varför väcker Kuba sån känslor?

Begreppet Axis of Evil eller på svenska Ondskans Axelmakter har blivit spritt sen George Bush använde uttrycket i ett tal 2002. Personligen tycker jag uttrycket känns tramsigt , föga diplomatiskt och definitivt inte något som gynnar fred och smaförstånd mellan länder. Dessa "Ondskans axelmakter" var från början Iran , Irak och Nordkorea , senare har även Kuba , Libyen och Syrien tillkommit.

Just Kuba verkar ha en förmåga att väcka otroligt starka känslor hos människor här i Sverige. Många antingen älskar eller hatar Kuba. Någon nyanserad bild kan vara svårt att få. Fast vill man läsa något hyfsat nyanserat om Kuba på svenska skulle jag rekommendera Thomas Gustafssons tegelstenstjocka bok Kuba - salsa och konflikt i Karibien. Thomas Gustafsson har också en mycket bra kubablogg som verkligen rekommenderas.

Kuba är ett lite och dessutom fattigt land. Det går inte att jämföra med rika länder i Europa när det gäller levnadsstandard och mycket annat.

Kuba är inte en demokrati med flera partier och val som liknar dom svenska. Val finns dock men det går bara att rösta på kandidater i kommunistpartiet eller organisationer som står partiet nära. Jag är inte insatt i Kubas valsystem och kan därför inte kommentera det mer än att det inte är som det svenska och knappast kan kallas demokratiskt.

På Kuba finns ingen opposition mot den sittande regeringen som kan verka öppet och lagligt och inte heller finns det media av olika politisk färg. Man kan så klart inte skriva och säga allt öppet men hur härd censuren är vet jag inte. jag är verkligen ingen expert på Kubas politiska system utan konstaterar bara att demokrati och åsiktsfrihet som vi tänker på i Sverige inte finns på Kuba.

Men på Kuba har alla tillgång till gratis utbildning och sjukvård vilket inget annat land i Latinamerika har. Kuba är det enda land i Latinamerika som har fri abort. I en stor del av Latinamerika är preventivmedel både dyra och svåra att få tag på så i till exempel Peru gör varje kvinna i snitt två aborter under sitt liv , två illegala aborter. Så fri abort som utförs av kunnig personal på ett sjukhus borde vara en rättighet. Till Kuba kommer studenter från andra delar av världen t.o.m från USA för att läsa på dom gratis universitetsutbildningar som finns.

Sjukvården på Kuba håller bra kvalitet men det råder brist på mediciner. Precis som det råder
brist på bensin och andra varor vilket ofta skylls på USAs handelsembargo mot Kuba som pågått sen 60-talet. Trots att Kuba är ett litet fattigt land har man i årtionden sänt sjukvårdspersonal till andra länder i Latinamerika och Afrika där insatser behövts.

Visserligen är många på Kuba trångbodda och bostäderna har knappast svensk standard men ingen kuban behöver sova på gatan utan alla har tak över huvudet. Runt Havanna finns inte stora slumområden som runt dom flesta andra latinamerikanska storstäder.

På Kuba finns inte som i dom flesta länder i Latinamerika en liten klick rika som äger allt. Möjligen kanske vissa politiska höjdare då. Men man har inte fattiga som sover på gatan, tigger och hankar sig fram i den informella sektorn.

Rasism och diskriminering som är ett stort problem i Latinamerika där ofta ju vitare i skinnet desto bättre gäller har man aktivt motarbetat på Kuba. Jag har hört att man varit mycket framgångsrik med detta och att den stora andel svarta kubaner idag inte alls är diskriminerade i samhället. Något dom verkligen var tidigare. Fast det här vet jag väldigt lite om så jag kan ha helt fel.

Jag tycker inte att Kuba är ett föredöme när det gäller demokrati och åsiktsfrihet men ett föredöme när det gäller utbildning och sjukvård. Jag ser inte Kuba som något ideal men jag ser det inte heller som något avskräckande exempel. Jag är egentligen för dåligt insatt i Kuba för att skriva ett sånt här inlägg. Jag tycker inte att något annat land ska gå in i Kuba och "befria" det. Jag tycker att kubanerna själva ska få bestämma hur dom vill att deras land ska se ut oavsett om det är dagens system eller något annat. Hur starkt eller svagt stöd kommunistpartiet verkligen har bland kubaner vet jag inte. Men en lite mer nyanserad bild av Kuba i Sverige där både bra och dåliga saker tas upp tycker jag skulle vara önskvärt. Som det känns nu tycker jag bara man fokuserar på det som är dåligt med Kuba.

Det här är ett försök att diskutera något jag inte har så bra koll på egentligen. Min bild av Kuba är nog ganska romantiserad och handlar mer om salsa , rom , vackra kolonialstäder , vackra stränder med vajande palmer , bra dykning och sånt och inte så mycket politik.

Naturligtvis borde man tänka längre än så men min bild av Thailand (där jag har varit , på Kuba har jag aldrig varit men skulle vilja åka dit) handlar mer om god mat , vänliga människor , försäljare , vackra buddhistiska tempel och sånt än att landet inte är någon demokrati. Samma sak gäller väl Kina som jag har besökt jag tänker mer på mat , kultur och intryck än på diktaturen när jag tänker på Kina. Ändå tycker jag att frågor som demokrati och åsiktsfrihet är viktiga. Precis som jag tycker att allas rätt till sjukvård och utbildning är viktiga frågor. Jag kanske borde läsa om Thomas Gustafssons bok om Kuba för det var ganska många år sen jag läste den. Kubas nuvarande ledare Raúl Castro är 78 år så vad som händer när han inte längre orkar är väl i dagsläget ovisst men det ska bli intressant att se om Kuba kommer att förändras efter Castro eller fortsätta på samma linje. Jag hoppas att vad som än händer efter Castro är det något som har stöd hos majoriteten av den kubanska befolkningen.

Men varför måste man hata eller älska Kuba? Kan man inte se det som ett litet fattigt land med många problem men också stora framsteg på vissa områden? Jag tycker inte heller att Kuba eller andra länder ska kallas "Ondskans axelmakter".