Jag vet att det här är lite tjatigt men nu är det sån där storhelg igen då alla festar och är glada. Jag hade mysigt på dagen med mina barn och dansade runt midsommarstången och sånt. Sen blev det som vanligt sitta hemma och glo och känna mig ensam. Åter börjar jag fundera på om jag gjorde rätt som flyttade tillbaka till Sverige och bosatte mig i en stad där jag knappt känner någon utom mina föräldrar. Visst , jag har bara bott här i tre månader och jag vet att det tar tid att lära känna folk och att jag mest skulle vara med mina bar hur många kompisar jag än hade. Oftast är det väl okey att vara lite ensam men ibland är det så fruktansvärt trist att det inte finns en enda person i närheten som jag kan ringa och fråga om en fika , bio , ta en öl med eller vad som helst. Mitt mesta umgänge med folk sker på telefon ,skype eller sms. Just dagar då alla festar och har kul känns det extra mycket att inte känna folk som jag förut skrev när det var sista april och alla festade i stan och jag satt hemma och tittade på TV.
Jag kan ordna barnvakt om jag vill göra något men det är inte så kul att gå på krogen eller bio ensam. Så problemet är att hitta sällskap till olika aktiviteter.
Jag ska väl inte klaga alltför mycket. Nyss hade jag besök från Japan och om två veckor får jag besök från Madrid. Det är ju dom här veckorna mellan besök som ibland känns lite tråkiga och ensamma. Det är över 8 månader sen jag var ute på krogen , på fest eller bio. Nu kommer det nog inte att dröja 8 månader tills nästa gång för mina barns pappa kommer att vara här i sommar och han och jag har pratat om bio och säkert kan vi fixa någon utekväll också. Dessutom kommer vi väl att göra en del kul saker tillsammans med barnen. Så har jag ju en bröllopsfest att se fram emot i oktober.
Fast jag vill ju ändå lära känna människor i min nya hemstad. Inte bara folk att festa med utan gärna någon eller några man kan göra olika barnaktiviteter med.
Såna här dagar kommer alltid tankarna på om det var rätt att flytta från Madrid. Innan jag flyttade hade jag lite funderingar på att kanske lämna Madrid men stanna i Spanien. Kanske söka mig till kusten och jobba med turism , husförsäljning eller något sånt. Kanske hyfsat lätt att få såna jobb om man pratar bra spanska och kan några andra språk. Jag kollade aldrig seriöst upp den möjligheten. Blir ibland sugen på att göra det. Eller kanske försöka flytta till något annat land.
Är övertygad om att jag inom tre månader i Spanien skulle ha någon eller några jag kunde ta en kaffe med ibland. Samtidigt vill jag inte hålla på och flytta runt för mycket med mina barn. Jag gillar min lägenhet här och min nya hemstad. Samtidigt är klimatet kyligt och iallafall just nu är det ensamt. Jag kanske borde vänta med Spanien-flytt tills mina barn blir äldre. Eller släppa tanken på det helt. När mina barn blir äldre har jag förhoppningsvis bott här så länge att jag känner mer folk.
Jerry Seinfeld sa i ett avsnitt av Seinfeld att "dom människor du känner när du är 30 år är den grupp av folk du får nöja dig med resten av livet". Så illa kan det väl inte vara. Visst måste det gå att lära känna folk även i Sverige.
Nu blev det här både väl långt och väl personligt. Gillar egentligen inte att skriva så här personligt samtidigt som det ibland kan vara skönt att skriva av sig lite funderingar och få respons. Det här om jag gjort rätt som flyttat till Sverige och om jag verkligen vill bo här är ständigt återkommande funderingar. Har redan ältat det och att jag känner mig ensam här i telefonen idag både med kompisar i Sverige och utomlands. Har också fått höra hur kul svenska kompisar hade igår. Innerst inne är det väl bara jag och barnen som vet vad som är bäst för oss men just nu vet vi ingenting. Förhoppningsvis känner vi oss mer säkra på vad vi vill i framtiden. Just idag är det regnigt och allmänt trist och jag är lite smått nere så det får väl förklara mitt inte alltför positiva inlägg
lördag, juni 23, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Bor du i närheten av Sthlm så träffar jag gärna dig för att höra mer om dina erfarenheter ute i världen. Det verkar som om du har väldigt mycket intressant att berätta. :)
Jag känner igen mig i det du skriver. Eller just i alla fall just funderingarna kring var man ska bo och hur man kan lära känna mer folk där man bor. Hoppas att du löser dina problem och hittar folk att dela dina dagar och kvällar med!
Haydee - jag bor i Uppsala så det är absolut i närheten av Stockholm. Jag bodde i många år i Göteborg innan vi flyttade till Madrid. Eftersom jag har växt upp i Stockholm och Uppsala och mina föräldrar bor i Uppsala valde jag att flytta hit när jag flyttade hem tidigare än det var tänkt från Madrid. Vet fortfarande inte om jag gjorde rätt för jag saknar Spanien och känner mig ensam här. Utöver mina föräldrar känner jag egentligen bara två personer här i stan. En är mamman till min dotters kompis och en är en gammal kompis jag känt länge men som inte kan/vill gå ut , gå på bio eller fest med mig. Varför vet jag inte riktigt , har frågat utan att få svar. Men det är ju ingen skyldighet eller något jag kan kräva att ta med mig på fest eller gå på bio , fika eller ta en öl med mig. Lite ledsamt och konstigt känns det
Kram, Therese!
Själv har jag inte firat midsommarafton eftersom skolfesten var pâ kvällen. Allt sânt är ju lite roligare här, med bar fram till smâtimmarna... ;-)
Sâ jag förstâr vad du menar, men jag tror att du bara inte har hittat de rätta "kretsarna" än. Sânt tar tid i Sverige. Finns det inget roligt folk där du pluggar? Eller nâgon latinamerikansk förening, de brukar vara hur roliga som helst.
Men jag förstâr verkligen att du känner dig rastlös. Jag bor ju inte i Uppsala, men jag kommer gärna upp nâgon dag i sommar och bjuder pâ en drink pâ nâgot trevligt ställe.
Thérèse, vännen, du är inte ensam! Jag förstår att det är trist att sitta hemma själv idag (det gör jag med och tycker att det är ganska skönt) och det här jäkla vädret gör det inte bättre heller. Jag skulle tro att det är många som sitter hemma och ugglar och tror att de är ensammast i hela världen... Det är säkert en klen tröst, men glöm inte att alla dina bloggkompisar finns här.
Du har än så länge bott så kort tid här i Sverige så det är inte alls konstigt att du inte har hunnit skaffa dig vänner. Och Seinfeldt ska du inte lyssna på. Han har FEL!
En bamsekram från Johanna
Anna - skolfest med bar , det är ju ett argument för att flytta tillbaka till Spanien. Jag kanske kunde jobba på något svenskhotell på Costa del Sol och bosätta mig i Malaga. Jo , jag har funderat på Latinamerikansk förening dels för att prata spanska ibland (blir lite dåligt med det numera) och dels för dom brukar göra kul saker och barn brukar vara välkomna. Dom jag pluggar med känner jag inte så bra , dom är ganska unga. Söker jobb nu så då kanske jag lär känna lite folk. Får ju snart besök från Madrid och han stannar i fem veckor och det brukar aldrig vara något problem att få med honom ut. Så vi kommer säkert att hitta på saker både med och utan barn
Pumita - ja , det är faktiskt skönt med alla bloggkompisar när man känner sig lite ensam. Jag tycker det är skönt att sitta hemma och ta det lugnt ibland eller ganska ofta men inte jämt och inte i åtta månader. Var på teater någon dag efter nyår men det är nog senast jag njöt uteliv. Känns lite för länge. Har haft kompisen som inte vill gå ut med mig på middag några gånger och besök från Madrid men annars mest ensam hemma , prata i telefon och på skype. Trist att nästan alla man känner bor så långt bort
Känner igen mig lite i din situation. Jag flyttade tillbaka till min hemstad i december pga av ett jobberbjudande, efter att bott utomlands och på andra orter i Sverige i flera år.Jag har alla mina gamla vänner här, men de har alla gått åt ett annat håll med familj osv. Vi träffas och fikar och pratar lite då och då, men vi har nog alla insett att vi har växt ifrån varanda och vill ha ut helt olika saker i livet. Detta har innebärt många ensamma kvällar, inklusive igår. Det är svårt att skaffa nya vänner när man kommit upp i den ädla åldern över 30 i en stad som jag egentligen inte känner längre. Visst,jag har planerat många gånger att flytta tillbaka utomlands där det var av någon konstig anlednings så mycket lättare att skaffa vänner. Men tänker inte "ge upp" riktigt än. Trivs egentligen med mitt jobb och mitt liv, och jag hoppas fortfarande på att allt det andra kommer att lösa sig. Men jag kanske bara är naiv. Kram på dig!
Linda - jag har inte bott i min gamla hemstad på 14 år så jag har inte ens några gamla kompisar kvar. Bara en kill-kompis jag träffar ibland men han och jag går aldrig ut eller går och fikar eller något sånt. Varför det inte blivit så vet jag inte riktigt. Lite tråkigt. Med tiden löser det sig säkert med att lära känna folk fast sånt tar ju tyvärr tid. Förstår inte varför det ska vara så svårt att skaffa vänner i Sverige I sommar får jag ju besök från Madrid och då kommer vi ju att kunna hitta på roliga saker. Jag trivs ju också ganska bra här även om det känns ensamt ibland. Tror det kommer att lösa sig för oss båda med tiden. Kram på dig också!
Som de andra skrev här ovan så löser det nog sig med tiden. Men säg till när du har vägarna förbi Sthlm och känner för att ta en fika och lyssna på lite mark-levengood-finska.. :)
Haydee - det låter väldigt trevligt , jag lyssnar gärna på mark-levengood-finska och fikar ;) Har du vägarna förbi Uppsala och känner för att fika så säg bara till
Hej!
Det vore jättetrevligt att träott i träffas i Sthlm! Har också bott lite grann i Madrid, för flera år sedan och är just nu (en månad bara i Barcelona). Har träffat massor av människor här spontant och nog aldrig varit så busy. De enda jag inte fått kontakt med är svenskar. En grej jag bla gjort är att träffa folk via denna sida www.meetin.com . De verkar inte finnas i Sverige, men går att starta. Jag tror att svenskar kanske känner sig för sårbara om de är ensamma för att våga berätta det och gå med i en sådan grupp. Men här betsod de av 80% utlänningar från hela världen och det var jättekul!
Skicka en kommentar