torsdag, mars 15, 2007

synen på naturen

I mitt förra inlägg skrev jag att jag hade sett en geting igår. I kommentaren fick jag erkänna att jag har dålig koll på insekter , djur , blommor , träd och sånt. Getingen kan ha varit ett bi men något gult och svart randigt som flög och inte var en humla var det iallfall.
Jag får väl erkänna att jag är rätt ointresserad av hänga i skogen. Visst kan jag tycka det är trevligt med lite grönt i bakgrunden när man tar en drink på verandan eller utanför bilfönstret när man kör långt. Men jag begriper inte varför man ska gå di.

När man diskuterar vad som är typiskt svenskt brukar kärleken till naturen alltid nämnas. Jämför jag med andra länder och då i synnerhet Spanien där jag har bott så framstår den typiska svensken som otroligt mycket mer naturälskande. Svensken har ett nästan sakralt förhållande till naturen.

Visst kan en spanjor gå in i skogen men bara om man har med en stormatsäck och trevlig sällskap och är på väg till en vacker glänta där man kan duka upp allt , äta , dricka , umgås och ha kul. Eller om det finns en restaurang i skogen fast då ska man helst kunna köra ända fram med bilen.
Att bara gå och glo är det få spanjorer som förstår meningen med.

Dom flesta spanjorer kan inte heller namnet på särskilt många träd utan allt är träd och det av varieranade modell som fladdrar mellan träden är fåglar. Blommor är något som köps hos blomsterhandlaren. Dom på marken rör man inte.

En svensk däremot vet att där växer en fnösksippa och där i trädet väsnas en lavskrika eller en talgoxe. Många av oss har ju som barn gått i Mulle-skola och lärt oss namn på djur och växter , ett fenomen som knappast finns utanför Skandinavien



Att ägna helgen åt att ta skogspromenader och kanske plocka svamp och bär är det få sydeuropéer som gör. Att tillbringa semestern i ett litet ensligt torp i skogen och är det få söder om Trelleborg som drömmer om. En spanjor som drömmer om något sånt skulle väl närmast betraktas som suspekt av sin omgivning.
Spanjoren vill ha nära till caféer, restauranger , vännerna och familjen. När man tar en promenad gör man det på "storgatan" med hela familjen och alla är uppklädda och fina med nyputsade skor. Promenaden avslutas vanligen med några glas och lite tapas på favoritbaren.

Som vanligt när jag skiver om skillnader och kulturkrockar generaliserar jag grovt. Visst finns det gott om svenskar som inte är intresserade av att vara i skogen i tid och otid. Jag är ju själv sån och jag måste nog kalla mig väldigt svensk. Naturligtvis finns det också spanjorer som är intresserade av frilufsliv.
Jag är medveten om att alla människor är individer och ingen är lik den andra. Det här är som sagt inte skrivet för att tas särsklit allvarligt och jag generaliserar grovt men det förstår väl alla som läser här.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Kom ihåg allemannsrätten!

Thérèse sa...

Niklas - allemansrätten är bra men även i andra länder som saknar den går det att vara ute i skogen

Anonym sa...

En av mina kollegor hjälpte till på en övning från svenska till spanska. Den svenska talaren berättade om blåmesar, talgoxar och koltrastar. Spanjorskan översatte med - "många olika fågelarter". Min kollega frågade om hon kanske inte kände till alla dessa fågelarter. Jodå, hon kände till de flesta men valde att inte översätta namnet eftersom det inte betydde någonting för spanjorer. Om det inte gällde ornitologer förstås.

Anna Malaga sa...

Haha, ja precis sâ är det ju. Jag har svarat med ett inlägg i min blogg.

Thérèse sa...

Tolken - haha ja så är det nog. Spanjorer i allmänhet är nog ganska dåliga på fågelarter. Man vet att paloma är en duva men där tar det nästan stopp.

Anna - bra inlägg du skrivit. Jag borde tagit upp vargarna , tänkte inte på det. I Spanien finns ju ganska gott om varg t.o.m alldeles utanför huvudstaden Madrid , utan att det verkar vara något stort problem. Fast dom enda vargar jag har sett i Spanien såg jag på Madrid zoo

Pumita sa...

"Vad är det där för blomma/fågel?" har jag frågat många gånger när jag har rest runt i Latinamerika (inte för att jag är speciellt duktig på varken det ena eller andra själv, men nyfiken). Nästan alltid har jag fått samma svar: "Ja, men det är en blomma/en fågel" och en menande blick som säger Vad spelar det för roll?!

Linda sa...

Skrattar högt åt Pumans Dotters inlägg här ovan :D
Efter att ha läst ditt inlägg och även Annas, är jag mycket sugen på att skriva om Japan, japaner och naturen, vilket också är ett mycket spännande ämne.

Thérèse sa...

Pumas dotter- haha precis så är det.

Linda - ja det vore spännade att läsa om japaners syn på naturen. Min japanska kompis som bott ett år i Sverige tyckte att japaners och svenskars syn på naturen var ganska lika.

Anonym sa...

Jag maste erkanna att jag nog ar valdigt svensk pa detta omrade. Natur ska helst vara orord och med sa fa manniskor som mojligt i narheten. Men jag har markt att det finns en viss skenhelighet eller vad man ska kalla det hos svenskar, iallafall storstadsbor, nar det galler detta. Man sager garna att man uppskattar ensamhet, men nar det kommer till kritan ligger alla batar i samma vikar i skargarden, folk gar till de mest besokta stranderna och i fjallen gar man helst samma leder som alla andra och sover over pa fjallstationerna.

Thérèse sa...

Sofia - det stämer verkligen. Jag har visserligen bara vandrat i fjällen en gång men vi gick på Kungsleden så naturligtvis var det fullt av folk. Jag har seglat en del och precis som du säger lägger alla båtar till i samma vikar i skärgården. Har tänkt på det förut.