mexikansk taxiresa

Vintern 2002 reste jag och familjen runt i Mexico och delar av Centralamerika. Mexico är ett av mina favoritländer och där tillbringade vi ganska många veckor. Jag såg vacka kolonialstäder , badade i både karibiska havet och stilla havet , åt tacos och quesadillas , besökt mayaruiner , såg djungel, små byar och brusande storstäder. Jag lärde mig att i Mexico heter majs elote och inte maiz och swimmingpool alberca och inte piscina och smörgås kallas inte bocadillo utan torta och krabba heter jaiba inte cangrejo eller buey de mar. Lite överkurs för er som är intresserade av spanska språket. Ska man resa i Mexico eller övriga Latinamerika är det bra att kunna säga några saker på spanska för engelska är inte så utbrett. Bra att kunna läsa och beställa från en meny och förstå siffror om man ska handla. Kan man inte så mycket spanska är ett litet lexikon med palör väldigt bra att ha med.

Jag trivdes otroligt bra i Mexico och hoppas kunna återvända dit någon dag. I slutet av resan hade vi tillbringat ganska många mysiga dagar med sol och bad i Acapulco. En väldigt trevlig kuststad vid Stilla havet där vi också träffade många trevliga men originella mexikaner.

Efter Acapulco bar det av till Mexico City eller Ciudad de Mexico som staden heter på landets språk. Det är en av världens största städer och det var fascinerande att resa in med buss i en stad som liksom aldrig tog slut. Vi hade bokat ett hotell nära Zocalo , alla mexikanska städer har ett torg som heter Zocalo ungefär som alla spanska städer har ett torg som heter Plaza Mayor och alla svenska städer har Stora Torget eller Stortorget. Förresten varförheter det Stora Torget i vissa städer och Stortorget i andra?

Vid busstationen tog vi en taxi och bad honom köra oss till hotellet. Vilket han lovad att göra. Med barn och massa packning ville vi verkligen bli körda fram till hotellets dörr.

Jag som talar bäst spanska i familjen småpratade lite med taxichauffören medan han navigerade genom Mexico Citys hysteriska trafik. Stämningen var god och chauffören vänlig. Så plötsligt slog han om och blev irriterad och sa att jag stannar här ni får ta tunnelbana sista biten, där är nergången till metro. Jag blev naturligtvis ur sur som helst och sa att vi ville bli körda till hotellet och han hade lovat det. Han sa att det var för mycket trafik och att han inte orkade köra dit utan ville äta. Vi blev mer eller mindre utslängda från taxin. Försökte en stund vifta in en annan taxi men alla verkade upptagna och vi var trötta så vi gick mer i tunnelbanan. Det var rusningstid och folk var på väg hem från jobbet. Man stod verkligen som packade sillar men vi pressade oss in med enormt bagage och barn. Ingen klagade utan folk var hjälpsamma men vi var ganska svettiga. När vi åkt en station insåg vi att vi tagit tunnelbanan i fel riktning. Bara att kliva av , trängas och pressa oss in i nästa tåg, byta och sen framme. Igen kul resa men Mexico City är en mycket trevlig stad där jag gärna skulle haft mer tid än dom 3-4 dagar jag tillbringade där.

Den här taxichauffören var inte representativ för alla trevliga taxichaffisar jag träffade i Mexico. Jag vill inte avskräcka någon från att åka dit tvärtom är det ett fantastiskt land och huvudstaden är väldigt spännande.

En kompis till mig råkade i Indien ut för en envis chaufför som inte ville köra henne till hotellet hon bokat utan körde henne till ett hotell som ägdes av en av hans släktingar. Ensam mitt i natten i en taxi i Dehli med en synnerligen envis chaufför var det inte så kul men till slut körd han henne dit hon ville.

Ofta tycker jag det är kul att småprata lite med taxichauffören när man kommer ny till ett land eller en stad. Dom är ofta väldigt trevliga och pratsamma. Fast många gånger i olika länder har jag agerat kartläsare då dom inte vekar hitta alls och jag hittar ännu sämre. Staden Madrids alla taxis är numera försedda med gpsnavigatorer så chauffören knappar in adressen dit man ska och får en vägbeskrivning.