torsdag, augusti 12, 2010
Shanghai
Klicka på bilderna för att se dom i större format. Har mycket intressant att skriva så ska ta mig i kragen och prioritera bloggen mer. Så länge får ni njuta av bilder från häftiga och vackra Shanghai.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilka underbara bilder Thérèse!
Spännande bilder att titta på.
Vilka härliga bilder. Jag har kollat igenom din blogg(inte hela)och den är verkligen bra. Jag har just läst igenom det du har skrivit om din son. Jag håller med dig. Man blir så sårad och arg inombords när man hör kommentarer ang. förståndshandikappade. Vi har haft "turen" att alla som mött vår son har varit väldigt förstående och tålmodiga. Han har lite svårt med kommunikationen och vill helst inte prata eller titta på personer som han ej träffat så mkt. Idag så hade vi inskolning i förskoleklassen och de gick väl si så där. Han har fått börja i en liten grupp på 3 pers. där de andra två också har autism, men helt andra svårigheter än vår son. Ibland så blir jag så avundsjuk på andra som har normalstörda barn,livet skulle vara mkt. enklare på många plan,men som du skrev så är det som det är och vi skulle inte vilja byta bort vår lilla krumelur. Jag tycker du gör helt rätt i att inte skriva så mkt om din son. Han blir utlämnad utan att vara tillfrågad. Ha det så gott och tack för det du skrivit om autism. Många kramar Maria
Tack Erica och Della
Maria - Jag förstår dig, jag har också blivit väldigt avundsjuk på alla som har "normalstörda" barn. Sen fick jag själv ett "normaltstört" barn fast det var jobbigt innnan jag insåg det. Dom första åren letade jag tecken på att hon också skulle vara autistisk. Jag kommer att skriva mer om autism, inte minst såna kommentarer som dina gör att jag vill sprida hur det är att ha detta i familjen. Fast det måste ju så klart göras utan att min son blir uthängd. Läser man min blogg så är det ju väldigt sällan jag eller mina barn syns på bild och jag skriver inte så privata saker. Men samtidigt så precis som du påpekar blir man arg på alla fördomar och även om få läser här kan jag kanske göra något för att få folk att förstå mer hur det är att leva med funktionshinder.
Skicka en kommentar