Firandet har rötter flera tusen år tillbaka och är en av iraniernas viktigaste högtid.
Festligheten börjar tisdagen före now rouz med eldfesten "chaharshambe souri" då man sjunger till elden och ber om dess värme och färg samtidigt som man hoppar över den.
Man brukar passa på att besöka släktingar och önska varandra gott nytt år och ge varandra presenter under dom 18 dagar som festligheterna håller på.
Precis som under många andra traditionella festligheter världen över är maten viktig.
Man brukar duka fram på ett bord eller breda ut en duk på de mjuka persiska mattorna på golvet. Det här bordet heter Haft Sin vilket på persiska betyder "de sju saker som börjar på s". Det som måste finnas på bordet är följande:
1. Senjed - en sorts söta frukter som ungefär lite som dadlar och växer i öknen under svåra omständigheter. Frukten symboliserar tålamod.
2. Somaq - det är en sur krydda och med den önskar man maten en god smak i framtiden.
3. Sabzeh - som är en bricka med groddar av vetekorn, linser eller liknande. Med detta önskar man att det ska bli ett år med bra skörd.
4. Sib - som är ett rött äpple och symboliserar glädje.
5. Sonbol - hyacinter som symboliserar skönhet.
6. Sir - vitlök detta symboliserar hälsa och kampen mot sjukdom.
7. Serkeh - vinäger som symboliserar rörelse i livet.
Dessutom ska det finnas:
* En spegel som symboliserar renheten.
* Målade ägg.
* Diktsamling av poeterna Hafez eller Firdausi som symboliserar den rika persiska kulturen. De mer religiösa familjerna har Koranen eller annan helig bok på bordet.
* En skål med en levande guldfisk i
* Kakor och nötter
Den traditionella mat man äter när man samlas vid HaftSin-bordet är fisk med ris som har blandats med dill , persilja , gräslök och färsk vitlök så riset blir grönt.Det sägs att i samma ögonblick som det nya året börjar, kommer den lilla guldfisken i skålen att sluta simma och bli blickstill för ett ögonblick.
Festen firas av iranier över hela världen och eftersom det bor många människor med iranskt ursprung i Sverige är Naw-Rùz en stor festdag här.
6 kommentarer:
Nej, men vad spännande! Det här var helt nytt för mig. Vore kul att testa några iranska läckerheter. Jag har nog aldrig varit på en persisk restaurang överhuvudtaget. Libanesiskt har jag ätit, men det är säkert stor skillnad.
Pumans dotter - jag åt grillad aubergine med någon tzatsikiliknande sås och ris , mycket gott. Han jag åt lunch med åt någon sorts biffar av lamm tror jag med ris och samma sås. Han tyckte det var spännade kryddor som påminde om pepparkakskryddor i biffarna.
En iransk kursare jag hade som var med till Indien gav mig ett recept på iranskt ris.
Det ska tvättas noga , sen ska man hälla i ganska mycket olja i kastrullen och lägga potatisskivor i botten. På detta lägger man riset och har i ungefär ett snapsglas vatten. Sen ska kastrullen vara mycket tät och det ska stå och liksom ångkoka i nästan en timme. Om det riset jag fick idag var tillagat så vet jag inte men det var väldigt gott ris och på det vita riset låg en klick saffransris.
Potatisbitarna i botten blir stekta och är enligt han som gav mig tipset jättegoda. Alla i familjen bråkar om dom påstod han.
Jag har också ätit libanesiskt. Det är jättegott men säkert en del skilland. Jag har egentligen ingen erfarenhet av iransk mat alls
Tillägg till risreceptet , efter att man sköljt riset ska det kokas någon minut på hög värme i en stor kastrull med mycket vatten. Sen ska det rinna av i en sil och efter det läggas på potatisskivorna och ångkokas
Det låter som en trevlig lunch!
Niklas - ha ha ja det var mycket trevligt
Det är snart Naw-Rúz nu igen. Förutom Iranier, firas samma högtid av alla bahaí'íer världen över. Bland dem finns även svenskar som har Bahá'í som sin tro.
Skicka en kommentar