Har ni inte läst, Lasermannen - En berättelse om Sverige av Gellert Tamas, måste ni göra det. Jag är tillräckligt gammal för att minnas när lasermannen eller John Ausonius som han heter härjade. Han sköt faktiskt i kvarteret där jag då bodde och mina grannar som var hemma hörde skottet. Den mannen överlevde och vittnade mot Ausonius i rättegången. Boken bygger på intervjuer med inblandade personer och intervjuer med Ausonius själv. Den har också filmats för Svt och jag tror det sändes 2005 eller 2006. Tyvärr såg jag inte TV-serien för det var då jag bodde i Madrid.
Under några månader årsskiftet 1991 och 1992 var Stockholm en stad i skräck. En okänd gärningsman, till en början beväpnad med ett finkalibrigt gevär utrustat med lasersikte, sköt sammanlagt 11 personer vid tio olika attentat. En dog, flera fick men för livet. Det enda offren hade gemensamt var sitt mörka hår och mörka hudfärg. Samtidigt genomgick Sverige sin värsta ekonomiska kris på decennier. I arbetslöshetens och krisens spår växte en ny militant rasistisk rörelse fram. Terrororganisationen VAM förklarade krig mot samhället. Runt om i landet attackerades flyktingförläggningar med brandbomber och molotovcocktails. Näst Tyskland hade Sverige flest rasistiska våldsdåd i hela Europa. Och i riksdagen hetsade Ny Demokrati mot invandringen.
Boken Lasermannen beskriver John Ausonius väg från framgångsrik börsklippare och yuppie till rasistisk mördare. Berättelsen är en verklighetens deckare som på nära håll skildrar polisens intensiva kamp att fånga en mördare - innan han slår till igen. Men boken ger också en bild av det samhälle, den debatt och det politiska klimat som påverkade Lasermannen - och som han i sin tur påverkade.
Boken bygger på ett rikt källmaterial och intervjuer med lasermannens offer, poliser, ledande politiker, journalister och samhällsdebattörer.
En otäck men mycket läsvärd bok. Så läs den!
3 kommentarer:
Jag fascineras så av vad det är som får människor att gå över gränsen!
Jag tyckte också att boken var svår att släppa. Men jag hade svårt för det där berättargreppet som används, att tamas skriver utifrån ett jag-perspektiv och tar sig friheten att beskriva i detalj vad lasermannen känner och tänker i specifika situationer. "Hur kan du veta det?" tänker jag då och känner mig lite skeptisk, hade nog föredragit att författaren hållit sig till rena fakta. Men du har rätt, boken är både bra och läsvärd.
Ja, den boken rekommenderar jag också! Hade också svårt att släppa den. Läsvärt!
Skicka en kommentar