Ingen har väl missat att israelisk militär har bordat Ship to Gaza. Det rapporteras i nuläget om 19 döda och många skadade. Attacken skedde på internationellt vatten och fördöms över hela världen. Storbritannien har redan utvisat en israelisk diplomat. Den här typen av attacker är ett brott mot folkrätten. Att militärt attackera hjälpsändningar är något som diktatorer och skurkar brukar syssla med inte demokratiska stater. Protester mot Israels agerande kommer att hållas över hela världen. Ship to Gaza är en fredlig, opolitisk och icke-religiös organisation vars syfte är att samla in och transportera förnödenheter till den fattiga civilbefolkningen i Gaza som drabbats av Israels blockad. Man har ingenting med Hamas eller terrorism att göra.
Ytterst är det dom 1.4 miljoner civila som drabbas. Människor som är i behov av förnödenheter som nu troligen inte kommer att komma fram. Efter den här händelsen borde Israels blockad av Gaza komma upp till diskussion. En blockad som flera gånger fördömts av både EU och FN. Då blockaden inte gett önskat reslutat så finns det ingen anledning att inte häva den. Det är inte Hamas utan civilbefolkningen i Gaza som drabbas av blockaden och stoppade hjälpsändningar. Människorna i Gaza har lika stor rätt till ett anständigt liv som människor överallt i världen. Läs gärna vad professorn i religionsvetenskap Mattias Gardell skriver om blockaden
Artikeln finns här
Mattias Gardell är en av dom 11 svenskar som fanns ombord på konvojen när den attackerades. Andra är författaren Henning Mankell, riksdagsledamoten Memhet Kaplan, konstnären Dror Feiler, barnläkaren Henry Ascher. I nuläget vet ingen vad som har hänt med svenskarna. Bilden kommer väl klarna under dagen.
Att attackera och döda en hjälpkonvoj med förnödenheter till behövande kan aldrig anses okay var det än händer och bör fördömas över hela världen. Precis som nu sker.
måndag, maj 31, 2010
Lee Myung-bak, tal till nationen
jag har skrivit om den ökade spänningen på Korea-halvön efter att det kommit fram att en nordkoreansk torped skjutit på och sänkt ett sydkoreanskt militärfartyg och 46 flottister förlorade livet i attacken.
Här finns ett tal som den sydkoreanska presidenten Lee Myung-bak höll till nationen om händelsen. Helt klart läsvärt om man är intresserad av Korea.
Här finns ett tal som den sydkoreanska presidenten Lee Myung-bak höll till nationen om händelsen. Helt klart läsvärt om man är intresserad av Korea.
Många döda och skadade
88 personer dog och 1885 personer skadades i oroligheterna i Bangkok enligt det thailändska hälsoministeriet. Nu är oroligheterna över fast ingen vet om det bara är ett tillfälligt lugn som råder. Missnöjet finns kvar och troligen kan oroligheter blossa upp igen.
Ship to Gaza
Dom senaste dagarna har en konvoj med sex båtar på väg till Gaza varit i fokus i media. Det är organisationen Ship to Gaza som är på väg till Gaza med 10000 förnödenheter ombord finns bland annat författaren Henning Mankell. Israel håller Gazaremsan i blockad i protest mot att det palestinska området styrs av Hamas, en rörelse som är demokratiskt vald men samtidigt klassad som terrororganisation. Organisationen Ship to Gaza har tidigare skickat mindre laster med förnödenheter till Gaza och då har Israel valt att se genom fingrarna trots blockaden. Men nu verkar läget ha trappats upp. Enligt den senaste rapporten är israelisk kustbevakning på väg mot konvojen.
Organistationen Ship to Gaza säger att man är religiös och politisk obunden och på inget sätt stödjer Hamas utan det är civilbefolkningen i Gaza man riktar sina hjälpinsatser mot. Hamas, som blockaden skulle ha riktat sig emot, klarar sig utmärkt. Deras ledare och aktiva saknar ingenting av livets goda och drar i stället både politisk och ekonomisk nytta av blockaden. Gazas civilbefolkning lider däremot av brist på varor och förnödenheter. De kan inte resa, hälsovården är osäker då sjukhusen inte kan fungera utan material och reservdelar och överlag har det civila samhället fallit samman. Som ofta får inte blockaden den önskade verkan, den styrande eliten man vill rikta sig mot klarar sig men civilbefolkningen drabbas.
Utrikesminister Carl Bildt har sagt att han anser att Hamas är en terrororganisation men han sympatiserar med det humanitära engagemang han ser i aktionen, Ship to Gaza. Han utgår från att Israel bemöter den med fredliga medel.
Konflikten mellan Israel och Palestina brukar väcka starka känslor hos många. Men oavsett hur starka känslor man har om vilken sida som har rätt så borde väl ingen motsätta sig att förnödenheter når fram till Gazas civilbefolkning.
Organistationen Ship to Gaza säger att man är religiös och politisk obunden och på inget sätt stödjer Hamas utan det är civilbefolkningen i Gaza man riktar sina hjälpinsatser mot. Hamas, som blockaden skulle ha riktat sig emot, klarar sig utmärkt. Deras ledare och aktiva saknar ingenting av livets goda och drar i stället både politisk och ekonomisk nytta av blockaden. Gazas civilbefolkning lider däremot av brist på varor och förnödenheter. De kan inte resa, hälsovården är osäker då sjukhusen inte kan fungera utan material och reservdelar och överlag har det civila samhället fallit samman. Som ofta får inte blockaden den önskade verkan, den styrande eliten man vill rikta sig mot klarar sig men civilbefolkningen drabbas.
Utrikesminister Carl Bildt har sagt att han anser att Hamas är en terrororganisation men han sympatiserar med det humanitära engagemang han ser i aktionen, Ship to Gaza. Han utgår från att Israel bemöter den med fredliga medel.
Konflikten mellan Israel och Palestina brukar väcka starka känslor hos många. Men oavsett hur starka känslor man har om vilken sida som har rätt så borde väl ingen motsätta sig att förnödenheter når fram till Gazas civilbefolkning.
söndag, maj 30, 2010
Allas status borde höjas
För några år sen kom boken Statussyndromet av den brittiska folkhälsoexperten Michael Marmot. Hans forskargrupp har gjort världens mest omfattande studie om medellivslängden i världen. I större delen av världen har medellivslängden ökat dom senaste 20 åren. Bara några länder i Afrika och en del forna Sovjetstater har en minskning i medellivslängd. Om någon är nyfiken på medellivslängden i olika länder finns nya siffror HÄR
Det är delvis skrämmande läsning. Det skiljer över 50 år i medellivslängd mellan Monaco i toppen och Angola i botten. Nu drar barndödligheten ner siffrorna i länder som Angola så en svensk forskare jag pratade med om detta hänvisade till ett mått där man mäter förväntade medellivslängd från 15 år istället för från födelsen. Skillnaderna är stora då också men inte riktigt lika stora.
Det intressanta i Marmots studie är att medellivslängden skiljer väldigt mycket inom olika länder. I till exempel Glasgow skiljer det 25 år i medellivslängd mellan den stadsdel där folk lever längst och den där man lever kortast. I figur efter figur i boken visar han folks utbildningsnivå, inkomst, sysselsättning eller position i yrkeshierarkin på ena axeln. På den andra finns dödlighet, hälsa eller livslängd. Vare sig det är staplar eller kurvor lutar de – i en gradvis stigande skala från dem som befinner sig lägst i hierarkin till dem som är högst. Medellivslängden är alltid kortast bland dem med lägst status, och där är också hälsan alltid sämst.
Även i Sverige finns skillnader. Skillnaden mellan arbetares och akademikers medellivslängd var för 20 års sen 2 år och nu har den ökat till 5 år. Människor med högre utbildning och friare jobb lever i snitt längre än lågutbildade som inte har så stort inflytande på sitt jobb och sin situation. Michael Marmot menar att i rika länder är det inte större satsningar på sjukvården som behövs för att öka medellivslängden utan att allas sociala status måste höjas. Ju större skillnader mellan botten och toppen desto större skillnader i medellivslängd.
Vilka statussatsningar blir mest avgörande för samhället? Michael Marmot trycker på fyra viktiga områden i slutet av sin bok:
1) Tidig barndom. Barn från missgynnade familjer klarar sig sämre i skolan, som om ”ojämlikheten smittar dem socialt och psykologiskt”. Därför ska man satsa på både barnomsorgen och att stödja föräldrarna. Då finns chansen att höja nivån på skolundervisningen för alla barn.
2) Arbetsplatsen. Där får vi antingen svårare eller lättare att få kontroll i livet, vilket påverkar stressnivån. Ju mer självständighet, belöning och trygghet, desto bättre hälsa.
3) Samhället. När man satsar på att förbättra stadsmiljön – bostäder, tillgång till varor och tjänster, stöd till sociala nätverk och ekonomisk återhämtning – ökar hälsan i hela samhället. Men det finns risk för bakslag när medelklassen flyttar in i och förbättrar lågstatusområden. De fattigare trycks bort och får inte del av förbättringen.
4) Äldre människor. Att subventionera kollektivtrafiken för de äldre ökar livslängden. Brist på social kontakt är nämligen dödande – inte bara för de gamla, utan för alla människor på jorden.
Vad kan man göra som individ?
– Det här hänger inte enbart på individen, säger Michael Marmot, utan på hela samhället. Att en individ lyckas ekonomiskt och samhälleligt är inte
Det är delvis skrämmande läsning. Det skiljer över 50 år i medellivslängd mellan Monaco i toppen och Angola i botten. Nu drar barndödligheten ner siffrorna i länder som Angola så en svensk forskare jag pratade med om detta hänvisade till ett mått där man mäter förväntade medellivslängd från 15 år istället för från födelsen. Skillnaderna är stora då också men inte riktigt lika stora.
Det intressanta i Marmots studie är att medellivslängden skiljer väldigt mycket inom olika länder. I till exempel Glasgow skiljer det 25 år i medellivslängd mellan den stadsdel där folk lever längst och den där man lever kortast. I figur efter figur i boken visar han folks utbildningsnivå, inkomst, sysselsättning eller position i yrkeshierarkin på ena axeln. På den andra finns dödlighet, hälsa eller livslängd. Vare sig det är staplar eller kurvor lutar de – i en gradvis stigande skala från dem som befinner sig lägst i hierarkin till dem som är högst. Medellivslängden är alltid kortast bland dem med lägst status, och där är också hälsan alltid sämst.
Även i Sverige finns skillnader. Skillnaden mellan arbetares och akademikers medellivslängd var för 20 års sen 2 år och nu har den ökat till 5 år. Människor med högre utbildning och friare jobb lever i snitt längre än lågutbildade som inte har så stort inflytande på sitt jobb och sin situation. Michael Marmot menar att i rika länder är det inte större satsningar på sjukvården som behövs för att öka medellivslängden utan att allas sociala status måste höjas. Ju större skillnader mellan botten och toppen desto större skillnader i medellivslängd.
Vilka statussatsningar blir mest avgörande för samhället? Michael Marmot trycker på fyra viktiga områden i slutet av sin bok:
1) Tidig barndom. Barn från missgynnade familjer klarar sig sämre i skolan, som om ”ojämlikheten smittar dem socialt och psykologiskt”. Därför ska man satsa på både barnomsorgen och att stödja föräldrarna. Då finns chansen att höja nivån på skolundervisningen för alla barn.
2) Arbetsplatsen. Där får vi antingen svårare eller lättare att få kontroll i livet, vilket påverkar stressnivån. Ju mer självständighet, belöning och trygghet, desto bättre hälsa.
3) Samhället. När man satsar på att förbättra stadsmiljön – bostäder, tillgång till varor och tjänster, stöd till sociala nätverk och ekonomisk återhämtning – ökar hälsan i hela samhället. Men det finns risk för bakslag när medelklassen flyttar in i och förbättrar lågstatusområden. De fattigare trycks bort och får inte del av förbättringen.
4) Äldre människor. Att subventionera kollektivtrafiken för de äldre ökar livslängden. Brist på social kontakt är nämligen dödande – inte bara för de gamla, utan för alla människor på jorden.
Vad kan man göra som individ?
– Det här hänger inte enbart på individen, säger Michael Marmot, utan på hela samhället. Att en individ lyckas ekonomiskt och samhälleligt är inte
fredag, maj 28, 2010
Afrikas växande medelklass
Den bild av Afrika som vi oftast ser i svensk media en kontinent av svält, fattigdom, hiv, krig och elände. Allt detta finns och det ska man så klart inte blunda för. Men i vissa länder finns en relativt stor och växande medelklass. Lite av det kan man se i dom charmiga filmerna om Damernas Detektivbyrå i Botswana. Filmer som jag tycker ofta har en varm och mysig stämning och som jag kan rekommendera. Tyvärr har jag inte läst böckerna, än.
I Sydafrika har medelklassen blivit så stor att den fått ett eget namn, dom kallas black dimond eftersom dom varit så viktiga för att stimulera landets ekonomi.
Här finns också en bra artikel som tar upp Afrikas växande medelklass.
I Sydafrika har medelklassen blivit så stor att den fått ett eget namn, dom kallas black dimond eftersom dom varit så viktiga för att stimulera landets ekonomi.
Här finns också en bra artikel som tar upp Afrikas växande medelklass.
Ingen vill ha ett ena Korea
Klicka här om ni vill läsa en bra artikel om det delade Korea. Precis som den kunniga Asien-korrespondenten Bertil Lintner skriver i sin analys är det knappast troligt att det spända läget på Korea-halvön kommer att leda till krig. I kulisserna bakom dom två koreanska staterna finns Kina och USA på varsin sida. Båda stormakterna vill till varje pris undvika ett krig. Inte heller vill man se en återförening då den kan innebära att en av stormakterna förlorar sitt inflytande på den koreanska halvön. Ett enat Korea kan bli Kina-vänligt och då skulle USA troligen tvingas lämna sina strategiskt viktiga militärbaser i Sydkorea. Eller så kan ett enat Korea bli USA-vänligt och då skulle Kina ha amerikanska militärbaser i ett grannland.
Då ingen vet hur ett framtida enat Korea skulle bli vill stormakterna till varje pris bevara den situation av status quo som rått sedan Koreakrigets slut 1953. Osäkerheten för ett framtida enat Korea och dom enorma praktiska problem en återförening av två så olika stater skulle innebära att det nog inte blir någon snar återförening. Men heller inget krig trots den upptrappade spänningen.
Läs gärna Bertil Lintners artikel, som jag länkar till i början av det här inlägget, för mer analys om bakgrunden till Koreas delning och hur situationen ser ut nu.
Då ingen vet hur ett framtida enat Korea skulle bli vill stormakterna till varje pris bevara den situation av status quo som rått sedan Koreakrigets slut 1953. Osäkerheten för ett framtida enat Korea och dom enorma praktiska problem en återförening av två så olika stater skulle innebära att det nog inte blir någon snar återförening. Men heller inget krig trots den upptrappade spänningen.
Läs gärna Bertil Lintners artikel, som jag länkar till i början av det här inlägget, för mer analys om bakgrunden till Koreas delning och hur situationen ser ut nu.
Resa till Cosat Rica
Chiquita söker någon som har lust att under en vecka åka iväg och blogga från deras bananodlingar i Costa Rica. Känns som gjort för mig. Tror jag skulle passa helt perfekt som bloggare i Costa Rica. Jag har rest i regionen, pratar språket, är intresserad av internationella frågor och miljö. Dessutom älskar jag regnskogen i Centralamerika och skulle gärna återvända dit. Det känns ju nästan osannolikt att Chiquita skulle hitta någon dom hellre tar med än mig.
Åka till Costa Rica skulle jag verkligen vilja och självklart skulle jag blogga massor på en sån resa. Så vore det intressant att se hur människorna som arbetar på bananodlingarna i landet har det. För alla vi som har sett filmen Bananas om hur arbetarna på Doles plantage i Nicaragua har drabbats av olika skador p.g.a bekämpningsmedel skulle det vara glädjande att se att alla bananodlingar inte är som dom som skildras i filmen.
Som om inte dessa argument vore nog för Chiquita att välja mig så kan jag också påpeka att jag under många år flitigt bidragit till deras försäljning. Så nu är det väl på tiden att dom belönar mig för alla bananer jag har köpt.
Åka till Costa Rica skulle jag verkligen vilja och självklart skulle jag blogga massor på en sån resa. Så vore det intressant att se hur människorna som arbetar på bananodlingarna i landet har det. För alla vi som har sett filmen Bananas om hur arbetarna på Doles plantage i Nicaragua har drabbats av olika skador p.g.a bekämpningsmedel skulle det vara glädjande att se att alla bananodlingar inte är som dom som skildras i filmen.
Som om inte dessa argument vore nog för Chiquita att välja mig så kan jag också påpeka att jag under många år flitigt bidragit till deras försäljning. Så nu är det väl på tiden att dom belönar mig för alla bananer jag har köpt.
torsdag, maj 27, 2010
Spänt läge på Korea-halvön
Dom senast dagarna har spänningen återigen stigit på den koreanska halvön. Detta på grund av att det nu är bevisat att det var en nordkoreansk torped som sänkte en av sydkoreanska flottans skepp och dödade 46 flottister. Tonen har varit hård mellan dom båda länderna. Sydkorea har beslutat sig för att upphöra med all handel med grannen i norr. Nordkorea förnekar att de hade något som helst att göra med sänkandet av båten och säger att anklagelsen är detsamma som ”en krigsförklaring” och hotar med ”skoningslös och sträng bestraffning” om åtgärder vidtas.
Den här typen av retorik är inte ovanlig mellan dom två staterna på den koreanska halvön. Halvön delades vid 38:de breddgradden och två koreanska stater skapades efter det tre år långa och mycket grymma koreakriget 1953. Man lyckades inte ens nå en uppgörelse om ett fredsavtal utan fortfarande idag råder vapenstillestånd. Gränsen mellan Nord- och Syd-Korea är mycket hårt bevakad och stängd. Det finns familjer som splittrades och hamnade på varsin sida om gränsen 1953 som ännu inte kunnat återförenas. Det har funnits tider då man sett mer öppenhet och närmande mellan de båda staterna men dom senaste åren har det varit relativt spänt. Sen sänkningen av fartyget har spänningen trappats upp ytterligare.
Efter Koreakriget utvecklades länderna åt totalt olika håll. Bland vanliga koreaner finns en känsla för att man är ett folk och egentligen inte borde vara två länder. Men en återförening ser just nu ut att vara mycket långt borta och hur en sån rent praktiskt skulle gå till är det nog inte som kan svara på. Att slå ihop två så olika länder till ett skulle definitivt inte vara smidigt och problemfritt.
Men det finns faktiskt en liten kontakt mellan länderna. I Nordkorea nära gränsen mot syd ligger den gemensamma industribyn Kaesong. Här arbetar folk från Nord och Syd Korea tillsammans och här har Sydkorea investerat i industrier. Det är inte en konstruerad stad för detta ändamål utan en gammal stad med drygt 300000 innevånare. I och med det nu skärpta läget på halvön så har Nordkorea beslutat att utvisa alla sydkoreaner från Kaesong.
Kaesong i södra Nordkorea
Nordkorea har en egen ideologi som dom kallar juche som innebär att landet ska vara oberoende och självförsörjande såväl ekonomiskt som militärt och politiskt. Man ska inte vara beroende av handel och allianser med omvärlden och man ska kunna producera den mängd livsmedel och andra varor landet behöver. Som alltid är inte ideologi och praktik samma sak. Nordkorea har starka band till Kina. Att man inte har så stor utrikeshandel och så mycket kontakter med omvärlden kanske inte enbart har med juche-ideologin att göra. Antagligen är sanktioner mot ett så slutet land som Nordkorea relativt meningslösa.
Juche-idéns torn i Nordkoreas huvudstad Pyongyang
Det här är ett ämne jag skulle kunna skriva mycket om och jag lär säkert återkomma till detta då det är aktuellt och just nu vet ingen om och när någon avspänning kommer att ske. Risken för verkligt krig anser dock dom flesta bedömare som mycket låg. Båda länderna har för mycket att förlora på det och i kulisserna när det gäller politiken på Koreahalvön finns USA och Kina som till varje pris vill undvika en väpnad konflikt i området.
Den här typen av retorik är inte ovanlig mellan dom två staterna på den koreanska halvön. Halvön delades vid 38:de breddgradden och två koreanska stater skapades efter det tre år långa och mycket grymma koreakriget 1953. Man lyckades inte ens nå en uppgörelse om ett fredsavtal utan fortfarande idag råder vapenstillestånd. Gränsen mellan Nord- och Syd-Korea är mycket hårt bevakad och stängd. Det finns familjer som splittrades och hamnade på varsin sida om gränsen 1953 som ännu inte kunnat återförenas. Det har funnits tider då man sett mer öppenhet och närmande mellan de båda staterna men dom senaste åren har det varit relativt spänt. Sen sänkningen av fartyget har spänningen trappats upp ytterligare.
Efter Koreakriget utvecklades länderna åt totalt olika håll. Bland vanliga koreaner finns en känsla för att man är ett folk och egentligen inte borde vara två länder. Men en återförening ser just nu ut att vara mycket långt borta och hur en sån rent praktiskt skulle gå till är det nog inte som kan svara på. Att slå ihop två så olika länder till ett skulle definitivt inte vara smidigt och problemfritt.
Men det finns faktiskt en liten kontakt mellan länderna. I Nordkorea nära gränsen mot syd ligger den gemensamma industribyn Kaesong. Här arbetar folk från Nord och Syd Korea tillsammans och här har Sydkorea investerat i industrier. Det är inte en konstruerad stad för detta ändamål utan en gammal stad med drygt 300000 innevånare. I och med det nu skärpta läget på halvön så har Nordkorea beslutat att utvisa alla sydkoreaner från Kaesong.
Kaesong i södra Nordkorea
Nordkorea har en egen ideologi som dom kallar juche som innebär att landet ska vara oberoende och självförsörjande såväl ekonomiskt som militärt och politiskt. Man ska inte vara beroende av handel och allianser med omvärlden och man ska kunna producera den mängd livsmedel och andra varor landet behöver. Som alltid är inte ideologi och praktik samma sak. Nordkorea har starka band till Kina. Att man inte har så stor utrikeshandel och så mycket kontakter med omvärlden kanske inte enbart har med juche-ideologin att göra. Antagligen är sanktioner mot ett så slutet land som Nordkorea relativt meningslösa.
Juche-idéns torn i Nordkoreas huvudstad Pyongyang
Det här är ett ämne jag skulle kunna skriva mycket om och jag lär säkert återkomma till detta då det är aktuellt och just nu vet ingen om och när någon avspänning kommer att ske. Risken för verkligt krig anser dock dom flesta bedömare som mycket låg. Båda länderna har för mycket att förlora på det och i kulisserna när det gäller politiken på Koreahalvön finns USA och Kina som till varje pris vill undvika en väpnad konflikt i området.
kvinnliga statschefer
Av världens cirka 200 länder har bara 26 stycken en kvinnlig stats- eller regerings-chef. Det senaste tillskottet är Trinidad och Tobago där Kamala Persad-Bissessar valdes till premiärminister i måndags. Kamala tillhör ett parti som främst företräder landets innevånare med indiskt ursprung.50% av befolkningen är indisk-ättade och det är den största etniska gruppen ilandet.
Just det här med en majoritet eller nästan majoritet av befolkningen som har indsikt ursprung kan man se i några andra före detta brittiska kolonier som till exempel Guyana, Fiji och Mauritsius. Dom har ofta behållt sina traditioner och sin religion så i till exempel Guyana i Sydamerika är hinduismen den dominerande religionen.
Att det totalt bara finns 26 länder av cirka 200 som har kvinnliga stats- och regerings-chefer år 2010 känns ganska bedrövligt. Inget land i världen når heller upp till 50% kvinnor i parlametet. Bäst är Rwanda i Afrika där 49% av parlamentsledamoterna är kvinnor. Många länder har överhuvudtaget inga kvinnor alls i parlamentet.
Klicka här om ni vill se bilder på och läsa om dom 26 kvinnliga stats- och regerings-cheferna.
Just det här med en majoritet eller nästan majoritet av befolkningen som har indsikt ursprung kan man se i några andra före detta brittiska kolonier som till exempel Guyana, Fiji och Mauritsius. Dom har ofta behållt sina traditioner och sin religion så i till exempel Guyana i Sydamerika är hinduismen den dominerande religionen.
Att det totalt bara finns 26 länder av cirka 200 som har kvinnliga stats- och regerings-chefer år 2010 känns ganska bedrövligt. Inget land i världen når heller upp till 50% kvinnor i parlametet. Bäst är Rwanda i Afrika där 49% av parlamentsledamoterna är kvinnor. Många länder har överhuvudtaget inga kvinnor alls i parlamentet.
Klicka här om ni vill se bilder på och läsa om dom 26 kvinnliga stats- och regerings-cheferna.
onsdag, maj 26, 2010
Fish tank
Dagens filmtips är Fish Tank en brittisk film som nyligen släpptes på dvd i Sverige. Det är en film som verkligen griper tag i en och man kan inte släppa den. Det är ingen feel-good-film utan en hjärtskärande men en otroligt bra och sevärd film som förtjänar dom höga betyg den fått av recensenter.
15-åriga Mia bor med sin mamma och lillasyster i en trist betongförort. Ändå blir förorten nästan vacker för ibland är fotot fantastiskt. Mias mamma fick barn som väldigt ung och lever fortfarande som en tonåring. Hon har fester då döttrarna skickas upp på rummet där dom smygröker och dricker. Mia och hennes lillasyster har inte fått så mycket kärlek och ömhet. Men så träffar mamma en ny man och familjens liv förändras.
En mycket kort beskrivning av handlingen som tar väldigt oväntade vägar. En väldigt sevärd film.
Coke och Escobar
Dom senaste dagarna har över 60 människor dött på Jamaica. Oroligheterna blossade upp på gatorna i huvudstaden Kingston då polisen skulle gripa Christopher Coke och utlämna honom till USA. Coke är en välkänd gängledare som större delen av sitt liv handlat med vapen och droger i Karibien och Nordamerika. Hans gäng Shower Posse har skjutit på polisen och försvarat sin ledare men också vanligt folk i den fattiga stadsdelen Tivoli Garden demonstrerat mot gripande och utlämningen av Coke. "Jesus dog för oss och vi kommer att dö för Coke" stod det på ett plakat.
Christopher Coke och hans gäng har förutom att ägna sig åt droghandel i Karibien och Nordamerika också lagt stora resurser på den fattiga befolkningen i stadsdelen Tivoli Gardens. Coke har byggt vårdcentralen i området, betalat barns skolgång, delat ut lunchpaket till skolbarn, byggt samlingslokaler, stött idrottsföreningar med utrustning och annat.
41-åriga Christopher Coke hävdar själv att han är en vanlig samhällsengagerad affärsman.
Han är en vanlig jamaican som sköter sitt. Han försöker förbättra för sina barn, sin familj, sitt samhälle, eftersom han vet att han har ett inflytande, och han tar sitt inflytande på allvar. Det inflytandet är på väg att skapa en god spiral av förändring för västra Kingston, sa hans advokat Tom Tavares-Finston till Jamaica Observer i december.
Christopher Cokes pappa var den förra ledare för Shower Posse. Han dog under märkliga omständigheter i en brand i fängelsecellen när han väntade på att utlämnas till USA. Två av Cokes bröder och en av hans systrar har skjutits ihjäl.
Hur det kommer att gå för Christopher Coke får framtiden utvisa men just nu verkar den jamaicanska regeringen fast besluten att gripa och utlämna honom. Samtidigt verkar en stor del av den fattiga befolkningen fast besluten att försvara honom.
Christopher Coke är inte den första knarkkung som blivit populär genom att ägna sig åt välgörenhet i slummen. Ett av dom mest kända fallen är den legendariska knarkkungen Pablo Escobar ledare för Medellinkartelllen i staden Medellin i Colombia. Escobar föddes i slummen och började sin karriär som biltjuv men gick snart över till droghandel. När han sköts till döds av den colombianska polisen 1993 var han en av världens rikaste män. Han levde ett extremt vidlyftigt liv med lyxvillor, privatplan, lyxbilar, privat djurpark och mycket mer. Han var känd för att vara hänsynslös och det sas att hans motto var plata o plomo, pengar eller bly, vilket innebar att antingen accepterade man en muta eller så blev man skjuten.
Pablo Escobar var liksom Coke också populär hos innevånarna i slummen i Medellin där han bekostade byggande av skolor, hjälpte fattiga att betala deras läkarräkningar och medicin, stödde lokala idrottsföreningar med utrustning och annat.
Författaren Mark Bowden har skrivit den mycket läsvärda boken Killing Pablo om Pablo Escobar. Rekommendera. Boken håller just nu på att filmas och filmen beräknas ha premiär nästa år. Pablo Escobar ska spelas av Édgar Ramírez, en av Venezuelas mest kända skådespelare.
Christopher Coke och hans gäng har förutom att ägna sig åt droghandel i Karibien och Nordamerika också lagt stora resurser på den fattiga befolkningen i stadsdelen Tivoli Gardens. Coke har byggt vårdcentralen i området, betalat barns skolgång, delat ut lunchpaket till skolbarn, byggt samlingslokaler, stött idrottsföreningar med utrustning och annat.
41-åriga Christopher Coke hävdar själv att han är en vanlig samhällsengagerad affärsman.
Han är en vanlig jamaican som sköter sitt. Han försöker förbättra för sina barn, sin familj, sitt samhälle, eftersom han vet att han har ett inflytande, och han tar sitt inflytande på allvar. Det inflytandet är på väg att skapa en god spiral av förändring för västra Kingston, sa hans advokat Tom Tavares-Finston till Jamaica Observer i december.
Christopher Cokes pappa var den förra ledare för Shower Posse. Han dog under märkliga omständigheter i en brand i fängelsecellen när han väntade på att utlämnas till USA. Två av Cokes bröder och en av hans systrar har skjutits ihjäl.
Hur det kommer att gå för Christopher Coke får framtiden utvisa men just nu verkar den jamaicanska regeringen fast besluten att gripa och utlämna honom. Samtidigt verkar en stor del av den fattiga befolkningen fast besluten att försvara honom.
Christopher Coke är inte den första knarkkung som blivit populär genom att ägna sig åt välgörenhet i slummen. Ett av dom mest kända fallen är den legendariska knarkkungen Pablo Escobar ledare för Medellinkartelllen i staden Medellin i Colombia. Escobar föddes i slummen och började sin karriär som biltjuv men gick snart över till droghandel. När han sköts till döds av den colombianska polisen 1993 var han en av världens rikaste män. Han levde ett extremt vidlyftigt liv med lyxvillor, privatplan, lyxbilar, privat djurpark och mycket mer. Han var känd för att vara hänsynslös och det sas att hans motto var plata o plomo, pengar eller bly, vilket innebar att antingen accepterade man en muta eller så blev man skjuten.
Pablo Escobar var liksom Coke också populär hos innevånarna i slummen i Medellin där han bekostade byggande av skolor, hjälpte fattiga att betala deras läkarräkningar och medicin, stödde lokala idrottsföreningar med utrustning och annat.
Författaren Mark Bowden har skrivit den mycket läsvärda boken Killing Pablo om Pablo Escobar. Rekommendera. Boken håller just nu på att filmas och filmen beräknas ha premiär nästa år. Pablo Escobar ska spelas av Édgar Ramírez, en av Venezuelas mest kända skådespelare.
Flygplansmat
Jag hittade en rolig sida där man kan se 17 823 fotografier på flygplansmat från 549 flygbolag. Maten är dessutom betygsatt. Lite småroligt.
Kika på Airline meals
Kika på Airline meals
tisdag, maj 25, 2010
Barnadödligheten i världen minskar
För ungefär två veckor sen kom en rapport från WHO som innehöll den globala hälsostatistiken för 2010. Siffrorna i rapporten var mer positiva än man trott. Ändå tror knappt någon bedömare att FN kommer att lyckas uppnå milleniemål som antogs 2000 och går ut på att halvera världsfattigdomen till 2015.
Det positiva förändringarna i WHOs hälsostatistik från 2010 är bland annat:
Det positiva förändringarna i WHOs hälsostatistik från 2010 är bland annat:
•Den globala barnadödligheten (barn som dör före sin femårsdag) har minskat med 30 procent mellan 1990 och 2008. Medan 12,5 miljoner barn avled 1990 var siffran nere i 8,8 miljoner 2008.
•Antalet undernärda barn har minskat från 25 till 16 procent mellan 1990 och 2010.
•Andelen födslar som sköts av sjukvårdspersonal har ökat globalt sett – fast i Afrika sker fortfarande hälften av alla födslar utan sjukvårdspersonal. Även inom andra områden håller hälsoläget i särskilt fattiga länder på att förbättras:
•Nya hiv-infektioner har minskat med 16 procent mellan 2001 och 2008.
•Andelen människor med tillgång till rent dricksvatten har ökat från 77 till 87 procent under samma tid.
•Antalet dödsfall i tuberkulos bland personer som inte har hiv har minskat från 1,7 miljoner till 1,4 miljoner mellan 2001 och 2008.
När revolutionen kommer blir det glass till alla barn
Oavsett vad man tycker om Venezuelas president Hugo Chavez så kan man instämma i att han inte är världens mest diplomatiska person och vissa av hans uttalande får ju en och annan att höja på ögonbrynen. Det är ofta oväntat underhållande att lyssna på Chavez. Jag har flera gånger sett hans eget TV-program Alo Presidente som sänds i Venezuela varje söndag och det har alltid varit oväntat roligt, ibland lite galet så klart. Chavez har också en twitter som ibland är ganska rolig att läsa. Den finns här
I helgen hotade han med att expropriera och förstatliga Polar, Venezuelas största livsmedelsdistributör. Han anklagade Polar för att lagra livsmedel i syfte att skapa en brist och driva upp priserna. Något som både Polar och deras anställda förnekar. Då hävdade Chavez att dom anställda var hjärntvättade av företaget.
Polar tillverkar landets största (och enda?) ölmärke med samma namn som företaget. Chavez fortsatte sin attack på Polar med att säga att öl var borgarklassens vapen för att hålla arbetarna på mattan. När Polar blivit statligt skulle Chavez göra om bryggeriet till en glassfabrik. Detta möttes inte av så stor entusiasm hos anhängarna som han talade till.
ölen Polar är en helt ok ljus lager som totalt dominerar i Venezuela. Den säljs och dricks överallt och ibland är det svårt att hitta öl av andra märken i landet. En annan sak som utmärker Polar är att i deras reklam förekommer alltid lättklädda kvinnor. Inget ovanligt när det gäller reklam i Venezuela men som svensk hajar man till lite när man ser bilder som dom här.
I helgen hotade han med att expropriera och förstatliga Polar, Venezuelas största livsmedelsdistributör. Han anklagade Polar för att lagra livsmedel i syfte att skapa en brist och driva upp priserna. Något som både Polar och deras anställda förnekar. Då hävdade Chavez att dom anställda var hjärntvättade av företaget.
Polar tillverkar landets största (och enda?) ölmärke med samma namn som företaget. Chavez fortsatte sin attack på Polar med att säga att öl var borgarklassens vapen för att hålla arbetarna på mattan. När Polar blivit statligt skulle Chavez göra om bryggeriet till en glassfabrik. Detta möttes inte av så stor entusiasm hos anhängarna som han talade till.
ölen Polar är en helt ok ljus lager som totalt dominerar i Venezuela. Den säljs och dricks överallt och ibland är det svårt att hitta öl av andra märken i landet. En annan sak som utmärker Polar är att i deras reklam förekommer alltid lättklädda kvinnor. Inget ovanligt när det gäller reklam i Venezuela men som svensk hajar man till lite när man ser bilder som dom här.
Lung Boonmee raluek chat
Den thailändska filmen ”Lung Boonmee raluek chat” (Farbror Boonmee återkallar sina tidigare liv) vann Palme d'Or,guldpalmen på filmfestivalen i Cannes som nyligen hölls.
I sitt tacktal tackade regissören Apitchapong Weerasethakul bland annat alla Thailands spöken och andar för atthans film blev gjord.
Den naturlyriska, stämningsladdade ”Lung Boonmee raluek chat” (Farbror Boonmee återkallar sina tidigare liv) kretsar kring en döende man sista resa in i djungeln där denne bland annat får sällskap av sin döda hustrus vålnad och sin döde son _ som återvänt som ett hårbeväxt väsen. Poetisk, melankolisk och mycket surrealistisk.
Verkar vara en ganska speciell film och jag blir lite sugen på att seden även om spöken och andar inte riktigt är min grej i vanliga fall. Fast jag tycker det är väldigt roligt att se film från andra länder än USA och Västeuropa.
I sitt tacktal tackade regissören Apitchapong Weerasethakul bland annat alla Thailands spöken och andar för atthans film blev gjord.
Den naturlyriska, stämningsladdade ”Lung Boonmee raluek chat” (Farbror Boonmee återkallar sina tidigare liv) kretsar kring en döende man sista resa in i djungeln där denne bland annat får sällskap av sin döda hustrus vålnad och sin döde son _ som återvänt som ett hårbeväxt väsen. Poetisk, melankolisk och mycket surrealistisk.
Verkar vara en ganska speciell film och jag blir lite sugen på att seden även om spöken och andar inte riktigt är min grej i vanliga fall. Fast jag tycker det är väldigt roligt att se film från andra länder än USA och Västeuropa.
måndag, maj 24, 2010
Artiklar om Thailand
Tänkte tipsa om två bra artiklar om det som har hänt i Bangkok. Eller hänt, det är troligen inte över för missnöjet finns kvar och både gulskjortor och rödskjortor står långt ifrån varandra. Thailand har aldrig varit en demokrati med val och yttrandefrihet. På reportrar utan gränsers pressfrihetindex ligger Thailand på plats 134 av 175 (sista platsen har Eritrea och första har Danmark.
Hela listan finns här
Det kan vara svårt att få en tydlig uppfattning om vad konflikten i Thailand handlar om. Även om vi svenskar som besökt Thailand har bilden av ett vänligt och trevligt land finns det en annan sida också med diktatur, censur och korruption. Politiken i landet är verkligen en grumlig soppa och vad som kommer att hända i framtiden är väldigt svårt att gissa.
En god vän som sedan många år bor i Bangkok rekommenderade en artikel i Bangkok Post som han ansåg var det mest nyanserade som skrivits.
Läs artikeln här
En analys av den duktiga Asien-korrespondenten Bertil Litner som sedan många år bor i Thailand finns att läsa här
Rödskjortornas förgrundsfigur den förra premiärministerna Thaksin roade sig med att shoppa på Louis Vuittons butik i Paris när hans anhängare slogs mot militären på Bangkoks gator. Thaksin är en av Thailands rikaste män men han drev en politik där han hämtade en stor del av sitt stöd hos fattiga thailändare. Vid en militärkupp i september 2006 avsattes han och gick i exil. Sen dess har han tillbringat största delen av sin tid utomlands och militären styr fortfarande Thailand.
Hela listan finns här
Det kan vara svårt att få en tydlig uppfattning om vad konflikten i Thailand handlar om. Även om vi svenskar som besökt Thailand har bilden av ett vänligt och trevligt land finns det en annan sida också med diktatur, censur och korruption. Politiken i landet är verkligen en grumlig soppa och vad som kommer att hända i framtiden är väldigt svårt att gissa.
En god vän som sedan många år bor i Bangkok rekommenderade en artikel i Bangkok Post som han ansåg var det mest nyanserade som skrivits.
Läs artikeln här
En analys av den duktiga Asien-korrespondenten Bertil Litner som sedan många år bor i Thailand finns att läsa här
Rödskjortornas förgrundsfigur den förra premiärministerna Thaksin roade sig med att shoppa på Louis Vuittons butik i Paris när hans anhängare slogs mot militären på Bangkoks gator. Thaksin är en av Thailands rikaste män men han drev en politik där han hämtade en stor del av sitt stöd hos fattiga thailändare. Vid en militärkupp i september 2006 avsattes han och gick i exil. Sen dess har han tillbringat största delen av sin tid utomlands och militären styr fortfarande Thailand.
Tjurfäktning debatteras i Spanien
”Tortura no es cultura”, tortyr är inte kultur, säger motståndarna. ”La Fiesta” måste k-märkas, svarar anhängarna. Tjurfäktningen står åter i centrum i den spanska debatten sedan Katalonien diskuterar ett förbud. Författare, filosofer, artister och politiker har kastat sig in i striden.
Kanarieöarna förbjöd det redan 1991. Nu har Kataloniens parlament startat en debatt om tjurfäktning ska förbjudas också i den självstyrande regionen Katalonien.
Under våren har katalanska el Parlament hållit utfrågningar med ett 30-tal experter – hälften från vardera lägret – om olika aspekter på ”La Fiesta Nacional”, som tjurfäktningen kallas i Spanien. Det har fått känslorna att svalla igen – för och emot.
Striden återspeglar också de gamla motsättningarna mellan Madrid/centralmakten och Barcelona/Katalonien. Regeringschefen i Madridregionen, Esperanza Aguirre, har kontrat med att förklara La Fiesta för en ”tillgång av kulturellt intresse”. Därför ska tjurfäktningen k-märkas, på samma sätt som historiska byggnader och monument, tycker Aguirre, som är en av högerpartiet PP:s mäktigaste politiker.
Andra PP-styrda regioner som Valencia och Murcia var snabba att ta efter. Och den konservativa dagstidningen ABC har startat en namninsamling ”För friheten att gå på tjurfäktning”. Karikatyrtecknaren ”El Roto” i El País (center-vänster) har en annan syn på saken: ”Ingen är tvungen att gå på tjurfäktning – utom tjurarna.”
Djurrättsadvokaten Daniel Dorado ironiserar också över k-märkningen; han har ansökt om att även ”La Siesta” ska skyddas i lag. Och han åberopar samma skäl som Aguirre: ”en sedvänja som funnits i den spanska kulturen sedan urminnes tider”. Han hänvisar till den spanske författaren och Nobelpristagaren Camilo José Cela, som talade om ”iberisk yoga”, ”att utövas i pyjamas, med Fader vår och en potta”.
Aguirre betonar att tjurfäktning betytt så mycket för spansk konst och litteratur:
–Det har varit en inspirationskälla för Goya, Picasso, García Lorca, och utanför Spanien för Hemingway och Orson Welles.
Men Aguirre får svar på tal från författaren och vänsterkrönikören Concha Caballero:
”Hemingway tyckte inte bara om tjurfäktning, han jagade också lejon, elefanter och andra vilda djur som nu är fridlysta”, skriver Caballero i El País.
Hon radar upp spanska författare som tagit avstånd från La Fiesta – Lope de Vega, Quevedo, Larra, Antonio Machado, Benavente – ”författare som talar om barbari, tortyr, lidande och grymhet”. Hon citerar också García Lorca: ”Spanien är det enda landet där döden är ett nationellt nöje/skådespel”.–Lyckligtvis är det inte så längre. Vi har gjort oss av med den slöja som gjorde att vi såg tjurfäktning som rit, skola eller konst, det som bara är tortyr och smärta, sönderslitet kött från ett vackert djur.
Spaniens kung Juan Carlos stöder La Fiesta och går själv på tjurfäktning ibland. Men drottning Sofía, som är från Grekland, gillar det inte. Bägge håller sig dock utanför debatten.
Men Dalai Lama, buddhisternas andlige ledare, har däremot lagt sig i. I ett brev till Kataloniens parlamentariker uppmanar han dem att förbjuda denna ”grymma offentliga sed som åsamkar oskyldiga djur fruktansvärd smärta”.
Den spanske filosofen Fernando Savater försvarar tjurfäktningen, liksom författaren Mario Vargas Llosa. Savater tror att många andra djur skulle ”avundas det privilegierade liv som en stridstjur får leva fram till den sista kvarten i sitt liv”. För honom handlar det i sista hand om människans frihet att välja.
Det betonar även Vargas Llosa, som utvecklar sitt försvar av La Fiesta på en helsida i El País. Där raljerar han över att även de som är emot tjurfäktning avnjuter kräftor och andra skaldjur, trots att de har kokats levande. Eller att vi äter grisar, gäss och kalkoner.
”Tjurfäktningen representerar en form av spirituell och känslomässig föda lika intensiv och berikande som en Beethovenkonsert, en komedi av Shakespeare eller en dikt av Vallejo”, skriver Vargas Llosa, som också jämför La Fiesta med dans, måleri, teater och poesi.
Före sommaren ska Kataloniens parlament rösta ja eller nej till ett förbud; men utgången är oviss eftersom frågan delar några av de politiska partierna.
lördag, maj 22, 2010
Militärjuntan förbjuder NLD
Aung San Suu Kyi är kände som ledare för den burmesiska demokratirörelsen. Sen 1989 håller militärjuntan som styr Burma henne i husarrest. 1990 vann hennes parti eller paraplyorganisation för partier National League for Democracy 392 av 492 platser i parlamentet. Militärdiktaturen som styrt Burma sen 1962 förklarade genast valet ogiltigt och har sen dess fortsatt sitta kvar vid makten. 1991 fick hon Nobels fredspris men hon nekades utresetillstånd av militärjuntan. Hon sitter fortfarande kvar i sin husarrest i Rangoon i Burma. Många har kallat henne Asiens Nelson Mandela för hon förespråkar icke-våld och försoning.
Burma är ett av världens fattigaste länder trots att det är rikt på naturtillgångar. När landet blev självständigt 1948 var Burma fortfarande känt som "Asiens risskål" detta tack vare sina bördiga jordar, rika fiskevatten och stora naturtillgångar. Många förutspådde att det var en av dom gamla brittiska kolonier som skulle klara sig bäst efter självständigheten. Men 1962 tog general Ne Win makten i en militärkupp och sen dess har en liten klick militärer styrt landet med järnhand. Yttrandefrihet, pressfrihet, demokrati och en fungerande ekonomi finns inte. Idag är man världens näst största producent av heroin efter Afghanistan. Men här finns mineraler, ädelstenar, timmer, petroleum och naturgas.
Vi minns säkert alla munkarna som ledde stora protestmarscher under augusti september 2007 och många hoppades vi att att det skulle resultera i ett nytt demokratiskt Burma. Men militärjuntan gick fram hårt. Antalet politiska fångar fördubblades i landets fängelser och flydde landet efter tortyr och misshandel.
Nu har militärjuntan lovat att det ska bli val i oktober. Fast då har man passat på att upplösa National League for Democracy och förklarat dom olagliga. Så i praktiken kommer det bara att finnas militärjuntan att rösta på i valet om valet blir av. National League for Democracy manar till bojkott av valet som dom anser är ett sken val för att ge legitimitet åt militärjuntan.
Just nu verkar militärjuntan styra landet med järnhand. För fem år sen flyttade dom landets huvudstad från den största staden Rangoon till en helt nybyggd stad, Naypyidaw, 46 mil norrut mitt ute i djungeln. Varför vet ingen. Det har spekulerats i rädslan för folkliga upplopp och protester och att det haft med astrologer att göra. Burmas styrande militärjunta ärmycket vidskeplig och tar hjälp av astrologer och tror på "nat" olika andeväsen.
Jag hoppas liksom dom flesta andra att vi en dag får se ett demokratiskt Burma med Aung San Suu Kyi som premiärminister. Just nu verkar den dagen långt borta.Men saker kan ju ändras snabbt. Det jag tycker känns lite konstigt är att svenska tidningar, så vitt jag vet, inte nämnt att hennes parti förbjudits. Det borde väl vara värt någon eller några artiklar men jag kan inte hitta någonting. Detta hände för cirka två veckor sen så någon på någon tidning borde hört om det. Även om man tycker Burma känns avlägset är landet granne med ett av svenskarnas favoritresemål Thailand och deras legitima premiärminister har fått Nobels fredspris och sitter fortfarande i husarrest. Vi är dessutom många som hoppades och stödde munkarnas protester för tre år sen. Inte minst syns det på alla svenskar som gått med i facebooks-grupper i stil med Support the Monks Protest in Burma.
Dessutom tror jag att den dag Burma blir en demokrati blir det ett fantastisk turistland.
Burma är ett av världens fattigaste länder trots att det är rikt på naturtillgångar. När landet blev självständigt 1948 var Burma fortfarande känt som "Asiens risskål" detta tack vare sina bördiga jordar, rika fiskevatten och stora naturtillgångar. Många förutspådde att det var en av dom gamla brittiska kolonier som skulle klara sig bäst efter självständigheten. Men 1962 tog general Ne Win makten i en militärkupp och sen dess har en liten klick militärer styrt landet med järnhand. Yttrandefrihet, pressfrihet, demokrati och en fungerande ekonomi finns inte. Idag är man världens näst största producent av heroin efter Afghanistan. Men här finns mineraler, ädelstenar, timmer, petroleum och naturgas.
Vi minns säkert alla munkarna som ledde stora protestmarscher under augusti september 2007 och många hoppades vi att att det skulle resultera i ett nytt demokratiskt Burma. Men militärjuntan gick fram hårt. Antalet politiska fångar fördubblades i landets fängelser och flydde landet efter tortyr och misshandel.
Nu har militärjuntan lovat att det ska bli val i oktober. Fast då har man passat på att upplösa National League for Democracy och förklarat dom olagliga. Så i praktiken kommer det bara att finnas militärjuntan att rösta på i valet om valet blir av. National League for Democracy manar till bojkott av valet som dom anser är ett sken val för att ge legitimitet åt militärjuntan.
Just nu verkar militärjuntan styra landet med järnhand. För fem år sen flyttade dom landets huvudstad från den största staden Rangoon till en helt nybyggd stad, Naypyidaw, 46 mil norrut mitt ute i djungeln. Varför vet ingen. Det har spekulerats i rädslan för folkliga upplopp och protester och att det haft med astrologer att göra. Burmas styrande militärjunta ärmycket vidskeplig och tar hjälp av astrologer och tror på "nat" olika andeväsen.
Jag hoppas liksom dom flesta andra att vi en dag får se ett demokratiskt Burma med Aung San Suu Kyi som premiärminister. Just nu verkar den dagen långt borta.Men saker kan ju ändras snabbt. Det jag tycker känns lite konstigt är att svenska tidningar, så vitt jag vet, inte nämnt att hennes parti förbjudits. Det borde väl vara värt någon eller några artiklar men jag kan inte hitta någonting. Detta hände för cirka två veckor sen så någon på någon tidning borde hört om det. Även om man tycker Burma känns avlägset är landet granne med ett av svenskarnas favoritresemål Thailand och deras legitima premiärminister har fått Nobels fredspris och sitter fortfarande i husarrest. Vi är dessutom många som hoppades och stödde munkarnas protester för tre år sen. Inte minst syns det på alla svenskar som gått med i facebooks-grupper i stil med Support the Monks Protest in Burma.
Dessutom tror jag att den dag Burma blir en demokrati blir det ett fantastisk turistland.
fredag, maj 21, 2010
Nystart
Det var inte meningen att bara sluta blogga så här. Det bara blev så på grund av mycket annat att göra. Jag har ofta saknat att blogga. Men ju längre tiden går desto svårare verkar det vara att köra igång igen. Tvivlar på att det ens är någon som kikar in här längre. Men nu kör vi.
Tänkte skriva lite om betraktelser från omvärlden som bloggen heter. Dels om sånt jag hör och läser dels om sånt jag upplever själv. Har lite roliga resor planerade så det kan bli en del sånt. Ja hoppas ni hänger med för nu kör vi.
Tänkte skriva lite om betraktelser från omvärlden som bloggen heter. Dels om sånt jag hör och läser dels om sånt jag upplever själv. Har lite roliga resor planerade så det kan bli en del sånt. Ja hoppas ni hänger med för nu kör vi.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
