tisdag, oktober 23, 2007

spanska grytor

Jag är väldigt förtjust i den spanska tapaskulturen. Det är trevligt att gå ut några stycken välja några olika tapas att dela på och något gott att dricka till. Tapas är olika smårätter som ofta är mycket enkla men otroligt goda och kan varieras i det oändliga. Dock tycker jag att dom flesta spanska tapasbarer har ungefär samma tapas variationerna är mest lokala för varje region har sitt lokala kök.

Annars måste jag nog ärligt påstå att jag inte är så otroligt imponerad av spansk mat. Oftast används inte särskilt mycket kryddor och det är väldigt traditionell husmanskost. Mastiga grytor är väldigt populära.

I Madridregionen äts en gryta som kallas cocido madrileño som är något av traktens specialitet. Helst ska den ätas på den anrika restaurangen La Bola i Madrid. La Bola har funnits sen 1870 och drivs fortfarande av samma familj. Vill man äta här måste man beställa bord i mycket god tid , ibland veckor och månader i förväg. Restaurangens väggar är fulla av foton på kända personer som ätit där. Där hänger signerade bilder på spanska kungafamiljen , världskända sångare och filmstjärnor , berömda tjurfäktare , idrottsmän , politiker och många fler. Jag och familjen hade nöjet att bli medbjudna till La Bola av några spanska vänner som hade ett bord. Stället känns inte överdådigt lyxigt, priserna är inte heller särskilt höga och personalen är all annat än snobbig.

Det var en kall februarisöndag som vi var där och åt. Jag och familjen och en argentinare var dom ända utlänningarna i sällskapet på 15 personer. Dom flesta beställde den berömda grytan cocido madrileño.

Grytan tar lång tid att tillaga. Man börjar med att lägga kikärtor i blöt kvällen innan. På morgonen kokar man sedan en buljong på fläskben , kyckling och fläsk. I buljongkoket lägger man också bitar av chorizo, en kryddstark korv, och morcilla , en blodkorv som är kryddad med mejram , vitpeppar , anis , kanel, chili , nejlikor och hackad lök. Buljongen ska sen koka i fem timmar , då och då tillsätter man vätska för att det inte ska koka torrt. Efter fem timmar lägger man i kikärtor , potatis och kål och låter det koka ytterligare en timme. På La Bola tillagas cocido madrileño i särskilda keramikgrytor som ställs på glödande kol. Varje gryta är beräknad till två personer.

Cocido Madrileño serveras traditionsenligt i två omgångar. Som förrätt får man buljongen som drygats ut med vermicellipasta. Som huvudrätt serveras grytjoxet , dom kokta kikärtorna , potatisen , den sönderkokta kålen med generösa stycken av fläskkött , kyckling och korv.


Cocido madrileño

Eftersom jag är vegetarian åt jag istället en god pisto som är en sorts spansk grönsaksröra. Övriga i familjen åt däremot cocido madrileño och var väl inte så imponerade. Någon större smaksensation tyckte dom inte det var. Fast visst är det kul att prova maträtter typiska för den trakten man besöker på en resa eller bor utomlands. Spanjorerna i sällskapet verkade dock desto mer imponerade.

Den som blir sugen att besöka La Bola eller läsa mer om stället kan kika in här (på spanska)

Jag vet inte om författaren Herman Lindqvist har ätit cocido madrileño La Bola men jag hittade ett kul och träffande recept där han beskriver spanska grytor i sin kåseribok Caramba säger dom aldrig som an skrev när han bodde i Madrid.

"Typisk spansk gryta"
Man låter olivolja koka upp sen slänger man ner allt
möjligt man hittat, kört över på vägen eller på annat
sätt fått tag i. Lite kött, lite inälvor från diverse
djur. Fisk kyckling, grönsaker. Kanske en bit av en
ål, nejonögon, lövgrodor. Ja, det finns så mycket på
torg och i skafferier, några skålar med kalvhjärna
eller svinbräss, det går utmärkt. Grytan kan koka hur
länge som helst. Då och då slänger man i någon ny
ingrediens som man kommit över billigt, en korv eller
så. Huvudsaken är att vitlöken aldrig tar slut. Det
gör den aldrig. Till slut då gästerna är så hungriga
att de inte längre har någon motståndskraft slafsar
man upp grytan på tallrikar. Har man inga andra rätter
äter man spadet för sig som soppa och grytjoxet för
sig. Huvudsaken är att det går fort.

12 kommentarer:

Pumita sa...

Tapas gillar jag jättemycket och paella är inte helt fel men annars tycker jag att italiensk och grekisk mat är godare än spansk, vid Medelhavet dvs.

Thérèse sa...

Pumita - håller med om att tapas är gott och trevligt men paella är ju inget för mig som varken äter skaldjur eller kyckling. Själv är jag väldigt förtjust i asiatisk mat gärna kryddstark.

Niklas (fd Hans Ångest) sa...

Herman Linqvist skojade lite, bara. Det förstår du väl?

Thérèse sa...

Niklas - det förstår jag naturligtvis men det är en mycket träffande beskrivning av spanska grytor som kokar länge och innehåller diverse suspekta köttbitar. Grytan på bilden ser väl ändå inte så lockande ut eller?

Niklas (fd Hans Ångest) sa...

Grytorna innehåller inget suspekt - SKÄRP DIG!

Jo, jag blir hungrig när jag ser bilden!

Per sa...

Jag har ätit grytjoxet pâ la bola. Köttet var väl ganska ok, lite trâdigt lângokt nötkött, ungefär som i kalops. Det är benpipor och hela faderullan i rätterna. Men kikärtorna är jag inte sâ överförtjust i. Dom flesta slevar väl i sig joxet av gammal vana och tradition, precis som jag kan sleva i mig en portion dillkött, om den nu skulle serveras nânstans. Idag ât jag nât mysko jox där halskotor lâg i grytan...

Thérèse sa...

Niklas - ok , smaken är väl olika... lövgroda , kalvhjärna , svinbräss , inälvor , fläsk , kyckling gör inte mig jättesugen direkt....

Per - nja jag vet inte om dom flesta slevar i sig joxet av gammal vana. Spanjorerna som var med mig på La Bola var väldigt imponerade av den anrika restaurangen och den berömda cocidon. En hade åkt från Granada 50-60 mil söder om Madrid bara för att vara med och äta grytan

Pumita sa...

Paella utan kyckling för mig. Inte så lätt att få tag i alla gånger, men det är gott.

Anna Malaga sa...

Jag är inte sâ säker pâ att Herman Lindqvist skojade.... här har varit svâra hungerâr ;-)

Thérèse sa...

Pumita -jo det finns ju olika varianter av paella. Jag har även stött på vegetarisk paella. Så finns det någon där riset färgas svart med bläckfiskbläck om jag inte minns fel

Anna - om jag inte minns fel kallas väl vissa år på 50-talet años del hambre - hungeråren. Då det var extremt ont om mat. Annas är ju Hermans beskrivning av en typisk spansk gryta med diverse jox som kokat länge med mycket vitlök en passande men skämtsam beskrivning av grytor liknande cocido madrileño

Monica sa...

alltså, jag tycker faktiskt att herman gör sig lite lustig, snarare än är skojig. Lite överdrygt sådär. men, jag är lite känslig idag, kanske... Det är väl lite med cocido madrileno (eller escudella som vi har här i katalonienl) så oerhört klassiskt, inget man orkar laga hemma, och något man älskar för man alltid ätit det, och alla andra alltid ätit det... Som palt för en norrlänning. Kankse?

dessutom, hörde CARAMBA sägas senast förra veckan ;-)

Thérèse sa...

Monica - Jag tror du har helt rätt maten är oerhört klassisk och troligen nåt man måste växt upp med för att uppskatta. Som palt för en norrlänning. Jo jag vet att dom säger Caramba. Jag har hört att Herman inte lärde sig spanska när han bodde i Spanien utan använde tolk. Vet inte om det stämmer eller ej. Förstår din tolkning av att det är överdrygt. Fast jag har inte själv tänkt så. Jag känner ju inte Herman men tror inte det var menat så