tankar om bloggande

Jag har funderat lite kring det här med att skriva blogg. När jag började hade jag nyss flyttat till Madrid och tänkte först skriva för vänner som var kvar hemma i Sverige. Fler än vad jag hade tänkt hittade till min utlandssvenska blogg och det var jättekul. När jag bodde i Madrid var allt ovanligt och konstig. Det var väldigt lätt att hitta saker att skriva om och en hel del som läste var nog intresserade av hur det var att leva i Spanien. Även om det nu gått ett år sen jag kom tillbaka till Sverige tycker jag det är knepigare att blogga från Sverige.

Ett tag lekte jag med tanken på att börja skriva blogg på spanska om alla svenska konstigheter. Som att man stoppar in bankomatkortet uppochner , får växelpengarna i en skål på ICA , inte kan köpa vin på mataffären men däremot köpa vin från dom mest konstiga länder på Systembolaget (Jag köpte ett indiskt rödvin häromdagen, ska bli spännande att prova och jag fick visa legitimation trots att jag passerat 30), att vi byter däck på bilar två gånger om året , att man inte får röka på svenska barer/caféer/restauranger utan måste gå ut i kylan , att man kan få pant på tomflaskor och burkar, att man kan betala bussbiljetter med sms , hur vi firar olika högtider speciellt Lucia , Valborg och midsommar finns inte i Spanien och säkert mycket annat.

Problemet är att jag är osäker på om jag skulle klara av att blogga på spanska. Visst pratar jag och läser spanska obehindrat men jag skriver väldigt sällan något. Så gillar jag min blogg som jag har idag och alla bloggkompisar jag har fått. Så jag kommer absolut inte att sluta blogga här även om idéerna då och då tryter.

Visst skulle jag kunna skriva mer om mitt vardagsliv men det känns så ointressant och internt att jag har tvättat , lagat mat , gått till parken med barnen , handlat på ICA, druckit kaffe med en kompis och sånt.

Har ibland tänkt att jag skulle skriva mer om min son som är autistisk men det känns också svårt och väl personligt på något sätt. Kan dock berätta en lite gullig anekdot som hände häromdagen. För er som inte känner till autism så bra så måste man vara väldigt tydlig mot en autistisk person. Helst korta meningar och dom tolkar ofta all bokstavligt. Ett exempel är en bekant som var hemma hos en vuxen kvinna med autism och ville ha lite vatten. Hon frågade "Har du glas?" Ja svarade den autistiska kvinnan och sen hände inget mer.
Jag bad min son lägga sina smutsiga kläder i tvätten. Han blev lite förvirrad. Ja , i tvätten i badrummet sa jag utan att tänka mig för. När jag km in i badrummet hade han lagt kläderna i tvättstället. För det är ju där man tvättar händer. Jag brukar annars alltid säga i smutstvätten och då lägger han kläderna i tvättkorgen i badrummet. Tyvärr glömmer man ibland att vara tydlig även som förälder.

Blev lite fulblogg med blandat svammel igen men det är väl okey då och då.