lördag, juli 31, 2010

Mig äger ingen

Jag har blivit dålig på att läsa bloggar på grund av att jobb, barn, familj och vänner tar för mycket tid. Det är väl på grund av tidsbrist mitt eget bloggande har blivit ganska oregelbundet. Trist för jag gillar att blogga, diskutera på min blogg och läsa andra bloggar. En sak som jag gillar att läsa är boktips. Så jag tänkte själv komma med några som jag nyligen läst.
Först vill jag föreslå en bok som heter Hälsningar från ondskans axelmakter skriven av Caroline Salinger. Caroline Salzinger besöker dom länder George Bush har utsett till ondskans axelmakter. Man får veta att det finns fritidsgårdar i Iran och varuhus i Nordkorea och att folk i ondskans axelmakter lever ungefär som vi gör fast kanske lite annorlunda. Boken är bra och läsvärd men ibland blir det mycket fördomar och öppna dörrar som gör att den känns som den istället för att berätta om vardagsliv sprider fördomar.

En annan bok som jag måste rekommendera som nog alla läst nu är Åsa Lindeborgs "Mig äger ingen". Ett otroligt kärleksfullt porträtt av hennes pappa som med dom flesta människors mått inte var nån bra pappa. Han drack konstant och som hon skriver "vi borstade inte tänderna innan vi la oss och våra sängar hade inga sängkläder, hon sov i pappas säng tills hon var tio år..." Överhuvudtaget är det en vacker bok om en fantastisk pappa som hade problem men ändå var världens bästa pappa. Alla vi som har någon när och kär som dricker för mycket vet att det inte är svart eller vitt. Åsas fina pappa jobbade dessutom på ett mycket tungt jobb samtidigt som hand tog hand om henne ensam och hade sitt missbruk. Alla har vi nog tänkt någon gång att dom eller dom inte är bra föräldrar men man kan ju vara en underbar förälder utan att leva upp till den manual hur föräldrar ska vara som vi Svenssom gör. En vacker och mycket självutlämnande bok.

Vaskning

Aftonbladet skriver om vaskning av champagne. Det vill säga man beställer två flaskor av en dyr champagne, dricker den ena och låter bartendern hälla ut den andra i vasken medan man och polarna kollar på. Tydligen finns ett liknande fenomen när det gäller hamburgare, dumpning, man beställer 50 hamburgare, äter en och slänger 49 stycken. Även om kvällspressen har skrivit en del om detta och det har lett till debattsidor i tidningarna tror jag inte det är så vanligt. Jag hoppas iallfall inte att det är så vanligt.

Har man som jag en gång bott hos fattiga människor som inte hade någonting. Dom kunde inte läsa eller skriva, dom hade inte el eller vatten så där fanns inte toa eller dusch eller ens en spis. Dom hade ingen egen jord och det syntes på dom att dom hade haft perioder av svält. Det är rätt många år sen jag var i Indien på det där SIDA-projektet men att leva så nära fattigdomen har påverkat mig och det går nog aldrig bort. Visst kan jag slänga mat och hälla ut dryck men då för det har blivit oätligt/odrickbart.

Har man extremt mycket pengar och vill visa det så måste det väl finnas miljoner sätt som är bättre än vaskning. Varför inte bjuda alla i baren på ett glas champagne? Eller ännu hellre varför inte skänka pengar till att hjälpa människor som dom jag bodde hos i den indiska byn? Jag har själv betalat en del av skolgången för "min" familjs då tonåriga son som idag är lärare och kan försörja sin familj. Det handlade om hundralappar så ekonomiskt var det inte så tungt för mig. Så har man råd att vaska champagne för flera tusen kan man hjälpa väldigt många indiska familjer. Eller familjer i Guatemala. Där hamnade jag också hemma hos en familj. Den gången med mitt barn. Dom hade ett barn som var bara några dagar yngre än min dotter. Både dom och jag visste att våra barns framtid var mycket olika. Deras sons framtid var att jobba som daglönare på kaffeplantagen i området från tidig ålder, det var inte säkert att han skulle få äta sig mätt varje dag och skolgången skulle nog bli ganska kort.

Det är jobbigt att skriva om detta jag har svårt att förklara den känsla som finns varje gång jag möter fattiga människor så nära för personer som inte varit med om detta. Samtidigt lever vi i samma värld och när man bor med människor utan dusch, toa, vatten, el, spis mm. som jag gjorde i Indien så märker man att även om vår utbildningsnivå och våra möjligheter skiljer oss enormt är vi inte så olika. Vi kunde sitta och småprata på kvällarna om likande saker man kan prata om med vänner i Sverige. Ämnen som kom upp var: sex, förlossningar,vädret, matlagning, filmer, skvaller om kändisar, koskötsel, höns, kameler, vattenbrist, jordbruk religion och mycket annat.

Hur som helst tror jag att ni alla håller med om att detta med att vaska champagne och dumpa hamburgare är vulgärt och har man pengar att göra detta så låt dessa pengar komma till vettigare användning. Vill man inte satsa på bistånd så bjud iallfall dom andra i baren på ett glas.

tisdag, juli 27, 2010

Heart Attack Grill och USAs fetaste städer

Vanligtvis brukar restauranger vilja hålla en profil med både god och någorlunda hälsosam mat. Klippet nedan visar en restaurang som gör tvärtom. Heart Attack Grill i staden Chandler i Arizona gör en grej av att servera så fet och ohälsosam mat som möjligt. Heart Attack Grill home of the triple bypass burger eller Heart Attack Grill taste worth dying for heter det i den egna reklamen. Burgarna är absolut gigantiska. Både klippet och Heart Attack Grills sida gör att man känner sig lite smått äcklad.



Fetma och extrem övervikt är ett stort och växande problem i många länder inte minst i USA. Den amerikanska tidningen Man's Health gjorde nyligen en undersökning där man korade landets fetaste stad. Dvs. den stad som har störst andel överviktiga innevånare. Den föga smickrande förstaplatsen fick staden Corpus Christi i Texas.

Hela listan över USAs 10 fetaste städer
1. Corpus Christi, Texas
2. Charleston, West Virginia
3. El Paso, Texas
4. Dallas, Texas
5. Memphis, Tennessee
6. Kansas City, Missouri
7. San Antonio, Texas
8. Baltimore, Maryland
9. Houston, Texas
10. Birmingham, Alabama

Nazar

Tron på "det onda ögat" är en vidskepelse från antiken som återfinns i många kulturer. Främst i västra Turkiet och Grekland men även i hela Östra Medelhavet och så långt bort som i Arabien och Indien hittar man vidskepelse om "det onda ögat"

I Turkiet finns överallt en amulett en så kallad, Nazar, som sägs skydda mot det onda ögat. Dessa finns i hemmen, på kontor, i offentliga lokaler, i butiker, på restauranger, på bussar, flygplan och tunnelbanor och många andra platser. Behöver man en Nazar som skydd finns dom att köpa precis överallt.
Man kan ofta se amuletten i form av en platt pärla eller hängande ornament gjord av färgat glas. Den förekommer även som smycke. Nazaren består oftast av cirklar eller droppformer i olika färger, bildandes ett öga.

En sida med mer information om Nazar och många bilder



fredag, juli 23, 2010

Lake Palace, Udaipur, Indien

Den vackra dammen i inlägget nedan hittar man i det fantastiska Lake Palace som ligger i Udaipur i Rajasthan i Indien. En otroligt vacker stad där det finns många gamla palats, tempel och annat intressant att se. Mest känt är Lake Palace som ligger mitt ute i sjön Pichola. Palatset byggdes på 1700-talet och är idag ett lyxhotell. James Bond filmen Octopussy utspelar sig delvis i Udaipur och Maud Adams karaktär har sitt hem i Lake Palace. Udaipur är en väldigt mysig stad som är värt ett besök.
Klicka gärna på bilden för att se den i större format.

damm i Udaipur, Indien


Klicka på bilden för att se den i större format. Det går att göra på dom flesta bilder jag publicerar här på bloggen.

lotus


Spice Bazaar, Istanbul








Yogande staty i Dehli, Indien


torsdag, juli 22, 2010

Bulgarien vs Turkiet

Det här är en mycket partisk och inte helt rättvis beskrivning men som jag skrev i inlägget nedan var jag nyligen i Istanbul. En av dom häftigaste städer jag har besökt. Jag besökte även Bulgarien och mitt spontana intryck var att det var som att resa från ett u-land (Bulgarien) till ett i-land (Turkiet). Sydöstra Bulgarien var tämligen slitet med dåliga vägar och dåliga hus. Att betala med kort fungerade i princip inte men man kunde ta ut pengar ur bankomater. Efter att under några timmar ha färdats med buss på slingriga slitna vägar genom slitna byar med fallfärdiga hus i Bulgarien kom vi in i Turkiet. Bred och modern motorväg, hus lika moderna som i Sverige eller Spanien och det gick att betala med kort överallt även på den minsta lilla bensinstation och kiosk. Förutom fårosten sirene som används till chopskasallad, en variant av grekisk sallad var den bulgariska maten inte så imponerande men i Turkiet fick vi helt gudomliga röror, kebaber och annat.

Självklart har Bulgarien sin charm och stränderna vid Svarta Havet var fantastiska och självklart ser inte hela Turkiet ut som Istanbul eller det nordvästra hörnet.

Istanbul

För tre veckor sen var jag i Istanbul. Hade väl inte förväntat mig så mycket men blev helt tagen av staden som är hur häftig som helst. En helg i Istanbul räcker inte för allt man vill se och göra så jag måste tillbaka. Vi betade av en hel del sevärdheter som Grand Basar, Hagia Sofia, Blå Moskén, Hipodromen, båttur på Bosporen och Topkapi palatset. På Topkapi palatset hade dom en massa reliker som t.exl lite av Mohammeds skägg, Moses vandringsstav, Abrahams kastrull och litet annat. Mohammeds mantel fanns också men den höll dom lägligt gömd. Men bäst var ändå den fantastiska utsikten över Bosporen och Marmarasjön.
Den turkiska maten var fantastisk och att bara promenera runt i Istanbuls gamla delar är som att gå i ett stort museum. Ett mycket backigt museum. Atmosfären är fantastisk.

Nu hade jag tänkt lägga upp en bildkavalkad från Istanbul men det kommer senare eftersom min kamera med alla bilder är fast i den småländska skärgården.

Men som resmål är Istanbul hur häftigt som helst. Funkar att åka över en weekend och det finns något för alla. Här finns fantastisk shopping oavsett om man vill köpa märkeskopior av klockor och väskor eller om man vill köpa äkta vara. Här finns hur mycket historia som helst och stans arkeologiska museum är ett av världens största. Här finns också fantastisk mat och mysiga restauranger och ett häftigt storstadsliv. Stan har 15 miljoner innevånare. Jag upptäckte också att det verkar vara ett stort resmål för spanjorer. Jag hörde spanska överallt vid sevärdheter jag besökte och försäljare på gatan tilltalade mig både på spanska och engelska.
Har ni missat denna pärla och har chansen att åka dit så gör det. Bildkavalkad kommer.
Här finns en cityguide för Istanbul med mängder av länkar.

lördag, juli 17, 2010

Grattis Spanien!

Jag har verkligen försummat den här bloggen. Dels har jag jobbat för mycket, dels har det varit fotbolls-VM och dels har jag varit utomlands och inte varit uppkopplad en enda sekund. Men nu har faktiskt mitt bloggsug kommit tillbaka. Så jag tänkte försöka få till minst ett inlägg om dagen. Dessutom har jag varit ute och rest och kan bjuda på bildkavalkad och roliga berättelser.

Men den första bilden jag tänkte slänga upp är en bild från Malaga, glada malaguenos firar Spaniens VM-guld. Notera bläckfisken. Den numera världsberömda bläckfisken Paul har blivit så populär i Spanien att Madrids zoo försöker köpa honom. Okänt hur mycket dom har erbjudit det tyska akvariet där han bor men det ryktas att det är en mycket stor summa.

tisdag, juni 01, 2010

Svenskarnas resvanor

Idag var jag på Vagabonds pressfrukost om hur svenskarnas resvanor har ändrats dom senaste tio åren. Förutom att vi fick äta en stor god hotellfrukost fick vi också lite intressanta fakta.
Vi reser mer nu än för tio år sen. Fler reser utomlands även om vi såg en liten dipp i resandet 2009 så har det nästan återhämtat sig nu.
Det land utanför Norden och Baltikum dit överlägset flest svenskar reser är Spanien. Till Spanska fastlandet, Mallorca och Ibiza reser varje år över 700000 svenskar och till Kanarieöarna reser årligen 400000 svenskar.
Det största resmålet utanför Europa är inte helt oväntat Thailand som årligen besöks av över 400000 svenskar. Till Kina åker ca 50000 svenskar och till Indien 23000. En siffra jag nog trodde skulle vara högre. Men detta handlade bara om turistresor och inte affärsresor för då blir det fler till dom länderna.

Egypten är ett resmål som ökar starkt liksom Sydafrika, Tunisien och Kroatien.
Relativt få svenskar reser till Latinamerika. Dominikanska republiken som är det populäraste resmålet i regionen besöks årligen av 16000 svenskar och till Mexico reser 7000 svenskar varje år. Lite förvånande tycker jag men det förklaring som gavs var att det fortfarande är relativt dyrt att resa till Latinamerika och att språket är ett problem. Det är svårt att klara sig om man inte kan spanska. Engelska fungerar dåligt. Visserligen kan jag hålla med om det men samtidigt så tror jag att man klarar sig ganska långt med en parlör och lite teckenspråk.

Det har blivit mycket billigare att resa. En man på pressfrukosten berättade att han nyligen fick tag i en kampanjbiljett till Indien för 3500 kronor. Det var extremt billigt men för 4000-5000 kronor brukar det inte vara något problem att komma till Indien. Han berättade vidare att första gången han reste till Indien 1983 betalade han 5500 kronor för sin resa och då hade han verkligen letat fram en billig biljett. Det var lika mycket som hans lön på den tiden. Idag betalar vi nästan lika mycket för samma resa men har betydligt mer i snittlön.

Världsturismen ökar också kraftigt till följd av en växande medelklass i länder som till exempel Kina och Indien. Turismen i världen når sin topp under sommarmånaderna. Det gör också det svenska utlandsresandet men vi har också ganska många resor i oktober. Där skiljer vi oss lite från andra länder.

Skicka dom till Haag

Jag skulle vilja skriva mer om Israels attack på Ship to Gaza. Men jag saknar ord. Det är så upprörande och vidrigt. Att med vapen och militär attackera och döda hjälparbetare som transporterar förnödenheter till fattiga behövande människor borde inte få ske ostraffat. Dom ansvariga för det här borde ställas till svar inför den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag. Jag tycker det är skönt att världen reagerar unisont på detta även om Israel inte verkar bry sig nämnvärt om omvärldens fördömande.

måndag, maj 31, 2010

Israel attackerar Ship to Gaza, många döda och sårade

Ingen har väl missat att israelisk militär har bordat Ship to Gaza. Det rapporteras i nuläget om 19 döda och många skadade. Attacken skedde på internationellt vatten och fördöms över hela världen. Storbritannien har redan utvisat en israelisk diplomat. Den här typen av attacker är ett brott mot folkrätten. Att militärt attackera hjälpsändningar är något som diktatorer och skurkar brukar syssla med inte demokratiska stater. Protester mot Israels agerande kommer att hållas över hela världen. Ship to Gaza är en fredlig, opolitisk och icke-religiös organisation vars syfte är att samla in och transportera förnödenheter till den fattiga civilbefolkningen i Gaza som drabbats av Israels blockad. Man har ingenting med Hamas eller terrorism att göra.

Ytterst är det dom 1.4 miljoner civila som drabbas. Människor som är i behov av förnödenheter som nu troligen inte kommer att komma fram. Efter den här händelsen borde Israels blockad av Gaza komma upp till diskussion. En blockad som flera gånger fördömts av både EU och FN. Då blockaden inte gett önskat reslutat så finns det ingen anledning att inte häva den. Det är inte Hamas utan civilbefolkningen i Gaza som drabbas av blockaden och stoppade hjälpsändningar. Människorna i Gaza har lika stor rätt till ett anständigt liv som människor överallt i världen. Läs gärna vad professorn i religionsvetenskap Mattias Gardell skriver om blockaden
Artikeln finns här

Mattias Gardell är en av dom 11 svenskar som fanns ombord på konvojen när den attackerades. Andra är författaren Henning Mankell, riksdagsledamoten Memhet Kaplan, konstnären Dror Feiler, barnläkaren Henry Ascher. I nuläget vet ingen vad som har hänt med svenskarna. Bilden kommer väl klarna under dagen.

Att attackera och döda en hjälpkonvoj med förnödenheter till behövande kan aldrig anses okay var det än händer och bör fördömas över hela världen. Precis som nu sker.

Lee Myung-bak, tal till nationen

jag har skrivit om den ökade spänningen på Korea-halvön efter att det kommit fram att en nordkoreansk torped skjutit på och sänkt ett sydkoreanskt militärfartyg och 46 flottister förlorade livet i attacken.
Här finns ett tal som den sydkoreanska presidenten Lee Myung-bak höll till nationen om händelsen. Helt klart läsvärt om man är intresserad av Korea.

Många döda och skadade

88 personer dog och 1885 personer skadades i oroligheterna i Bangkok enligt det thailändska hälsoministeriet. Nu är oroligheterna över fast ingen vet om det bara är ett tillfälligt lugn som råder. Missnöjet finns kvar och troligen kan oroligheter blossa upp igen.

Ship to Gaza

Dom senaste dagarna har en konvoj med sex båtar på väg till Gaza varit i fokus i media. Det är organisationen Ship to Gaza som är på väg till Gaza med 10000 förnödenheter ombord finns bland annat författaren Henning Mankell. Israel håller Gazaremsan i blockad i protest mot att det palestinska området styrs av Hamas, en rörelse som är demokratiskt vald men samtidigt klassad som terrororganisation. Organisationen Ship to Gaza har tidigare skickat mindre laster med förnödenheter till Gaza och då har Israel valt att se genom fingrarna trots blockaden. Men nu verkar läget ha trappats upp. Enligt den senaste rapporten är israelisk kustbevakning på väg mot konvojen.

Organistationen Ship to Gaza säger att man är religiös och politisk obunden och på inget sätt stödjer Hamas utan det är civilbefolkningen i Gaza man riktar sina hjälpinsatser mot. Hamas, som blockaden skulle ha riktat sig emot, klarar sig utmärkt. Deras ledare och aktiva saknar ingenting av livets goda och drar i stället både politisk och ekonomisk nytta av blockaden. Gazas civilbefolkning lider däremot av brist på varor och förnödenheter. De kan inte resa, hälsovården är osäker då sjukhusen inte kan fungera utan material och reservdelar och överlag har det civila samhället fallit samman. Som ofta får inte blockaden den önskade verkan, den styrande eliten man vill rikta sig mot klarar sig men civilbefolkningen drabbas.

Utrikesminister Carl Bildt har sagt att han anser att Hamas är en terrororganisation men han sympatiserar med det humanitära engagemang han ser i aktionen, Ship to Gaza. Han utgår från att Israel bemöter den med fredliga medel.

Konflikten mellan Israel och Palestina brukar väcka starka känslor hos många. Men oavsett hur starka känslor man har om vilken sida som har rätt så borde väl ingen motsätta sig att förnödenheter når fram till Gazas civilbefolkning.

söndag, maj 30, 2010

Allas status borde höjas

För några år sen kom boken Statussyndromet av den brittiska folkhälsoexperten Michael Marmot. Hans forskargrupp har gjort världens mest omfattande studie om medellivslängden i världen. I större delen av världen har medellivslängden ökat dom senaste 20 åren. Bara några länder i Afrika och en del forna Sovjetstater har en minskning i medellivslängd. Om någon är nyfiken på medellivslängden i olika länder finns nya siffror HÄR

Det är delvis skrämmande läsning. Det skiljer över 50 år i medellivslängd mellan Monaco i toppen och Angola i botten. Nu drar barndödligheten ner siffrorna i länder som Angola så en svensk forskare jag pratade med om detta hänvisade till ett mått där man mäter förväntade medellivslängd från 15 år istället för från födelsen. Skillnaderna är stora då också men inte riktigt lika stora.

Det intressanta i Marmots studie är att medellivslängden skiljer väldigt mycket inom olika länder. I till exempel Glasgow skiljer det 25 år i medellivslängd mellan den stadsdel där folk lever längst och den där man lever kortast. I figur efter figur i boken visar han folks utbildningsnivå, inkomst, sysselsättning eller position i yrkeshierarkin på ena axeln. På den andra finns dödlighet, hälsa eller livslängd. Vare sig det är staplar eller kurvor lutar de – i en gradvis stigande skala från dem som befinner sig lägst i hierarkin till dem som är högst. Medellivslängden är alltid kortast bland dem med lägst status, och där är också hälsan alltid sämst.

Även i Sverige finns skillnader. Skillnaden mellan arbetares och akademikers medellivslängd var för 20 års sen 2 år och nu har den ökat till 5 år. Människor med högre utbildning och friare jobb lever i snitt längre än lågutbildade som inte har så stort inflytande på sitt jobb och sin situation. Michael Marmot menar att i rika länder är det inte större satsningar på sjukvården som behövs för att öka medellivslängden utan att allas sociala status måste höjas. Ju större skillnader mellan botten och toppen desto större skillnader i medellivslängd.

Vilka statussatsningar blir mest avgörande för samhället? Michael Marmot trycker på fyra viktiga områden i slutet av sin bok:
1) Tidig barndom. Barn från missgynnade familjer klarar sig sämre i skolan, som om ”ojämlikheten smittar dem socialt och psykologiskt”. Därför ska man satsa på både barnomsorgen och att stödja föräldrarna. Då finns chansen att höja nivån på skolundervisningen för alla barn.
2) Arbetsplatsen. Där får vi antingen svårare eller lättare att få kontroll i livet, vilket påverkar stressnivån. Ju mer självständighet, belöning och trygghet, desto bättre hälsa.
3) Samhället. När man satsar på att förbättra stadsmiljön – bostäder, tillgång till varor och tjänster, stöd till sociala nätverk och ekonomisk återhämtning – ökar hälsan i hela samhället. Men det finns risk för bakslag när medelklassen flyttar in i och förbättrar lågstatusområden. De fattigare trycks bort och får inte del av förbättringen.
4) Äldre människor. Att subventionera kollektivtrafiken för de äldre ökar livslängden. Brist på social kontakt är nämligen dödande – inte bara för de gamla, utan för alla människor på jorden.

Vad kan man göra som individ?
– Det här hänger inte enbart på individen, säger Michael Marmot, utan på hela samhället. Att en individ lyckas ekonomiskt och samhälleligt är inte

fredag, maj 28, 2010

Afrikas växande medelklass

Den bild av Afrika som vi oftast ser i svensk media en kontinent av svält, fattigdom, hiv, krig och elände. Allt detta finns och det ska man så klart inte blunda för. Men i vissa länder finns en relativt stor och växande medelklass. Lite av det kan man se i dom charmiga filmerna om Damernas Detektivbyrå i Botswana. Filmer som jag tycker ofta har en varm och mysig stämning och som jag kan rekommendera. Tyvärr har jag inte läst böckerna, än.
I Sydafrika har medelklassen blivit så stor att den fått ett eget namn, dom kallas black dimond eftersom dom varit så viktiga för att stimulera landets ekonomi.
Här finns också en bra artikel som tar upp Afrikas växande medelklass.

Ingen vill ha ett ena Korea

Klicka här om ni vill läsa en bra artikel om det delade Korea. Precis som den kunniga Asien-korrespondenten Bertil Lintner skriver i sin analys är det knappast troligt att det spända läget på Korea-halvön kommer att leda till krig. I kulisserna bakom dom två koreanska staterna finns Kina och USA på varsin sida. Båda stormakterna vill till varje pris undvika ett krig. Inte heller vill man se en återförening då den kan innebära att en av stormakterna förlorar sitt inflytande på den koreanska halvön. Ett enat Korea kan bli Kina-vänligt och då skulle USA troligen tvingas lämna sina strategiskt viktiga militärbaser i Sydkorea. Eller så kan ett enat Korea bli USA-vänligt och då skulle Kina ha amerikanska militärbaser i ett grannland.

Då ingen vet hur ett framtida enat Korea skulle bli vill stormakterna till varje pris bevara den situation av status quo som rått sedan Koreakrigets slut 1953. Osäkerheten för ett framtida enat Korea och dom enorma praktiska problem en återförening av två så olika stater skulle innebära att det nog inte blir någon snar återförening. Men heller inget krig trots den upptrappade spänningen.

Läs gärna Bertil Lintners artikel, som jag länkar till i början av det här inlägget, för mer analys om bakgrunden till Koreas delning och hur situationen ser ut nu.

Resa till Cosat Rica

Chiquita söker någon som har lust att under en vecka åka iväg och blogga från deras bananodlingar i Costa Rica. Känns som gjort för mig. Tror jag skulle passa helt perfekt som bloggare i Costa Rica. Jag har rest i regionen, pratar språket, är intresserad av internationella frågor och miljö. Dessutom älskar jag regnskogen i Centralamerika och skulle gärna återvända dit. Det känns ju nästan osannolikt att Chiquita skulle hitta någon dom hellre tar med än mig.
Åka till Costa Rica skulle jag verkligen vilja och självklart skulle jag blogga massor på en sån resa. Så vore det intressant att se hur människorna som arbetar på bananodlingarna i landet har det. För alla vi som har sett filmen Bananas om hur arbetarna på Doles plantage i Nicaragua har drabbats av olika skador p.g.a bekämpningsmedel skulle det vara glädjande att se att alla bananodlingar inte är som dom som skildras i filmen.
Som om inte dessa argument vore nog för Chiquita att välja mig så kan jag också påpeka att jag under många år flitigt bidragit till deras försäljning. Så nu är det väl på tiden att dom belönar mig för alla bananer jag har köpt.

torsdag, maj 27, 2010

Spänt läge på Korea-halvön

Dom senast dagarna har spänningen återigen stigit på den koreanska halvön. Detta på grund av att det nu är bevisat att det var en nordkoreansk torped som sänkte en av sydkoreanska flottans skepp och dödade 46 flottister. Tonen har varit hård mellan dom båda länderna. Sydkorea har beslutat sig för att upphöra med all handel med grannen i norr. Nordkorea förnekar att de hade något som helst att göra med sänkandet av båten och säger att anklagelsen är detsamma som ”en krigsförklaring” och hotar med ”skoningslös och sträng bestraffning” om åtgärder vidtas.

Den här typen av retorik är inte ovanlig mellan dom två staterna på den koreanska halvön. Halvön delades vid 38:de breddgradden och två koreanska stater skapades efter det tre år långa och mycket grymma koreakriget 1953. Man lyckades inte ens nå en uppgörelse om ett fredsavtal utan fortfarande idag råder vapenstillestånd. Gränsen mellan Nord- och Syd-Korea är mycket hårt bevakad och stängd. Det finns familjer som splittrades och hamnade på varsin sida om gränsen 1953 som ännu inte kunnat återförenas. Det har funnits tider då man sett mer öppenhet och närmande mellan de båda staterna men dom senaste åren har det varit relativt spänt. Sen sänkningen av fartyget har spänningen trappats upp ytterligare.

Efter Koreakriget utvecklades länderna åt totalt olika håll. Bland vanliga koreaner finns en känsla för att man är ett folk och egentligen inte borde vara två länder. Men en återförening ser just nu ut att vara mycket långt borta och hur en sån rent praktiskt skulle gå till är det nog inte som kan svara på. Att slå ihop två så olika länder till ett skulle definitivt inte vara smidigt och problemfritt.

Men det finns faktiskt en liten kontakt mellan länderna. I Nordkorea nära gränsen mot syd ligger den gemensamma industribyn Kaesong. Här arbetar folk från Nord och Syd Korea tillsammans och här har Sydkorea investerat i industrier. Det är inte en konstruerad stad för detta ändamål utan en gammal stad med drygt 300000 innevånare. I och med det nu skärpta läget på halvön så har Nordkorea beslutat att utvisa alla sydkoreaner från Kaesong.


Kaesong i södra Nordkorea

Nordkorea har en egen ideologi som dom kallar juche som innebär att landet ska vara oberoende och självförsörjande såväl ekonomiskt som militärt och politiskt. Man ska inte vara beroende av handel och allianser med omvärlden och man ska kunna producera den mängd livsmedel och andra varor landet behöver. Som alltid är inte ideologi och praktik samma sak. Nordkorea har starka band till Kina. Att man inte har så stor utrikeshandel och så mycket kontakter med omvärlden kanske inte enbart har med juche-ideologin att göra. Antagligen är sanktioner mot ett så slutet land som Nordkorea relativt meningslösa.


Juche-idéns torn i Nordkoreas huvudstad Pyongyang

Det här är ett ämne jag skulle kunna skriva mycket om och jag lär säkert återkomma till detta då det är aktuellt och just nu vet ingen om och när någon avspänning kommer att ske. Risken för verkligt krig anser dock dom flesta bedömare som mycket låg. Båda länderna har för mycket att förlora på det och i kulisserna när det gäller politiken på Koreahalvön finns USA och Kina som till varje pris vill undvika en väpnad konflikt i området.

kvinnliga statschefer

Av världens cirka 200 länder har bara 26 stycken en kvinnlig stats- eller regerings-chef. Det senaste tillskottet är Trinidad och Tobago där Kamala Persad-Bissessar valdes till premiärminister i måndags. Kamala tillhör ett parti som främst företräder landets innevånare med indiskt ursprung.50% av befolkningen är indisk-ättade och det är den största etniska gruppen ilandet.

Just det här med en majoritet eller nästan majoritet av befolkningen som har indsikt ursprung kan man se i några andra före detta brittiska kolonier som till exempel Guyana, Fiji och Mauritsius. Dom har ofta behållt sina traditioner och sin religion så i till exempel Guyana i Sydamerika är hinduismen den dominerande religionen.

Att det totalt bara finns 26 länder av cirka 200 som har kvinnliga stats- och regerings-chefer år 2010 känns ganska bedrövligt. Inget land i världen når heller upp till 50% kvinnor i parlametet. Bäst är Rwanda i Afrika där 49% av parlamentsledamoterna är kvinnor. Många länder har överhuvudtaget inga kvinnor alls i parlamentet.

Klicka här om ni vill se bilder på och läsa om dom 26 kvinnliga stats- och regerings-cheferna.

onsdag, maj 26, 2010

Fish tank



Dagens filmtips är Fish Tank en brittisk film som nyligen släpptes på dvd i Sverige. Det är en film som verkligen griper tag i en och man kan inte släppa den. Det är ingen feel-good-film utan en hjärtskärande men en otroligt bra och sevärd film som förtjänar dom höga betyg den fått av recensenter.

15-åriga Mia bor med sin mamma och lillasyster i en trist betongförort. Ändå blir förorten nästan vacker för ibland är fotot fantastiskt. Mias mamma fick barn som väldigt ung och lever fortfarande som en tonåring. Hon har fester då döttrarna skickas upp på rummet där dom smygröker och dricker. Mia och hennes lillasyster har inte fått så mycket kärlek och ömhet. Men så träffar mamma en ny man och familjens liv förändras.
En mycket kort beskrivning av handlingen som tar väldigt oväntade vägar. En väldigt sevärd film.

Coke och Escobar

Dom senaste dagarna har över 60 människor dött på Jamaica. Oroligheterna blossade upp på gatorna i huvudstaden Kingston då polisen skulle gripa Christopher Coke och utlämna honom till USA. Coke är en välkänd gängledare som större delen av sitt liv handlat med vapen och droger i Karibien och Nordamerika. Hans gäng Shower Posse har skjutit på polisen och försvarat sin ledare men också vanligt folk i den fattiga stadsdelen Tivoli Garden demonstrerat mot gripande och utlämningen av Coke. "Jesus dog för oss och vi kommer att dö för Coke" stod det på ett plakat.

Christopher Coke och hans gäng har förutom att ägna sig åt droghandel i Karibien och Nordamerika också lagt stora resurser på den fattiga befolkningen i stadsdelen Tivoli Gardens. Coke har byggt vårdcentralen i området, betalat barns skolgång, delat ut lunchpaket till skolbarn, byggt samlingslokaler, stött idrottsföreningar med utrustning och annat.

41-åriga Christopher Coke hävdar själv att han är en vanlig samhällsengagerad affärsman.
Han är en vanlig jamaican som sköter sitt. Han försöker förbättra för sina barn, sin familj, sitt samhälle, eftersom han vet att han har ett inflytande, och han tar sitt inflytande på allvar. Det inflytandet är på väg att skapa en god spiral av förändring för västra Kingston, sa hans advokat Tom Tavares-Finston till Jamaica Observer i december.

Christopher Cokes pappa var den förra ledare för Shower Posse. Han dog under märkliga omständigheter i en brand i fängelsecellen när han väntade på att utlämnas till USA. Två av Cokes bröder och en av hans systrar har skjutits ihjäl.
Hur det kommer att gå för Christopher Coke får framtiden utvisa men just nu verkar den jamaicanska regeringen fast besluten att gripa och utlämna honom. Samtidigt verkar en stor del av den fattiga befolkningen fast besluten att försvara honom.

Christopher Coke är inte den första knarkkung som blivit populär genom att ägna sig åt välgörenhet i slummen. Ett av dom mest kända fallen är den legendariska knarkkungen Pablo Escobar ledare för Medellinkartelllen i staden Medellin i Colombia. Escobar föddes i slummen och började sin karriär som biltjuv men gick snart över till droghandel. När han sköts till döds av den colombianska polisen 1993 var han en av världens rikaste män. Han levde ett extremt vidlyftigt liv med lyxvillor, privatplan, lyxbilar, privat djurpark och mycket mer. Han var känd för att vara hänsynslös och det sas att hans motto var plata o plomo, pengar eller bly, vilket innebar att antingen accepterade man en muta eller så blev man skjuten.

Pablo Escobar var liksom Coke också populär hos innevånarna i slummen i Medellin där han bekostade byggande av skolor, hjälpte fattiga att betala deras läkarräkningar och medicin, stödde lokala idrottsföreningar med utrustning och annat.

Författaren Mark Bowden har skrivit den mycket läsvärda boken Killing Pablo om Pablo Escobar. Rekommendera. Boken håller just nu på att filmas och filmen beräknas ha premiär nästa år. Pablo Escobar ska spelas av Édgar Ramírez, en av Venezuelas mest kända skådespelare.

Flygplansmat

Jag hittade en rolig sida där man kan se 17 823 fotografier på flygplansmat från 549 flygbolag. Maten är dessutom betygsatt. Lite småroligt.
Kika på Airline meals

tisdag, maj 25, 2010

Barnadödligheten i världen minskar

För ungefär två veckor sen kom en rapport från WHO som innehöll den globala hälsostatistiken för 2010. Siffrorna i rapporten var mer positiva än man trott. Ändå tror knappt någon bedömare att FN kommer att lyckas uppnå milleniemål som antogs 2000 och går ut på att halvera världsfattigdomen till 2015.

Det positiva förändringarna i WHOs hälsostatistik från 2010 är bland annat:

•Den globala barnadödligheten (barn som dör före sin femårsdag) har minskat med 30 procent mellan 1990 och 2008. Medan 12,5 miljoner barn avled 1990 var siffran nere i 8,8 miljoner 2008.

•Antalet undernärda barn har minskat från 25 till 16 procent mellan 1990 och 2010.

•Andelen födslar som sköts av sjukvårdspersonal har ökat globalt sett – fast i Afrika sker fortfarande hälften av alla födslar utan sjukvårdspersonal. Även inom andra områden håller hälsoläget i särskilt fattiga länder på att förbättras:

•Nya hiv-infektioner har minskat med 16 procent mellan 2001 och 2008.

•Andelen människor med tillgång till rent dricksvatten har ökat från 77 till 87 procent under samma tid.

•Antalet dödsfall i tuberkulos bland personer som inte har hiv har minskat från 1,7 miljoner till 1,4 miljoner mellan 2001 och 2008.

När revolutionen kommer blir det glass till alla barn

Oavsett vad man tycker om Venezuelas president Hugo Chavez så kan man instämma i att han inte är världens mest diplomatiska person och vissa av hans uttalande får ju en och annan att höja på ögonbrynen. Det är ofta oväntat underhållande att lyssna på Chavez. Jag har flera gånger sett hans eget TV-program Alo Presidente som sänds i Venezuela varje söndag och det har alltid varit oväntat roligt, ibland lite galet så klart. Chavez har också en twitter som ibland är ganska rolig att läsa. Den finns här

I helgen hotade han med att expropriera och förstatliga Polar, Venezuelas största livsmedelsdistributör. Han anklagade Polar för att lagra livsmedel i syfte att skapa en brist och driva upp priserna. Något som både Polar och deras anställda förnekar. Då hävdade Chavez att dom anställda var hjärntvättade av företaget.

Polar tillverkar landets största (och enda?) ölmärke med samma namn som företaget. Chavez fortsatte sin attack på Polar med att säga att öl var borgarklassens vapen för att hålla arbetarna på mattan. När Polar blivit statligt skulle Chavez göra om bryggeriet till en glassfabrik. Detta möttes inte av så stor entusiasm hos anhängarna som han talade till.

ölen Polar är en helt ok ljus lager som totalt dominerar i Venezuela. Den säljs och dricks överallt och ibland är det svårt att hitta öl av andra märken i landet. En annan sak som utmärker Polar är att i deras reklam förekommer alltid lättklädda kvinnor. Inget ovanligt när det gäller reklam i Venezuela men som svensk hajar man till lite när man ser bilder som dom här.






Lung Boonmee raluek chat

Den thailändska filmen ”Lung Boonmee raluek chat” (Farbror Boonmee återkallar sina tidigare liv) vann Palme d'Or,guldpalmen på filmfestivalen i Cannes som nyligen hölls.
I sitt tacktal tackade regissören Apitchapong Weerasethakul bland annat alla Thailands spöken och andar för atthans film blev gjord.

Den naturlyriska, stämningsladdade ”Lung Boonmee raluek chat” (Farbror Boonmee återkallar sina tidigare liv) kretsar kring en döende man sista resa in i djungeln där denne bland annat får sällskap av sin döda hustrus vålnad och sin döde son _ som återvänt som ett hårbeväxt väsen. Poetisk, melankolisk och mycket surrealistisk.

Verkar vara en ganska speciell film och jag blir lite sugen på att seden även om spöken och andar inte riktigt är min grej i vanliga fall. Fast jag tycker det är väldigt roligt att se film från andra länder än USA och Västeuropa.

måndag, maj 24, 2010

Artiklar om Thailand

Tänkte tipsa om två bra artiklar om det som har hänt i Bangkok. Eller hänt, det är troligen inte över för missnöjet finns kvar och både gulskjortor och rödskjortor står långt ifrån varandra. Thailand har aldrig varit en demokrati med val och yttrandefrihet. På reportrar utan gränsers pressfrihetindex ligger Thailand på plats 134 av 175 (sista platsen har Eritrea och första har Danmark.
Hela listan finns här

Det kan vara svårt att få en tydlig uppfattning om vad konflikten i Thailand handlar om. Även om vi svenskar som besökt Thailand har bilden av ett vänligt och trevligt land finns det en annan sida också med diktatur, censur och korruption. Politiken i landet är verkligen en grumlig soppa och vad som kommer att hända i framtiden är väldigt svårt att gissa.

En god vän som sedan många år bor i Bangkok rekommenderade en artikel i Bangkok Post som han ansåg var det mest nyanserade som skrivits.
Läs artikeln här

En analys av den duktiga Asien-korrespondenten Bertil Litner som sedan många år bor i Thailand finns att läsa här

Rödskjortornas förgrundsfigur den förra premiärministerna Thaksin roade sig med att shoppa på Louis Vuittons butik i Paris när hans anhängare slogs mot militären på Bangkoks gator. Thaksin är en av Thailands rikaste män men han drev en politik där han hämtade en stor del av sitt stöd hos fattiga thailändare. Vid en militärkupp i september 2006 avsattes han och gick i exil. Sen dess har han tillbringat största delen av sin tid utomlands och militären styr fortfarande Thailand.

Tjurfäktning debatteras i Spanien

”Tortura no es cultura”, tortyr är inte kultur, säger motståndarna. ”La Fiesta” måste k-märkas, svarar anhängarna. Tjurfäktningen står åter i centrum i den spanska debatten sedan Katalonien diskuterar ett förbud. Författare, filosofer, artister och politiker har kastat sig in i striden.

Kanarieöarna förbjöd det redan 1991. Nu har Kataloniens parlament startat en debatt om tjurfäktning ska förbjudas också i den självstyrande regionen Katalonien.

Under våren har katalanska el Parlament hållit utfrågningar med ett 30-tal experter – hälften från vardera lägret – om olika aspekter på ”La Fiesta Nacional”, som tjurfäktningen kallas i Spanien. Det har fått känslorna att svalla igen – för och emot.

Striden återspeglar också de gamla motsättningarna mellan Madrid/centralmakten och Barcelona/Katalonien. Regeringschefen i Madridregionen, Esperanza Aguirre, har kontrat med att förklara La Fiesta för en ”tillgång av kulturellt intresse”. Därför ska tjurfäktningen k-märkas, på samma sätt som historiska byggnader och monument, tycker Aguirre, som är en av högerpartiet PP:s mäktigaste politiker.

Andra PP-styrda regioner som Valencia och Murcia var snabba att ta efter. Och den konservativa dagstidningen ABC har startat en namninsamling ”För friheten att gå på tjurfäktning”. Karikatyrtecknaren ”El Roto” i El País (center-vänster) har en annan syn på saken: ”Ingen är tvungen att gå på tjurfäktning – utom tjurarna.”

Djurrättsadvokaten Daniel Dorado ironiserar också över k-märkningen; han har ansökt om att även ”La Siesta” ska skyddas i lag. Och han åberopar samma skäl som Aguirre: ”en sedvänja som funnits i den spanska kulturen sedan urminnes tider”. Han hänvisar till den spanske författaren och Nobelpristagaren Camilo José Cela, som talade om ”iberisk yoga”, ”att utövas i pyjamas, med Fader vår och en potta”.

Aguirre betonar att tjurfäktning betytt så mycket för spansk konst och litteratur:

–Det har varit en inspirationskälla för Goya, Picasso, García Lorca, och utanför Spanien för Hemingway och Orson Welles.

Men Aguirre får svar på tal från författaren och vänsterkrönikören Concha Caballero:

”Hemingway tyckte inte bara om tjurfäktning, han jagade också lejon, elefanter och andra vilda djur som nu är fridlysta”, skriver Caballero i El País.

Hon radar upp spanska författare som tagit avstånd från La Fiesta – Lope de Vega, Quevedo, Larra, Antonio Machado, Benavente – ”författare som talar om barbari, tortyr, lidande och grymhet”. Hon citerar också García Lorca: ”Spanien är det enda landet där döden är ett nationellt nöje/skådespel”.

–Lyckligtvis är det inte så längre. Vi har gjort oss av med den slöja som gjorde att vi såg tjurfäktning som rit, skola eller konst, det som bara är tortyr och smärta, sönderslitet kött från ett vackert djur.

Spaniens kung Juan Carlos stöder La Fiesta och går själv på tjurfäktning ibland. Men drottning Sofía, som är från Grekland, gillar det inte. Bägge håller sig dock utanför debatten.

Men Dalai Lama, buddhisternas andlige ledare, har däremot lagt sig i. I ett brev till Kataloniens parlamentariker uppmanar han dem att förbjuda denna ”grymma offentliga sed som åsamkar oskyldiga djur fruktansvärd smärta”.

Den spanske filosofen Fernando Savater försvarar tjurfäktningen, liksom författaren Mario Vargas Llosa. Savater tror att många andra djur skulle ”avundas det privilegierade liv som en stridstjur får leva fram till den sista kvarten i sitt liv”. För honom handlar det i sista hand om människans frihet att välja.

Det betonar även Vargas Llosa, som utvecklar sitt försvar av La Fiesta på en helsida i El País. Där raljerar han över att även de som är emot tjurfäktning avnjuter kräftor och andra skaldjur, trots att de har kokats levande. Eller att vi äter grisar, gäss och kalkoner.

”Tjurfäktningen representerar en form av spirituell och känslomässig föda lika intensiv och berikande som en Beethovenkonsert, en komedi av Shakespeare eller en dikt av Vallejo”, skriver Vargas Llosa, som också jämför La Fiesta med dans, måleri, teater och poesi.

Före sommaren ska Kataloniens parlament rösta ja eller nej till ett förbud; men utgången är oviss eftersom frågan delar några av de politiska partierna.

lördag, maj 22, 2010

Militärjuntan förbjuder NLD

Aung San Suu Kyi är kände som ledare för den burmesiska demokratirörelsen. Sen 1989 håller militärjuntan som styr Burma henne i husarrest. 1990 vann hennes parti eller paraplyorganisation för partier National League for Democracy 392 av 492 platser i parlamentet. Militärdiktaturen som styrt Burma sen 1962 förklarade genast valet ogiltigt och har sen dess fortsatt sitta kvar vid makten. 1991 fick hon Nobels fredspris men hon nekades utresetillstånd av militärjuntan. Hon sitter fortfarande kvar i sin husarrest i Rangoon i Burma. Många har kallat henne Asiens Nelson Mandela för hon förespråkar icke-våld och försoning.

Burma är ett av världens fattigaste länder trots att det är rikt på naturtillgångar. När landet blev självständigt 1948 var Burma fortfarande känt som "Asiens risskål" detta tack vare sina bördiga jordar, rika fiskevatten och stora naturtillgångar. Många förutspådde att det var en av dom gamla brittiska kolonier som skulle klara sig bäst efter självständigheten. Men 1962 tog general Ne Win makten i en militärkupp och sen dess har en liten klick militärer styrt landet med järnhand. Yttrandefrihet, pressfrihet, demokrati och en fungerande ekonomi finns inte. Idag är man världens näst största producent av heroin efter Afghanistan. Men här finns mineraler, ädelstenar, timmer, petroleum och naturgas.

Vi minns säkert alla munkarna som ledde stora protestmarscher under augusti september 2007 och många hoppades vi att att det skulle resultera i ett nytt demokratiskt Burma. Men militärjuntan gick fram hårt. Antalet politiska fångar fördubblades i landets fängelser och flydde landet efter tortyr och misshandel.

Nu har militärjuntan lovat att det ska bli val i oktober. Fast då har man passat på att upplösa National League for Democracy och förklarat dom olagliga. Så i praktiken kommer det bara att finnas militärjuntan att rösta på i valet om valet blir av. National League for Democracy manar till bojkott av valet som dom anser är ett sken val för att ge legitimitet åt militärjuntan.

Just nu verkar militärjuntan styra landet med järnhand. För fem år sen flyttade dom landets huvudstad från den största staden Rangoon till en helt nybyggd stad, Naypyidaw, 46 mil norrut mitt ute i djungeln. Varför vet ingen. Det har spekulerats i rädslan för folkliga upplopp och protester och att det haft med astrologer att göra. Burmas styrande militärjunta ärmycket vidskeplig och tar hjälp av astrologer och tror på "nat" olika andeväsen.

Jag hoppas liksom dom flesta andra att vi en dag får se ett demokratiskt Burma med Aung San Suu Kyi som premiärminister. Just nu verkar den dagen långt borta.Men saker kan ju ändras snabbt. Det jag tycker känns lite konstigt är att svenska tidningar, så vitt jag vet, inte nämnt att hennes parti förbjudits. Det borde väl vara värt någon eller några artiklar men jag kan inte hitta någonting. Detta hände för cirka två veckor sen så någon på någon tidning borde hört om det. Även om man tycker Burma känns avlägset är landet granne med ett av svenskarnas favoritresemål Thailand och deras legitima premiärminister har fått Nobels fredspris och sitter fortfarande i husarrest. Vi är dessutom många som hoppades och stödde munkarnas protester för tre år sen. Inte minst syns det på alla svenskar som gått med i facebooks-grupper i stil med Support the Monks Protest in Burma.

Dessutom tror jag att den dag Burma blir en demokrati blir det ett fantastisk turistland.

fredag, maj 21, 2010

Nystart

Det var inte meningen att bara sluta blogga så här. Det bara blev så på grund av mycket annat att göra. Jag har ofta saknat att blogga. Men ju längre tiden går desto svårare verkar det vara att köra igång igen. Tvivlar på att det ens är någon som kikar in här längre. Men nu kör vi.

Tänkte skriva lite om betraktelser från omvärlden som bloggen heter. Dels om sånt jag hör och läser dels om sånt jag upplever själv. Har lite roliga resor planerade så det kan bli en del sånt. Ja hoppas ni hänger med för nu kör vi.

torsdag, januari 07, 2010

Turister frågar

Hittade en artikel om dumma frågor turister har ställt till researrangörer under 2009.

På turistbyrån i Miami hade en man kommit in och frågat:
"Vilken strand ligger närmast havet?"

Paul Gauger som arbetar som guide i England fick av en turist frågan:
"Varför har de byggt så många borg- och kloster-ruiner i England?"

På en holländsk turistbyrå kom en turist in och ville besöka en tulpanfabrik

En turist i New York undrade om man verkligen kommer ända till Holland om man kör genom Holland-tunneln. Den förbinder Manhattan med New Jersey.

På turistbyrån i Seattle ville någon segla runt centrala Seattle och en annan ville veta exakt vilken tid valar kan ses i vattnet utanför stan.

En amerikan som skulle över gränsen till Kanada undrade om han skulle kunna tala engelska där.

onsdag, december 30, 2009

minskning av invandringen

Idag berättade Spaniens premiärminister José Luis Rodriguez Zapatero att den illegala invandringen till Spanien halverats. Förra året kom ca 14000 illegala invandrare främst till Kanarieöarna, Sydspanien och dom spanska enklaverna Ceuta och Melilla. I år har bara 7000 lyckats ta sig dit. Zapatero menade att det var en kombination av ökad patrullerig längs kusterna, avtal med afrikanska länder att skicka tillbaka folk och lågkonjunkturen som slagit hårt mot Spanien. Särskilt mot den spanska byggsektorn där en hel del illegala invandrare arbetet. Spanien är väldigt hårt drabbat av lågkonjunkturen med ca 20% arbetslösa. Bara Lettland är värre drabbat av alla EU-länder. 2006 kom det nästan 32000 illegala immigranter till Spanien, främst från Afrika. Många som försöker ta sig över Gibraltarsund eller till Kanarieöarna dör i dåliga och överlastade båtar, andra som lyckas skickas direkt tillbaka. Många vill inte stanna i Spanien utan tar sig vidare inom EU. Andra som inte jobbar i byggsektorn fastnar på hårda och dåligt betalda jobb inom frukt- och grönsaks-plockning i Sydspanien.

Gott nytt år

Inför nyår är det ett välkänt fenomen att köerna på Systembolaget är enorma. Jag ska själv inte dit imorgon. Men för många år sen firade jag nyår i Örnsköldsvik och hade då som uppgift att dagen före nyår inhandla dryck till festen. Jag tog en nummerlapp på stans enda Systembolag. Kanske 60-70 nummer före mig. Ganska lugnt med andra ord. När jag kom fram till disken kom även en person med samma nummer fram. Expediten kollade vilken tid vi hade tagit våra lappar och jag fick besked att det var tusen nummer före mig. Kändes ju helt hopplöst och jag var på väg att ge upp men det hade nog inte dom som var bjudna på festen uppskattat så tog en sväng på byn och vänta och vänta och vänta... Fick tag i det jag skulle ha och nyårsfesten blev lyckad. Men detta var rysligt längesen.

Dom senaste åren har jag inte brytt mig så mycket om nyårsfest utan tagit det lugnt hemma med familjen, ätit gott och kikat på fyrverkeri. Men imorgon blir det eventuellt kalas för min del. Har barnvakt och är bjuden på två olika fester. Men egentligen gillar jag att mysa hemma så jag får se hur det blir. Beror på mitt humör. Ha ett gott nytt år alla ni som läser här.

tisdag, december 29, 2009

fickparkera

Läste om ett parkeringshus i Kina där parkeringsrutorna gjorts extra stora med tanke på kvinnors annorlunda känsla för avstånd. Väggarna är målade i pastellfärger och dekorerade med söta seriefigurer och p-rutorna är en meter bredare än normalt. Detta för att parkeringshuset ska tillgodose kvinnors "starka känsla för färg och annorunda känsla för avstånd", säger en talesman för shoppingcentret, Wang Zheng

Vidare har man tre lampor som lyser upp varje parkeringsruta och parkeringsvakter som ska hjälpa kvinnorna parkera rätt.

Själv har jag både körkort och bil sen många år och har aldrig sett parkering som ett problem. Inte ens fickparkering. Häromdagen fick jag till och med ta över ratten från en man som hade problem att fickparkera och styra upp det hela. Tror det har mer med vana än kön att göra. Fast ett parkeringshus med stora upplysta rutor, vakter och trevliga dekorationer låter ändå ganska trevligt trots att jag kan fickparkera på en svensk gata i snöstorm. Men egentligen är väl inte fickparkring så knepigt? Man kan ju hålla på och ratta och fixa tills det blir okay om det inte blir rätt direkt

bojkott?

Jag är väldigt sugen på att åka till Kuba. Inte för att stödja ett politiskt system utan för karibisk värme, rom, salsa och en huvudstad som ska vara otroligt vacker. Dock osäkert när eller om jag kommer iväg till Kuba.

Nyligen pratade jag med en vän som absolut inte skulle kunna tänka sig resa till Kuba pga det politiska system landet har. Han skulle heller inte vilja resa till Kina, Vietnam eller Nordkorea. Visst kan man tänka sig en bojkott av vissa länder eller företag man ogillar i hopp om att dessa ska drabbas ekonomiskt. Tyvärr är det ganska svårt om bojkotten inte är hyfsat brett förankrad. Att bojkotta Kina är dessutom troligen mycket knepigt då väldigt mycket saker tillverkas där. Kuba är idag ett relativt stort turistland men Nordkorea kan man nog lätt bojkotta om man skulle önska.

Svenskarnas favoritresmål Thailand är absolut inte någon demokrati men någon bojkott av Thailand hörs sällan. Jag tror inte ens befolkningen i Thailand vill att vi bojkottar landet. Det bör ju vara lite avgörande för om vi väljer att bojkotta ett visst land.

Att bojkotta företag kan vara ganska knepigt för dom ägs ju av varandra. Det blir lite som att köpa fanta för att man bojkottar coca cola. Jag är själv inte bra på detta med bojkott. Det enda jag brukar tänka när jag står i affären är att om det finns äpplen från Sverige och Argentina köper jag helst dom svenska för dom har inte transporterats lika långt. Om det gör någon skillnad vad jag gör vet jag inte. För några år sen satt jag i Bangkok och hade planer på att resa till Rangoon i Burma några dagar. Då hörde jag Aung San Suu Kyi på BBC prata om att hon önskade en bojkott av Burma, alla turister skulle hålla sig borta och man skulle inte köpa produkter därifrån. Då tänkte jag faktiskt om och reste vidare till Malaysia istället. Produkter från Burma skulle jag nog kunna låta bli, det kryllar inte direkt av dom. Självklart hoppas jag kunna besöka ett demokratiskt Burma en dag, under ledning av Aung San Suu Kyi. För nä'r denna karismatiska kvinna uppmanade till bojkott kändes det som något annat än när jag går på ICA och inte vill köpa det eller det. Då kändes det som hon hade sina väljare (det burmesiska folket) bakom sig.

Men det här med bojkott är svårt om det inte är brett förankrat. Jag har hört att i många arabländer bojkottas produkter från Israel vilket har medfört att de israeliska tillverkarna skriver ett annat ursprung på produkten. Det är ju inte alltid det står varifrån en produkt eller delar av en produkt kommer ifrån men man lär kunna se det på varans EAN-kod om man vill bojkotta eller stödköpa vissa varor.

Bojkott är knepigt men det finns ju exempel på att det har fungerat. Till exempel Charles Boycott som var en stor jordägare på Irland på 1800-talet som behandlade sina arbetare så illa att dom inte ville jobba för honom och uppmanade andra att inte göra det. Dessutom bojkottade Sverige och många andra länder Sydafrika under många år då apartheid var den styrande politiken. Fast om det var bojkott som gjorde att Nelson Mandela släpptes ur fångenskap och blev Sydafrikas första svarat president är väl osäkert.

måndag, december 28, 2009

rödvinssås

Jag gillar mat, att äta och skriva om mat så jag tänkte dela med mig av ett mycket enkelt och gott recept på en sås som funkar till det mesta.

Man behöver
massor av färska champinjoner
en gul lök
några vitlöksklyftor
timjan
buljongtärning
ett glas rött vin
grädde eller creme fraiche

Hacka champinjonerna i små bitar. Görs enkelt genom att först skiva dom sen dela dom i tre, fyra delar på längden och sen hacka över alltihopa. Fräs champinjonerna i lite olivolja, hacka löken och vitlöken (ta ganska många klyftor) och fräs med. Häll på ett glas vin, lägg i buljong och krydda med timjan gärna färsk men även torkad funkar bra. Låt koka ihop så det blir ganska tjockt och späd med ca 1 dl grädde eller creme fraiche.
Enkelt och väldigt gott till det mesta.

Spanien ny ordförande

Ordförandeskapet i EU roterar halvårsvis mellan medlemsländerna. Sista halvåret 2009 var ju som bekant Sverige ordförandeland. Nu vis årsskiftet tas den rollen över av Spanien. Solidaritet, ansvar och samarbete ska enligt den spanska regeringen vara ledorden inför de kommande sex månaderna. De stora frågorna blir avspark inför EUs framtida jordbrukspolitik, nästa sjuårsbudget och en ny strategi för energipolitiken.

En av mina vänner sa att politiker är cyniska jäklar och det är ofta mycket vackra ord men händer väldigt lite. Det är väl cyniskt att tänka så men visst jag tror varken att det svenska eller spanska ordförandeskapet lär förändra EU särskilt mycket. Eftersom jag skriver mycket om Spanien här så tänkte jag väl mest påpeka att det är deras tur nu. Sen kommer Belgien, Ungern, Polen, Danmark, Cypern, Irland, Litauen, Grekland, Italien, Lettland och ett gäng till halvårsvis. Troligen gör dom varken skada eller nytta. Men om några dagar är som sagt Spanien ordförande i EU.

doce uvas y rubia

Posted by Picasa


Den här byggnaden är en av de välkända husen runt torget Puerta del Sol i centrala Madrid. Puerta del Sol ansågs länge vara den iberiska halvöns mittpunkt och härifrån utgår det spanska vägnätet. I marken finns en platta som markerar kilometer 0. Fast det stämmer bara nästan. Den verkliga mittpunkten ligger lite drygt en mil därifrån i den sydliga förorten Getafe.

Posted by Picasa


Själva Puerta del Sol är inte särskilt mysigt eller imponerande men runt torget finns många trevliga gågator och torg, bla. det kända Plaza Mayor. Här hamnar förr eller senare alla som besöker Madrid. Jag tror man skulle kunna göra platsen trevligare om man tog bort biltrafiken och ersatte den med mysiga uteserveringar och bänkar. Men Puerta del Sol är verkligen Madrid.



På Puerta del Sol finns klockan som sägs visa Spaniens officiella tid. Varje nyårsafton visas klockan i alla spanska TV-apparater och när klockan slår sin tolv slag äter alla spanjorer en druva för varje slag. Jag har själv försöka många gånger och det är mycket svårare än det låter. Hittills har jag inte lyckats få i mig en druva vid varje klockslag utan hamnat efter.
Innan tolvslaget hålls direktsänd TV från Puerta del Sol i flera timmar med artister och annat. Det är alltid packat av folk så gillar man inte att trängas är det inget ställe att fira nyår på. Vid tolvslget står alla och äter druvor och tittar på det storslagna fyrverkeriet.

Själv har jag inga planer för nyår men vet att jag inte kommer att trängas på Puerta del Sol. Det avstod jag när jag bodde i Madrid även om jag såg festligheterna på TV och hade bunkrat upp med tolv druvor och bubbel.
Jag gör nog gärna ett nytt försök med tolv druvor i år. Vet dock inte om jag gör det som blond(ljusbrun) eller i min vanliga mörkbruna hårfärg. Har för första gången i livet försökt bli blond. Kan inte bestämma mig om jag gillar det eller inte. Känns ovant. Kanske gör jag en kompromiss och färgar det i någon brun nyans som är ljusare än min vanliga eller så fortsätter jag vara blond ett tag till. Krävdes fem blekningar och två färgningar och ändå är jag inte särskilt ljus. Känns inte som att det är menat att jag ska vara blond. Om jag inte blir less innan så blir jag väl det när utväxten dyker upp.

Posted by Picasa


Ja vad säger ni? Blont, mörkt eller mittemellan? Vilken färg det än blir så blir det firande med tovl druvor på nyår.

Buenas tardes

Jag måste protestera lite mot det här som jag läste i DN. Här står att "Buenas tardes”, god eftermiddag, är en hälsningsfras som knappast längre används i det moderna Spanien. Det fanns en tid då spanjorerna använde morgonens ”buenos dias”, eftermiddagens ”buenas tardes” och den sena kvällens ”buenas noches”. Allt detta är sen länge nästan försvunnit och "Hola" är den hälsningsfras som nu gäller oavsett ålder och samhällsklass. Man blir inte nödvändigtvis om man i dagens Spanien brister ut i ett djupt känt ”buenas tardes!”. Men man riskerar att betraktas som smått löjeväckande – en relikt från den tid då Franco regerade och åsnekärror var ett gängse transportmedel.

Fel, fel, fel anser jag. Buenas dias, Buenas tardes och Buenas noches används mycket flitigt i spanskan. Visst används hola också men det har på inget sätt konkurrerat ut andra hälsningsfraser. Ibland använder man kombinationen Hola Buenas som hälsningsfras.

Jag förstår inte alls varför DN publicerar en så uppenbart felaktig artikel. Hur som helst är det bara strunt man är absolut inte någon löjeväckande relik från Francos dagar om man hälsar med ett Buenas tardes. Spanjorerna gör det dagligen.

spikmatta och snö

Jag hoppas att ni som någon gång ibland tittar in här har haft en bra jul. Jag har själv haft väldigt mysigt men som vanligt ätit alldeles för mycket mat och godis. Familjen som jag firade jul med hade ätit alldeles för många julbord under december så vi blanda in lite italiensk plockmat bland skinka, köttbullar, korv, jansson, grönkål, lax, sill och det andra. Mycket lyckat. Dagen innan julafton skippade vi all typisk svensk julmat och åt en fantatsikt god thaimiddag som avslutades med glögg och pepparkakor...

Eftersom jag har barn blir det dom som får alla julklappar så jag har varken fått eller önskat mig så mycket. Men "årets julklapp" - spikmatta - lyckades jag få utan att ha önskat mig. Har länge varit en aning skeptisk men tänkt väl ge det en chans. Fast efter att två kvällar i rad ha tillbringat 20 minuter på spikmattan har jag inte fått annan effekt än en röd rygg precis efteråt. Men jag ska ge mattan några chanser till. Känner trots allt många som lovprisar spikmatta.

En vit jul blev det också för första gången på ganska många. Vi har har och har haft massor av snö. Vackert men kallt.

Jag vill egentligen blogga men har varit så dålig på att prioritera bloggen. Ju längre man håller upp desto svårare blir det att komma igång igen känns det. Men skriver man något brukar suget komma tillbaka. Hoppas.

söndag, december 13, 2009

Dunder-thai

Ikväll har jag varit på en väldigt speciell restaurang. Har varit där en gång tidigare och lika kul då. Koh Phangan är en väldigt udda restaurang som finns i Uppsala och Stockholm. Väldigt god thaimat och extremt kitschig inredning. Jag uppmanar alla som läser att gå in på hemsidans bildgalleri gör det är verkligen speciellt. Ungefär en gång i timmen släcks allt kitsch ner och det blir åskväder i restaurangen. Det är faktiskt ett perfekt ställe att gå med barn för det finns hur mycket som helst att titta på. Förra gången jag var där hade jag min dotter med min ikväll var det bara jag och en kompis. Dottern var och kolla på luciatåg med sin mormor. Kompisen bjöd mig på middag för vi hade något att fira, något mycket bra. Hur som helst var det en lyckad kväll och god mat och kitschig inredning är ju aldrig fel. Koh Phagnan finns på Övre Slottsgatan i Uppsala och på Skånegatan när Medborgarplatsen på Söder i Stockholm. Kanske inte ett ställe man går varje helg men en kul och annorlunda upplevelse ibland.
Jag gilla också att dom hade ett stort utbud av vegetariska rätter samt att barnmenyn inte bestod av köttbuller och korv utan thairätter. Min dotter älskar sån mat och hon är väldigt, väldigt kräsen när det gäller mat men just kina- och thai- mat funkar bra.
Koh Pahgnan är ett kul ställe, maten är god och servicen bra så jag kan verkligen rekommendera det. Men gå nu in och kolla bildgalleri i länken så ni fattar hur kitschigt det verkligen är.

Om min kompis mot förmodan läser här så tack för en väldigt trevlig kväll med glögg , god mat och cd:n jag fick. Jag hade jättekul!

söndag, december 06, 2009

La Resaca

I förra inlägget skrev jag om en bar i Madrid som heter Mañana no salgo vilket betyder imorgon går jag inte ut. Det fick mig att tänka på ett annat ställe med ett udda namn. I den lilla staden EL Puerto de Santa Maria fanns för flera år sen (vet inte om den finns kvar) en mycket trevlig bar med namnet La Resaca som betyder baksmällan.

Fast nu var La Resaca inte ett ställe man fick så hemsk baksmälla av egentligen. Hit gick dom flesta för att dansa flamenco eller sevillanas som är en variant av flamenco. I Andalusien i södra Spanien finns det gott om små barer där människor samlas för att dansa flamenco. Den här flamencon är långt från den glättiga variant man kan se i shower för turister. Det är på dom små rökiga barerna i Andalusien man upplever den absolut bästa och mest autentiska flamencon. Här samlas människor i alla åldrar och dansar. Imponerande duktiga. Här klappas takten och sjungs med i dom ofta sorgliga sångerna. En vanlig lördagskväll på La Resaca och liknande ställen går folk klädda ungefär som när man går ut en vanlig lördagskväll i Sverige. Traditionella prickiga flamencoklänningar och mantilla i håret lämnas hemma. Sånt plockas bara fram om det är någon stor feria, högtidsdag eller så. Vanliga helger går man inte runt i detta oftare än svensken går runt i folkdräkt.

Även om jag ska erkänna att flamenco inte är min favoritmusik och jag dansar det ganska illa så gillar jag stämningen på den här typen av flamencoställen dit vanliga andalusier söker sig för att dansa och ha kul. I det sammanhanget tycker jag musiken passar men det är inget jag brukar stoppa i cd-spelaren här hemma trots att jag faktiskt har några skivor med sån musik.

Om man åker till Andalusien och vill besöka en vanlig flamencobar är det inte så svårt att hitta dom. Men man får söka sig lite utanför turiststråken och försöka hitta platser dit mest lokalbefolkningen går. Då hör man garanterat det karaktäristiska gitarrspelet och handklappningarna någonstans. Finns som sagt gott om såna ställen även om alla inte har lika roliga namn som La Resaca i El Puerto de Santa Maria nära Cadíz i sydligaste Spanien.

Mañana no salgo



I Madrid finns en bar med det roliga namnet Mañana no salgo = Imorgon går jag inte ut.
Jag har tyvärr aldrig varit där. Finns ju hur många barer som helst i Madrid så även om man bor där hela livet är det nog svårt att hinna avverka alla. Staden kallas ju Staden som aldrig sover på grund av sitt intensiva nattliv. Baren Mañana no salgo känns ju som ett ställe för den som vill festa som om morgondagen inte existerade.

Puerto Escondido



Puerto Escondido i delstaten Oaxaca i Mexico. Underbart mysig liten stad och otroliga stränder vid Stilla Havet. Trevligt och mycket avslappnat ställe. Även om en hel del turister hittar hit så ligger det utanför dom värsta turiststråken. En verklig pärla. En plats att längta till nu när man går omkring och fyser, svär över kylan och saknar solen. En plats jag gärna återvänder till.

torsdag, december 03, 2009

det måste bli en ändring

Egentligen tycker jag om att blogga. Jag tänker ofta på saker jag vill sätta mig och skriva ner. Jag vill inte sluta blogga. Det har inte hänt något som gjort att jag försummat bloggen så här. Jag och familjen mår bra. Visst jag har haft ganska mycket att göra hela hösten. Fast klämma in korta blogginlägg kan man ju göra ändå. Det märkliga är att ju längre uppehåll man har desto mer känns det som att vi glider isär - bloggen och jag. Men nu gör vi ett nytt försök. För sluta vill jag inte

söndag, november 15, 2009

Pyntpsykos

Jag håller helt med här Håller med så mycket att jag inte kunde låta bli sno rubriken. Det är bara mitten på november men det skyltas med julpynt överallt på stan. Man blir ju smått galen. Tydligen är det lika illa i Frankrike. Förr drog julpyntet inte igång förrän första advent som var skyltsöndag. Inte skyltsöndag med dagens mått då alla ska ut och handla för då hade affärerna söndagsstängt. Då promenerade man bara runt i stan och kikade på julpyntet som hade kommit upp i skyltfönstren.

Kan inte affärerna något år lära sig ta det lugnt med julpyntet. Man hinner ju bli less redan innan första luckan i adventskalendern ska öppnas.