La Tomatina och andra fiestor

Spanien är verkligen fiestornas land. Varje liten by har någon gång på året en fiesta. Då äter och dricker man och dansar hela natten eller veckan beroende på hur länge fiestan pågår. Är det något spanjorerna är bra på är det kul fester och fiestor brukar vara kul. Alla är ute och har roligt tillsammans från spädbarn till gammelmormor.
Vissa fiestor är väldigt lokala medan andra är kända över hela landet.

Igår hölls en av dom mer kända fiestorna , La Tomatina, i byn Buñol i regionen Valencia. Fiestan inleds med ett gigantiskt tomatkrig innan folk börjar äta, dricka och dansa hela natten. Igår kördes 111500 kilo tomater fram till torget i Buñol och sen var lyckan gjord för alla dom som väntat på denna årliga orgie i tomatkastning. Fiesta är en av världens stökigast och kladdigaste och i år deltog 40000 spanjorer och turister i tomatkastningen. Traditionen har sitt ursprung i en tomatkastningmellan två meningsutbytare under en karneval 1945. Myndigheterna ställde 500 duschar till förfogande men många brukar nöja sig med ett dopp i floden efter att ha genomlevt tomatorgien. Jag har varit på ganska många fiestor men tyvärr har jag aldrig besökt La Tomatina. Vore kul att göra åtminstone en gång.


La Tomatina 2005

Andra kända fiestor är Feria de Abril i Sevilla två veckor efter påsken som jag verkligen kan rekommendera. I augusti hålls också en fiesta i Malaga som jag har besökt en gång. Också den är hur kul som helst. I februari är det karneval och dom största och bästa lär vara den på Teneriffa och i Cadiz i södra Spanien. Jag har aldrig varit på Teneriffa men Cadiz-karnevalen kan jag definitivt rekommendera.

För den som gillar hästar är Feria de Caballo i Jerez i maj ett måste. Jag är inte någon hästgalning och hamnade där av en slump men hade hur kul som helst. I början av juni firas San Fermin med dom berömda tjurrusningarna i Pamplona i Baskien. I Valencia firas i mitten på mars La Falla där gigantiska pappfigurer så kallade nintos dras genom stan procession för att sedan brännas på kvällen.

En av dom mer ökända fiestorna är den i byn Manganeses de la Polvorosa som förut inleddes med att en get kastades från byns kyrktorn. Dagarna innan geten kastades ner från kyrktornet tog byns ynglingar med den på barrunda. 2001 förbjöds dock get-kastningen men fiestan firas fortfarande i januari varje år.

Jag har också hört att det i någon by vid kusten i norra Spanien firas en fiesta där grisar smetas in i fett och slängs i havet. Sen ska hågade personer vada ut och försöka fånga en gris. Fast om den här fiestan verkligen finns idag har jag inte kollat upp. Kanske är det bara en skröna.

I byn Romaria i Galicien i nodvästra Spanien, slog sig en del norska vikingar ner så där firas i augusti varje år en vikingafiesta. Ett gäng vikingar kommer seglande uppför floden Ulla i ett vikingaskepp. Hoppar ur och anfaller byn. Sen blir det stor fest i byn.

Det går att räkna upp hur många fiestor som helst i Spanien. Året om kan man hitta fiestor runt om i landet. Är det någon som tycker att jag har glömt någon spansk fiesta så säg gärna till. Har ni tips om någon kul fiesta som man borde besöka så tas det också tacksamt emot.

Vegetariskt i Thailand och på andra ställen

Ronny som skriver bloggen Vegetarisk frågade mig i ett inlägg om vegetarisk mat i Thailand. Jag har bara varit 4 dagar i Bangkok och har inte jättekoll på Thailand. Om man ville äta billigt vegetariskt i Bangkok fanns det många ställen på gatan som sålde stekta grönsaker med nudlar. Mycket gott och mycket billigt. Bangkok är ju en storstad så där går det att hitta det mesta i matväg men hur funkar det att resa runt på landet och inte äta kött, fisk, kyckling eller ägg? Någon som vet?

Jag har hört att man i Thailand ofta får bara lite kött eller fisk om man ber om vegetariskt. Stämmer det?

Jag har varit vegetarian i 20 år och rest i Asien , Latinamerika , Europa och Afrika och egentligen aldrig haft några problem att hitta god mat men ibland kanske det inte finns alltför mycket variation på vegetariska rätter. Veg-paradiset måste nog ändå vara Indien där det finns hur mycket vegetarisk mat som helst. Även Hong Kong hade fantastiskt mycket fantasifulla och varierande kinesiska rätter för vegetarianer.

Jag har alltid upplevt det som att folk har varit väldigt tillmötesgående och det har alltid varit lätt att få även enklare restauranger att fixa något vegetariskt överallt i världen.

Enda nackdelen jag kan se med att äta vegetariskt när man är ute och reser är att man ofta missar för trakten typiska rätter som kanske kunde vara kul att prova. Fast jag känner en icke-vegetarian som nyss kom hem från Amazonas som blivit erbjuden både larver och piraya-soppa och tackat nej så även vissa köttätare hoppar över "typiskt-för-trakten-mat" ibland.

Ordlös onsdag - i Pelle Svanslös kvarter

För att se fler inlägg i kedja klicka här

Tikal och Palenque

Tikal

För några år sen tillbringade jag några månader med att resa runt i Mexico och Centralamerika. I södra Mexico , Guatemala , Belize och Honduras finns en hel del lämningar från Mayaindianderna. Vet att det inte är riktigt korrekt att prata om Mayaindianer som något historiskt , mayas lever i aldra högsta grad i området och på många ställen , särskilt i Guatemala , hör man oftare mayaspråk än spanska. Om jag inte har helt fel talas 18 olika mayapråk i Guatemala och mycket mer än 50% av befolkningen är mayas


Tikal

Men nu tänkte jag inte skriva om nutida mayaindianer utan om dom otroligt vackra och intressanta ruiner man kan besöka i området. Dom flesta byggda någon gång mellan åren 600-900. Södra Mexico och Guatemala är verkligen fullt av gamla mystiska, vackra och intressanta mayastäder. Under vår resa i området hann vi besöka ganska många.


Tikal

Ska man bara besöka en enda mayastad ska man åka till Tikal i norra Guatemala. Det är den största och mäktigaste staden. Tikal ligger mitt ute i djungeln och är lite jobbigt att ta sig till. Buss till närmaste staden Flores. Från Flores tar det ungefär en timme med bil till Tikal. I Flores finns gott om boende i olika prisklasser. Stan är fin om mysig men väldigt liten och särskilt mycket att se och göra finns inte utan hit kommer dom flesta för att se Tikal över en eller ett par dagar. Det vimlar av arrangörer som ordnar bil- eller buss-resa till Tikal. Att åka tidigt på morgonen för att se soluppgången över ruinerna och djungeln är populärt och rekommenderas.


Flores

Den som inte vill bo i Flores kan också bo på djungellodge i Tikal. Väldigt mysigt även om sömnen blir störd av tjattrande apor. Det är fantastiskt att se djungeln och ruinerna i gryning och skymning då det vimlar av apor , papegojor och andra djur i träden. Det är jobbigare än man tror att gå runt i Tikal och klättra på pyramiderna. Den otroligt fuktiga värmen i djungeln gör att man blir helt slut. Att ha med sig mängder av vatten är att rekommendera. Tikal är stort och man hinner absolut inte se allt på en dag så man får prioritera eller stanna längre.


Tikal

Till Flores kan man ta sig med buss från södra Mexcio och Belize. Det innebär ofta väntan vid gränsen till Guatemala. I Mexico håller bussarna väldigt bra standard vilket inte gäller när man åker över gränsen till Guatemala. Att åka buss i Guatemala tar tid och kan inte påstås vara bekvämt. När vi lämnade Flores för att åka till huvudstaden Guatemala City/Ciudad de Guatemala eller bara Guate som dom flesta i Guatemala säger , tog det mer än en dag. Vi åkte tidigt på morgonen var framme väldigt sent på kvällen och bussen hann gå sönder och repareras ett par gånger. Att åka 10 mil kan lätt ta 2-3 timmar. Bussarna är ofta gamla och inte i bästa skicka men medpassagerarna är ofta underbara , pratar , delar med sig av sin matsäck , ville hålla bebisen som skickades runt i bussen.

Det går också att flyga till Flores iallafall från huvudstaden Guate. Dyrare , inte lika kul som buss men snabbt och bekvämt.


Palenque

En annan Mayastad som är en favorit är Palenque i Chiapas i södra Mexico. Det ligger inte lika avlägset ute i djungeln som Tikal utan är lätt att ta sig till med bekväma bussar från dom flesta städer i Chiapas och på Yucatanhalvön i södra Mexico. Palenque är inte så otroligt stort och lättare att överblicka. Det ligger inte lika djupt in i djungeln så värmen är något mer uthärdlig och mindre fuktig. Ruinstaden ligger någon kilometer från staden Palenque. Både i staden Palenque och vid ruinerna finns gott om boende. I staden Palenque fanns en del små trevliga restauranger också. Fast jag tycker generellt så är restauranger i Mexico mycket trevligare och serverar godare och mer varierad mat än i Guatemala. Att äta tacos på plats i Mexico rekommenderas.


Palenque

Palenque , Tikal och en hel del andra mayastäder för tankarna till Djugelboken med sina ruiner som växt över av olika djungelväxter. I träden ser man apor och papegojoer och andra färgsprakande fåglar.


Palenque

Befinner man sig i området och vill se något annat än Mayaruiner så får man absolut inte missa den mysiga och vackra staden San Cristóbal de las Casas. Staden ligger på 2500 meters höjd. Vi reste dit med buss från Tuxla Guitiérrez som ligger 400 meter över havet. Bitvis var stupen utanför bussfönstret hisnande och det kändes som att flyga när man hade molnen under sig.


Palenque

Om någon som läser det här är intresserad av Mayakulturen och funderar på att se Mel Gibsons nya film Apocalypto som handlar om Maya kan jag råda er att inte slösa tid på filmen. Jag blev faktiskt mycket besviken och jag förstår inte hur den har kunnat få så bra kritik av vissa kritiker.



Ytterligare en Mayaruin som kanske inte är värt ett besök för att ruinerna är så otroligt intressanta utan mest för sitt otroligt vackra läge vid karibiska havet är Tulum på Yucatanhalvön i södra Mexcio.

dricks

Nadia har skrivit ett inlägg om att ge dricks i Chile. När man är ute och reser kan det här med dricks kännas lite förvirrade. I vissa länder är det i princip obligatoriskt oavsett kvalitet på service och mat. I andra länder förekommer nästan inte dricks alls. Dom flesta lämnar väl dricks på restauranger och kanske till taxichaufförer men ska man ge till andra grupper och vilka i så fall? Pratade för några år sen med en tjej i Sverige som alltid gav sin frisör dricks. Jag har aldrig tänkt tanken och tror inte det är så vanligt i Sverige men varför inte om man är nöjd med klippningen.
I Sverige tror jag inte det är så vanligt med dricks på caféer (caféer brukar dock ibland ha en burk vid kassan där man kan lägga lite dricks om man vill) och enklare lunchrestauranger men går man och äter middag på samma restaurang förväntas man nog ge dricks.

Jag är väl ingen expert på området dricks men brukar avrunda summan jämnt uppåt eller tömma plånboken på mynt om jag går ut och äter , åker taxi eller hotellpersonalen har varit tillmötesgående. Fast jag tror att jag och många svenskar är lite dåliga på det här med dricks.
Att lägga 10% av restaurangnotan som dricks är ju en sån där standardregel man ofta hör men om folk verkligen gör det i praktiken vet jag inte riktigt. Jag har bara jobbat tre månader inom restaurangbranschen och det var på ett café på Arlanda.

I vissa länder är det vanligt att man får in notan med en avgift för servicen. Ska man då lägga ytterligare dricks? Känns ju konstigt att dricksen är obligatorisk och summan står på notan.
I vissa länder får restaurangpersonalen under minimilön och förväntas klara sig med hjälp av dricks. En person som jag träffade under en resa tyckte att man skulle bojkotta dricks i såna länder tills personalen får åtminstone minimilön.

kräftkalas

Ska väl påpeka att mitt förra blogginlägg inte var något som är representativt för varje dag. Jag har väl en del dåliga dagar och onsdagen var en sån men torsdag , fredag och idag har varit bra som dom flesta dagar. Ibland vill jag skriva om det jag grubblar över mina dåliga dagar men hejdar mig för att jag vill inte lämna ut mig själv och andra för mycket. Så har jag en tendens att börja grubbla och älta och då blir man ju bara ännu mer nere när man har såna dagar.

Nu är jag och barnen nyss hemkommen från en kräftskiva med diverse släktingar. Det fanns massor av mat även för oss som inte äter vatten-insekter det vill säga kräftor. Så jag är verkligen proppmätt och småtrött nu.

Väldigt trevligt att träffa kusiner och kusinbarn och andra jag inte sett på många år. Trevligt att kunna sitta ute i trädgården en hel kväll utan att frysa alltför mycket. Jag har ju ibland oroat mig för att min dotter glömt så mycket spanska men ikväll satt hon länge och berättade för min kusin och hans fru hur man sa olika saker på spanska och verkade jättestolt. Så en hel del av spanskan finns nog kvar någonstans även om hon sällan vill prata spanska.

Som jag skrev förut tycker jag inte det är så mysigt att se folk sitta och bryta sönder kräftor och suga och sörpla på delar av dom. Jag är inte så känslig för att folk äter kött och fisk men just kräftor och en del andra skaldjur ser ut som förvuxna insekter och man sitter och bryter sönder hela djuret känn lite äckligt. Fast ikväll gick det utmärkt att ignorera vad dom andra höll på med , äta pajer, pizzor och sallad och prata och klappa på dom två hundarna som också var där.

Fick mycket frågor om Spanien och Madrid av släktingar. Insåg hur mycket jag saknar Madrid även om jag inte ångrat att jag flyttat och tycker det känns bra att bo här just nu iallafall. Fast någon gång i framtiden vore det nog trevligt att bo en kortare eller längre tid utomlands , gärna i Spanien , igen.

Att blogga eller inte blogga

Ibland är mitt huvud helt tomt på bloggidéer och ibland är det så fullt av idéer att jag kan ösa ur mig hur många inlägg som helst på en dag. Precis som dom flesta har jag dagar då jag känner mig liten , sårbar och ledsen. Jag kan grubbla och oroa mig över saker i evigheter. Jag är tyvärr inte en sån som så ofta ringer kompisar och pratar om saker som bekymrar mig , även om det händer. Så vill man ju inte tjata om samma saker hela tiden heller.

Ibland har jag lekt med tanken att skriva om sånt som bekymrar mig eller tråkiga saker jag upplevt eller annat jag grubblar över. På något sätt hade jag tyckt det varit trevligt att få råd och uppmuntran av människor jag inte känner utan dom bara läser min blogg. Som en frågespalt i en tidning ungefär. Fast det känns lite jobbigt när jag skriver med mitt riktiga namn och har en bild (ok , en väldigt suddig bild) på mig här. Så vill jag ju inte heller att människor i min närhet ska läsa om sig själva på min blogg. Så känns det ju som en viss spärr att man inte vet vem eller vilka som läser när man publicerar sig på nätet. Jag har ju inte direkt några regler för vad jag får och inte får skriva om men det finns ju ändå en del som även om det ibland känns som en bra grej kanske det känns för personligt , utlämnande eller elakt när man tänker efter lite extra. Så vill jag inte ha för mycket gnäll här på bloggen heller även om en viss del gnäll alltid är kul och uppiggande.

Det här blev väl lite konstigt , rörigt och kryptiskt utfyllnad dels för jag har varit så dålig på att blogga på sista tiden (med undantag från idag) och dels för jag känner mig lite små nere och oroar mig för saker. Usch en sån här typisk grubblar-dag som jag helst inte vill ha. Känner att jag idag skulle behöva någon som kramade på mig och sa en massa gulliga och snälla saker.

På tal om mitt inlägg om frågor så går det naturligtvis alltid bra att fråga mig om vad som helst även när jag inte skriver ett speciellt inlägg om det. Jag har sagt det förut men kan upprepa det igen , jag är glad för alla kommentarer och det gå bra att skriva om annat än ämnet i inlägget och att vara anonym om man vill. Kommentera gärna ofta , mycket och långt!

lästips om Chavez och Venezuela

Hittade den här artikeln av John Pilger om Venezuelas president Hugo Chavez. Kan verkligen rekommendera den.

Naturligtvis kan man ogilla Chavez precis som man kan ogilla ledare i vilket annat land som helst. Det jag däremot reagerar på är att han ofta framställs som någon galen och maktlysten diktator. Det visar ju på stor okunskap och fundering vilka källor svenska journalister som skriver om Venezuela har. Att jämföra Chavez med Stalin , Hitler eller Castro som inte var/är folkvalda är absurt.

Chavez är vald i flera demokratiska val som godkänts av FNs valobservatörer. President Chavez har sitt absolut största stöd bland venezuelas fattiga och det är också dom som har märkt förbättringar under hans år som president. Man har genomdrivit en stor och framgångsrik analfabetiseringskampanj , vaccinationsprogram för fattiga barn , gratis läkarvård i fattiga områden , man har byggt nya hus istället för dom skjul många fattiga bor i , vissa matvaror subventioneras i särsklida affärer. Men främst har han gett venezuelas och latinamerikas fattiga hopp om en bättre tillvaro och att dom som styr landet faktiskt lyssnar på dom och försöker förbättra deras villkor. Till skillnad från tidigare presidenter kommer inte Chavez från den venezuelanska överklassen utan från ganska fattiga förhållanden. Känslan av att presidenten är en av dom är symboliskt viktig för många i den stora gruppen fattiga i landet. Naturligtvis finns det många och stora problem i Venezuela också som bland annat den utbredda korruptionen , höga arbetslösheten och inflationen. Många fattiga venezuelaner har otrygga jobb i den informella sektorn.



Venezualas huvudstad Caracas

Chavez är speciell och säger kanske inte alltid dom mest smidiga och diplomatiska saker. Han har ett eget TVprogram Alo Presidente (på spanska) som sänds varje vecka. Det går också att se programmen på webben. Jag såg några avsnitt när jag för några år sen besökte Venezuala. Det är mer underhållande än man kan tro , Chavez är en lysande talare och riktigt rolig men visst är det propaganda.

Det går att skriva mycket om Chavez och han verkar beröra folk. Jag är ingen fanatisk och okritisk Chavez-supporter men försiktigt optimistisk när det gäller utvecklingen i Venezuela. Allt som görs för att minska fattigdom i världen är bra , alltför många regeringar bryr sig inte eller väldigt lite om fattiga i sina länder och i världen. Om Chavez bolivariska revolution verkligen kommer att minska fattigdomen i Venezuala får väl framtiden utvisa.

Om någon är intresserad av att läsa en intressant objektiv bok om Chavez och Venezuela kan jag rekommendera Richard Gotts In the shadow of the Liberator samt Hugo Chavez : The Bolivarian revolution i Venezuela av samma författare.
Den som vill läsa en blogg på svenska om Chavez kan gå in på Dagens Chavez

Ska påpeka att min kärlek till Venezuela har inget med Chavez att göra. Jag besökte landet för några år sen och reste runt och såg allt från Amazonas djungel till Andernas snöklädda toppar , mäktiga floder och vattenfall , storstäder , vackra koloniala städer , karibiska stränder och karibiska öar med underbara och färgsprakande korallrev, vänliga människor och överallt medryckande salsamusik. Dessutom är det ett billigt land att turista i , såväl resor som boende , shopping och restaurangbesök är billiga och ofta mycket prisvärda.

Chetumal

Jag valde en bild från Chetumal i mitt inlägg ordlös onsdag. Chetumal är en liten stad i sydöstra Mexico på gränsen till Belize. Jag hamnade där för några år sen när jag skulle resa från Mexico till Guatemala via Belize. Jag hade bara tänkt mig ett kort stopp i staden men av olika skäl blev jag kvar 1.5 vecka. Egentligen är staden inte märkvärdig på något sätt men jag blev otroligt förtjust i den lilla staden. Under Mayatiden var det en av Mayaindiandernas främsta hamnstad. Staden har ett mycket fint Mayamuseum. Annars kanske det inte finns så mycket för turister. Staden strandpromenad är väldigt mysig och det finns en hel del trevliga restauranger men vill man bada i karibiskt hav får man söka sig en bit från staden. Tempot är lugnt och det finns en hel del innevånare från Belize som kommer för att handla och turista över dagen.

Landet Belize är förresten också en liten pärla som ligger inklämt mellan Mexico och Guatemala. Det har varit en brittisk koloni och därför talas här engelska med liknande accent som på Jamaica. Till skillnad från Mexico och Guatemala är en stor del av Belizes befolkning svart. Trots landets litenhet finns en hel del orörd regnskog med rikt djurliv och ett av världens största korallrev som är populärt bland dykare och snorklare. Landet har också en del Mayaruiner och det är relativt nära till den mest fantastiska Mayastaden Tikal i norra Guatemala om man vill göra en utflykt.

Chetumal och Belize är i dagarna aktuellt på grund av att det var bland dom platser som drabbades värst av orkanen Dean som nyligen svepte in över Yucatanhalvön i södra Mexico. Orkaner är vanliga i området under säsong.

Tänkte dela med mig av en liten bildkavalkad från Chetumal.


Chetumal från luften


stadens centrala delar


standpromenaden i bakgrunden skymtar man Belize


Museo de la Cultura Maya


Monumento al Mestizaje


förödelse i Chetumal efter orkanen Deans framfart


Chetumalbo i översvämning som följde av orkanen Dean

ordlös onsdag - Fyren vid strandpromenaden i Chetumal , Mexico

Flera bilder i kedjan ordlös onsdag finns här

Här har jag skrivit lite om staden Chetumal och lagt in fler bilder för den som är intresserad

frågestund

Hittade ett kul inlägg hos Silverfisken så jag tänkte helt fräckt sno idén. Ni som läser här får fråga mig om precis vad som helst och jag lovar att svara efter bästa förmåga. Så sätt igång att ställa frågor!

Indien 60 år

Floden Ganges vid staden Varanasi (Benares)


Idag firar Indien sin 60de självständighetsdag. Den 15 augusti 1947 utropades det självständiga Indien. Dagen innan hade staten Pakistan utropat sin självständighet. Indiens första ledare blev Kongresspartiets dåvarande ledare Jawaharlal Nehru. Efter honom har hans dotter och dotterson Indira Gandhi och Radjiv Gandhi styrt landet och Kongresspartiet. I dagens självständighetstal i Delhi sa premiärminister Manmohan Singh att många utmaningar består trots dom ekonomiska framgångarna. Undernäringen är en skam för nationen sa Singh och satte som mål att åtgärda problemet inom fem år. Nästan vartannat barn under tre år berörs.

Indien är ett av mina absoluta favoritländer. Det är underbart rörigt och kaotiskt , maten smakar hur bra som helst och det är ett paradis för vegetarianer , det finns djupaste misär och ofattbar lyx , en otroligt rik kultur och historia. Kort sagt här finns allt. Indien är svårt att beskriva , det bör upplevas och jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag kommer att kunna besöka Indien igen. Någon har sagt att "Alla länder är annorlunda men Indien är mer annorlunda" och det stämmer nog.

SVT firar att Indien fyller 60 år som självständig nation med en indisk vecka. Massor av indiska filmer går att se på TV den är veckan. I måndags såg jag filmen "Följ ditt hjärta" som delvis är inspelad i Stockholm. Indien producerar otroligt mycket film och centrum för filmindustrin är Bollywood i Bombay eller Mumbai som det egentligen heter. Indisk film kanske inte är jättebra om jag ska vara subjektiv men det är kul att se annorlunda film ibland. Ofta innehåller filmerna många och långa och storslagna dans och sång nummer.

SVT har också under några måndagar sänt den underbara reseberättelsen En Noman i Pakistan Den charmiga Noman Mubashir är född i Norge av pakistanska föräldrar och reser runt och upptäcker föräldrarnas hemland.

För den som vill läsa en blogg om Indien på svenska rekommenderar jag Indien online En bra och informativ sida om Indien på svenska är Indien.nu

Ordlös onsdag - Madrids symbol , Björnen och jordgubbsträdet på Puerta del Sol

För att ser fler foton i kedjan gå in här

kräftskiva eller ätandet av vatten-insekter

Nu är det säsong för kräftskivor. Jag var själv bjuden på en förra helgen men hade tyvärr inte möjlighet att gå. Egentligen har jag som vegetarian en kluven inställning till kräftskivor. Visst är det mysigt att sitta ute i trädgårdar varma augustikvällar och äta länge och ha trevligt. Normalt stör jag mig inte alls på att människor i min omgivning äter kött eller fisk. Jag är så van så jag reagerar inte alls men just skaldjur tycker jag är lite läskigt att se folk äta. När dom sitter och bryter sönder hela djur och maten stirrar på en. Att skaldjur ofta ser ut som stora insekter gör inte heller det hela trevligare.


skaldjur på galicisk fest i Madrid i maj-2006

Jag vet att många människor älskar skaldjur men även om det är gott har jag svårt att förstå hur man utan att må dåligt kan bryta sönder , äta och sörpla ur "vatteninsekter"


skaldjursfatet vi bjöds på , på den galiciska festen i Madrid i maj förra året.

Nu är jag ingen asocial person utan blir jag bjuden på kräftskiva och kan gå så gör jag naturligtvis det. Det viktigaste är ju inte vad man äter utan att träffas och ha trevlig tillsammans. Men visst försöker jag att så gott det går undvika att titta på kräftätarna när dom är i full gång. Fast jag har till och med varit på kräftkalas i min ungdom när mer eller mindre berusade kräftätare har pillat på mig med kräftornas klor och antenner. Inte så trevligt men inte heller något större trauma. Ett tips till alla vegetarianer och andra som inte äter skaldjur är att äta kronärtskocka på kräfskivor. Det är också pilligt , äts med händerna och tar tid.



Om jag inte är helt felinformerad är seden med kräftskivor väldigt typisk svensk och lite finsk. Den finns iallafall bland den svenskspråkiga befolkningen i Finland men jag vet inte om dom finskspråkiga finnarna har kräftskivor.

Visst äts det kräftor även på andra håll i världen som till exempel i Louisiana i USA men just sedan att ha speciella fester kring kräftan då man sjunger snapsvisor , klär sig i lustiga hattar och sånt är väldigt svensk.

Nu brukar jag sällan säga något till kött- , fisk- , eller skaldjurs-ätare men jag kan erkänna att även hel kyckling känns lite obehagligt när jag ser folk äta , i synnerhet när dom gager på ben och sånt. Lite besvärligt eftersom båda mina barn älskar kyckling. Jag brukar köpa filéer eller be någon annan hjälpa mig med hel grillad kyckling när barnen ska äta det. Fast eftersom jag har svårt för insekter är det mycket läskigare att se folk äta skaldjur.

Till dom som eventuellt håller med mig ber jag om ursäkt för dom ganska otrevliga bilderna i det här inlägget.

Pinochets kläder till salu

För den som känner för att förnya sin garderob är kläder som har tillhört den avlidne diktatorn Augusto Pinochet är till salu hos en skräddare i Chiles huvudstad Santiago. Men en hake är att kläderna får tydligen bara köpas av personer som kan identifieras som anhängare till Pinochet. Nu var väl inte Pinochet direkt känd för sina snygga kläder. När han hade makt gick han väl mest i uniform om jag minns rätt men det är väl antagligen hans civila kläder som ska säljas. Varför man skulle vara sugen på att ha en gammal diktators kläder är för mig en smula obegripligt.

födelsedag

11 augusti är en speciell dag för mig för båda mina barn fyller år idag. Dom är födda på samma dag fast det skiljer sex år mellan dom. Dom tycker själva att det är ganska roligt att ha samma födelsedag och har insett att det är ovanligt att syskon har det. Så vi har haft lite kalas , ätit massor av tårta , godis och annat onyttigt. Dom har fått massor av presenter av släkt och vänner. Barnen är nöjda med sin dag och själv är jag helt slut. Barnkalas är jobbigare än man tror.... Fast det har varit jättekul , mysigt och bra väder. En lyckad dag och ett lyckat kalas.


Det här är inte tårtan vi åt utan en bild jag har lånat.

Borat

Usch , jag har blivit riktigt dålig på att uppdatera bloggen. Det är väl en kombination av avsaknad av tid , pritoeriterat annat att göra och brist på idéer. Det var verkligen mycket lättare att komma på saker att skriva om när jag bodde i Madrid. Men jag har inga planer på att sluta blogga och det här med tid och idéer brukar ju gå i perioder.



I allafall hyrde jag film igår. Jag måste vara en av dom sista som såg filmen Borat och jag hade verkligen inga förväntningar alls på den. Men vad positivt överraskad jag blev. Den var ju hur rolig som helst. Visst han är helt vansinnig och driver med precis allt och ibland blir det väl grovt men jag vred mig av skratt i soffan. Om ni inte har sett den så gör det!

För er som inte känner till filmen handlar den om Borat Sagdiyev, orädd tv-reporter och Kazakstans sjätte mest kända man, får i uppdrag av sin regering att bege sig till USA för att se vad hans folk kan dra för lärdomar av det stora landet i väst. Med fasansfull engelska, en höna i bagaget och sin fete producentvän Azamat Bagatov vid sin sida, tar Borat med oss på en minst sagt oförglömlig road trip, där han noga studerar allt från det amerikanska folkets seder och traditioner till deras humor, gästvänlighet och kvinnfolk. Den oundvikliga kulturkrocken blir en frontalkollision i 200 km/h, då den oförskämde, fördomsfulle och helt galne kazakstaniern testar samtliga sina intervjuoffers gränser till det yttersta.Borat hånar allt och alla – från konservativa Texasbor, fanatiska frireligiösa, politiker, överklasskärringar, hillbillies, bögar, zigenare, handikappade, mentalt störda, judar, horor och tjocka till körskolelärare. Inget ämne är tabu, ingen fördom för känslig för att drivas med, och ingen folkgrupp undkommer Borats enträgna kamera.

Om dagens trista väder fortsätter lär jag säkert hyra mer film. Ni som läser får gärna komma med tips på bra filmer.

Ordlös onsdag - Bank of China tower i Hong Kong

Gå in här och titta på flera foton i kedjan ordlös onsdag