onsdag, augusti 22, 2007

Att blogga eller inte blogga

Ibland är mitt huvud helt tomt på bloggidéer och ibland är det så fullt av idéer att jag kan ösa ur mig hur många inlägg som helst på en dag. Precis som dom flesta har jag dagar då jag känner mig liten , sårbar och ledsen. Jag kan grubbla och oroa mig över saker i evigheter. Jag är tyvärr inte en sån som så ofta ringer kompisar och pratar om saker som bekymrar mig , även om det händer. Så vill man ju inte tjata om samma saker hela tiden heller.

Ibland har jag lekt med tanken att skriva om sånt som bekymrar mig eller tråkiga saker jag upplevt eller annat jag grubblar över. På något sätt hade jag tyckt det varit trevligt att få råd och uppmuntran av människor jag inte känner utan dom bara läser min blogg. Som en frågespalt i en tidning ungefär. Fast det känns lite jobbigt när jag skriver med mitt riktiga namn och har en bild (ok , en väldigt suddig bild) på mig här. Så vill jag ju inte heller att människor i min närhet ska läsa om sig själva på min blogg. Så känns det ju som en viss spärr att man inte vet vem eller vilka som läser när man publicerar sig på nätet. Jag har ju inte direkt några regler för vad jag får och inte får skriva om men det finns ju ändå en del som även om det ibland känns som en bra grej kanske det känns för personligt , utlämnande eller elakt när man tänker efter lite extra. Så vill jag inte ha för mycket gnäll här på bloggen heller även om en viss del gnäll alltid är kul och uppiggande.

Det här blev väl lite konstigt , rörigt och kryptiskt utfyllnad dels för jag har varit så dålig på att blogga på sista tiden (med undantag från idag) och dels för jag känner mig lite små nere och oroar mig för saker. Usch en sån här typisk grubblar-dag som jag helst inte vill ha. Känner att jag idag skulle behöva någon som kramade på mig och sa en massa gulliga och snälla saker.

På tal om mitt inlägg om frågor så går det naturligtvis alltid bra att fråga mig om vad som helst även när jag inte skriver ett speciellt inlägg om det. Jag har sagt det förut men kan upprepa det igen , jag är glad för alla kommentarer och det gå bra att skriva om annat än ämnet i inlägget och att vara anonym om man vill. Kommentera gärna ofta , mycket och långt!

14 kommentarer:

Haydee sa...

Jag känner igen mig i det du skriver. Jag har haft precis likadana funderingar. Man vill inte bara gnälla i bloggen, samtidigt som det är precis som du säger: man skulle kunna få råd och uppmuntran av människor som man inte känner.

Själv har jag väl gnällt en del på bloggen och resten har jag bara hållit inom mig. Man kanske ska starta en gnällblogg? ;)

Sedan kan jag ju säga det också, att jag tror att de flesta av dina läsare återkommer även om du skulle skriva om "tråkiga saker".

I vilket fall så hoppas jag att grubblar-dagen går över snart! Och som Timbuktu sjunger: "Det kommer ordna sig, det gör det alltid
Jo, det löser sig, så brukar allt bli, det kommer fixa sig till slut
det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur, och flera mil ifrån, det ordnar sig... "

Lisa sa...

Jag vet inte vad som bekymrar dig, men hoppas att det känns bättre snart! Ibland kan man inte skriva allt man vill på bloggen och då kan det vara svårt att skriva alls. Jag beklagar mig själv emellanåt och känner mig gnällig. Ibland skulle jag bara vilja ha en anonym blogg så att jag kunde vara mer öppen med mitt inre. Nu blir det en mer ytlig öppenhet. Man kan ej skriva om det lyckligaste och om det olyckligaste.

Thérèse sa...

Haydee - ha ha en gnällblogg vore något... Fast jag har absolut inte tänkt på din blogg som gnällig och jag läser det mesta även om jag ibland är dålig på att kommentera. Jo jag vet att det mesta ordnar sig. Jag var egentligen mer nere i höstas. Är oftast glad men ibland fastnar man tyvärr i oro och negativa tankar... Ibland skulle jag vilja skriva av mig , fråga bloggläsare om råd och sånt men då käns det för personligt när jag tänker en extra gång. Får väl se vad jag skriver och inte skriver i framtiden.

Lisa - håller med det blir en mer öppen ytlighet när man bloggar under riktigt namn. Iallafall för mig. Ibland vill jag skriva mer om mitt inre , bekymmer , oro och fråga bloggläsare om råd.
Kort och ytligt vad som bekymrar mig , bodde i Madrid med man och barn , skilde mig , flyttade tillbaka till Sverige och en stad jag inte bott i på 14 år , mannen kvar i Madrid , känner mig allmänt vilsen och orolig ibland. Så finns det lite annat också..... Men det blir bättre och bättre och färre grubblardagar. Varit lite nere idag bara och ville ett tag skriva om det men det kändes inte riktigt rätt

Cliff Hanger sa...

Kram på dig.

Haydee sa...

Kan det här vara något för dig då?

http://www.sinner.se/ab/

Nadia sa...

Ja, usch. Att grubbla för mkt är inte kul.
På sätt och vis kan det nog vara till hjälp att få främmande människors synpunkter och råd på problem somman ältar men samtidigt, som du säger vill man ju kanske inte lämna ut vare sig sig själv eller sina närstående för mkt. En svår balansgång.

Carin sa...

Jag vet precis vad du menar Therese, jag är likadan. Å ena sidan är det när jag känner mig som mest grubblande och kanske lite deppig som jag också har som mest behov av att skriva av mig, och som du säger, det är väldigt skönt att få kommentarer till allt det som snurrar i huvudet. Å andra sidan är det en svår balansgång för jag vill inte bara skriva när jag känner mig negativ, då får folk helt fel bild av en, kan missuppfatta proportionerna på bekymren, osv. Och så just det med var gränsen går till hur mycket man vill öppna sig när man inte vet vem som läser. Konstigt nog är jag mindre rädd för dem jag inte känner, men när man vet att alltifrån mamma till chefen läser om ens humör för dagen håller man igen något.

Lisa sa...

Det låter som en stor omställning i livet. Kan förstå att det inte är helt lätt. Och det är heller inte så lätt att blotta sig för mycket. Jag har en privat dagbok som jag skriver i och som ingen får läsa i. Det är jättebra att kunna gå tillbaka och se var man befann sig känslomässigt. Man kanske inte kan få råd av andra genom en privat dagbok, men jag har upplevt att man kan se sig själv utifrån och förstå sig själv bättre. Dessutom kan det vara skönt att bara få skriva av sig. Jag hoppas att det som känns svårt idag kanske ändå kan leda till något nytt och spännande i framtiden istället.

Anna Malaga sa...

Du är bäst: gullig, snäll och smart.
Kram, kram, kram.
Gnäll du om du behöver!

Thérèse sa...

Cliff - tack och kram på dig ockå

Haydee - ska kolla länken

Nadia - jag är ju oftast på bra humör och det var jobbigare i höstas när jag precis flyttat fån Madrid och sista tiden i Madrid. Men ändå har man ju sina dåliga dagar... Tycker ibland det är svårt att dra gränsen för vad som är okey att skriva på bloggen... Man vill ju varken lämna ut sig själv eller närstående för mycket , brukar försöka undvika att skriva om andra människor och gör jag det så skriver jag inga namn utan en kompis , en släkting eller något sånt

Carin - jo du har rätt jag tycker det är värre att människor jag känner läser bloggen fast det är inte så många jag känner som gör det.

Lisa - ja , det var en stor och jobbig omställning och periodvis är det fortfarande jobbigt även om jag år mycket bättre , är mycket gladare och livet här känns okey även om det ibland är lite ensamt , känner inte så många i stan än och saknar Madrid ibland särskilt klimatet.

Anna - åh tack vad snällt skrivet ,stor kram till dig

Pumita sa...

Gnäll på du! Det behöver vi alla göra ibland. Skickar dig en bamsekram och hoppas att min favvobloggare blir pigg och glad omedelbums! ;)

becka sa...

Har gått i samma funderingar men har valt att hålla min blogg på ett väldigt ytligt plan. Saker som skrivs på nätet finns ju där för alltid och även om man ångrar sig och raderar kan en hel hög människor ha hunnit läsa det. I så fall skull jag få skapa en helt anonym blogg att skriva av mig i. Vissa grejor har jag ändå funderat på att skriva om men har kommit fram till att låta bli av respekt för anhöriga osv. Du kan alltid mejla mig om det är något, det vet du hjärtat. Puss på dig!

Thérèse sa...

Pumita - tack , stor kram tillbaka!

Becka - ja det är svårt ibland vad man känner är okey att skriva på bloggen eller inte. Jag håller ju också min blogg på ett ganska ytligt plan. Ser inte riktigt vitsen med att skriva så mycket om vad jag gör på dagarna och likande. Tycke det verkar ointressant att skriva vad jag äter till middag, att jag går till parken , handlar på ICA , leker med barnen , hångelrapporter;) och liknande
Jag kanske mailar och gnäller lite någon dag.

Anneli sa...

Hej! Jag hittade hit genom att googla på borttagning av tatuering...läste då att du tagit bort en med laser och jag undrar om du har lust att tala om hur resultatet blev? Jag har varit på en konsultation på en laserklinik som inte ville visa före och efterbilder eftersom "det kan vara så olika hur det blir" Jättetacksam för svar!
Mvh Anneli