Facebook. Själv har jag inte en enda. Förstår verkligen inte grejen med facebook och hur det har kunnat bli så populärt.
Dom som tror att äktenskapet mellan Carla och Sarkozy är oseriöst verkar tr fel för Carla säger själv att jag är italienska och jag skulle inte tycka om att skilja mig. Jag ska vara rikets första dam till slutet av min makes mandat, och hans fru fram till döden. Nicolas är hennes stora kärlek påstår hon vidare.
Påståenden från partiet att presidenten inte har ett finger med i spelet är det ingen som tror på. Dom franska socialisternas ledare Francois Hollande upprörs över Sarkozys familjeintriger. Centerpolitikern Francois Bayrou rasar mot presidentens monarkistiska stil.
I presidentvalet i maj hade jag nog hoppats på Ségolène Royal. Men jag ska väl erkänna att jag inte var så otroligt insatt utan det var också känslomässigt att det vore kul med en kvinnlig president. Har iallafall fått intrycket att många fransmän redan är rätt less på Sarkozy och ångrar att dom gav honom sin röst. Fast skvallertidningarna måste vara rätt nöjda. Aldrig har väl en fransk president figurerat så mycket i skvallerpressen. Hans skilsmässa och hans förhållande och bröllop med Carla Bruni är ju verkligen en följetong i fransk skvallerpress.
Sarkozy verkar lite smågalen och vi som läser om honom på avstånd kan ju skratta och tycka det är lite komiskt precis som när vi läser om Chavez och Berlusconi men det kanske är mindre komiskt för dom som lever i ett land styrt av en smågalen ledare.
På Saras blogg läser jag förresten att Jean Sarkozy har 3956 vänner på Facebook. Själv har jag inte en enda. Förstår verkligen inte grejen med facebook och hur det har kunnat bli så populärt.
Dom som tror att äktenskapet mellan Carla och Sarkozy är oseriöst verkar tr fel för Carla säger själv att jag är italienska och jag skulle inte tycka om att skilja mig. Jag ska vara rikets första dam till slutet av min makes mandat, och hans fru fram till döden. Nicolas är hennes stora kärlek påstår hon vidare.
Sicko
I dagarna släpps Michael Moores senaste film Sicko på dvd. Jag missade den på bio men har nu kommit över den på ett kanske inte helt lagligt sätt.
Jag har sett flera av hans dokumentärfilmer och tyckt dom varit varierande bra men den här är verkligen sevärd. Tror det måste vara en av hans bästa filmer. Den handlar om sjukvårssystemet i USA. Första halvan av filmen får vi möta människor som verkligen har hjärtskärande berättelser. Dom flesta har sjukförsäkring men har ändå blivit nekade vård. Några har dött för att dom blivit nekade vård. Vi får bland annat möta några vars lungor skadades när dom hjälpte till som frivilliga i uppröjningen av World Trade Center efter 11 september. Även dom har nekats vård. Vi får också möta en läkare som jobbade på ett försäkringsbolag och hon berättar att den läkare som kan neka flest ansökningar om behandling via sjukförsäkringen får en bonus.
Andra halvan av filmen ger sig Michael Moore ut på resa för att jämför andra länders sjukvårdssystem. Han åker till Kanada , England , Frankrike och Kuba. Visst är hans filmer lite spektakulära och visst kan det kännas en aning tjatigt när han upprepade gånger frågar var man ska gå för att betala för vården. När han får veta att man inte behöver betala något blir han varje gång lika förvånad. Men det är småsaker. Filmen är väldigt bra och jag kan absolut rekommendera den.
Jag har sett flera av hans dokumentärfilmer och tyckt dom varit varierande bra men den här är verkligen sevärd. Tror det måste vara en av hans bästa filmer. Den handlar om sjukvårssystemet i USA. Första halvan av filmen får vi möta människor som verkligen har hjärtskärande berättelser. Dom flesta har sjukförsäkring men har ändå blivit nekade vård. Några har dött för att dom blivit nekade vård. Vi får bland annat möta några vars lungor skadades när dom hjälpte till som frivilliga i uppröjningen av World Trade Center efter 11 september. Även dom har nekats vård. Vi får också möta en läkare som jobbade på ett försäkringsbolag och hon berättar att den läkare som kan neka flest ansökningar om behandling via sjukförsäkringen får en bonus.
Andra halvan av filmen ger sig Michael Moore ut på resa för att jämför andra länders sjukvårdssystem. Han åker till Kanada , England , Frankrike och Kuba. Visst är hans filmer lite spektakulära och visst kan det kännas en aning tjatigt när han upprepade gånger frågar var man ska gå för att betala för vården. När han får veta att man inte behöver betala något blir han varje gång lika förvånad. Men det är småsaker. Filmen är väldigt bra och jag kan absolut rekommendera den.
Colonia Tovar
2000 meter upp i bergen cirka 70 kilometer väster om Venezuelas huvudstad Caracas ligger en märklig stad som heter Colonia Tovar. Det är en tysk stad uppe i dom venezuelanska bergen. Staden är ett populärt utflyktsmål för befolkningen i Caracas när dom längtar efter lite sval bergsluft och färre avgaser. När man kommer ut ur Caracas hemska bilköer är det mindre än en timmes körning på en fin motorväg.
"stadsporten"
Stadens historia börjar 1843 då 358 tyskar från trakten av Kaiserstuhl i Baden begav sig till den franska hamnstaden Le Havre och sen vidare till Sydamerika. Efter visst flackande bosatte dessa sig på platsen av dagens Colonia Tovar. Man inrättade sig enl. alemannisk tradition: Bönderna odlade traditionella grönsaker och frukt samt bryggde Venezuelas första öl, husen byggdes i korsvirke. Bygemenskapen fungerade som ett avskilt samhälle och glömdes successivt nästan bort. Man upprätthöll fram till 1942 sina egna lagar. Det moderna samhällets intåg skedde först efter att Colonia Tovar 1964 knutits samman med omvärlden genom en asfalterad väg. Byn är idag en turistattraktion och ett utflyktsmål för Caraceños.
kyrkan
vattenhjul utanför en restaurang
Här bor idag några tusen innevånare. Många blonda och blåögda. Tidigare har man talat tyska men det försvinner mer och mer och den tyska som talas idag är en gammaldags dialekt med många spanska låneord. Invånarna har tack vare avskildheten bevarat mycket av det alemanniska kulturarvet. Mitt i den venezuelanska djungeln finns ett samhälle med korsvirkeshus och stadsport i tysk stil, ett tyskt bryggeri och kvinnor i tyska folkdräkter. Kultur och turism har utvecklats till byns största näringsgren.
affär
Klimatet är svalt jämfört med den heta kusten och det relativt varma Caracas. Nätterna här uppe kan bli riktigt kyliga.
hotell
Här kan man uppleva en bit Tyskland i Venezuala. Äta bratwurst med surkål och andra tyska delikatesser och bli serverade av blonda servitriser i tyska folkdräkter. Köpa gökur som snidas på plats. Handla sylt och marmelad på marknaden. Stadens produkter är så populära ett en del säljs i vissa affärer och på vissa restauranger i Caracas.
Eftersom platser var så isolerad och otillgänglig och faktiskt nästan bortglömd av det övriga samhället in på 60-talet. Det finns tecken på att nazistiska krigsförbrytare gömde sig här efter andra världskriget.
Visst är det väldigt turistiskt idag och det vimlar av hotell och restauranger och det tyska kanske inte känns helt äkta. Men det är ändå en speciell plats som absolut kan vara värt ett besök trots horder av turister. Även om vi svenskar nog inte upplever en tysk by och tysk mat är lika exotiskt som venezuelanerna som besöker byn gör.
Colonia Tovars hemsida (spanska)
"stadsporten"
Stadens historia börjar 1843 då 358 tyskar från trakten av Kaiserstuhl i Baden begav sig till den franska hamnstaden Le Havre och sen vidare till Sydamerika. Efter visst flackande bosatte dessa sig på platsen av dagens Colonia Tovar. Man inrättade sig enl. alemannisk tradition: Bönderna odlade traditionella grönsaker och frukt samt bryggde Venezuelas första öl, husen byggdes i korsvirke. Bygemenskapen fungerade som ett avskilt samhälle och glömdes successivt nästan bort. Man upprätthöll fram till 1942 sina egna lagar. Det moderna samhällets intåg skedde först efter att Colonia Tovar 1964 knutits samman med omvärlden genom en asfalterad väg. Byn är idag en turistattraktion och ett utflyktsmål för Caraceños.
kyrkan
vattenhjul utanför en restaurang
Här bor idag några tusen innevånare. Många blonda och blåögda. Tidigare har man talat tyska men det försvinner mer och mer och den tyska som talas idag är en gammaldags dialekt med många spanska låneord. Invånarna har tack vare avskildheten bevarat mycket av det alemanniska kulturarvet. Mitt i den venezuelanska djungeln finns ett samhälle med korsvirkeshus och stadsport i tysk stil, ett tyskt bryggeri och kvinnor i tyska folkdräkter. Kultur och turism har utvecklats till byns största näringsgren.
affär
Klimatet är svalt jämfört med den heta kusten och det relativt varma Caracas. Nätterna här uppe kan bli riktigt kyliga.
hotell
Här kan man uppleva en bit Tyskland i Venezuala. Äta bratwurst med surkål och andra tyska delikatesser och bli serverade av blonda servitriser i tyska folkdräkter. Köpa gökur som snidas på plats. Handla sylt och marmelad på marknaden. Stadens produkter är så populära ett en del säljs i vissa affärer och på vissa restauranger i Caracas.
Eftersom platser var så isolerad och otillgänglig och faktiskt nästan bortglömd av det övriga samhället in på 60-talet. Det finns tecken på att nazistiska krigsförbrytare gömde sig här efter andra världskriget.
Visst är det väldigt turistiskt idag och det vimlar av hotell och restauranger och det tyska kanske inte känns helt äkta. Men det är ändå en speciell plats som absolut kan vara värt ett besök trots horder av turister. Även om vi svenskar nog inte upplever en tysk by och tysk mat är lika exotiskt som venezuelanerna som besöker byn gör.
Colonia Tovars hemsida (spanska)
måndag, februari 11, 2008
Diablos danzantes de Yare
Jag har faktiskt träffat Djävulen. Han hette Jesus. Jo , det är faktiskt sant. Normalt var han förstås inte Djävulen utan hade något annat civilt jobb. Men en gång om året under den katolska högtid som kallas Corpus Christi klädde han och hans kompisar ut sig till Djävulen och dansade på gatorna i den llla staden San Fransisco de Yare ungefär 3 timmars bussresa söder om Venezuelas huvudstad Caracas.
Corpus Christi infaller i år 22 maj. Tyvärr var inte jag i stan när det var dags för dom dansande djävlarna men de finns ett museum om festivalen där man också kan beundra djävulsmasker och titta på bilder. Annars är staden inte så märkvärdig utan ett typisk venezuelansk småstad.
Jag hade tur som möte Jesus under min korta visit i staden för han var tydligen någon slags "över-djävul" eller "förste-djävul" som var engagerad i tillverkandet av masker och organiserandet av festivalen. Det jag har hört om den så verkar det vara en kul festival som säkert är värt ett besök. Stilen på danserna och maskerna har sina rötter i kultur och firande som dom afrikanska slavarna tog med till landet. Att klä ut sig till djävulen och dansa under Corpus Christi förekom i Andalusien i Spanien redan under medeltiden. Men jag känner inte till att det fortfarande förekommer i Spanien idag.
Den här typen av djävulsdanser ackompanjerade av maracas och trummor förekommer på flera ställen i Venezuela men den i San Fransisco de Yare är den största och mest kända.
Corpus Christi infaller i år 22 maj. Tyvärr var inte jag i stan när det var dags för dom dansande djävlarna men de finns ett museum om festivalen där man också kan beundra djävulsmasker och titta på bilder. Annars är staden inte så märkvärdig utan ett typisk venezuelansk småstad.
Jag hade tur som möte Jesus under min korta visit i staden för han var tydligen någon slags "över-djävul" eller "förste-djävul" som var engagerad i tillverkandet av masker och organiserandet av festivalen. Det jag har hört om den så verkar det vara en kul festival som säkert är värt ett besök. Stilen på danserna och maskerna har sina rötter i kultur och firande som dom afrikanska slavarna tog med till landet. Att klä ut sig till djävulen och dansa under Corpus Christi förekom i Andalusien i Spanien redan under medeltiden. Men jag känner inte till att det fortfarande förekommer i Spanien idag.
Den här typen av djävulsdanser ackompanjerade av maracas och trummor förekommer på flera ställen i Venezuela men den i San Fransisco de Yare är den största och mest kända.
torsdag, februari 07, 2008
sova över
När jag bodde i Madrid träffade jag några gånger ett dansk-spanskt par. Båda var i trettioårs åldern och dom hade varit tillsammans i flera år men dom var inte gifta och bodde inte ihop. Killen som var från Danmark hade jobb i Madrid och bodde själv. Tjejen som var spanjorska bodde fortfarande hemma för det är inte ovanligt i Spanien att man bor hemma upp till trettioårs åldern. Många spanjorer flyttar inte hemifrån förrän dom gifter sig. Visst börjar det speciellt i dom större städerna bli vanligare med unga som bor ensamma eller sambopar. Men fortfarande är det ovanligt särskilt om man jämför med Sverige. Stockholm lär förresten vara en av dom huvudstäder som har störst andel ensamhushåll i världen.
Att hyra eller köpa en lägenhet i större spanska städer är dyrt , betydligt dyrare än i Sverige. Fortfarande anses det nog lite suspekt att bo helt ensam även i en internationell storstad som Madrid. Sambos är absolut inte lika vanligt som i Sverige även om det på senare år har blivit vanligare i större spanska städer. Fast då är man oftast bara sambo en kort tid och gifter sig sen.
Det dansk-spanska paret jag träffade hade träffats flera år tidigare när hon var Erasmus-student i Danmark. Han hade senare fått jobb i Madrid och flyttat ner. Han trivdes väldigt bra med sin spanska familj. Men flickvännen sen flera år fick absolut inte sova över hos honom. Dom kunde träffas i princip hur mycket som helst och vara ute och roa sig sent tillsammans men sova över accepterade inte tjejens spanska föräldrar.
Kommer man från Danmark där dom flesta föräldrar liksom i Sverige låter tonåringar sova över hos pojk-och flick-vänner känns det förstås lite knepigt att en snart trettioårig kvinna man haft ett flera år långt förhållande med inte får sova över för sina föräldrar. I Sverige hade nog många tyckt det var lite underligt att någon som är snart trettio bodde hemma hos sina föräldrar. Kanske ännu mera underligt att den personen inte får sova över hos pojkvännen och rättar sig efter föräldrarna i den frågan.
I Spanien bor man ofta hemma hos föräldrarna längre än i Sverige. Många flyttar inte hemifrån förrän dom gifter sig eller flyttar ihop med någon. Även om det förekommer att man delar lägenhet med kompisar kanske främst bland studenter som studerar på annan ort än hemorten. Jag har träffat en del spanska sambopar men det är inte lika vanligt att vara sambo som i Sverige.
När jag bodde i Spanien hade jag inte så mycket kontakt med varken tonåringar eller tonårsföräldrar men jag har förstått att det är ytterst ovanligt att tonåringar sover hos pojk- och flick-vänner. Tror knappt ens det förekommer alls. Som sagt inte ens det dansk-spanska paret jag träffade några gånger fick sova över hos varandra. Trots att pojkvänner var accepterad och omtyckt av den spanska familjen.
Fast tittar vi oss omkring i världen är det nog vi i Sverige och Skandinavien som är udda. Det är nog ytterst ovanligt i dom flesta länder att tonåringar sover över hos varandra. I dom flesta länder bor man också hemma tills man skaffar en egen familj eller åtminstone en stadig partner som man planerar bilda familj med.
Nu måste man ju absolut inte sova tillsammans bara för att man är ett par. Jag vet såna som föredrar att sova ensamma men dom flesta tycker nog det är ganska mysigt att sova tillsammans då och då. Spanska parker och bänkar är också fullproppade med ungdomar som verkligen grov-hånglar kvällstid för dom kan sällan vara hemma hos varandra och hångla vilt.
Att hyra eller köpa en lägenhet i större spanska städer är dyrt , betydligt dyrare än i Sverige. Fortfarande anses det nog lite suspekt att bo helt ensam även i en internationell storstad som Madrid. Sambos är absolut inte lika vanligt som i Sverige även om det på senare år har blivit vanligare i större spanska städer. Fast då är man oftast bara sambo en kort tid och gifter sig sen.
Det dansk-spanska paret jag träffade hade träffats flera år tidigare när hon var Erasmus-student i Danmark. Han hade senare fått jobb i Madrid och flyttat ner. Han trivdes väldigt bra med sin spanska familj. Men flickvännen sen flera år fick absolut inte sova över hos honom. Dom kunde träffas i princip hur mycket som helst och vara ute och roa sig sent tillsammans men sova över accepterade inte tjejens spanska föräldrar.
Kommer man från Danmark där dom flesta föräldrar liksom i Sverige låter tonåringar sova över hos pojk-och flick-vänner känns det förstås lite knepigt att en snart trettioårig kvinna man haft ett flera år långt förhållande med inte får sova över för sina föräldrar. I Sverige hade nog många tyckt det var lite underligt att någon som är snart trettio bodde hemma hos sina föräldrar. Kanske ännu mera underligt att den personen inte får sova över hos pojkvännen och rättar sig efter föräldrarna i den frågan.
I Spanien bor man ofta hemma hos föräldrarna längre än i Sverige. Många flyttar inte hemifrån förrän dom gifter sig eller flyttar ihop med någon. Även om det förekommer att man delar lägenhet med kompisar kanske främst bland studenter som studerar på annan ort än hemorten. Jag har träffat en del spanska sambopar men det är inte lika vanligt att vara sambo som i Sverige.
När jag bodde i Spanien hade jag inte så mycket kontakt med varken tonåringar eller tonårsföräldrar men jag har förstått att det är ytterst ovanligt att tonåringar sover hos pojk- och flick-vänner. Tror knappt ens det förekommer alls. Som sagt inte ens det dansk-spanska paret jag träffade några gånger fick sova över hos varandra. Trots att pojkvänner var accepterad och omtyckt av den spanska familjen.
Fast tittar vi oss omkring i världen är det nog vi i Sverige och Skandinavien som är udda. Det är nog ytterst ovanligt i dom flesta länder att tonåringar sover över hos varandra. I dom flesta länder bor man också hemma tills man skaffar en egen familj eller åtminstone en stadig partner som man planerar bilda familj med.
Nu måste man ju absolut inte sova tillsammans bara för att man är ett par. Jag vet såna som föredrar att sova ensamma men dom flesta tycker nog det är ganska mysigt att sova tillsammans då och då. Spanska parker och bänkar är också fullproppade med ungdomar som verkligen grov-hånglar kvällstid för dom kan sällan vara hemma hos varandra och hångla vilt.
råttans egenskaper
I förra inlägget skrev jag att enligt den kinesiska astrologin blir råttans år för dom flesta ett lugnt mellanår. Inga katastrofer eller revolutioner , mindre stress och mer tid för våra närmaste. Har kollat runt lite mer och råttans år är det första av tolv i den kinesiska djurkretsen. Eftersom det är det första djuret är året ett bra tillfälle för en nystart som till exempel nytt jobb , bostad , bröllop mm. Året är också ett bra tillfälle för den skuldsatte att komma på grön kvist igen.
Annars blir detta råttans år något av ett mellanår. Vi ska inte vänta oss några stora, omstörtande händelser utan det blir ganska händelselöst– annat blir det om två år då Tigerns år börjar, ett riktigt olycksår. Det kan låta tråkigt men å andra sidan minskar stressen och vi får tid åt våra nära relationer.Det här är ett bra år att ägna åt dina nära, dina fritidsintressen och din hälsa. Det är ett väldigt bra år för relationer. Många funderar nog över att bilda familj kanske får vi se en liten babyboom i slutet av Råttans år, eller i början av Oxens, som börjar om ett år.
Eftersom råttans år kanske medför en babyboom så kollade jag även lite hur folk som föds i råttans år är.Råttor är
Råttan associeras med aggression, rikedom, charm och ordning, men även med döden, krig, det ockulta, pest och grymheter.
Som det första tecknet i den kinesiska zodiaken anses råttor vara ledare, pionjärer och erövrare. De anses vara charmiga, karismatiska, praktiska och hårt arbetande. Personer födda under råttans år tros ha ledaregenskaper och de mest organiserade och systematiska av de tolv tecknen. De anses vara intelligenta och skickliga, med stark ambition och envisa som utan ursäkter följer sin egen agenda, vilket ofta omfattar pengar och makt. Råttans naturliga charm och uppförande gör att de anses vara tilltalande som vänner för nästan alla, men råttan är selektiv när det gäller att välja sina vänner och har bara några få som hon litar på.
Råttans positiva egenskaper är: Minutiös, intelligent, karismatisk, charmig, ambitiös, praktisk, arbetsam, vältalig
Råttans negativa egenskaper är: Kontrollerande, förbittrad, manipulativ, grym, hämndlysten, envis, maktgalen, kritisk
Fast jag tror nog inte särskilt mycket på astrologi oavsett om den är västerländsk eller kinesisk. Ändå kan jag inte låta bli att läsa tidningarnas horoskop. Dessutom har jag för längesen fått ett långt invecklat personligt horoskop i present av någon som kunde ställa såna. Vet inte vart det har tagit vägen idag så jag minns inte allt som stod på dom ganska många A4 sidorna men en del stämde en del var helt vansinnigt fel. Ungefär som det brukar vara med horoskop kanske.
Kunde inte låta bli att kolla på mitt eget kinesiska djur som är gris och hittade att grisen stod för virilitet och fertilitet. Barn som föds under grisens år upplever tydligen mycket lycka. Grisar gillar inte stå i centrum.
Grisens positiva egenskaper är: omtänksamma , toleranta, känsliga, optimistiska, tillmötesgående, tjänstvilliga, ärliga, gästfria, idealistisk
Grisens negativa egenskaper är: materialistiska , sårbara, lättlurade, slösaktiga, överseende , eftergivna, tveksamma , osäkra , naiva
Nja jag vet inte. Något kanske stämmer men absolut inte alla egenskaper.
Som det första tecknet i den kinesiska zodiaken anses råttor vara ledare, pionjärer och erövrare. De anses vara charmiga, karismatiska, praktiska och hårt arbetande. Personer födda under råttans år tros ha ledaregenskaper och de mest organiserade och systematiska av de tolv tecknen. De anses vara intelligenta och skickliga, med stark ambition och envisa som utan ursäkter följer sin egen agenda, vilket ofta omfattar pengar och makt. Råttans naturliga charm och uppförande gör att de anses vara tilltalande som vänner för nästan alla, men råttan är selektiv när det gäller att välja sina vänner och har bara några få som hon litar på.
Bakom leendena och charmen kan råttan vara obstinat och kontrollerande, och vill ha det på sitt sätt till varje pris. De har kontroll över sina känslor, och använder det som ett medel för att manipulera andra, både mentalt och känslomässigt. Råttor är mästare på tankelekar och kan bli farliga, beräknande och grymma om det behövs. Med häftigt temperament och aggressivitet kan de utan tvekan hämnas på de som skadat dem. Råttor behöver lära sig att slappna av, då de kan vara besatta av detaljer vara intoleranta och stränga i sina krav på ordning, lydnad och perfektion.
Råttor behöver lära sig att tänka på andra framför sig själva, åtminstone ibland. De är rättvisa, och förväntar sig att andra behandlar dem på samma sätt, och kan bli mycket kränkta om de upplever att de blivit lurade eller att deras förtroende utnyttjats.Råttans positiva egenskaper är: Minutiös, intelligent, karismatisk, charmig, ambitiös, praktisk, arbetsam, vältalig
Råttans negativa egenskaper är: Kontrollerande, förbittrad, manipulativ, grym, hämndlysten, envis, maktgalen, kritisk
Fast jag tror nog inte särskilt mycket på astrologi oavsett om den är västerländsk eller kinesisk. Ändå kan jag inte låta bli att läsa tidningarnas horoskop. Dessutom har jag för längesen fått ett långt invecklat personligt horoskop i present av någon som kunde ställa såna. Vet inte vart det har tagit vägen idag så jag minns inte allt som stod på dom ganska många A4 sidorna men en del stämde en del var helt vansinnigt fel. Ungefär som det brukar vara med horoskop kanske.
Kunde inte låta bli att kolla på mitt eget kinesiska djur som är gris och hittade att grisen stod för virilitet och fertilitet. Barn som föds under grisens år upplever tydligen mycket lycka. Grisar gillar inte stå i centrum.
Grisens positiva egenskaper är: omtänksamma , toleranta, känsliga, optimistiska, tillmötesgående, tjänstvilliga, ärliga, gästfria, idealistisk
Grisens negativa egenskaper är: materialistiska , sårbara, lättlurade, slösaktiga, överseende , eftergivna, tveksamma , osäkra , naiva
Nja jag vet inte. Något kanske stämmer men absolut inte alla egenskaper.
kinesiskt nyår
Nu firas det kinesiska nyåret av kineser över hela världen. I Kina är det här för många som bor och arbetar långt från sin familj ofta nyåret den enda tid man har möjlighet att resa till familjen och släkten. I år har ovanligt stora snöoväder skapat enorma tågförseningar och många kineser har varit tvungna att ställa in planerade resor till familjen.
I den kinesiska zodiaken finns tolv djur , ett för varje år. Just det här nyåret övergår vi från grisens år till råttans år. Enligt den kinesiska astrologin blir råttans år för dom flesta ett lugnt mellanår. Inga katastrofer eller revolutioner , mindre stress och mer tid för våra närmaste.
I dagens morgontidning hittade jag lite om hur man firar det kinesiska nyåret.
- Skaffa en kalender för det nya året att hänga på väggen hemma. Gärna en med såpastjärnor från Hong Kong
- Är det barn inblandade i firandet ska dom ha röda påsar med pengar som kallas ya sui qian "trycka ner året-pengar". Summan ska gärna vara jämn eller sluta på en åtta som rimmar på det kinesiska ordet "bli rik". Däremot får den inte sluta på en fyra som rimmar på död.
- Dui lian - röda bårder med välgångsönskningar klistras upp på båda sidorna av ytterdörren
- Klistra upp en fyrkant med ordet lycka och häng den uppochner vilket låter som "lyckan anländer" fu dao. Även röda lyckoamuletter ska hänga och dingla här och där i hemmet.
- Smällare bian pao , helst speciella smällare för att uppnå det öronbedövande oväsen som ska skrämma onda andar och spöken.
- Besök dina föräldrar.
- Gå på nyårsvisit hos släkt och vänner helst iklädd röda kläder.
- Servera en hel fisk plus sju andra rätter på nyårsmiddagen. Blir det lite kvar av fisken får ni ett nytt år i överflöd.
- Servera nian gao , en speciell klimp gjord på rismjöl som skärs i skivor och wokas med kött och grönsaker eller äts i soppa.
- Om man vill fira nordkinesiskt äter man jiaozi , det vill säga köttfyllda dumplings eller degknyten
- Titta på den statliga kinesiska televisonen CCTVs årliga nyårsgala. Det är en jättesatsning med mängder av landets mest kända artister och spektakulära shownummer. Även dansande militärartister och minst ett uppträdande där alla Kinas minoriteter ska representeras brukar också ingå. Tittarsiffrorna brukar ligga på 700-800 miljoner människor.
- Lejondans wu shi är också ett inslag som hör till nyårsfirandet. Nedan finns ett litet klipp med lejondans , ett bland många som finns att kika på hos youtube
onsdag, februari 06, 2008
förslag på ämnen
Jag fick en kommentar om att mina inlägg om Spanien var saknade. Måste erkänna att jag tänkt på det själv , är medveten om att det inte har blivit så mycket om Spanien och att jag saknar att skriva om landet. Tyvärr är det mer än ett år sen jag var där och jag har ingen resa planerad dit. Ju längre tiden går sen jag flyttade från Spanien desto svårare känns det att komma med något nytt om landet. Men jag vill verkligen skriva mer om Spanien och andra länder. Så jag tänkte slänga ur mig en fråga om vad ni som läser skulle vilja att jag skrev om Spanien eller andra ämnen. Ni får också hemskt gärna ställa frågor om Spanien och annat som jag kanske kan svara på i ett inlägg. Eller bara kom med förslag på sånt ni tycker jag ska skriva om. Så kanske jag får lite idéer till bloggen för då och då känns det ganska tomt på idéer till ämnen.
koll på kända byggnader
Verkligen kul att få så många kommentarer på förra inlägget med casas colgadas i Cuenca. Cuenca är en verkligt häftig stad som ligger mellan Madrid och Valencia. Nya delen av staden är inte så märkvärdig men gamla delen ligger på en smal bergskam med branta stup på tre sidor. Går man in genom stadsporten och upp genom staden är det en ganska brant vandring på trånga gator med små torg och en vacker kyrka. Gamla staden finns på UNESCOs lista över världsarv.
När jag publicerat förra bilden från Cuenca kom jag och tänka på en sak. Jag kan förstås ha helt fel och har inga som helst belägg bara en känsla. Så protestera gärna om jag har fel.
Jag tycker att både spanjorer och svenskar har bra koll på geografi. Man känner i allmänhet till vad länder och större städer ligger. Däremot har jag en känsla av att spanjorer i allmänhet har bättre koll på sitt lands kulturhistoria , kända byggnder och historiska monument. Skulle man gå runt på en gata i en spansk stad och visa ett antal bilder på kända spanska byggnader och historiska platser för slumpvis utvalda personer tror jag dom flesta skulle få ganska många rätt. Betydligt fler rätt än om man skulle göra samma sak i Sverige med ett antal kända svenska byggnader och historiska platser. Nu generaliserar jag så klart som alltid när jag skriver om hur svenskar och spanjorer är. Naturligtvis kan jag ha helt fel också , det här är bara en känsla jag har och inget jag vet.
Fast när min då 4-5 åriga dotter gick i spansk skola pratade man redan om spansk konst och arkitektur med barnen. Känns som om det är tidigare än i Sverige och att man med svenska dagisbarn/barn i lågstadiet pratar mer om vetenskap som rymden och likande än konst och arkitektur. Men jag kanske har fördomar och helt fel i mitt antagande. Vore kul med kommentarer i ämnet.
tisdag, februari 05, 2008
Asptrappa
Bilden ovan föreställer det nu pågående bygget av en asptrappa vid Islandsfallet i Fyrisån som rinner genom Uppsala. Ån bildar två vattenfall i centrala delarna av staden. Vid det andra vattenfallet , Kvarnfallet , finns redan en asptrappa och nu bygger man ytterligare en. En asptrappa kostar tydligen 6 miljoner kronor att bygga.
Aspen är en karpfisk som kan bli en meter lång. Den simmar norrut uppför Fyrisån för att leka under våren och då är det tänkt att den ska ta vägen genom trapporna. Trappstegen eller rummen i trappan är väl synliga så man kan gå dit och titta på dom hoppande fiskarna.
I somras när min japanska vän var på besök häpnade han över att svenskarna var så stora djurvänner att dom byggde speciella trappor åt en fisk. Stans mest kända fiskhandlar som också driver en dyr och välbesökt fiskrestaurang har donerat pengar till bygget men merparten av kostnaden står kommunen för. Jag kan nog tänka mig att inte bara min japanska kompis utan en del andra utlänningar tycker det är lite exotiskt och kanske underligt att bygga trappor till en fiskart.
Den andra asptrappan syns som en ränna på det här kortet.
Den går förbi det här huset som inrymmer Upplandsmuseet och passerar Kvarnfallet som ligger precis bredvid museet. Museet är beläget på Kvarnholmen i Fyrisån och inrymt i den gamla akademikvarnen från 1760-talet. Om någon som inte besökt Uppsala ändå känner igen huset kanske det beror på att det var biskopsgården i Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander. Här bodde barnen med sin inte speciellt trevliga styvfar Edvard Vergérus som i filmen var biskop i staden.
måndag, februari 04, 2008
ETA och Batasuna
Dom två sista fria ledarna för det förbjudna baskiska separatist -partiet Batasuna greps idag. Pernando Barrera och Patxi Urrutia greps på order av Spaniens mest kända antiterrorist-domare Baltasar Garzon. Garzon blev känd utanför Spanien när han utfärdade en arresteringsorder på Chiles förre diktator Agosto Pinochet som ledde till att Pinochet sattes i husarrest i London. Han kom aldrig till Spanien som Garzon begärde för han ville åtala Pinochet för mord och tortyr på spanska medborgare. Garzon har i Spanien gjort sig känd för en rad uppmärksammade försök att åtala terrorister och stater men mest känd är hans kamp mot ETA och dess politiska gren Batasuna.
ETA grundades i Baskien 1959 och dom första 9 åren bedrev man en relativ fredlig kamp där man förstörde spanska symboler och hissade den under Franco förbjudna baskiska flaggan. Ibörjan av sin väpnade kamp under Franco hade ETA ett visst folkligt stöd men idag är majoriteten av spanjorerna oändligt less och trötta på ETA. 1973 sprängde ETA en bil där Luis Carrero Blanco som ansågs vara Francos efterträdare färdades.
Idag har Baskien ett långtgående självstyre men ETA vägrar fortfarande att lägga ner vapnen. Idag sitter cirka 700 ETA-medlemmar i spanska och franska fängelser. ETA uttyds förresten Euskadi ta Askatasuna vilket är baskiska och betyder Baskien och friheten.
Batasuna som betyder Enhet är ETAs politiska gren. Pariet har haft någon representant i Cortes , det spanska parlamentet men förklarades olagligt 2003. I lokalvalen i Baskien har man fått upp till 16% av rösterna. Trots att partiet är olagligt har man delvis fortsatt med sin verksamhet. Baskiska nationalistpartiet som är ett kristdemokratiskt parti som förespråkar baskisk nationalism är det största politiska partiet i Baskien. Jag vet egentligen inte hur starkt stöd ett självständigt Baskien har bland basker. Men även folket i Baskien är liksom övriga spanjorer trötta på ETAs bombdåd och mord på politiker.
Baskien är för övrigt en väldigt vacker del av Spanien. Man har en gammal och säregen kultur och ett helt obegripligt språk som inte är släkt med något annat känt språk. Man tror att språket kan ha sitt ursprung i det/dom språk som pratades på iberiska halvön innan romarna kom och införde latinet som senare utvecklades till dagens spanska. Regionen är känd för sitt goda kök som anses vara ett av Spaniens bästa. Här ligger även den otroligt vackra staden San Sebastian några mil från franska gränsen. En verkligen pärla som absolut bör besökas om man befinner sig i närheten. Även den största staden Bilbao är vacker och värd ett besök. Här ligger det berömda Guggenheim-museet. Inte långt från Bilbao ligger staden Guernica som är berömd för Picassos målning med samma namn. 26 april 1937 utsattes lilla Guernica för hemska terrorbombningar av tyska Luft waffe på initiativ av Franco. 1658 omkom och 889 skadades. Pablo Picasso ville med sin berömda målning skildra krigets vansinne. Målningen finns att se på konstmuseet Centro de Arte Reina Sofia i Madrid som också har mycket annan fin spansk 1900-tals konst.
Picassos Guernica
ETA grundades i Baskien 1959 och dom första 9 åren bedrev man en relativ fredlig kamp där man förstörde spanska symboler och hissade den under Franco förbjudna baskiska flaggan. Ibörjan av sin väpnade kamp under Franco hade ETA ett visst folkligt stöd men idag är majoriteten av spanjorerna oändligt less och trötta på ETA. 1973 sprängde ETA en bil där Luis Carrero Blanco som ansågs vara Francos efterträdare färdades.
Idag har Baskien ett långtgående självstyre men ETA vägrar fortfarande att lägga ner vapnen. Idag sitter cirka 700 ETA-medlemmar i spanska och franska fängelser. ETA uttyds förresten Euskadi ta Askatasuna vilket är baskiska och betyder Baskien och friheten.
Batasuna som betyder Enhet är ETAs politiska gren. Pariet har haft någon representant i Cortes , det spanska parlamentet men förklarades olagligt 2003. I lokalvalen i Baskien har man fått upp till 16% av rösterna. Trots att partiet är olagligt har man delvis fortsatt med sin verksamhet. Baskiska nationalistpartiet som är ett kristdemokratiskt parti som förespråkar baskisk nationalism är det största politiska partiet i Baskien. Jag vet egentligen inte hur starkt stöd ett självständigt Baskien har bland basker. Men även folket i Baskien är liksom övriga spanjorer trötta på ETAs bombdåd och mord på politiker.
Baskien är för övrigt en väldigt vacker del av Spanien. Man har en gammal och säregen kultur och ett helt obegripligt språk som inte är släkt med något annat känt språk. Man tror att språket kan ha sitt ursprung i det/dom språk som pratades på iberiska halvön innan romarna kom och införde latinet som senare utvecklades till dagens spanska. Regionen är känd för sitt goda kök som anses vara ett av Spaniens bästa. Här ligger även den otroligt vackra staden San Sebastian några mil från franska gränsen. En verkligen pärla som absolut bör besökas om man befinner sig i närheten. Även den största staden Bilbao är vacker och värd ett besök. Här ligger det berömda Guggenheim-museet. Inte långt från Bilbao ligger staden Guernica som är berömd för Picassos målning med samma namn. 26 april 1937 utsattes lilla Guernica för hemska terrorbombningar av tyska Luft waffe på initiativ av Franco. 1658 omkom och 889 skadades. Pablo Picasso ville med sin berömda målning skildra krigets vansinne. Målningen finns att se på konstmuseet Centro de Arte Reina Sofia i Madrid som också har mycket annan fin spansk 1900-tals konst.
Picassos Guernica
ultraljud
Knät som jag opererade förra veckan läker bra. Jag har kunnat gå på det hela tiden och haltar inte. Har inte heller ont. Idag gick jag ut en sväng för första gången. Jag har inte det minsta ont heller. Så idag har jag gått lite , kört bil , handlat mat och tittat på kaniner med dottern. Det finns en kaninras som heter belgisk jätte som är enorm. Större än en katt och kan väga 10-12 kilo. En sån ville förstås dottern som drömmer om husdjur ha. Jag tror jag har sett en sån förut men det var ganska längesen så jag tyckte den såg smått abnorm ut.
Imorgon ska jag också köra bil. Till sjukhuset tidigt på morgonen och låta dom titta in i min kropp med ultraljud. Jag har blivit röntgad och det var något som inte såg så bra ut. Börjar bli minst sagt less på dom här täta sjukhusbesöken och att få höra att det är nåt fel men man vet inte riktigt vad. Sen har jag lite andra saker jag ska fixa under dagen. Så jag hoppas och tror att mitt knä mer och mer funkar som det ska. Det som jag inte har opererat har dock krånglat lite. Men bara lite.
Om en vecka ska stygnen bort och då kan jag börja cykla och gå längre promenader. Men redan nu känner jag att jag kan leva ganska vanligt. Börjar bli lite less på att skriva om min (o)hälsa. Inte så intressant att läsa. Men jag är lite nervös för ultraljudet imorgon och fattar inte riktigt hur orolig jag ska vara för det som inte var bra på röntgen. Vill bli helt frisk nu. Ska försöka skriva ihop något om Spanien eller något annat som är intressantare för mig att skriva och er att läsa senare ikväll.
Imorgon ska jag också köra bil. Till sjukhuset tidigt på morgonen och låta dom titta in i min kropp med ultraljud. Jag har blivit röntgad och det var något som inte såg så bra ut. Börjar bli minst sagt less på dom här täta sjukhusbesöken och att få höra att det är nåt fel men man vet inte riktigt vad. Sen har jag lite andra saker jag ska fixa under dagen. Så jag hoppas och tror att mitt knä mer och mer funkar som det ska. Det som jag inte har opererat har dock krånglat lite. Men bara lite.
Om en vecka ska stygnen bort och då kan jag börja cykla och gå längre promenader. Men redan nu känner jag att jag kan leva ganska vanligt. Börjar bli lite less på att skriva om min (o)hälsa. Inte så intressant att läsa. Men jag är lite nervös för ultraljudet imorgon och fattar inte riktigt hur orolig jag ska vara för det som inte var bra på röntgen. Vill bli helt frisk nu. Ska försöka skriva ihop något om Spanien eller något annat som är intressantare för mig att skriva och er att läsa senare ikväll.
svårt att skilja på myt och verklighet
Ibland har vi väl alla lite svårt att skilja på myt och verklighet. Kanske särskilt när det kommer till gamla historiska händelser och personer. Men britterna verkar riktigt usla på det , iallafall om man får tro en undersökning jag läste om.
I en undersökning som brittiska UKTV Gold gjorde trodde 25% av dom tillfrågade att Winston Churchill var en sagofigur. Fler än hälften trodde däremot att detektiven Sherlock Holmes fanns på riktigt. När man kommer till tunnelbanestationen Baker street i London är den ju full av bilder på Sherlock Holmes och jag tror man kan titta på huset där han bodde eller så är det så att det numret inte finns. Jag har dålig koll på Sherlock Holmes och det var längesen jag var i London annat än som hastigast.
47% tror att kung Richard Lejonhjärta inte har existerat. Mahatma Gandhi , slaget vid Waterloo och hertigen av Wellington hör också enligt många britter till myternas värld. 33% av de tillfrågade tror att piloten Biggles funnits på riktigt.
Kan det verkligen vara så här illa eller lyckades man fråga 3000 som har noll koll på historia? Amerikaner är ju kända för att ha dålig koll på geografi , kan det vara så att britter i allmänhet har dålig koll på historia? Nej , det vill jag nog inte tro.
I en undersökning som brittiska UKTV Gold gjorde trodde 25% av dom tillfrågade att Winston Churchill var en sagofigur. Fler än hälften trodde däremot att detektiven Sherlock Holmes fanns på riktigt. När man kommer till tunnelbanestationen Baker street i London är den ju full av bilder på Sherlock Holmes och jag tror man kan titta på huset där han bodde eller så är det så att det numret inte finns. Jag har dålig koll på Sherlock Holmes och det var längesen jag var i London annat än som hastigast.
47% tror att kung Richard Lejonhjärta inte har existerat. Mahatma Gandhi , slaget vid Waterloo och hertigen av Wellington hör också enligt många britter till myternas värld. 33% av de tillfrågade tror att piloten Biggles funnits på riktigt.
Kan det verkligen vara så här illa eller lyckades man fråga 3000 som har noll koll på historia? Amerikaner är ju kända för att ha dålig koll på geografi , kan det vara så att britter i allmänhet har dålig koll på historia? Nej , det vill jag nog inte tro.
Carla och Sarko
Frankrikes president Sarkozy skilde sig för fyra månader sen och en månade efter skilsmässan träffade han före detta fotomodellen och sångerskan Carla Bruni. Dom har redan semestrat och besökt Disneyland ihop med horder av fotografer. Aldrig tidigare har väl en fransk presidents kärleksliv blivit så omskrivet i franska tidningar. Redan innan skilsmässan var hans privatliv ganska omskrivet för under presidentvalkampanjen försvann hans före detta fru med sin älskare men hon kom sedan tillbaka i några månader och sen var skilsmässan ett faktum. Tidningarna har rapporterat att Sarkozy köpte en likadan ring till Carla som till före detta frun Cecilia. Något som Cecilia kommenterade med att hennes ex-man var billig.
I helgen gifte sig Sarkozy och Carla i Elyseepalatset i Paris. Så nu har Frankrike fått en ny "första dam" vad en sån nu har för funktion. Carla har förresten sagt att hon är socialist och aldrig skulle rösta höger men hennes nya man är minst sagt höger. Jag har hört att en hel del fransmän börjar tröttna på rapporterna och Sarkozys privatliv och tycker han verkar ägna mer tid åt jetsetliv än åt att styra landet. Hur som helst är det väldigt snabbt att gifta sig efter 2-3 månaders förhållande men varför inte om det känns rätt. Jag får väl hoppas dom är lyckliga och lyckönska dom trots att jag inte blev bjuden på bröllopet.
Fast en märklig fråga som Sara har skrivit om återstår. Hur kan den 165 cm långa Sarkozy och den 180 cm långa Carla se lika långa ut på alla bilder? Enligt ett rykte ska Sarkozy ha komplex för sin längd och stod på en pall när han blev fotad tillsammans med George Bush vid ett besök i Vita Huset. Har han extremt höga klackar när han går på Disneyland med Carla? Något som Nordkoreas landsfader Kim Jong-il påstås ha för att han har komplex för sin längd.
I helgen gifte sig Sarkozy och Carla i Elyseepalatset i Paris. Så nu har Frankrike fått en ny "första dam" vad en sån nu har för funktion. Carla har förresten sagt att hon är socialist och aldrig skulle rösta höger men hennes nya man är minst sagt höger. Jag har hört att en hel del fransmän börjar tröttna på rapporterna och Sarkozys privatliv och tycker han verkar ägna mer tid åt jetsetliv än åt att styra landet. Hur som helst är det väldigt snabbt att gifta sig efter 2-3 månaders förhållande men varför inte om det känns rätt. Jag får väl hoppas dom är lyckliga och lyckönska dom trots att jag inte blev bjuden på bröllopet.
Fast en märklig fråga som Sara har skrivit om återstår. Hur kan den 165 cm långa Sarkozy och den 180 cm långa Carla se lika långa ut på alla bilder? Enligt ett rykte ska Sarkozy ha komplex för sin längd och stod på en pall när han blev fotad tillsammans med George Bush vid ett besök i Vita Huset. Har han extremt höga klackar när han går på Disneyland med Carla? Något som Nordkoreas landsfader Kim Jong-il påstås ha för att han har komplex för sin längd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
