månadens inlägg - sjukvård

Vi är ju några bloggare som varje månade den 20de skriver ett inlägg under ett visst ämne. Jag är en dag försenad för jag har inte riktigt hunnit.
Månadens ämne den här gången är sjukvården. Något jag tycker är riktigt svårt att skriva något om eftersom jag har ganska liten erfarenhet av att vara patient.

Det känns som om det skulle vara naturligt att jämföra spansk och svensk sjukvård eftersom jag har bott i Spanien tills nyligen. Just nu skulle det inte bli något bra inlägg för trots att den svenska vården är bra på många sätt är jag väldigt besviken på den. Jag har ett barn som verkligen behöver en läkare och barnet har väntat fem månader och kommer troligen att få vänta ännu längre. När vi bodde i Spanien hade mitt sjuka barn regelbunden läkarkontakt och det var alltid lätt att få komma dit snabbt och dom tog sig tid. Här i Sverige har jag ringt och tjatat hur många gånger som helst och får bara höra att jag ska vänta. Mitt barn behöver verkligen läkarhjälp NU så vänta känns inte bra för någon i familjen. Särskilt inte för mitt barn.

Eftersom jag inte känner för att skriva så ingående om mitt barn så tänkte jag att jag istället kunde skriva om hemtjänsten. Under några år när jag pluggade och var mammaledig jobbade jag extra i hemtjänsten. Periodvis jobbade jag väldigt mycket. Jag trivdes ganska bra med hemtjänsten som extrajobb även om det var väldigt tung , inte minst psykiskt , och jag inte tror jag skulle orka så många år.

Många gamla är otroligt ensamma och isolerade. Många som bor hemma är egentligen för sjuka och/eller för dementa för att bo själva. Det räcker inte med att hemtjänsten kommer och tittar till dom några gånger om dagen. Jag är också säker på att många gamla skulle få en ökad livskalitet om dom bodde i servicelägenheter där det fanns personal och kompisar kring dom eller att dom regelbundet besökte olika aktiviteter.

Många anhöriga var också oroliga och ville ha in sin släkting på någon form av boende men tyvärr har tendensen varit att boenden läggs ner och människor får bo själva hemma fast dom inte riktigt klarar av det.

I hemtjänsten kände man sig också väldigt otillräcklig för man fick en lista på personer man skulle hinna med under dagen. Ofta hann man bara springa ut och in och göra det nödvändigaste hos vårdtagarna och sen stressa vidare till nästa. Både jag och många av dom gamla jag besökte i hemtjänsten ville ha mer tid för den sociala biten. För både dom och mig kändes det många gånger jobbigt att jag inte kunde sitta ner och prata och kanske dricka kaffe en stund utan måste springa vidare till nästa. När man gör mat går man ofta när maten står på bordet fast jag egentligen skulle velat haft tid att sitta ner och prata under tiden vårdtagaren åt.

Det klagas ofta på att vi i Sverige inte tar hand om och bryr oss om våra gamla. Under min tid i hemtjänsten kände jag inte att barn och barnbarn struntade i sin gamla mamma/mormor/farmor men man har helt enkelt inte tid. Många bor långt borta och jobbar mycket och har ständigt dåligt samvete för att dom inte hinner besöka sina gamla föräldrar.

Som sagt just sjukvård är inte ett ämne jag kan så mycket om och jag tycker att sjukhus är obehagliga platser som jag helst undviker. Blev ett ganska splittrat inlägg om vad jag tänkt skriva om.

Läs också månadens inlägg hos
Emma, Barajagjohanna, Tolken, Anna Malaga, Brazilian Linda, Sofia och Robban, Nejma, Krokofanten, Pumans dotter, Tobbe, Annelie, Haydee, Agnes