tisdag, januari 20, 2009

kritisera och rätta uttal och grammatik

För ganska längesen jobbade jag på dagis och fick då gå en endagskurs om barns språkutveckling. Då fick jag lära mig att när barn säger fel ska man upprepa det barnet sagt men säga orden rätt istället för att säga det heter inte så utan så. Till exempel om ett barn säger:
-Då gedde jag han nallen.
- Jaha så då gav du honom nallen.

Samma taktik borde ju kunna användas även till vuxna som pratar ett språk dom inte riktigt behärskar. För det är ju lite trist att hålla på och säga det är fel , det heter faktiskt så och så. Naturligtvis beror det väl på hur bra personen behärskar språket. Om man håller på att lära sig ett nytt språk och det blir fel i var och varannan mening är det ju ändå bra att våga öva och prata mycket. Samtidigt blir det lite trist när man ska berätta något att ständigt bli korrigerad.

Jag träffade en gång en svensk kvinna som pratade med en kvinna från ett annat land och sa då samma fel som hon sa , i all välmening , för att hon lättare skulle förstå hennes svenska. Fast jag tror egentligen det är en dålig hjälp. Dels lär man sig inte rätt och även om man uttalar ord fel och använder fel verbformer kanske man ändå vet vad som är det rätta och då blir det konstigt att någon annan av någon sorts artighet står och gör samma fel.

Om jag ska generalisera så tycker jag att svenskar kanske är lite rädda för att rätta någon som pratar dålig svenska när man ändå förstår. Däremot är svenskar väldigt snabba att rätta varandra på engelska även om det bara är ytterst små fel som en engelskspråkig person förstår utan problem. En brittisk kompis som har levt många år i Sverige förvånades över detta. När han bodde i Sverige var han flera gånger med om att en person uttalade ett engelskt ord lite fel men han hade inga problem att förstå däremot kunde svenskar som var med säga jag förstår inte vad du säger. Det handlade alltid om ytterst små uttalsfel och var absolut inte obegripligt för en engelskspråkig. Naturligtvis är inte alla svenskar så , det är en grov generalisering men tyvärr gäller det nog ganska många. Ska man generalisera vidare har många svenskar svårt att rätta en utlänning som gör misstag när han eller hon pratar svenska.

Jag tillhör nog dom som tycker det är lite svårt att komma med kritik överhuvudtaget och att rätta en icke svenskspråkig persons svenska om personen inte uttryckligen har bett om det. Däremot skulle jag nog gärna vilja veta om jag själv gör fel när jag pratar ett språk jag inte behärskar så bra. Särskilt om det är fel jag kanske fastnat lite i och gör om och om igen inte om det är enstaka slavfel som jag egentligen känner att oj det blev fel i samma sekund som jag sagt orden.

När jag började plugga spanska i Spanien för över tio år sen och pratade bristfällig spanska ute på stan blev jag sällan rättad av spanjorer. Tvärtom upplevde jag det ofta som att jag blev uppmuntrad och fick beröm för min spanska trots att den var allt annat än bra på den tiden. Fast det är inte heller en så dum taktik. För det är jobbigt att prata ett språk när man vet att man ständigt gör fel men ändå måste man försöka prata för att lära sig. Fel är ju inte hela världen man gör sig faktiskt förstådd ändå. Jag är nog ändå sån som inte obehindrat babblar på utan tycker det är jobbigt att det hela tiden blir fel. Fast jag vet att jag måste babbla på för att det ska bli rätt i framtiden. Helst skulle jag vilja sitta i ett klassrum och lära mig och sen när jag kommer ut bland folk och öppnar munnen ska språket flyta perfekt såväl när det gäller uttal som grammatik. Men det är ju tyvärr inte realistiskt för någon och det kan faktiskt vara lite kul att prata på och säga lite märkliga saker också och man lär sig otroligt mycket den vägen.

3 kommentarer:

Erica sa...

Jag känner inte dig, utan får små glimtar av vad du är för slags person via din text här på din blogg. De glimtarna pusslas ihop och den bilden som börjar få konturer beskriver en person jag känner att jag gillar och får respekt för. Kanske handlar det om att du har varit ute och rest och fått se annat än vår lilla ankdamm. Oavsett tycker jag att du verkar vara en väldigt ödmjuk person som vill förstå andra människor. Jag tilltalas av det och fortsätter att läsa din roliga och omväxlande blogg. Ha en bra dag och hoppas att förkylningen håller på att bli bättre!

Thérèse sa...

Erica - Oj det var verkligen fina ord , tack , jag blir alldeles röd. Mycket snällt skrivet. Jag mår mycket bättre , förkyldningen var värst torsdag till söndag när jag var helt sänkt idag känner jag mig så gott som frisk , någon liten hostning ibland bara

Haydee sa...

Hej!

Precis som du skriver, så har jag alltid försökt rätta, både barnen på jobbet men också mina utländska kompisar, genom att upprepa det de sagt, fast med den (enligt mig) korrekta formen. Att hela tiden rätta mer explicit vore otänktbart för mig. Fast sedan finns det ju några som har bett om att bli rättade, och då är det en annan sak.

Själv brukar jag säga till folk, att de inte behöver rätta vartenda av mina fel, men däremot så får de gärna säga till om jag upprepar ett och samma fel hela tiden. Då handlar det antagligen inte om en tillfällig felsägning, ett misstag, utan något jag lärt mig fel. Då menar jag att det är bra att veta om det. Och det är ju egentligen det enda sättet att lära sig de korrekta formerna.

Därför så tycker jag inte riktigt om sättet som kvinnan som du berättar om, använde sig av. De missgynnar inläraren.

Uppmuntrande är alltid bättre än ständig kritik, men av konstruktiv kritik lär man sig. Och det finns ju alltid något nytt man kan lära sig.

Fast det viktigaste är ju ändå ömsesidig förståelse.