När revolutionen kommer blir det glass till alla barn

Oavsett vad man tycker om Venezuelas president Hugo Chavez så kan man instämma i att han inte är världens mest diplomatiska person och vissa av hans uttalande får ju en och annan att höja på ögonbrynen. Det är ofta oväntat underhållande att lyssna på Chavez. Jag har flera gånger sett hans eget TV-program Alo Presidente som sänds i Venezuela varje söndag och det har alltid varit oväntat roligt, ibland lite galet så klart. Chavez har också en twitter som ibland är ganska rolig att läsa. Den finns här

I helgen hotade han med att expropriera och förstatliga Polar, Venezuelas största livsmedelsdistributör. Han anklagade Polar för att lagra livsmedel i syfte att skapa en brist och driva upp priserna. Något som både Polar och deras anställda förnekar. Då hävdade Chavez att dom anställda var hjärntvättade av företaget.

Polar tillverkar landets största (och enda?) ölmärke med samma namn som företaget. Chavez fortsatte sin attack på Polar med att säga att öl var borgarklassens vapen för att hålla arbetarna på mattan. När Polar blivit statligt skulle Chavez göra om bryggeriet till en glassfabrik. Detta möttes inte av så stor entusiasm hos anhängarna som han talade till.

ölen Polar är en helt ok ljus lager som totalt dominerar i Venezuela. Den säljs och dricks överallt och ibland är det svårt att hitta öl av andra märken i landet. En annan sak som utmärker Polar är att i deras reklam förekommer alltid lättklädda kvinnor. Inget ovanligt när det gäller reklam i Venezuela men som svensk hajar man till lite när man ser bilder som dom här.

plastikoperationer och miss-skolor

Precis som dom flesta andra har jag väl varit missnöjd med saker i mitt utseende. Men jag har aldrig tänkt tanken att operera mig för att ändra utseende. Jag är inte principiellt emot plastikoperationer men det är inget för mig. Däremot tycker jag att ska man förändra (förbättra?) sitt utseende genom plastikkirurgi ska det se hyfsat naturligt ut. Läppar som ser ut som en anknäbb och bröst med en liter silikon i varje på en anorektisk kropp ser bara fult och osmakligt ut.

I helgen korades Miss Plastic i en skönhetstävling för plastikopererade i Budapest, Ungern. Reka som vann fick bland annat en lägenhet i Budapest och även hennes plastikkirurg tog emot ett pris för sin insats. Vet inte om det fanns några svenska tävlande.

När jag var i Venezuela, ett land där plastikoperationer är populära, läste jag i en tidning om ett nytt populärt ingrepp som jag inte tror har kommit till Sverige. Man nöjer sig inte bara med silikon i brösten utan man fyller också rumpan med silikon för att få en välformad sådan. Jag är väldigt oinsatt i branschen men jag har ännu inte hört eller läst om att silikonrumpor kommit till Sverige. Fast det skulle inte förvåna mig om det har det eller snart dyker upp här.

I Venezuelas huvudstad Caracas finns mängder av kliniker som utför plastikoperationer och att fylla brösten och rumpan med silikon är populärt. Här finns också "miss-skolor", något jag tror är världsunikt, åtminstone i den omfattningen det har i Caracas. Det är skolor där kvinnor som vill bli skönhetsmisssar lär sig gå rätt, banta, sköta sitt utseende och kanske bättra på det med operationer.

Miss Universum är en statsangelägenhet i Venezuela. Alla är engagerade i tävlingen och den har högt anseende. Man har också vunnit 6 gånger och det är en gång mindre än USA som haft flest miss Universum. Både 2008 och 2009 har titeln gått till venezuelanskor. Det är stort i hemlandet och tjejerna blir riktiga superstjärnor.

Miss Universum 1981 Irene Sáez blev en populär politiker och borgmästare i en av dom rikaste delarna av huvudstaden Caracas. Numera har hon dock lämnat politiken, gift sig och blivit hemmafru i Miami i USA.

Venezuelanska Alicia Machado som blev miss Universum 1996 orsakade en del rabalder då hon direkt efter segern gick upp 13 kilo. Hon skyllde på att hon svalt och kräktes inför tävlingen och när det äntligen var över ville hon fira med kakor och mammas hemlagade mat som hon saknat. Man hotade ta ifrån henne titeln så hon fogade sig och banta igen. Sen hade hon lite roller i latinamerikanska såpoperor, Telenovelas, som är mycket populära i Venezuela. Idag är hon gift med en mexikansk affärsman, bor i Mexico City, har en dotter och är hemmafru.

Förra årets miss Universum Dayana Mendoza från Venezuela råkade i blåsväder då hon besökte den amerikanska militärbasen Guantanamo och uttala sig om hur trevligt det var där och hur kul hon haft. Hon sa "Guantanamo was such a relaxing place, so calm and beautiful .we saw the jails, where they shower, how the recreate themselves with movies, classes of art, books. It was very interesting". Idag jobbar hon som modell

Nuvarande miss Universum heter Stefania Fernandez och kommer från staden Merida i sydvästra Venezuela.

Venezuelas nationaldag

Idag 5 juli är det Venezuelas nationaldag. En släkting som fyller år idag passade på att fira sin 50 års dag i Venezuela för några år sen. Hon hade hoppats på festligheter i samband med födelsedagen. Men i Venezuela är man lika dålig som i Sverige på att fira nationaldag. Visst finns det någon parad och ett fåtal flaggviftare men dom allra flesta njuter av en ledig dag kanske på någon av landets många underbara stränder. Dom flesta affärer håller stängt men dom flesta restauranger är öppna så efter en dag på stranden kan man gå ut och äta med familj eller vänner. Det här är två av mina favoritstränder i Venezuela. Den övre bilden visar Playa Grande i Choroni nära staden Maracay och den nedre visar La Galera på ön Isla Margrita utanför landets kust. Nationaldagen firas till minne av självständigheten från Spanien 5 juli 1811. I samband med självständigheten tog man bort dödstraffet helt och det har aldrig återinförts så Venezuela är det första land i världen som förbjöd dödstraff i lag och som haft förbudet längst. Något alla venezuelaner är medvetna om och stolta över.

Vergatorio

Ibland har jag hört talas om att man ska ta fram billiga datorer och mobiltelefoner så även fattiga människor kan få tillgång till nätet och kommunikation. Jag har sett modeller av enkla bärbara datorer som drivs med solenergi men jag vet inte hur vanliga dessa är i praktiken.

Häromdagen lanserade Venezuela en lågprismobil. Telefonen ska kosta drygt 100 kronor och säljs i Latinamerika och Karibien. Telefonen som beskrivs som bra , lätt , billig och vacker ska ha alla funktioner som dyrare mobiler har som mp3-spelare och det ska gå att surfa på nätet med den.

I svenska tidningar hakade man upp sig på telefonens namn , Vergatorio, och påstod att det är ett slangord för penis på den spanska som talas i Venezuela. det här hade svenska tidningar snappat upp hos stora kända engelskspråkiga tidningar och nyhetsbyråer som bland annat AP , Guardian , Telegraph Nu är jag ingen expert på latinamerikanskt slang och jag är medveten om att det finns mängder av slangord för könsorgan på spanska liksom andra språk. Men en bekant som bott många år i Venezuela hävdade att detta var fel. Vergatorio är slang för något som är extremt bra eller tufft kanske kan översättas med "värsta grejen". Ordet härstammar dock från verga som är slang för penis.

Venezuelas president Hugo Chavez var med och presenterade telefonen och sa att "Den som inte har en Vergatario är ingen"

Nu har jag inte sett telefonen annat än på bild men jag skulle inte ha något emot en bra fungerande mobil för en dryg hundralapp. Så kommer den till Sverige är det inte omöjligt att jag skulle kunna tänka mig att göra ett köp fast just nu är jag väldigt nöjd med min Samsung som dock kostade väldigt mycket mer än en Vergatorio.


Chavez med en Vergatorio.

Colonia Tovar

Efter att ha läst Nadias spännande inlägg om Nueva Germania kunde jag inte låta bli att återvinna ett gammalt inlägg jag skrivit på samma tema. Det handlar om en tysk koloni i Venezuela som jag har besökt. Inlägget publicerades här första gången i februari 2008. Isabel Allende skriver om byn i romanerna Eva Luna och Eva Lunas berättelser men innan jag kom till Venezuela trodde jag det var en påhittad by i Allendes böcker.

2000 meter upp i bergen cirka 70 kilometer väster om Venezuelas huvudstad Caracas ligger en märklig stad som heter Colonia Tovar. Det är en tysk stad uppe i dom venezuelanska bergen. Staden är ett populärt utflyktsmål för befolkningen i Caracas när dom längtar efter lite sval bergsluft och färre avgaser. När man kommer ut ur Caracas hemska bilköer är det mindre än en timmes körning på en fin motorväg.

"stadsporten"

Stadens historia börjar 1843 då 358 tyskar från trakten av Kaiserstuhl i Baden begav sig till den franska hamnstaden Le Havre och sen vidare till Sydamerika. Efter visst flackande bosatte dessa sig på platsen av dagens Colonia Tovar. Man inrättade sig enl. alemannisk tradition: Bönderna odlade traditionella grönsaker och frukt samt bryggde Venezuelas första öl, husen byggdes i korsvirke. Bygemenskapen fungerade som ett avskilt samhälle och glömdes successivt nästan bort. Man upprätthöll fram till 1942 sina egna lagar. Det moderna samhällets intåg skedde först efter att Colonia Tovar 1964 knutits samman med omvärlden genom en asfalterad väg. Byn är idag en turistattraktion och ett utflyktsmål för Caraceños.

kyrkan

vattenhjul utanför en restaurang

Här bor idag några tusen innevånare. Många blonda och blåögda. Tidigare har man talat tyska men det försvinner mer och mer och den tyska som talas idag är en gammaldags dialekt med många spanska låneord. Invånarna har tack vare avskildheten bevarat mycket av det alemanniska kulturarvet. Mitt i den venezuelanska djungeln finns ett samhälle med korsvirkeshus och stadsport i tysk stil, ett tyskt bryggeri och kvinnor i tyska folkdräkter. Kultur och turism har utvecklats till byns största näringsgren.

affär

Klimatet är svalt jämfört med den heta kusten och det relativt varma Caracas. Nätterna här uppe kan bli riktigt kyliga.

hotell

Här kan man uppleva en bit Tyskland i Venezuala. Äta bratwurst med surkål och andra tyska delikatesser och bli serverade av blonda servitriser i tyska folkdräkter. Man kan köpa gökur som snidas på plats och även keramik , sterainljus och träsniderier av olika slag är populära souvenirer. Det är populärt att handla sylt och marmelad på marknaden. Stadens produkter är så populära ett en del säljs i vissa affärer och på vissa restauranger i Caracas.

Eftersom platser var så isolerad och otillgänglig och faktiskt nästan bortglömd av det övriga samhället in på 60-talet. Det finns tecken på att nazistiska krigsförbrytare gömde sig här efter andra världskriget.

Visst är det väldigt turistiskt idag och det vimlar av hotell och restauranger och det tyska kanske inte känns helt äkta. Men det är ändå en speciell plats som absolut kan vara värt ett besök trots horder av turister. Även om vi svenskar nog inte upplever en tysk by och tysk mat är lika exotiskt som venezuelanerna som besöker byn gör.

Colonia Tovars hemsida (spanska)

Utan ord - Choroni , Venezuela

Se fler bilder utan ord hos Pumita

Ordlös Onsdag - Apa i Caracas

Se flera ordlösa bilder hos Nejma

Chavez inside the coup

I oktober2003 sände Dokument utifrån på SVT en oerhört intressant dokumentär som heter Chavez inside the coup. Några irländska journalister kom till Venezuela 2002 för att göra en dokumentär om landets president Hugo Chavez. Dom råkade befinna sig i presidentpalatset Miraflores i huvudstaden Caracas när statskuppen mot Chavez och hans regering genomfördes 11 april 2002. Så dom filmar verkligen inifrån kuppen dom dagar den varade. Tack vare stora folkliga protester och kuppmakarnas avsaknad av stöd från stora delar av militären kunde Chavez återvända till makten.

Svensk medias rapport från dessa dagar var under all kritik. Överlag hyllades en statskupp mot en folkvald president. Något som vissa medier som bland annat Sveriges radio senare gick ut med att man hade begått ett misstag.

Man kan tycka vad man vill om Chavez och kritisera honom precis som man kan kritisera president Bush men är man för demokrati ska man aldrig applådera en statskupp mot en folkvald regering. Vi skulle alla fördöma en statskupp i Sverige oavsett om vi röstat på Reinfeldt och Alliansen eller inte. Chavez är speciell och kontroversiell men trots allt vald av en majoritet av befolkningen i val som godkänts av FNs observatörer.

Jag var för några år sen själv i Venezuela en längre tid och såg att så väl Chavez supportrar som oppositionen bedrev propaganda på gatorna. Större delen av landets media ägs fortfarande av oppositionen som i radio , TV och tidningar bedriver kampanj mot Chavez vilket naturligtvis bör få förekomma i en demokrati. Jag träffade människor som var både för och mot Chavez. Jag pratade med några män som ogillade honom men ändå gick ut och demonstrerade mot statskuppen och för återinsättandet av Chavez därför att dom ansåg att ska vi bli av med honom ska han röstas bort och statskupper är alltid förkastliga.

Venezuela idag är absolut inget kommunistiskt land eller ens i närheten av att bli det som det ibland nästan framställs i tidningar. Chavez har ett mycket stort stöd hos landets fattiga majoritet och man har genomfört en hel del förbättringar för dessa som en framgångsrik analfabetiseingskampanj och viss sjukvård i slumområden. Naturligtvis finns det stora problem i Venezuela. Om Chavez är lösningen på landets problem och kommer att kunna lyfta en stor del av befolkningen ur fattigdom får framtiden utvisa. Han har dock ett starkt stöd bland fattiga människor inte bara i Venezuela utan i hela Latinamerika.

Ett inlägg om Chavez skulle kunna bli hur långt som helst. Så mitt syfte med det här inlägget är att varmt rekommendera dokumentären som jag nyligen såg om. Den finns inte på SVTs sida men tycker man det är okay går den att ladda ner som dom flesta filmer. Mycket intressant att se en statskupp från insidan. Ser man filmen i orginalversion är den på engelska och det pratas mycket spanska men då textas det på engelska.
Samt att jag vill fördöma en stor del av rapporteringen i svensk media under dagarna för kuppen. Jag anser att det alltid är fel att applådera en statskupp mot en folkvald president och regering hur mycket man än ogillar den.

 

Minnesmärke på en bro nära presidentpalatset i Caracas där flera av dom som demostrerade mot kuppen blev skjutna. Klicka på bilden för att se den större och då går det även att läsa texten.

världens tråkigaste jobb?

Nadia som befinner sig i Chiles huvudstad Santiago skrev om jobb som inte finns i Sverige. Jobb som egentligen alla kan utföra själva. Hon skrev om en kvinna som satt i hissen i ett köpcenter och tryckte på knapparna för dom olika våningsplanen så den som åker hiss ska slippa denna betungande syssla.

Jag har också stött på "hissflickor" åtminstone två gånger. Båda gångerna i Venezuelas huvudstad Caracas. I Sydamerikas största affärsgalleria Centro Comercial Sambil samti en av stdens skyskrapor där turistinformation låg högst upp. Om det var våning 54 eller 37 är jag och ressällskapet lite oense om , vi var på både våning 37 och 54 i olika skyskrapor i Caracas, men högt var det och utsikten över staden var fantastisk. Turistinformationen i Caracas hade ingen karta över staden vilket var anledningen till att vi gick dit. Däremot ville dom ge oss massor av fågelplanscher och rekommenderade olika ställen i Venezuela dit man kunde åka för att skåda fågel. Jag är inte så förtjust i fåglar och fågelskådning med två småbarn kändes väl inte så lockande.

Min son var i den åldern väldigt förtjust i att trycka på knapparna i hissar varje gång vi åkte hiss. Vilket hissflickan absolut inte tillät och sonen blev ganska missnöjd.

Jag har hört talas om hissflickor på varuhus i Tokyo men vet inte om det är något som fortfarande förekommer eller som tillhör historien.

Kan man tänka sig ett tråkigare jobb än att sitta i en hiss och trycka på knappar hela dagen? Fast i Venezuela är arbetslösheten väldigt hög så även det tråkigaste jobbet är ett jobb som ger en lön varje månad och man slipper hanka sig fram i en osäker tillvaro bland alla som säljer saker på gatan. Fast det måste ändå vara ohyggligt tråkigt att tillbringa dagarna sittandes i en hiss och trycka på knappar.

Hittade den här bilden från 20- eller 30-talet som föreställer hissflickorna på Stockmanns varuhus i Helsingfors Jag vet inte när dom försvann men jag har själv varit där flera gånger utan att stöta på en enda hissflicka.

utan ord

Se flera bilder utan ord hos Pumita

utan ord

För recept och lite fakta om arepas kika här Om man gör areps till fler än 1-2 personer så fördubbla receptet.

Fler bilder utan ord hos Pumita

arepas

För några år sen reste jag runt i Venezuela under sex veckor. Förälskade mig i landet som jag hann se en stor del av. Här finns allt från cosmopolitiska storstäder till Amazonas regnskog , karibiska paradisstränder , vackra tropiska öar , mysiga kolonialstäder , Andernas höga toppar och världens högsta vattenfall Salto Angel. För den svenska turisten är shopping , resor , övernattning , mat , ja allt mycket , mycket billigt. Som i resten av Latinamerika underlättar det mycket om man kan åtminstone lite spanska för engelska funkar tyvärr rätt dåligt på dom flesta ställen.

Förutom bada , dyka , sola , dansa, shopa , gå på zoo och museum , vandra , besöka regnskog och kakaoodlingar hann jag också äta arepas nästan dagligen.

Arepas är en sorts majsbröd som kan fyllas med vad som helst. Det är billigt , gott och mycket mättande och säljs precis överallt. Det går att köpa på kaféer, snabbmatsställen, små restauranger och direkt från vagnar på gatan. Arepas betraktas som Venezuelas nationalrätt. Det är en suverän frukost för man håller sig mätt på dom hur länge som helst.

Den som vill se exempel på typiska fyllningar kan kika på den här menyn och även den här menyn (båda på engelska)

Jag åt även arepas vid något tillfälle i Madrid. Dom finns att få tag i i hela den spanskspråkiga världen och USA (som kanske delvis kan räknas till den spanskspråkiga världen iallfall vissa delar av landet) men att hitta arepas i Sverige verkar svårt.

Min bloggkompis Nadia brukar baka sina egna och har varit snäll och på min begäran mailat ett recept. Det verkar enkelt och nu är mjölet inköpt så jag ska snart debutera som arepas-bagare. För den som är intresserad av att försöka så behövs :

2 dl Harina de Maiz (Harina Arepa) som finns att köpa i affärer som säljer utländska matvaror och 2½ dl vatten och ett kryddmått salt.

Blanda mjölet med vattnet som skall vara ljummet tills konsistensen blir lagom bra att forma bollar av. Platta ut bollarna i handen till cirka 1cm tjocka runda kakor, därefter kan man välja om man vill steka, fritera eller lägga arepasen på ett ugnsgaller. Ofta är dom friterade i Venezuela men Nadia tipsade om att vill man ha det mindre flottigt så kan man sätta spisplattan på 4:an, lägga ett ugnsgaller på plattan och låta arepasen gräddas på gallret tills de fått lite färg på bägge sidor (ca 10 min på varje sida). Nadia tipsar också om att lite riven ost i degen är gott.

Jag tänkte ha fetaost i mina. Men man kan ha allt möjligt som olika typer av ost , guacamole , skinka , olika grönsaker , kyckling, ja egentligen allt man tycker om. Gå gärna in och kika på menyerna som jag länkar högre upp för att se lite förslag på typiska fyllningar. Arepas är också goda att äta som dom är med lite smör.


Arepa fylld med ost


Arepa med guacamole och ost.

Eftersom jag inte har börjat baka än är bilderna från Wikipedia. Får se om jag fotar och lägger upp mina egna arepas senare.

pajillas

I inlägget köp 11 betala för 10 så skrev jag om Venezuela. Jag reste runt där i lite mer än en månad för några år sen. Det är verkligen ett fantastiskt land att turista i. Där finns allt från Amazonas regnskog , Andernas bergstoppar , världens högsta vattenfall och karibiska stränder och öar. Det är väldigt billigt att bo , äta , resa och leva där och det finns mycket kul att se och göra. Så det är verkligen ett land jag kan rekommendera och jag vill gärna tillbaka någon gång.

Nästan jämt och överallt spelas hög musik , nästan alltid karibiska rytmer. Människor är vänliga och pratar gärna med turister. Fast folk är i allmänhet ganska trevliga överallt.

En märklig sak som skiljer Venezuela från dom flesta länder jag har besökt är att man verkar gilla sugrör extremt mycket. Alltid när man köper något att dricka får man sugrör. Då behöver det inte vara en så tjusig drink som på bilden utan även när man köper en flaska vatten på en bensinmack får man sugrör på köpet. Många gånger betalade jag och tog jag min vattenflaska, läsk eller juice och började gå när någon ropade mig tillbaka för att jag hade glömt sugrör. Tror att jag använde fler sugrör den månaden i Venezuela än jag gör i Sverige på flera år. För jag är verkligen ingen storkonsument av sugrör. Visst kan det väl vara okey att dricka ur sugrör men man klarar sig utmärkt utan och det blir aldrig av att jag köper några.

köp 11 betala för 10

Idag har det varit riktigt sommarvärme och när jag på kvällen gick genom stan på väg hem var det verkligen som en sån där härlig sommarkväll. Alla uteserveringar var fulla av folk. För mig blev det inget besök på någon uteservering men jag satt en stund på en bänk och njöt av sommarkvällen.

Jag går så sällan ut på krogen så jag vet inte om det förekommer köp en betala för två när det gäller dryck i Sverige. Vet att vissa ställen ibland har happy hour då man kan dricka billigare men om det är så billigt har jag ingen koll på. I utlandet förekommer ju såna rabatter ibland.

Det märkligaste erbjudandet jag har sett i den vägen var på en kinarestaurang i Venezuelas huvudstad Caracas. Köp 11 öl betala för 10!

Då ölen är väldigt billig i Venezuela gör man knappast någon större besparing ens om man dricker enorma mängder. Fast vem dricker 10 öl själv? Visst det här var inte stora stark utan flaskor men det är ändå väldigt mycket. Delar man erbjudandet med ett par vänner så tjänar man i princip ingenting på det. Jag blev lite nyfiken på att fråga om någon nappat på erbjudandet men lät bli. Vad var tanken bakom? Ville dom har extremt fulla gäster? Kinakrogen i Caracas var en sån där sunkig fulkina som finns över hela världen och där mat och dryck inte kostar så mycket. Fast maten var god och man fick mycket. Ungefär som på många fulkina i Sverige.

Uppsala-bilder

Idag har vi haft ett härligt vårväder och jag har varit på stan en sväng och handlat och fixat lite grejer. Dessutom blev jag bjuden på en väldigt god och spännande lunch på en etiopisk restaurang. Jag tycker det kan vara väldigt spännande att prova mat jag aldrig ätit och det här var dessutom väldigt gott. Jag hann också med en fika och en underbart god kladdkaka med glass. När jag var på väg hem upptäckte jag att kameran låg i väskan så bloggskadad som jag är knäppte jag några Uppsala-bilder.









Nu är tyvärr inte Uppsala så varmt som på den karibiska ön Isla Margarita där jag var för några år sen. Hittade den här och ett antal andra bilder och fick verkligen enorm längtan efter värme. Men förhoppningsvis dröjer inte sommaren alltför länge i år och förhoppningsvis blir den lång, varm och solig. Bilden är tagen på en restaurang på kvällen ungefär vid solnedgången så därför är den lite mörk.

Ordlös onsdag - Diablos danzantes de Yare

Kika in här för att se fler ordlösa bilder

Här finns lite om traditionen med dom dansande djävlarna i San Fransisco de Yare i Venezuela. Finns även fler bilder.

Colonia Tovar

2000 meter upp i bergen cirka 70 kilometer väster om Venezuelas huvudstad Caracas ligger en märklig stad som heter Colonia Tovar. Det är en tysk stad uppe i dom venezuelanska bergen. Staden är ett populärt utflyktsmål för befolkningen i Caracas när dom längtar efter lite sval bergsluft och färre avgaser. När man kommer ut ur Caracas hemska bilköer är det mindre än en timmes körning på en fin motorväg.


"stadsporten"



Stadens historia börjar 1843 då 358 tyskar från trakten av Kaiserstuhl i Baden begav sig till den franska hamnstaden Le Havre och sen vidare till Sydamerika. Efter visst flackande bosatte dessa sig på platsen av dagens Colonia Tovar. Man inrättade sig enl. alemannisk tradition: Bönderna odlade traditionella grönsaker och frukt samt bryggde Venezuelas första öl, husen byggdes i korsvirke. Bygemenskapen fungerade som ett avskilt samhälle och glömdes successivt nästan bort. Man upprätthöll fram till 1942 sina egna lagar. Det moderna samhällets intåg skedde först efter att Colonia Tovar 1964 knutits samman med omvärlden genom en asfalterad väg. Byn är idag en turistattraktion och ett utflyktsmål för Caraceños.


kyrkan


vattenhjul utanför en restaurang

Här bor idag några tusen innevånare. Många blonda och blåögda. Tidigare har man talat tyska men det försvinner mer och mer och den tyska som talas idag är en gammaldags dialekt med många spanska låneord. Invånarna har tack vare avskildheten bevarat mycket av det alemanniska kulturarvet. Mitt i den venezuelanska djungeln finns ett samhälle med korsvirkeshus och stadsport i tysk stil, ett tyskt bryggeri och kvinnor i tyska folkdräkter. Kultur och turism har utvecklats till byns största näringsgren.


affär

Klimatet är svalt jämfört med den heta kusten och det relativt varma Caracas. Nätterna här uppe kan bli riktigt kyliga.


hotell

Här kan man uppleva en bit Tyskland i Venezuala. Äta bratwurst med surkål och andra tyska delikatesser och bli serverade av blonda servitriser i tyska folkdräkter. Köpa gökur som snidas på plats. Handla sylt och marmelad på marknaden. Stadens produkter är så populära ett en del säljs i vissa affärer och på vissa restauranger i Caracas.



Eftersom platser var så isolerad och otillgänglig och faktiskt nästan bortglömd av det övriga samhället in på 60-talet. Det finns tecken på att nazistiska krigsförbrytare gömde sig här efter andra världskriget.



Visst är det väldigt turistiskt idag och det vimlar av hotell och restauranger och det tyska kanske inte känns helt äkta. Men det är ändå en speciell plats som absolut kan vara värt ett besök trots horder av turister. Även om vi svenskar nog inte upplever en tysk by och tysk mat är lika exotiskt som venezuelanerna som besöker byn gör.

Colonia Tovars hemsida (spanska)

Diablos danzantes de Yare

Jag har faktiskt träffat Djävulen. Han hette Jesus. Jo , det är faktiskt sant. Normalt var han förstås inte Djävulen utan hade något annat civilt jobb. Men en gång om året under den katolska högtid som kallas Corpus Christi klädde han och hans kompisar ut sig till Djävulen och dansade på gatorna i den llla staden San Fransisco de Yare ungefär 3 timmars bussresa söder om Venezuelas huvudstad Caracas.



Corpus Christi infaller i år 22 maj. Tyvärr var inte jag i stan när det var dags för dom dansande djävlarna men de finns ett museum om festivalen där man också kan beundra djävulsmasker och titta på bilder. Annars är staden inte så märkvärdig utan ett typisk venezuelansk småstad.



Jag hade tur som möte Jesus under min korta visit i staden för han var tydligen någon slags "över-djävul" eller "förste-djävul" som var engagerad i tillverkandet av masker och organiserandet av festivalen. Det jag har hört om den så verkar det vara en kul festival som säkert är värt ett besök. Stilen på danserna och maskerna har sina rötter i kultur och firande som dom afrikanska slavarna tog med till landet. Att klä ut sig till djävulen och dansa under Corpus Christi förekom i Andalusien i Spanien redan under medeltiden. Men jag känner inte till att det fortfarande förekommer i Spanien idag.



Den här typen av djävulsdanser ackompanjerade av maracas och trummor förekommer på flera ställen i Venezuela men den i San Fransisco de Yare är den största och mest kända.