När man som svensk lever bland "sydlänningar" oavsett om det är i Spanien , Egypten, Indien eller Mexico man bor så upptäcker man snart att folk "lägger sig i" så mycket mer än i Sverige. Jag blev utfrågad om allt möjligt av mina spanska grannar och på balkongerna fanns en tantarmé som hade koll när man kom och gick. Här i Sverige säger vi möjligen hej till grannarna om vi möts i trappan. Som god svensk vill man ju inte störa eller "lägga sig i".
Det här kan man ju som svensk tycka är skönt då dom flesta svenskar gillar att "vara i fred". Det är ju jobbigt med dom där sydlänningarna som bara ska prata och "lägga sig i" hela tiden. Här i Sverige får man "vara i fred" och vandra över tundran i iskall tystnad. Skönt tycker svensken.
Personligen tycker jag det är mycket trevligare att man "lägger sig i" och inte låter folk "vara i fred" utan pratar med varandra än kompakt svensk tystnad.
Tyvärr kan ju det här med att man inte vill "lägga sig i" få jobbiga konsekvenser för någon som behöver hjälp i Sverige. Här finns gott om myndigheter att prata med men det kan vara svårt att få lite medmänsklig värme från omgivningen om något jobbigt händer. Nu generaliserar jag naturligtvis grovt som jag alltid gör när jag skriver om svenskar och "utlänningar".
En sann svensk historia om att folk inte vill "lägga sig i" handlar om en kvinna som då och då blev slagen av någon i hennes närhet. Det hände inte ofta men någon gång då och då. Hon pratade givetvis med massor av myndigheter men det hände inte så mycket. När hon blivit slagen mådde hon så dåligt och kände sig så ensam att hon önskade att någon vän eller familjemedlem kunde komma hem och vara hos henne den kvällen eller nästa dag. Någon som kunde göra te , hålla om henne lite och prata vänligt. Hon försökte flera gånger med familjemedlemar och vänner men dom hade alltid annat för sig när hon behövde någon som "la sig i". Någon skulle på vinprovning , en ville ha en lugn hemmakväll ensam , någon skulle på dejt, en annan ville inte missa någon TVserie , någon skulle på hockey, en annan hade tvättid och en sa rakt ut att jag kan inte göra något åt att du mår dåligt.
Visserligen blir folk misshandlade även i andra länder och omgivningen kan säkert blunda för den som söker stöd och tröst men jag har svårt att tänka mig att historien ovan skulle kunna inträffa i Spanien eller så många andra länder.
En bekant från Egypten berättade att hon ibland blev totalt vansinnig på sin stora släkt där alla hade koll på varandra och "la sig i" varandras liv. Men när hon inte längre bodde i Egypten tyckte hon det kändes tomt utan den stora släkten. Hon förstod inte betydelsen av att "vara ifred". Det är väl alltid kul att umgås med släkt , vänner och bekanta och bättre än att alla sitter hemma ensamma var och en i sin lägenhet sa hon.
Naturligtvis är det sällan så allvarligt som i berättelsen ovan men vår svenska vana att inte "lägga sig i" och vilja "vara i fred" är ganska obegriplig och exotiskt för dom flesta utlänningar.
onsdag, oktober 03, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Det här har jag och min etiopiska vän pratat mycket om. Nu är jag ju själv rätt van vid det här med att inte lägga sig i eftersom jag kommer från Finland men inte innebär det att jag skulle tycka att det är ok. Tvärtom. Obegripligt är det.
Haydee- håller med om att det kan vara obegripligt men precis som du är jag som svensk van vid det. Fast hade jag varit vän till tjejen jag nämnde tror jag inte jag valt vinprovning , dejt, TVserie eller vara själv hemma. Jag tycker det kan vara trevligt att prata med okända men jag gör det bara om någon börjar prata med mig. I Sverige är det ju oftast personer som "inte har alla hästar hemma" eller är fulla som börjar prata på bussen. Tyvärr
Tyvärr är det väl kanske så att man får ta det onda med det goda som man säger. Det är trevligt att umgås och vara tillsammans med folk, men INTE att folk lägger sig i och luskar i privata angelägenheter. Sådant delar man bara med mycket nära vänner och föräldrar -om ens det.
Skvallerkärringar finns även i Sverige. I varje trappuppgång finns alltid nån tant som lägger näsan i blöt och luskar i vad den ene och den andre gjort. Sen går telegrafen het om det visat sig att Svenssons har varit på örat...
Usch vad trist det lâter...men jag förstâr inte riktigt vad du menar, alltsâ berättade hon för sina kompisar att hon blev slagen och de brydde sig inte?
Om det är nån som råkar illa ut tycker jag att man ska lägga sig i. Man kan ju ringa polisen anonymt om inte annat. Det andra är jag inte lika förtjust i. Jag menar att jag inte gillar när folk frågar ut en och vet mer om ens privatliv en vad man gör själv. Det är inte kul. Lite social kontroll, ok. Väldigt svenskt kanske, men lagom är bäst.
Jag kan ha ett rätt stort behov av att vara ifred. Men inte alltid förstås. Och när någon behöver hjälp, då ställer jag upp (åtminstone om det är så nageläget som i exemplet med kvinnan som behövde sällskap som du beskrev).
Per - skvallerkärringar finns ju i alla länder men det är väl ändå rätt harmlöst om telegrafen går het för Svensson har varit på örat. Bättre att lägga sig i en gång för mycket än för lite. Fast självklart vill man ju ha en del av sitt liv privat eller bara dela med närmaste vänner och familj.
Anna - historien är sann men var bara ett exempel på att folk inte vill störa eller lägga sig i som det heter i Sverige. Skulle väl inte bli så här mörkt inlägg utan lite mer lättsamt... Jodå hennes vänner och familj brydde sig men hade inte tid , lust eller annat för sig som TV , sport , dejt eller vinprovning just dom gånger hon bad om hjälp.
Pumita - alltså det är ju en balansgång , jag tycker det kan vara ganska jobbigt att bli utfrågad om privatliv och sånt. Samtidigt är det ändå trevligt att folk visar intresse och bryr sig. Det kanske inte bara räcker att ringa polisen anonymt , den som har råkat ut för något kanske behöver en kram , några uppmuntrande ord eller något
Cliff hanger - Visst kan det vara skönt att vara ensam och i fred ibland. Fast bland många utlänningar anses det nog lite konstigt att svenskar gillar det så mycket.
Av personliga erfarenheter vet jag att det kan vara mycket svårare att leva med folk som lägger sig i, det blir mycket mer skitsnack och falskhet. Dock är fördelarna fler med detta öppna osvenska sätt, sett ur mina ögon i alla fall..
Ja, självklart! I fallet du beskrev ska man ju "finnas där". Jag tänkte mer allmänt om man hör att grannarna bråkar eller så. Det kan vara svårt att gå och krama folk man inte känner så väl. Det beror på.
Det bästa är väl att hitta en balans mellan "Att lägga sig i" och "Låta folk vara ifre" För båda sakerna kan vara jobbiga om det går för långt. saknar dig gumman men nu ses vi om mindre än två veckor:-) Hoppas du vill gå in och gissa på listan i min blogg. puss!
Oj, mindre än TRE veckor menar jag förstås. puss igen
Skicka en kommentar