tisdag, maj 20, 2008

hockeyfrilla

You know that the mullet didn't just happen in the 80s. It is alive and well in Spain.Står det i punkt 28 i inlägget You know you've lived in Spain when... Om hockeyfrilla tillhör god smak eller inte kan ju diskutera. På 80-talet ansåg väl ganska många att en hockey var häftig men numera är det inte lika populärt. Det är ganska få dagar man är så lyckligt lottad att man får syn på en hockeyfrilla på stan. I Spanien är det betydligt lättare att få syn på dom. Inte för att hockey är något som man finner på var mans huvud men det är definitivt vanligare än i Sverige.

För den som möjligen inte vet vad en hockyfrilla är kanske följande citat från den utmärkta sidan hockeyfrossa kan bringa klarhet "Varde en frisyr som skiljer vett från vansinne." Och Gud skapade en frisyr som var kort där uppe och lång bak i nacken och skiljde på så sätt vettet från vansinnet. Och Gud såg att det var gott. Och Gud sade: "Må den nyskapade frisyren bliva känd som Hockeyfrillan, och låt frisörernas tumregel kallas 3:1, minimum tre gånger så långt i nacken som uppe på huvudet." På sidan Hockeyfrossa kan man frossa i bilder på hockeyfrillor , läsa skötselråd och om olika typer av hockeyfrillor och vilka individer som bär dessa. Rekommenderas starkt! Det är där jag har lånat dom små bilderna till bildgalleriet. Den översta bilden skickade en annan bloggare till mig för ett par år sen så jag har tidigare använt den i bloggen.

Bilderna får nog tala för sig själva och kanske kan dom inspirera någon som funderar på att byta frisyr. Eller kanske inte. Titta och njut! Dom två första bilderna går att klicka på och se i en större version.

Posted by Picasa



Posted by Picasa













måndag, maj 19, 2008

bimbo

För ett par dagar sen klagade jag på hur svårt det ibland är att skriva om Spanien och spanskt vardagsliv när jag inte längre bor och har någon vardag där. Ju längre tiden går sen jag flyttade tillbaka till Sverige desto oftare känns det svårt. Men när jag publicerade listan i inlägget nedan fick jag massor av idéer igen.



Bimbo är det lite märkliga namnet på ett av dom vanligast bröden i Spanien. Det är ett vitt formbröd som rostas. Varför det heter bimbo vet jag faktiskt inte men som det stod på punkt 26 i inlägget "You know you've lived in Spain when..." "You know Bimbo isn't a slutty woman, it's a make of 'pan de molde

Jag tror att rostat vitt bröd är mycket vanligare i Spanien än i Sverige. I Spanien äter man väldigt lite fullkornsbröd , svart bröd , limpor och knäckebröd utan det är mest olika typer av baguetter och rostat bimbo-bröd. Brödet är inte något som bara äts till frukost och mellanmål utan är en viktig del av alla spanska måltider. Ofta äts det väldigt färskt och inte med smör på utan bryts i bitar. Bimbo-bröd som man rostar brukar man inte ha till maten utan då är det färskt bröd av baguettetyp. Men brödet är alltid vitt.

Bimbo-bröd är väl mer till frukost och mellanmål. Den spanska frukosten lämnar väl en del att önska för en svensk. Ingen fil , flingor eller müsli. Dom flesta nöjer sig med en slät kopp kaffe eller en cafe con leche kaffe med mjölk. Kanske med en cigarett till för rökning är betydligt vanligare i Spanien än i Sverige. Matvarken tar en bit baguette med ost eller skinka eller en croaissant. I Spanien drar man sig inte heller för att ge barnen bredbar chockladkärm på det rostade bimbo-brödet till frukost.Något som skulle vara otänkbart för dom flesta svenskar.

söndag, maj 18, 2008

You know you've lived in Spain when...

Fick det här i ett mail och skrattade igenkännande åt det mesta. Ganska kul. Alla som har bott eller vistas i Spanien en del kommer garanterat att känna igen många punkter. Texten är som ni ser på engelska men eftersom jag tror dom flesta som läser här kan läsa utan problem och det tar tid att översätta så väljer jag att behålla den engelska texten. Det är ganska många punkter men väldigt kul och träffande så jag hoppas någon orkar läs.

1) You think adding lemonade, fanta or even coke to red wine is a good idea.

2) You can't get over how early bars & clubs shut back home - surely they're shutting just as you should be going out?

3) You aren't just surprised that the plumber/decorator has turned up on time, you're surprised he turned up at all.

4) You've been part of a botellon.

5) You think it's fine to comment on everyone's appearance. And to openly stare at strangers.

6) Not giving every new acquaintance dos besos seems so rude.

7) You're shocked by people getting their legs out at the first hint of sun - surely they should wait until at least late June?

8) On msn you sometimes type 'jajaja' instead of 'hahaha'

9) You think that aceite de oliva is a vital part of every meal. And don't understand how anyone could think olive oil on toast is weird.

10) You're amazed when TV ad breaks last less than half an hour, especially right before the end of films.

11) You forget to say please when asking for things - you implied it in your tone of voice, right?

12) You love the phenomenon of giving 'toques' - but hate explaining it in English

14) You don't see sunflower seeds as a healthy snack - they're just what all the cool kids eat.

15) You know what a pijo is and how to spot one.

16) Every sentence you speak contains at least one of these words: 'bueno,' 'coño,' 'vale,' 'venga,' 'pues nada'...

17) You know what a 'resaca' is.

18) You know how to eat boquerones.

19) A bull's head on the wall of a bar isn't a talking point for you, it's just a part of the decor.

20) You eat lunch after 2pm & would never even think of having your evening meal before 9.

21) You know that after 2pm there's no point in going shopping, you might as well just have a siesta until 5 when the shops re-open.

22) If anyone insults your mother, they better watch out...

23) You know how to change a bombona. And if you don't, you were either lazy or lucky enough to live somewhere nice.

24) It's not rude to answer the intercom to your flat by asking 'Quien?' (or maybe that was just my flatmate...)

25) You don't accept beer that's anything less than ice-cold.

26) You know Bimbo isn't a slutty woman, it's a make of 'pan de molde' (which, incidentally, isn't mouldy)

27) The sound of mopeds in the background is the soundtrack to your life.

28) You know that the mullet didn't just happen in the 80s. It is alive and well in Spain.

29) You know the difference between cojones and cajones, tener calor and estar caliente, bacalao and bakalao, pollo and polla, estar hecho polvo and echar un polvo...and maybe you learned the differences the hard way!

30) On some Sunday mornings you sometimes have breakfast before going to bed, not after you get up.

31) You don't see anything wrong with having a couple of beers before lunch if you feel like it.

32) Floors in certain bars are an ideal dumping ground for your colillas, servilletas etc. Why use a bin?!

33) You see clapping as an art form, not just a way to express approval.

34) You know ensaladilla rusa has nothing to do with Russia.

35) When you burst out laughing every time you see a Mitsubishi Pajero (thanks Stuart Line for reminding me of that one!)

36) You have friends named Jesus, Jose Maria, Maria Jose, Angel, maybe even Inmaculada Concepcion...

37) You know that 'ahora' doesn't really mean now. Hasta ahora, ahora vuelvo...etc

38)When you make arrangements to meet friends at 3, the first person turns up at 3.15...if you're lucky!

39) Central heating is most definitely a foreign concept. In winter, you just huddle around the heater under the table & pull the blanket up over your knees...and sleep with about 5 blankets on your bed! (OK I accepot this is probably just in the south!)

40) When you laugh, you don't laugh your head off - te partas de risa.

41) Aceite de oliva is 'muy sano', of course. So you help yourself to a bit more.

42)When women think that clear bra straps are in fact invisible.

43) When it's totally normal for every kitchen to have a deep-fat fryer but no kettle.

44) Te cagas en la leche....

45) To avoid that cheap Eristoff vodka you have to ask for 'un esmirnoff'

46) When you know what a guiri is / have been called one

47) When you add 'super' in front of any adjective for emphasis

48) Blonde girls actually start to think their name is 'rubia'

49) When you accept that paying with a 50 euro note is going to get you a dirty look if you're buying something that costs less than 40 euros

50) If something is great, it's 'de puta madre'

51) You can eat up to 5 times a day - first breakfast, 2nd breakfast around 11.30, almuerzo, merienda, cena

52) You know the jingle for Los Cuarenta Principales...

53) If you see someone wearing a T-shirt with something written on it in English, you can almost guarantee it won't make sense. (Pebble Night was a personal favourite)

54) When you go into a bank/bakery etc, it's standard practice to ask 'Quien es la ultima?'

55) Who needs a dryer when you have a washing line outside the window of your apartment?

56) You know what 'marcha' and 'juerga' are.

57) You are more likely to call your friends tio/a, nena, chaval, macho or even tronco than their real name.

58) Love it or hate it, you can't escape reggaeton.

59) You answer the phone by saying 'Yes', (well, or 'Tell me') and when identifying yourself you say 'I'm...' not 'It's...'. But when you try those tactics back home, everyone thinks you're mad or rude!

60) You carry on buying UHT milk when you get back home and your friends think this is disgusting but you can't understand their point of view.

61) Jamon, jamon y mas jamon....
(Can't say this was my favourite thing, being a a vegetarian and all, but I agree it's very much part of Spanish life!)

62) If you eat a lot of something, you're not going to 'turn into' it, you're going to 'get the face of it,' e.g 'te vas a poner cara de chocolate.' Somehow a lot more amusing!

63) Drinking coffee out of a glass is entirely normal.

64) 'Son las nueve, las ocho en Canarias' is how you are used to hearing radio DJs announce the time

65) You've been to your local town's feria/fiesta/semana santa

lördag, maj 17, 2008

Blogga om Spanien

Jag började blogga när jag bodde i Madrid. Då skrev jag mycket om att bo utomlands, längtan efter saltlakrits , skillnader mellan Sverige och Spanien och annat. Ofta var det små vardasgrejer som var annorlunda i Spanien som jag tog upp. Eftersom jag inte längre har någon vardag i Spanien känns det svårare och svårare att skriva om Spanien. Visst har jag mailkontakt med folk som bor där och visst läser jag spanska tidningar på nätet men det blir liksom inte samma sak som när jag själv levde där. Skriva om svensk vardag på svenska lockar inte så mycket.

Även om Spanien på många sätt är ett land som känns väldigt hemma är jag inte något fanatiskt Spanien-freak. Totalt har jag bott i Spanien i två år och klarar mig bra , vet hur saker fugerar , hur man beter sig och kan språket. Visst skulle jag kunna bo där igen och visst saknar jag vissa saker som storstad , värmen, folklivet och annat. Om jag någon gång flyttar utomlands igen så kan det lika gärna bli ett helt annat land och alla mina framtida utlandsresor kommer inte att gå till Spanien eller spansktalande länder.

Fast jag ska erkänna att jag nyligen var så otroligt trött och less på att bo här att jag sökte ett par jobb i Spanien, började leta lägenhet och hade mycket långtgående planer på att flytta. Jag kände att jag bara måste bort. Kanske har jag någon rastlöshet inom mig som jag inte riktigt vet om själv. Fast ska man flytta bör väl det primära skälet vara att man vill till en plats och inte att man vill från en plats. Insåg också att jag har mitt liv här just nu men vem vet hur det blir i framtiden. Det kan bli Spanien , något annat land, en annan svensk stad eller så blir jag kvar här. Fast visst leker jag med tanken och när tillvaron här känns outhärdlig kollar jag ibland jobb i utlandet. Visst har jag fått riktigt ordentlig ångest och vill bort. Men ångest går ju att bota med vodka , kul piller och kul gräs... Nejdå jag skämtar, att hålla på med sånt är inte direkt min grej, ångest är kanske fel ord att använda jag var less och vill bort men många dagar trivs jag också bra här. Det är inte särskilt troligt att jag flyttar någonstans på länge även om man så klart aldrig ska säga aldrig. Ibland kan ju livet förändras snabbt.

Jag känner att jag borde skriva inlägg om Spanien då och då men det blir svårare och svårare. Fast självklart kommer jag att fortsätta skriva om Spanien men kanske blir glesare mellan inläggen om Spanien och mer om andra länder och om svenska företeelser. Kanske inte. Jag lovar inget för som sagt jag skriver om det jag känner för och ni har redan märkt att det här absolut inte är någon renodlad Spanien-blogg. På något sätt kommer Spanien nog alltid att vara ett återkommande tema här på bloggen. Ibland känns det svårare att blogga från Sverige överhuvudtaget , ibland går det hur bra som helst. Den här månaden har jag hittills varit otroligt produktiv här på bloggen och lite Spanien har det också blivit. Så sluta blogga har jag absolut ingen tanke på.

Vill ni läsa om Spanien så har jag flera bloggar i mina länkar som skrivs av svenskar som bor där. Els Junyent är en tvåspråkig blogg som skrivs av Monika i Barcelona. Grancanariamamma skrivs av en småbarnsmamma på Gran Canaria. Sandbarnet bor i Sevilla
Karlavagnen bloggar från Madrid.

Vilse i tapaslandet är en vilande blogg som skrivs av Carin i Malaga men jag hoppas hon snart börjar blogga igen. Även Anna som skriver en av mina favoritbloggar, Nytt under solen, bor i Malaga och har en bloggpaus. Men jag hoppas den inte blir långvarig.
Så kan jag även rekommendera Spanienbloggen som bara handlar om Spanien och skrivs av Thomas Gustafsson

fredag, maj 16, 2008

kakor, bakelse eller tårta?

Det finns en berömd anekdot som säkert alla har hört. Den franska drottningen Marie Antoinette säger "Om folket inte har bröd varför äter dom inte kakor?" Det är väl just en anekdot och inte belagt att hon verkligen sa det. Citatet spreds väl för att visa hur långt ifrån det svältande folket kungafamiljen levde och att deras verklighetsuppfattning var minst sagt skev.

Jag hade nyligen en diskussion med en kompis om vad hon sa eller rättare sagt sägs ha sagt. Jag har alltid hört kakor. Min kompis hävdade bestämt att hon sa bakelser. När jag sökte på nätet hittade jag även tårta. Jag förstår ju att det säkert finns många varianter på en sån här anekdot. Men jag har faktiskt aldrig hört något annat än kakor. Vad har ni som läser här hört att hon ska ha sagt? Har jag eller min kompis rätt? Eller finns det kanske en annan variant som är mer spridd?

Hugo

Jag brukar sällan skriva så mycket om nära vänner och familj här men tänkte göra ett undantag för jag fick höra en ganska kul historia idag.

Mina föräldrar bor i villa med ganska stor trädgård. Dom är båda trädgårdsintresserade så det fins en massa spännande växter , ett stort växthus och en ganska stor trädgårdsdamm med vattenfall och grejer. Igår gick dom och la sig runt midnatt och då såg dammen ut som vanligt. I morse gick min pappa upp redan klockan sex och såg då den här skylten bredvid dammen.

Posted by Picasa


I dammen simmade en cirka 30 centimeter koi-karp omkring. Bredvid skylten stod en stor burk med mat till Hugo. Mina föräldrar riktade genast misstankarna mot vissa personer i bekantskapskresten men vid en rundringning nekade alla. Vilket ju naturligtvis inte betyder att någon är oskyldig. För det är väl inte så troligt att någon åker runt på natten och släpper ut koi-karpar i okända människors dammar.

Mina föräldrar verkar inte direkt överlyckliga över det nya husdjuret även om dom nog tänker behålla Hugo. Tydligen kan koi-karpar leva i 30-40 år och det känns ju inte så lockande. Så behöver man komma ihåg och mata dom. Hittills har dammens djurliv bestått av trollsländor och grodyngel men nu har dessa fått en kompis. Jag har några gånger föreslagit att dom skulle ha sköldpaddor i dammen som i en damm i en park jag brukade leka med barnen i Madrid. Men mamma gillar tydligen inte sköldpaddor. "Som en råtta med skal , usch" har hon sagt. Själv har jag inte något emot varken sköldpaddor eller råttor.Jag har ännu inte haft nöjet att träffa Hugo men jag ska försöka göra det snart.Fast jag ska väl erkänna att jag inte tycker det är så spännande att umgås med fiskar om man inte dyker eller kikar på stora häftiga akvarium. Men lite nyfiken är jag ,och säkert mina föräldrar också, på vem som ligger bakom Hugos flytt till mina föräldrars damm.

Förresten det här fotot och andra som har en liten färgglad fyrkant under går att klicka på för att se i större format. Finns inte så många såna bilder tror det bara är två till och det är bilder på mig i mina inlägg om hårfärg. Men det kommer fler foton med den färgglad fyrkanten eftersom jag gillar Picasa mer och mer.

torsdag, maj 15, 2008

una pregunta

Jag fick en fråga i en kommentar på inlägget nedan men jag kan tyvärr inte hjälpa tjejen som frågade. Kanske någon som läser bloggen har något tips till henne så jag lägger ut frågan i ett inlägg.

Känner du - eller kanske någon annan som läser bloggen? - till något barnhem i Syd- eller Centralamerika som man kan kontakta? Vill göra ett projektarbete i trean om barnhem på något sätt. Vill i så fall erbjuda volontärhjälp i 2 veckor, men utan att gå via organisation. Jättesnällt om någon tipsar! Helst i Venezuela, Mexico eller sådär.. men det spelar ingen större roll

Tacky

En av mina favoritbloggare Krokofanten var nyligen i London och verkade hunnit mycket och bjöd oss läsare på fina bilder. Krokofanten hann med ett besök på varuhuset Harrods som ägs av Mohamed Al-Fayed - pappa till Dodi Al-Fayed som var prinsessan Dianas pojkvän. Mohamed Al-Fayed har låtit göra ett minnesmonument över sin son och Diana inne på Harrods. Monumentet är så gräsligt fult att jag inte kunde motstå att lägga upp en bild här på bloggen. Det känns lite hemskt att säga så om ett minnesmärke över två döda men här går det tyvärr inte att säga något annat. Krokofanten använder det engelska ordet "tacky" som beskrivning vilket jag bara kan instämma i. "Tacky" är verkligen ett bra ord på denna hemska skapelse. Visst, folks har varierande smak vad som är fint eller inte. Men att någon skulle tycka det här är vackert känns helt absurt.



För att vara korrekt nu ska jag påpeka att det faktiskt finns ett till minnesmonument. En staty som inte är fullt så hemskt , även om den är långt ifrån vacker, som ni kan kika på här

matpriser och hungerkravaller

Jag brukar baka ibland. Oftast blir det matbröd. Olivbröd är en favorit som är lätt att göra och blir väldigt gott. När jag före jul köpte en liten påse mjöl på Willys kostade den 6.50 och nu kostar samma påse 9.50. En ökning på 46%. Alla har säkert märkt att matpriserna på kort tid ökat ganska mycket både i Sverige och utomlands. För mig och dom flesta andra svenskar är dom där tre kronorna mjölet har ökat med en ganska liten summa och vi kan fortsätta köpa det och annan mat.

För många människor i världen är den ökningen skillnaden mellan att äta sig mätt och svälta. Världsmarkandspriset på ris som är en basföda för miljarder människor har fördubblats sedan årsskiftet, vete har ökat med 130% och priset på många andra grödor har stigit kraftigt.Nyligen såg jag en lista över länder som sedan årsskiftet drabbats av hungerkravaller. Den var skrämmande lång. Jag kommer inte ihåg alla länder men några är

Haiti , Niger, Senegal, Kamerun, Burkina Faso, Somalia Marocko, Mauretanien, Elfenbenskusten, Egypten, Mexiko, Jemen, Indien, Indonesien, Filippinerna med fler. Enligt FNs jordbruksorgan FAO råder det extrem matkris i 36 länder. Enligt Världsbanken hotas 100 miljoner människor av svår hunger.

Jag har inte fördjupat mig i ämnet men har förstått att det finns många orsaker som bland annat dåliga skördar , mer spannmål går till drivmedel istället för mat , ökade produktions- och transportkostnader på grund av stigande priser på olja och gas, ökad efterfrågan från Kina och Indien mm. FN har begärt 500 miljoner dollar i extra nödhjälpsbidrag av sina medlemsstater. Att kunna äta sig mätt varje dag på en nyttig och varierande kost borde vara en mänsklig rättighet men tyvärr är det inte det för väldigt många människor i världen.

Samtidigt har många som handlar med livsmedel sett kraftigt ökade vinster. Fyra multinationella företag står för merparten av all handel med livsmedel. Det är amerikanska Cargill, Bunge och Archer Daniels Midland, samt franska Louis Dreyfus. Cargill ökade vinsten med 86% till 6,4 miljarder kronor under perioden december till och med februari. Archer Daniels Midland ökade vinsten med 42% till 3,2 miljarder kronor under december till februari.

58% hippie!

Hos Sandbarnet hittade jag ett kul test. Hur mycket hippie är du? Mitt resultat blev:

Therese, du är 58% Hippie. Du är lite hippie! Keep it up! 58% var inte illa , så mycket hippie trodde jag inte att jag var. Coolt!


Gör testet här



tisdag, maj 13, 2008

Ordlös onsdag - Akvarium



Se flera ordlösa bilder här

ljusbrun hårfärg kanske...

Jag är lite förvånad att jag fick så många kommentarer på inlägget nedan om min eventuella förvandling till blondin. Tack för alla kommentarer och fortsätt gärna ha åsikter i frågan. Känner mig dock mer osäker idag än jag var igår när jag skrev det här. En av dom som sett mig i verkligheten var ganska mycket emot och jag är själv tveksam för jag har väldigt mörkbrunt hår. Numera har jag page nästan till axlarna som syns på bilderna i förra inlägget. På den första bilden där syns också att jag har väldigt mörkt hår. Jag kanske skulle ösa i mer rött eller prova med ljusbrunt istället för att bli blond. Får tänka lite och kom gärna med kommentarer på det också.

Håll ut lite för jag brukar inte skriva så här många ytliga och egocentrerade inlägg. Men eftersom jag fick många kommentarer tänkte jag skriva ett till på samma tema. Vill inte gärna visa för tydliga bilder på mig själv på nätet. Blir aldrig bra på kort och jag vill vara så hemlig det går när man bloggar under sitt riktiga namn. Dessutom har sällan en bild på mig nåt med inläggen jag skriver att göra.

Men nu är det hår och jag hittade en två år gammal bild på mig där jag inte syns men mitt hår. Att jag sitter lite konstigt beror på att jag håller en bebis som jag valt att ta bort när jag visar kortet här för jag vet inte vad bebiens föräldrar skulle tycka. Här är det väldigt mycket rött i håret för jag är egentligen mörkbrun. Fast rött har jag haft så ofta och så mycket så det vore kul att prova något annat. Nu har jag inte heller så här långt hår utan page som slutar lite ovanför axlarna. Funderar ibland på att spara långt igen men håret blir så platt och trist då. Kanske gör jag någon kompromiss och låter pagen växa ut lite men skaffar inte långt. Nåja ber om ursäkt för tramsiga och ytliga inlägg , det kommer bättre jag lovar. Här syns min röda färg men inte jag så mycket. Fast då mitt ansikte inte syns kanske det inte är någon vidare bra bild om någon vill råda mig i hårfärgningsfrågan.

På sätt och vis är jag sugen på att göra något radikalt men det ska ju bli bra också. Är lite mer tveksam på mig som blond idag men har inte helt avfärdat idén. Så hoppas jag på flera råd som jag inte lovar att jag kommer att följa. Kanske blir det bara så att jag inte gör nåt alls med håret till slut. Men lite kul vore det med en radikal förändring om det blir bra.


Posted by Picasa

blond eller brunett?

Nu får jag väl varn för ett lite oseriöst tramsinlägg igen... Jag vet ju att ni som läser och kommenterar här är väldigt bra och hjälpsamma på alla sätt och vis så jag tänkte ta mig friheten att fråga om ett råd. Inget livsavgörande råd på något sätt och jag kan inte lova att jag följer era rekommendationer.

Jag tror dom flesta ibland känner sig less på sig själva och vill göra något radikalt åt sitt utseende. Min fundering på att göra något radikal är att bli blond. Jag har alltid varit mörkhörig. Alla i min familj har väldigt mörkbrunt , nästan svart hår. Det enda jag brukar göra när jag färgar är att färga håret lite rött så det får en rödbrun ton. Känns ju inte så radikalt.

Samtidigt är jag lite rädd för att göra något så drastiskt som att bli blond. Jag tänker att det kommer att se konstigt och onaturligt ut ungefär som alla spanska tanter som försöker bli blonda men får gult hår istället. Jag har så svårt att "se" hur det kommer att se ut. Många som har mörkt hår passar inte särsklit bra som blonda men på en del blir det väldigt fint och ser helt naturligt ut. Bestämmer jag mig för att bli blondin så ska jag naturligtvis inte sitta hemma och kladda utan det får bli en frisör som tar hand om jobbet. Det är ju heller inte för evigt utan jag vill bara prova ett tag.

Jag är inte så förtjust i att lägga upp bilder på mig själv men jag förstår att det behövs bilder för att komma med råd. Jag blir aldrig bra på kort och är lite feg när det gäller att lägga upp bilder på mig själv så ni får hålla till godo med dom lite otydliga bilderna jag lägger upp nu. Har också en väldigt suddig profilbild här på bloggen. Så någon som sett mig i verkligheten får också gärna komma med råd. Vet att bildern kanske inte hjälper så mycket men vill ändå ha råd i denna ytliga fråga. Ska jag våga bli blond för första gången i mitt liv? Kommer det att se okey ut eller ser det bara konstigt ut så det är bättre jag fortsätter som brunett?





Posted by Picasa

måndag, maj 12, 2008

pajillas



I inlägget köp 11 betala för 10 så skrev jag om Venezuela. Jag reste runt där i lite mer än en månad för några år sen. Det är verkligen ett fantastiskt land att turista i. Där finns allt från Amazonas regnskog , Andernas bergstoppar , världens högsta vattenfall och karibiska stränder och öar. Det är väldigt billigt att bo , äta , resa och leva där och det finns mycket kul att se och göra. Så det är verkligen ett land jag kan rekommendera och jag vill gärna tillbaka någon gång.

Nästan jämt och överallt spelas hög musik , nästan alltid karibiska rytmer. Människor är vänliga och pratar gärna med turister. Fast folk är i allmänhet ganska trevliga överallt.

En märklig sak som skiljer Venezuela från dom flesta länder jag har besökt är att man verkar gilla sugrör extremt mycket. Alltid när man köper något att dricka får man sugrör. Då behöver det inte vara en så tjusig drink som på bilden utan även när man köper en flaska vatten på en bensinmack får man sugrör på köpet. Många gånger betalade jag och tog jag min vattenflaska, läsk eller juice och började gå när någon ropade mig tillbaka för att jag hade glömt sugrör. Tror att jag använde fler sugrör den månaden i Venezuela än jag gör i Sverige på flera år. För jag är verkligen ingen storkonsument av sugrör. Visst kan det väl vara okey att dricka ur sugrör men man klarar sig utmärkt utan och det blir aldrig av att jag köper några.

dans

Länge var jag inte så förtjust i att dansa när jag gick ut. Tyckte att jag var ganska dålig på det och satt oftare och hängde i baren istället. Första gången jag åkte till Spanien för att plugga hamnade jag i Sevilla och där var det mycket fest och sena nätter. Då upptäckte jag hur kul det kunde vara att dansa en hel kväll på discon.

Ett år senare åkte jag tillbaka till Spanien för att plugga spanska i Cadiz. Där fanns en del salsaställen som vi brukade hänga på. Grundstegen i salsa är väldigt enkla och dansar man med någon som kan så är det inte så väldigt svårt.

Av någon märklig anledning har jag alltid dansat mycket mer i Spanien än i Sverige. Kanske för att det är mer fart där. Det känns som alla dansar och har kul , i Sverige kan ofta dansgolven vara halvtomma. Ska man generalisera så är det väldigt mycket tjejer som dansar i Sverige men svenska killar är inte lika intresserade av att dansa som spanska. Nu generaliserar jag grovt för det varierar så klart mellan olika ställen och egentligen borde jag inte uttala mig alls om det här för jag går så sällan ut.

Även när jag bodde i Madrid dansade jag en hel del på fester och liknande. Blev inte så många disco-besök där utan mer fester där även barnen var med och dansade.

Nu har jag haft svåra knäproblem en längre tid. Envisa inflammationer som trots starka mediciner inte velat ge sig. Eftersom jag periodvis till och med har haft svårt att gå har det inte blivit något dansande på väldigt länge för mig. Men efter två operationer har jag blivit mycket bättre och är nästan helt frisk nu. Så för ungefär en och en halv vecka sen dansade jag på en fest och det är faktiskt hur kul som helst även om jag inte är så duktig. Sen har jag fuldansat lite hemma med mina barn. Det är så skönt att knäna blivit så bra att jag kan göra en massa saker jag inte klarat att göra på ett ganska långt tag nu. Hoppas verkligen att knäna inte får något återfall (men det är inte så troligt enligt läkarna) utan att jag blir helt frisk.

Fast fortfarande tycker jag det är roligare och känner mig mindre hämmad när jag dansar i Spanien. Vet inte varför. Kanske för att alla dansar och har kul på ett annat sätt där. Om man ska generalisera så tycker jag att alla spanjorer är så otroligt duktiga på att dansa och verkligen har känsla för rytm och inte alls som många klumpiga svenskar som rör sig som kylskåp. Även om jag nog aldrig kommer att bli någon stor disco-fantast så är det ibland väldigt kul att dansa loss till gamla dåliga hits man trodde man glömt.

Hittade ett klipp på en kille som verkligen gillar att dansa. Jag kan väl inte påstå att jag delar hans musiksmak eller dansstil eller ens hans stora dansintresse.

söndag, maj 11, 2008

köp 11 betala för 10

Idag har det varit riktigt sommarvärme och när jag på kvällen gick genom stan på väg hem var det verkligen som en sån där härlig sommarkväll. Alla uteserveringar var fulla av folk. För mig blev det inget besök på någon uteservering men jag satt en stund på en bänk och njöt av sommarkvällen.

Jag går så sällan ut på krogen så jag vet inte om det förekommer köp en betala för två när det gäller dryck i Sverige. Vet att vissa ställen ibland har happy hour då man kan dricka billigare men om det är så billigt har jag ingen koll på. I utlandet förekommer ju såna rabatter ibland.

Det märkligaste erbjudandet jag har sett i den vägen var på en kinarestaurang i Venezuelas huvudstad Caracas. Köp 11 öl betala för 10!

Då ölen är väldigt billig i Venezuela gör man knappast någon större besparing ens om man dricker enorma mängder. Fast vem dricker 10 öl själv? Visst det här var inte stora stark utan flaskor men det är ändå väldigt mycket. Delar man erbjudandet med ett par vänner så tjänar man i princip ingenting på det. Jag blev lite nyfiken på att fråga om någon nappat på erbjudandet men lät bli. Vad var tanken bakom? Ville dom har extremt fulla gäster? Kinakrogen i Caracas var en sån där sunkig fulkina som finns över hela världen och där mat och dryck inte kostar så mycket. Fast maten var god och man fick mycket. Ungefär som på många fulkina i Sverige.

fredag, maj 09, 2008

Tack!

Wow! Idag passerade räknaren på min blogg 100000 besökare. Inte unika besökare och säkert står jag själv för merparten av besöken. Hur kul som helst. Jag började ju skriva här för lite mer än ett år sen och skaffade då räknaren. Så stort tack till alla ni som läser och ett extra tack till er som tar er tid att skriva kommentarer. Utan era kommentarer och alla diskussioner , råd och tips hade det inte varit så kul att blogga. Hoppas ni fortsätter läsa och kommentera här. Hoppas också att också ni som ibland läser här i det tysta tar er tid att lämna en kommentar. Det går utmärkt att vara anonym eller använda alias om man vill det. Innan jag började blogga hade jag aldrig tänkt på att jag skulle skriva något som personer jag inte känner skulle läsa och kommentera. Hade aldrig trott att det kunde vara så kul att skriva och få reaktioner. Men jag tycker verkligen det är otroligt kul att blogga även om idéerna och tiden ibland saknas.

Så stort tack till ni som läser och kommenterar. Gillar ni bloggen så sprid den gärna vidare. Är det något särskilt ni vill att jag ska skriva om så kom gärna med förslag. Jag får väl fira det här på något sätt. Fast kvällens glass och godis frossa i sommarvärmen var ett ganska bra firande. Med risk för att bli lite tjatig , tack alla ni som läser och kommenterar. Jag uppskattar det otroligt mycket.

dyra hyror - låga löner

Det är dyrt att bo i Spanien och speciellt i storstäderna Madrid och Barcelona är det allt annat än billigt. Hyrorna är betyligt högre än i Sverige. Tror att jag någon gång läst att av alla euro-länders huvudstäder så var Madrid den näst dyraste att bo i. Bara Paris var värre. Förutom hyran är det inte ovanligt att det krävs en bankgaranti på ett par tusen euro. Så får man lägga en deposition när man flyttar in. Vanligen 2-3 månadshyror som man får tillbaka om lägenheten är okey när man flyttar därifrån.

Inte heller är priserna längre så låga i Spanien. Mat och kläder kostar ungefär som i Sverige. Alkohol och tobak är dock mycket billigare samt resor med buss , tåg , taxi , metro. Gå ut och äta är också billigare men inte så otroligt billigt. Standardpris för en kopp kaffe brukar vara en euro vilket ju är billigare än i Sverige men inte vansinnigt billigt , dessutom ingår aldrig påtår.

Lönespridningen är betydligt större i Spanien också. Har man en högre position inom ett företag kan man tjäna riktigt bra , betydligt bättre än i Sverige. Men många jobb har riktigt dåliga löner. En person som jobbar i bar , på kafé , städar , sitter i kassan tjänar väsentligt mindre än vad man tjänar i Sverige med samma jobb.

Med låga löner , dyra hyror och svenska matpriser har jag svårt att förstå hur många spanjorer får det att gå ihop. Dessutom är arbetslösheten högre än i Sverige. Visst finns det former av a-kassa och socialbidrag men det är inte lika generöst som i Sverige. Visst hjälper man varandra mer inom familjen i Spanien men alla spanjorer har inte någon stor familj. Jag tycker det är ett mysterium hur många klarar sig.

vad gör man egentligen?

För ett tag sen berättade min 6 åriga dotter att hon var kär i en kille i sin klass. Min första tanke var oj men hon är bara 6 år. Sen kom jag faktiskt på att jag också var kär i en kille i klassen i den åldern. Fast vi gjorde inget särskilt för så tidigt hade man inte börjat fråga chans och sånt. Minns att han en gång råkade tappa en gunga som jag fick på mig och jag fick en rejäl blåtira efter den händelsen.

Sen frågade dottern vad hon skulle göra nu när hon var kär. Skulle hon kanske pussa honom eller tala om för honom att hon var kär.

Vilket fick mig att tänka på att om jag skulle bli kär i någon idag så har jag ingen aning om vad jag skulle göra. Troligen skulle jag inte göra något alls utan bara gå och hoppas. Fast det verkar mesigt. Men vad gör man egentligen? Troligen kommer det väl att lösa sig av sig själv om det händer. Det var så längesen jag var i den situationen att jag faktiskt inte skulle veta vad jag skulle göra idag. Kanske fråga någon killkompis om råd för jag skulle vara lika förvirrad som en 6 åring. Men om det händer så fixar det sig nog för jag är ganska bra på att prata och umgås med folk. Men ett och annat råd i förebyggande syfte är kanske inte heller helt fel.Just nu känns det som om det där med förhållanden är något jag lagt bakom mig och det kanske är lika bra för jag skulle nog bara bli förvirrad, okoncentrerad och tramsig om jag blev kär.

Blev lite tramsinlägg nu , ta det inte för seriöst men kom gärna med något råd om ni har något. Dottern är förresten inte kär längre fick jag veta eller hon var mest kär i mamma sa hon.

onsdag, maj 07, 2008

Flogstavrålet

Eftersom förra inlägget handlade om Uppsala så kör jag ett till om stan. 3 kilometer väster om centrum i Uppsala ligger stadsdelen Flogsta där det finns två stora studentområden. Dels ett med lägenheter och Flogsta höghus med studentkorridorer.

En sak som skiljer Flogsta från andra studentområden i Uppsala är Flogstavrålet. Klockan 22.00 varje kväll öppnar studenter sina fönster och vrålar ut sin ångest på grund av tentor, pluggångest och stress. Fenomenet är känt sedan 1970-talet. Jag har hört vrålet många gånger och det vrålas verkligen varje dag men det är lite mer intensivt och fler deltagare på helgerna när folk har fester och så. I dessa moderna tider finns naturligtvis Flogstavrålet på youtube. Jag kollade ett flertal filmer och kunde inte bestämma mig. Tycker dom här två kompletterar varandra utmärkt. Ett somrigt och ett höstmörkt vrål. Så titta på båda.



Som ni ser står tjejerna på hustaket. Höghusen har alla en liten byggnad mitt på taket, innehållande bastu och allmänrum för fester och liknande. Ganska häftigt.

affischkonst

Ibland tänker jag att jag kanske inte bara skulle skriva om Spanien och utlandet utan också lite om Uppsala som sen 1 år är min hemstad. Fast det blir liksom inte av. Det är inte lika lätt och självklart som att skriva om Madrid och spanska fenomen. Sen är jag ju dålig på att turista i Uppsala nu när jag bor här.

Men jag var nyligen på vernissage på Uppsala konstmuseum Det var en utställning med affischkonst från 70-talet som invigdes av konstnären Carl Johan de Geer. Utställningen kommer att pågå till 21 maj och är gratis , vill man gå in på museet så kostar det 30 kronor men första onsdagen i varje månad är det fri entré. Museet huserar på 3 våningar på Uppsala Slott och har gamla holländska 1600-1700-tals tavlor , Bruno Liljefors tavlor , Uppsala Ekeby keramik och mycket annat och är absolut värt ett besök.
Jag tog en del bilder på affischerna med min mobilkamera under vernissaget. På något sätt blir man glad av dom där 70-tals affischerna även om det kanske inte alltid var så realistiskt och ibland väl extremt. Men engagemanget var det absolut inte något fel på. Så titta och njut och har ni vägarna förbi Uppsala kan jag absolut rekommendera ett besök. Det fanns många fler roliga affischer än dom som syns här men det var svårt att fota för det var otroligt mycket folk på vernissaget.













Visst blir man glad på något sätt kanske speciellt av den första och den fjärde. Ibland önskar jag att jag var lite mer cool , tuff , protest , rock och punk och inte en så vanlig som jag är. Men det kanske vore lite patetiskt att vara punk i min ålder förstås.

vegetariskt i Spanien

När jag skrev om jamon serrano blev det i kommentarerna lite diskussion om att vara vegetarian utomlands. När jag bodde i Madrid och skrev bloggen Mitt liv i utlandet (den fick byta namn och plats när jag flyttat tillbaka till Sverige) skrev jag ibland om att vara vegetarian i Spanien. Jag har inte ätit kött eller fisk på 21 år och hade inga planer på att börja med det i Madrid.

Jag tycker det är både lätt och svårt att vara vegetarian i Spanien. Det är mycket mer ovanligt än i Sverige. Jag har aldrig träffat någon spansk vegetarian. Men det har aldrig hänt att någon har tyckt jag varit konstig eller börjat fråga ut mig varför jag inte äter kött. Men jag vet ju förstås inte vad dom tänkt eller sagt bakom min rygg. Går man ut och äter är det inte säkert det finns vegetariskt på menyn och det som kallas vegetariskt kan mycket väl innehålla kött eller fisk. Som Bocadillo Vegetal (ungefär vegetarisk baguette) som ofta innehåller tonfisk och ibland kan den innehålla kyckling. Skinka är också populärt att ha i spansk vegetarisk mat.

Någon gång har jag läst eller hört att det där med att smussla ner lite skinka i mat där det inte borde vara är en kvarleva från tiden efter spansk reconquista - den kristna återerövringen av den iberiska halvön från muslimerna. Muslimerna eller morerna som om kallas härskade över stora delar av nuvarande Spanien mellan 711-1492. Efter la reconquista skulle alla muslimer ut ur landet och alla som möjligen var "smygmuslimer" upptäckas. Som ett test smusslades skinka in i mat där den egentligen inte hörde hemma och pillade man bort den när man upptäckte skinka bland grönsaker eller fisk var man avslöjad som muslim. Idag råder religionsfrihet i Spanien men det här sättet att laga mat lever fortfarande kvar. Fast jag vet inte riktigt om det här stämmer eller är en myt men någon har berättat det för mig.

I spanska livsmedelsaffärer och på restauranger finns inte heller det enorma utbud av quorn , sojaprodukter , veg.biffar och liknande som det finns i Sverige. Quorn har jag aldrig sett i Spanien och vill man hitta sojaprodukter får man leta på hälsokostaffärer men även där är utbudet dåligt och dyrt.

Går man på marknad i Spanien är grönsakerna oerhört fräscha , smakar mer än i Sverige och behöver inte kosta alltför mycket. Det är en av dom stora fördelarna med att vara vegetarian eller äta mycket vegetariskt i Spanien. Jag har aldrig upplevt det som ett problem att vara vegetarian i Spanien även om utbudet på restauranger inte är lika stort som i Sverige.

Exempel på vanliga och goda vegetariska tapas är:

Champiñones al ajillo - vitlöksstekta champinjoner
Patatas bravas - friterad potatis i stark tomatsås
Patatas ail-oli - potatissallad med mycket vitlök
Gazpacho - kall grönsakssoppa
Tortilla - potatisomelett som serveras kall
Queso de Cabra - spansk getost
Queso Machengo - Machengo ost , en spansk hård ost som äts i tjocka trekantiga skivor
Piementos fritos - stekta små gröna paprikor
Pisto - en grönsaksgryta som bl.a innehåller potatis , lök , paprika och tomat
Acetunas - oliver (ingenstans är oliverna så goda som i Spanien)

urban myt?

Jag har en kompis som var lite less på sitt jobb. Hon vill göra något nytt och började söka nya jobb. Vi pratade lite om det här med att söka jobb , vad som står i annonser och hur man ska formulera en ansökan.

Hon kände att det var så mycket klyschor i annonser och i dom ansökningar hon skrev. Sånt om jag är glad , positiv , social , framåt älskar att ta initiativ , ha många bollar i luften och möta nya människor , lönen är inte viktig ... o.s.v. Eftersom alla skriver ungefär samma sak i sina ansökningar så skämtade vi om att man för att sticka ut från mängden skulle skriva tvärtom.

Jag är lat , asocial , ibland på rysligt dåligt humör men vill ha ett välbetalt jobb. Jag berättade för henne att jag för cirka 10-12 år sen läst om en arbetslös tjej som satte in en sån annons under jobb sökes i en tidning. Jag är tvärsäker på att jag läste det här i Aftonbladet eller Expressen och det var bild på tjejen. Minns att hon bodde i Göteborg. Hon fick flera napp och till slut fick hon ett jobb på en reklambyrå med ganska bra lön.

Min kompis skrattade och sa att det hade jag absolut inte läst i någon tidning för det där var en modern vandringssägen eller urban myt. Jag blev lite förvirrad för samtidigt som jag är säker på att jag läst det så kan jag hålla med min kompis att det låter som en vandringssägen. Nu är det klart att moderna vandringssägner kan ha inträffat. Många nutida sägner är vid närmare betraktande uppenbart orimliga men skulle i för sig kunnat ha inträffa. Eftersom det oftast är omöjligt att spåra en sägen till ursprungskällan går det sällan att med säkerhet säga om dom inträffat eller ej. Just den här grejen vore faktiskt kul att prova och se om någon potentiell arbetsgivare blir intresserad. Man har ju inget att förlora på att prova för ger det inget får man väl söka vidare med vanliga klyschiga ansökningar.

Moderna vandringssägner eller urbana myter är kul. I Sverige kallas dessa ibland för klintbergare efter folklivsforskaren Bengt af Klintberg som skrivit flera böcker i ämnet, till exempel Råttan i Pizzan (1986), Den stulna njuren (1994) och Glitterspray (2005). Böcker jag verkligen kan rekommendera. Hur kul som helst. Bengt af Klintberg är förresten bror till clownen Manne.

Är det någon mer än jag som har hört den här historien om att söka jobb och är det någon som vet om det har inträffat i verkligheten någonstans?

tisdag, maj 06, 2008

fobi

Jag fick ett märkligt mail idag. Det var någon från tv-produktionsbolaget Titan som hittat min blogg och undrade om jag ville vara med i ett program om fobier. Jag skulle ärligt och öppet berätta om mitt liv och fobi. Jag blir lite förvånad och undrar om det här är ett mass-mail som gått ut till dom flesta bloggare.

Jag har absolut ingen fobi som på något sätt hindrar mitt liv. I strikt medicinsk mening skulle jag absolut inte få diagnosen fobi på något sätt. Fast visst kanske jag någon gång lite slarvigt använt ordet fobi här på bloggen. Minns inte. Fast det känns inte som sånt jag brukar skriva om. Ibland har jag sagt och kanske skrivit här på bloggen att jag har köldfobi för jag ogillar verkligen den långa svenska vintern. Men mitt liv flyter på som vanligt även om det är vinter. Jag ogillar verkligen insekter och spindlar och skulle inte studera dom under lupp men bara dom inte kryper på mig kan vi absolut vara i samma rum. Jag är inte så förtjust i fåglar heller men det är mest för jag tycker dom är lite smutsiga. Går då och då och matar fåglar med barnen utan att känna obehag och väjer inte för duvor på stan. Jag mår smått illa och ryser av ljudet av frigolit och undviker att ta i det om det går men får eller köper jag en grej som ligger i frigolit packar jag så klart upp det själv.

Jag tycker det verkar lite läskigt att äta skaldjur som ser ut som stora insekter och tittar på en. Jag skulle absolut inte sätta mig och bryta sönder en kräfta men jag går gärna på kräftskivor bara jag slipper äta kräftorna. Att dom som sitter bredvid mig frossar i vatten-insekter stör mig inte alls.

Sen finns det säkert mängder av saker jag ogillar och retar mig på ibland men det är ju knappast någon fobi. Så är det fler av er som läser som fått samma mail?

Det blir inget fobi-program för min del iallafall. Skulle jag vara med i TV skulle det vara för att prata om något som känns viktigt och angeläget. Jag skulle knappast prata om mig och mitt liv eller vara med i något lek-program.

skinka

Jag kunde inte motstå den här bilden. Så otroligt spansk på något sätt. När jag kom till Sevilla för att plugga första gången för evigheter sen blev jag smått chockad och äcklad av alla torkade grisben i taket på barer och i affärerna.



Den spanska skinkan jamon serrano anses vara en stor delikatess och många köper ett helt ben och har hemma. Benet är ganska otympligt att hantera och skära i så det finns särskilda ställ - jamonera - att sätta fast det i. Jag är ju vegetarian så jag har inte smakat jamon serrano men dom jag känner som har gjort det säger att den är god. Jag har intrycket av att det är väldigt ovanligt att vara vegetarian i Spanien. Jag har aldrig träffat en spansk vegetarian och ibland kan det vara knepigt på restaurang. Fast jag har aldrig i Spanien fått några kommentarer att jag har varit konstig som vegetarian eller blivit utfrågad men jag vet förstås inte vad som sagt inte vad som kan ha sagts bakom min rygg.



Den dyraste och finaste skinkan är tillverkad av en speciell svinras , Cerdo Ibérico som har svarta klövar som kännetecken och därför kallas Pata Negra på spanska. Men det räcker inte med att ha svarta klövar för att tillhöra den mest delikata skinkan. Dessutom är det nödvändigt att svinet endast har fötts upp på ekollon och gräs och minst 40 % av djurets vikt ska vara betat i naturen
Det enda sättet att veta att alla dessa krav uppfylls är att kontrollera stämpeln som garanterar ursprunget och rasen. Det finns andra svin som också har svarta klövar men inte är den rätta sorten och då kallas skinkan jamon de bellota ekollonskinka om man översätter till svenska.

Tillverkningen av skinkan följer strikta regeler. Grisarna slaktas när dom väger 180 kilo och skinkorna förvaras täckta med grovsalt i tempraturer mellan noll och fem grader. Tiden beror på vikten , en dag per kilo skinka. Den bästa skinkan anses vara den som väger 7.5 kilo.
Därefter hängs skinkorna upp för torkning och då fördelas fettet i skinkan , den processen kallas för svettning.
Nästa steg är att tvätta skinkan för att ta bort överflödigt salt och sen torkas skinkan i två månader. Tempraturen är viktig under den tiden och det är då saltet fördelas jämt i skinkan. Efter det lagras skinkorna 24-30 månader i svala källare för att utveckla den säregna aromen.



Även om jag inte är en särskilt känslig vegetarian som har problem att se kött och folk som äter kött så tycker jag det är lite småäckligt med en hel vägg grisben i affären. Fast av någon märklig anledning blir man väldigt snabbt van och tänker inte på det. För den som är intresserad är det lätt att få tag i jamon serrano i Sverige. Fast jag tror att det kanske kan vara svårt att köpa hela ben utan man får nöja sig med några skivor.



Måste erkänna att det känns lite märkligt att skriva ett så här långt inlägg om kött när man inte har smakat det på över 20 år. Känns konstigt att skriva om mat som jag inte provat själv utan bara hört andra säga är gott. Men med lite fakta blandat med lite intryck så gick det ändå ganska bra och vem vet en dag kanske jag får lust att smaka jamon serrano. Fast då kommer jag att nöja mig med en eller ett par skivor , att köpa ett helt ben skulle definitivt kännas för mycket.

söndag, maj 04, 2008

vilka är ni?

Jag har gjort det här förut men det var över ett år sen så vi kör igen. Det vore kul om ni som läser här skrev en liten kommentar och berättade lite om er själva. Kanske var ni bor , ålder , yrke , familj , favoritmat , favoritdryck , rekommendera en bok eller film ni gillar , bästa resmål eller vad som helst. Berätta så mycket eller lite ni vill. Vore kul att veta vilka ni är och lära känna er bättre. Dra er inte för att kommentera för jag gillar många och långa kommentarer och skriv gärna även på inlägg längre ner i bloggen. Jag svarar på alla kommentarer!

Juno



Nu har jag äntligen sett filmen Juno och jag kan bara instämma i hyllningskören. Trots ämnet är det verkligen en "feel-good-film" med smarta och roliga repliker. 16 åriga Juno blir gravid med sin bästa vän. Hon tänker göra abort men det blir inte så utan istället väljer hon att föda barnet och adoptera bort det till en familj dom hittar. Juno besväras av gravitetens fysiska påfrestningar, samtidigt som hon ser fram emot att skänka lycka till två främmande människor. Hon lär känna de blivande adoptivföräldrarna. Filmen bjuder på en hel del skratt och varma ögonblick som sitter kvar långt efter att sluttexterna börjat rulla. Den är inte bara unik i sitt ämne, utan även hur den hanterar ett så pass tungt tema och omvandlar det till en alldeles underbar film som riktar sig till såväl gamla som unga hos båda könen. Ämnet i sig kommer säkert hålla den manliga publiken på avstånd, men det är trots allt en film som alla borde se.

Samtidigt är det ett allvarligt ämne och det är rent ut sagt förjävligt att mängder av kvinnor varje år dör i illegala aborter eller tvingas föda barn för att adoptera bort. I Sverige tvingas ingen idag adoptera bort sitt barn och väljer man att föda och behålla ett oplanerat barn som ensam mamma finns det stöd att få. Precis om man väljer att göra abort i samma situation. Fast det är fortfarande kvinnorna som tar ansvar och beslut i såna här frågor och kanske inte alltid självklart att mannen bryr sig - särskilt inte om förhållandet är över. Många gånger kanske inte kvinnorna ens känner att det är någon idé att kontakta mannen utan smidigast att göra abort.

Jag är inte så säker på att jag själv skulle berätta om förhållandet var över. Det beror lite på hur långt förhållande vi haft och vilken relation vi har och hur jag tror han skulle reagera. Har vi ingen kontakt , jag tror att han inte skulle bry sig eller han har gått vidare med en ny tjej och jag vill gå vidare är det inte särskilt troligt att jag skulle berätta om en oönskad graviditet om jag inte valde att föda barnet. Skulle bara kännas som jag var besvärlig men samtidigt tycker jag egentligen att mannen har rätt att veta. Principiellt tycker jag nog att han borde ta något sorts ansvar men vet jag att han inte skulle göra det utan bara tycka jag är jobbiga skulle det vara lättast att låta bli att säga något. Fast finns det nog gott om män som fått veta och inte brytt sig. Samtidigt finns det säkert gott om män som brytt sig och varit otroligt stöttande trots att förhållandet varit över. Hade jag fortfarande ett förhållande med mannen skulle vi självklart prata om det men det är ju inte situationen i filmen. Nu blev det lite lösa och allvarliga funderingar som kan vara kul att få läsarreaktioner på.

Annars kan jag bara tipsa alla som ännu inte sett Juno att gå och se den. Den är jätterolig och inte så allvarlig som mitt inlägg blev trots det allvarliga ämnet. Jag hoppas också att alla män som drabbas av en oönskad graviditet är där och ställer upp trots att förhållandet är slut.

våren

En sak som jag ibland kunde sakna när jag bodde utomlands var den svenska våren. I både Sevilla och Madrid var det ganska kallt under vintern även om det mitt på dagen i solen kunde bli väldigt skönt även i december och januari. Sen blev det plötsligt varmt och var det i månader. Långt från den sega svenska övergången där våren kommer , vi som bor här börjar hoppas och får kollektiva vårkänslor efter den långa kalla , mörka vintern men sen kan det komma bakslag i form av snö och kyla flera gånger innan våren bestämmer sig för att stanna. Blommor och träd slår långsamt ut. I södra Europa känns det som all växtlighet kommer på en gång och mycket finns även under vintern. Nu är det iallafall äntligen vår i Sverige , faktiskt till och med sommartemperaturer ute och på något sätt blir livet lite lättare och trevligare och människor blir lite gladare och vänligare mot varandra. Fast måste jag välja så tror jag ändå att jag föredrar ett varmt klimat med ingen eller kort vinter mot lång svensk vinter och vår med flera bakslag. Fast visst har även svensk vår och sommar många fördelar men måste sommarkvällarna vara så ljusa? Ibland blir jag smått vansinnig att det aldrig blir mörkt och kväll. Jag vet att många älskar dom långa ljusa sommarkvällarna i Sverige fast jag tycker nog dom är lite för långa. Det kunde väl bli mörkt vid nio på kvällen iallafall.

Nu är förhoppningsvis våren här för att stanna och jag håller tummarna för att den följs av en lång , varm och solig sommar. Nu är vädret så skönt och det är så vackert ute att man helst skulle vilja vara ute jämt om det gick.

onsdag, april 30, 2008

ratade bilder

När jag sitter och kollar på gamla bilder och ska välja någon till ordlös onsdag varje vecka så har jag alltid svårt att bestämma vilken jag ska ta. Om jag inte använder en nytagen bild tvekar jag ofta mellan flera foton. Jag gillar foton som visar lite mer vardagsliv på andra platser. Vanliga turistbilder kan man ju hitta i vilken guidebok som helst. Fast ofta blir det så att man tar mest turistbilder på kända sevärdheter och liknande när man är ute och reser och inte så många foton som skildrar vardagen på plats. Ändå gillar jag såna foton.



Den här veckan hade jag en idé om att ta med en bild från tunnelbanan i Madrid. Fast det kändes så tråkigt för tunnelbanor är ganska lika i hela världen. Även om jag åkt mycket tunnelbana i Madrid hör metron knappast till mina favoritplatser i stan. Fast Madrids metro är snabb , billig och går ofta så det är ett utmärkt sätt att ta sig runt i stan och slippa fastna i dom ständiga trafikköerna. Fast i rusningstid kan det vara hysteriskt trångt i metron.



Den här bilden på den gamla mannen i Madrid som stannat och vilat fötterna en stund gillar jag trots att omgivningen där han sitter är ganska ful och betongig. Fast egentligen är området ganska fint om man skulle se en större bild av det. Spanska gamlingar kan verkligen sitta stilla ute i timmar. Dom är nästan som reptiler som aldrig rör sig. Ofta ser man dom i gäng som sitter och småpratar och håller koll på allt som händer i området. Det verkar så mycket bättre att vara gammal i Spanien än i Sverige där ensamheten kan vara så stor och man mest sitter hemma i sin lägenhet. Många spanska pensionärer verkar ha ett otroligt rikt socialt liv. Ofta har dom också tid att ta en kaffe och småprata lite med dig.

Ordlös onsdag - Stravinsky fontänen vid Centre Pompidou i Paris



Titta på flera ordlösa bilder hos Vikarien Krokofanten

måndag, april 28, 2008

jag , jag , jag



Kände mig väldigt tveksam att skriva det här inlägget. Många som bloggar har mängder av bilder på sig själv i bloggen men jag brukar undvika det. Dels känns det som det sällan har något sammanhang med texten , dels vill jag nog vara lite anonym och dels blir jag aldrig bra på kort så jag brukar föredra att stå bakom kameran istället för framför. Så lite läskigt känns det att lägga ut bilder på mig här. Samtidigt tycker jag det är kul att se hur dom vars bloggar jag brukar läsa ser ut. Ganska få av dom som läser här har ju haft nöjet att träffa mig i verkligheten så jag tänkte bjuda på lite bilder. I framtiden skulle det vara kul att träffa fler bloggkompisar för jag tror många av er vars bloggar jag regelbundet läser är väldigt trevliga och vi skulle nog kunna ha kul tillsammans. Bilden ovan är otroligt gammal. Jag ser väl ungefär likadan ut i ansiktet men har inte längre långt hår utan page. Min naturliga hårfärg är heller inte så där röd utan mer brun fast jag brukar ganska ofta färga det lite rödbrunt.



Jag har ju en profilbild som medvetet är ganska suddig eftersom jag vill vara lite hemlig på bloggen eller så hemlig det går när jag skriver under mitt riktiga namn och har med mitt efternamn också.



Sommaren 2006 hade jag med det här fotot på min gamla blogg. Det är också medvetet taget mot en spegel för att jag inte ska synas alltför mycket. Fast det här med bilder på mig är ingen regel som är skrivet i sten utan får jag lust i framtiden kan det säkert komma fler men då ska dom helst ha något samband med texten. Det här känns som ett trams-inlägg men jag tycker det är kul att se foton på mina bloggkompisar så det kanske är någon som tycker det är lite kul att se hur jag ser ut också. Även om första bilden är väldigt gammal och man inte ser så mycket på dom andra två känns det lite läskigt och utlämnade att lägga ut bilder på sig själv så här. Kanske är det bara ovant eller kanske ångrar jag mig och raderar inlägget.

söndag, april 27, 2008

skrock och horoskop

Vet inte om jag har så många rökare eller före detta rökare som läser här. Själv har jag rökt fast det egentligen är helt idiotiskt att betala dyrt för något som gör dig beroende och förstör din hälsa och till och med kan döda dig på sikt. Men när jag rökte hade jag en (o)vana att när jag öppnade ett nytt paket tog jag ut cigaretten som låg längst fram i mitten och vände den uppochner. Den skulle rökas sist och när man rökte den fick man önska sig något.

Annars är jag inte särskilt skrockfull eller vad man ska kalla den vända cigaretten. Brukar önska mig något när jag ser stjärnfall. Fast mina önskningar brukar vara ganska anspråkslösa. Jag önskar mig inte massor av pengar eller att bli ihop med någon ursnygg mångmiljonär utan mer att det ska bli bra väder på lördag när vi tänkte åka och bada , grilla eller nåt eller kanske att jag ska ha ett himla flyt med pluggandet nästa dag eller något liknande.

Jag brukar inte gå under stegar eller döda spindlar fast det är mest för det är enklare att gå runt stegen och det blir så slafsigt att slå ihjäl en spindel , särskilt om den är stor. Men jag spottar inte när en svart katt går över gatan och det gör mig inget att gå på a-brunnar eller lägga nycklar på bordet.

Jag har hört att det där med att lägga nycklar på bordet kommer från vissa hotell där prostituerade hade egna rum och för att diskret visa det för någon man i hotellbaren kunde dom lägga nyckeln på bordet. Därför ska inte "fina" flickor eller pojkar syssla med sånt. Så har det med tiden blivit ett skrock att det anses betyda otur.

En spansk kompis berättade att när hans mamma hörde ett visst ljud från gatan (tyvärr kommer jag inte ihåg vad hon skulle höra) så var hon tvungen att hålla något av stål oftast en kniv och vissla en stund. Hon är en riktig spansk tant som bor i Sevilla och tillbringar timmar i köket med fönstret öppet och knivar i närheten.

Jag vet inte om horoskop kan kallas skrock direkt men jag kan inte låta bli att läsa mitt om jag bläddrar i en tidning. Står det något bra blir jag lite glad men står det något mindre bra rycker jag på axlarna och tänker att ja , ja det är ju bara på skoj , inget man ska ta så seriöst.

Eftersom mitt stjärntecken är tvilling ska jag tydligen vara någon sorts dubbelnatur. Googlade och hittade dom här egenskaperna på tvillingarna. Egentligen borde jag fråga någon som känner mig hur bra det stämmer men själv tycker jag en del stämmer , annat inte - som det brukar vara med horoskop.

Rörelse, kommunikation, kvickhet, intelligens och anpassningsbarhet tillsammans ger en sådan hyperaktivitet att dubbelnatur är omöjlig att undvika. Tvillingen har troligen flera projekt, yrken eller kärleksaffärer på gång samtidigt.

Tvillingen gillar att resa och att uppleva nya saker. Hon är snabbtänkt och en mästare på att prata, övertala och debattera. Hon har dock svårt att alltid behålla samma ståndpunkt och åsikt.

Tvillingen ogillar regelbundna vanor och kräver omväxling. Rastlösheten kan utåt ge sken av lynnighet och ytlighet, men det är bara för att allt går så mycket snabbare för tvillingen, som i sin tur tycker att resten av världen rör sig sakta

Tvillingarnas element är luft. Enligt astrologin så sägs Tvillingarna vara talet, språkens och all kommunikations tecken vilket gör dem väldigt sociala. Men också att de kan vara väldigt envisa vilket oftast är en dålig egenskap.

torsdag, april 24, 2008

flirt

I Spanien har man gjort flirtandet till en konst. Nu menar jag inte nödvändigtvis flirt i syfte att ragga utan man flörtar lite med den som sitter i kassan , står i charken eller grönsaksdisken när man handlar. Dom flesta spanjorer gillar rappa ordväxlingar och missar aldrig ett tillfälle till det. Så är man dessutom frikostig med komplimanger även till personer man inte känner. Åtminstone om man jämför med Sverige. Om man överhuvudtaget säger något till kassapersonalen i Sverige är det nåt i stil med "det var bra pris ni hade på kaffet idag" vilket ju inte känns så flirtigt direkt.

Just småflirtandet i kassan eller på andra ställen kanske jag inte saknar så mycket från Spanien men jag skulle nog tycka det vore trevligt att småprata och skämta lite mer än vad vi normalt gör i Sverige. Det är ju förstås inget som hindrar mig förutom att så gör man inte. Dessutom tycker jag vi skulle kunna bli generösare med komplimanger. Fast alla spanska komplimanger man kunde få på gatan var inte trevliga , ibland kunde sån så kallade pirpos nästan gränsa till sexuella trakasserier. Fast jag har bara råkat ut för väl grova pirpos någon enstaka gång och då fräst något otrevligt tillbaka vilket har fått tyst på dom.

Det sägs ju att i Spanien är spelet mellan män och kvinnor något man utvecklat med stor finess. Flirtandet i såna syften har blivit en konst och mannen ska vara den som uppvaktar , kvinnan ska gärna spela lite ointresserad. Nu bodde jag i Spanien med man och barn och har inte varit ihop med någon spansk kille möjligen har jag i min ungdom haft något oseriöst kroghångel med någon Antonio Banderas kopia som jag nästan glömt. Fast jag undrar om inte det där börjar ändras i Spanien när även spanska könsroller börjar luckras upp men jag vet inte.

Nu generaliserar jag förstås grovt som alltid när jag skriver såna här inlägg och som sagt min erfarenhet av spanska killar annat än som kompisar är ytterst begränsad. I Sverige ska ju båda visa ungefär lika mycket intresse och det är inte självklart att mannen ska uppvakta och kvinnan spela ointresserad.

Det där med att spela ointresserad har jag nog aldrig begripit mig på. Kanske är jag alltför svensk där men jag hörde om det även i Sverige när jag var yngre att man skulle spela ointresserad för att få någon intresserad. Jag är nog ganska dålig på såna här spel och att lägga upp taktiska planer hur man ska snärja en kille. Har aldrig ägnat mig åt det vad jag minns. Tycker det verkar bättre att tala om eller tydligt visa att man är intresserad. Jag hade nog uppskattat det även om mina känslor inte hade varit besvarade och dessutom tror jag att jag hade börjat tänka mer på personen och kanske fått ett intresse om jag fått veta. Jag kan inte förstå att det finns dom som skulle uppleva det som jobbigt. Men det kanske bara är jag som skulle resonera så. Jag kan också förstå om man är blyg eller inte tror att det är någon idé att tala om det eller visa det och därför låter bli. Fast idé tror jag det nog nästan alltid kan vara om inte föremålet för ens känslor är en lyckligt gift familjefar eller liknande. Men det verkar ju mesigt och gammalmodigt att bara sitta hemma och hoppas på att killen ska komma och uppvakta och då vara lätt avvisande.

firmafest , tjejmiddag och grabbkväll

Jag hörde en gång en spanjorska som bodde i Sverige som tyckte att svenskarna skulle ta med sina respektive på firmafester. Nu vet jag inte om det är vanligt i Spanien men för dom flesta svenskar är det helt otänkbart. På firmafesten ska det bara vara kollegorna , man ska supa sig full och tala om för chefen att han eller hon är ful och dum i huvudet , hångla med den där snygga kollegan och sen kanske vakna i fel säng. Dagen efter har man naturligtvis en gruvlig ångest men kan samtidigt ursäkta sig och komma undan med att man var så jäkla packad. Nu är väl det här fördomar för riktigt så kul har det aldrig varit på någon firmafest jag varit på.

Fast nu var det inte firmafester jag tänkte skriva om utan fenomenet herrmiddag och tjejmiddag eller krogkväll med bara tjejkompisarna eller grabbarnas kväll ute. Det är ganska vanligt men själv har jag aldrig riktigt förstått poängen med det. Visst kan jag tycka det är kul att umgås med bara tjejer eller bara killar men att portförbjuda kompisar eller respektive av annat kön på vissa fester eller utekvällar har jag aldrig riktigt begripit. Fast naturligtvis har jag varit på tjejmiddagar och ute på krogen med bara tjejkompisar och haft himla trevligt.

Jag menar inte att man nödvändigtvis måste ta med sin respektive eller komma i par på fester, middagar eller krogkvällar. Det kan ju såklart vara både skönt och kul att göra olika grejer även om man är ett par. En del av dom som går på middagar , fester , krogkvällar och liknande är ju singlar. Det jag menar är att jag inte fattat vitsen med att av nödvändighet umgås i helt enkönade grupper för en kväll. Man kan väl ha middagar , fester , krogkvällar och sånt med ett kompisgäng där det ingår både tjejer och killar utan att alla nödvändigtvis måste vara par.

Nu kanske det här blev lite luddig beskrivning men jag hoppas ni fattar vad jag menar och ni får gärna förklara poängen med tillställningar för enbart tjejer eller killar. Jag har inget emot att gå på fest där det bara finns tjejer eller bara killar eller en blandad fest. Det är väl kanske grejen med att exkludera vissa som jag inte riktigt förstår. Fast det här är så klart inget stort problem för mig så det blev ett lite flummigt inlägg. Alla får ju ha dom typer av fester och utgångar dom vill men jag vill gärna höra om fördelar och nackdelar med tjejfest och killfest.

onsdag, april 23, 2008

tisdag, april 22, 2008

cykling

Läste hos Blancaflor att hon saknade att cykla när hon bodde i Spanien. Det gjorde jag också ibland även om jag inte cyklade så väldigt mycket varken precis före min flytt till Madrid eller har gjort det efteråt. Men jag har en cykel som blev stulen i januari och kom tillbaka två veckor senare Från där jag bor och in till stan är det fina cykelvägar och inte särskilt långt. Uppsala har ju extremt många cyklister vilket kan göra det jobbigt att köra bil på vissa ställen , cyklisterna är snabba , är överallt kring bilen och verkar inte ha körkort/koll på trafikregler. Även i centrala Stockholm finns cykelvägar och många cyklister.

Så är det absolut inte i större städer i Spanien. Det finns inga cykelvägar och trafiken kan vara väldigt avskräckande att ge sig ut och cykla i. Många spanjorer gillar ändå att cykla men då ser man det mer som en sport och ett helgnöje. Det är inte som i Sverige där man cyklar till och från jobb eller skola på gamla rostiga cyklar eller ett stort åbäke med cykelkorg och allt. Kanske har cykeln inte ens växlar eller så är det en gammal hederlig treväxlad sak.

I Spanien köper man ultralätta tävlingscyklar med massor av växlar eller mountainbikes och ge sig ut och motionscyklar på landet på helgen. Många skaffar också likadana kläder som tävlingscyklisterna. Såna där färgglada kläder som är så tighta att dom ser ut att vara målade på kroppen.

Visst kan cykling vara en sport även i Sverige men dom flesta som cyklar gör det för att förflytta sig kortare avstånd i stan som till jobb , affär , krog eller något annat. Nu är det här ett sånt där generaliserade inlägg som det brukar vara när jag skriver om skillnader mellan spanskt och svenskt.

måndag, april 21, 2008

Älg på burk



I slutet av 70-talet och början av 80-talet hade punken sin storhetstid. Punkrörelsen startade i England men spreds snabbt över Västeuropa. Någon gång har jag hört att Spanien är ett av dom få västeuropeiska land dit punken aldrig kom. Fast det är inte riktigt sant för visst har det funnits och finns spanska punkband men någon större framgång har nog aldrig punken haft i Spanien. Troligen har punken haft svårare att hitta fans i Spanien än i dom flesta andra Västeuropeiska länder. Spanien har aldrig haft någon större punk-våg och spanska punkband är få liksom fansen. Den teori jag hörde var att punken passade dåligt ihop med det spanska kynnet. Om det stämmer vet jag inte riktigt. På bilden ovan syns iallafall det spanska punkbandet La Polla Records. Jag är dålig på punk men jag känner till Seguridad Social , Los Animales Muertos och Los Muertos de Cristo som räknas som spanska punkband. Fast jag är inte säker på om något av banden existerar idag och inget av dom har väl haft någon enorm skivförsäljning.

Jag har aldrig själv varit punkare även om jag i min ungdom ibland lyssnade på musik som Ebba Grön , the Clash , Ramones mm. Däremot har jag spelat i ett band och jag tror vi kallade oss punkband. Vi hette Älg på burk och jag målade en fin flagga på ett tyg med en älg i en burk som vi skulle ha bakom oss på scenen. Vi skrev några låtar men ingen av oss var så duktig på det där med instrument. Jag spelade gitarr men klarade mig på 2-3 ackord. Så det var verkligen fritidsgårds-punk på hög nivå. Ingen av oss såg ut som någon punkare så en riktig punkare hade väl kallat oss mesiga "blöj-punkare" eller något i den stilen. Nu existerade vi bara några månader och hann aldrig få någon spelning bara hänga lite i en replokal , klinka på instrument , skriva låtar och fika. Men jag har fortfarande kontakt med dom som var med i bandet så jag kanske skulle föreslå en återförening. Eller kanske inte förresten. Jag tror inte världen är mogen för den musikaliska upplevelsen än.

söndag, april 20, 2008

en "bra" invandrare - månadens inlägg

Tolken har dragit igång månadens inlägg igen. Känner du för att vara med är det bara att gå in och länka på hennes sida. Vi skriver ett inlägg på något tema vi själva bestämmer den 20 de varje månad. Idag ska det handla om att vara en "bra" invandrare.

När jag bodde i Madrid så tycker jag nog själv att jag var en bra invandrare om man menar hur integrerad jag var. Jag hade nästan bara spanska vänner , pratade bra spanska och fann mig bra till rätta och mina barn gick dessutom i spanska skolor. Fast att vara svensk i Spanien är ganska lätt. Skillnaden mellan länderna är inte så stora och man blir väl mottagen och accepterad överallt vilket jag tror inte är helt lätt för alla invandrare i Spanien. Jag kunde dessutom spanska innan jag kom till Madrid.

En stor skillnad mellan mig i Madrid och många andra invandrare är att jag flyttade frivilligt och mitt gamla hemland låg kvar och jag kunde återvända på besök eller för gott när jag hade lust. Jag var inte tvingad att flytta till ett annat land på grund av krig , svält , förtryck , miljökatastrofer eller annat. Det blir så klart en helt annan sak att komma till ett annat land om man inte gör det frivilligt. Dessutom är Spanien ett västeuropeiskt land som trots allt är ganska likt Sverige och dom olikheter som finns är inte så knepiga att leva med.

Trots att jag kunde spanska och tidigare hade bott och pluggat i Spanien så det kändes inte som ett helt nytt land för mig så tror jag det är en viss skillnad om man som jag flyttar med svensk familj eller bosätter sig där och bildar familj med en spanjor. Min svenska man fick ett jobb i Madrid så vi flyttade hela familjen. Vi var ju båda utlänningar och kände ingen när vi kom. Hade jag träffat en spansk man hade jag ju delvis haft en spansk familj och via honom snabbt fått spanska vänner. Då hade jag dessutom troligen talat spanska även hemma vilket vi sällan gjorde när vi var själva i familjen utan mest när vi umgicks med spanska vänner. Man får också via en spansk make en naturlig inkörsport till det nya landet , han vet vilken myndighet eller vilket företag man ska vända sig till i olika situationer. Man kan ju jämföra med en invandrare som kommer till Sverige för att han/hon träffat en svensk. Jag tror att många svenskar i allmänhet uppfattar en sån invandrare som mer "integrerad" och "försvenskad" än en invandrare som kommer till Sverige med sin familj från hemlandet.

Generellt sätt så tycker jag att en viss form av anpassning som att lära sig språket och ta efter vissa vanor i sociala sammanhang och i jobb-sammanhang underlättar om man är invandrare. Men man ska naturligtvis inte släppa helt på sin egen kultur och det är väl okey att inte alla är lika i ett mångkulturellt land utan vi respekterar varandras olikheter. När jag bodde i Madrid levde jag väldigt spanskt eller anpassade mig efter det spanska med språk vanor och sånt men jag kände mig ändå väldigt svensk. Jag åkte regelbundet till IKEAs mataffär för att köpa svenskt godis , knäckebröd och annan svensk mat även om jag säkert hade klarat mig utmärkt utan svensk mat. Fast svensk saltlakrits har jag svårt att klara mig utan i längden.

Inspirerad av en kompis skrev jag för några dagar sen ett inlägg om att känna sig helt hemma i ett nytt land Läs gärna det också.

fredag, april 18, 2008

frågestund - igen

Hade en frågestund här på bloggen för ganska längesen och det var kul. Så vi tar en favorit i repris. Alla ni som läser kan fråga mig om precis vad som helst och jag ska försöka svara så ärligt och bra det går. Så fråga på bara!

Uppsala-bilder

Idag har vi haft ett härligt vårväder och jag har varit på stan en sväng och handlat och fixat lite grejer. Dessutom blev jag bjuden på en väldigt god och spännande lunch på en etiopisk restaurang. Jag tycker det kan vara väldigt spännande att prova mat jag aldrig ätit och det här var dessutom väldigt gott. Jag hann också med en fika och en underbart god kladdkaka med glass. När jag var på väg hem upptäckte jag att kameran låg i väskan så bloggskadad som jag är knäppte jag några Uppsala-bilder.









Nu är tyvärr inte Uppsala så varmt som på den karibiska ön Isla Margarita där jag var för några år sen. Hittade den här och ett antal andra bilder och fick verkligen enorm längtan efter värme. Men förhoppningsvis dröjer inte sommaren alltför länge i år och förhoppningsvis blir den lång, varm och solig. Bilden är tagen på en restaurang på kvällen ungefär vid solnedgången så därför är den lite mörk.

José Angel Buesa

Egentligen är jag dålig på att läsa poesi. Läser av någon oförklarlig anledning bara poesi på spanska trots att jag bara då och då läser skönlitteratur på spanska. Vet inte om det beror på att det spanska språket är mer poetiskt eller spanskspråkiga poeter skriver vackrare eller om jag bara blivit van att läsa poesi på spanska. Mina två absoluta favoriter är Federico García Lorca och Pablo Neruda och då kanske främst den sistnämnda. Fick nyligen ett tips från en kompis om en kubansk poet jag aldrig tidigare har hört talas om, José Angel Buesa som levde mellan 1910-82. Började läsa och blev fast. Nu är väl den här dikten lite väl personlig , mer personlig än jag brukar vara här på bloggen men kanske speglar den lite vad jag känner och den är väldigt vacker. Kom gärna med förslag på andra poeter jag ännu inte har upptäckt såväl spanska som svenska.

Te digo adiós y, acaso, te quiero todavía,
no puedo olvidarte, pero te digo adiós.

No sé si me quisiste, no sé si te quería,
o tal vez nos quisimos, demasiado, los dos.

Ese cariño nuestro apasionado y loco,
me lo metí en el alma, para quererte a ti.

No sé si te amé mucho, no sé si te amé poco,
pero sé que nunca volveré a amar así.

Te digo adiós y, acaso, con esta despedida
mis mejores sueños mueren dentro de mí.

Pero te digo adiós, para toda la vida
aunque toda la vida siga pensando en ti.