lördag, juli 31, 2010
Mig äger ingen
Först vill jag föreslå en bok som heter Hälsningar från ondskans axelmakter skriven av Caroline Salinger. Caroline Salzinger besöker dom länder George Bush har utsett till ondskans axelmakter. Man får veta att det finns fritidsgårdar i Iran och varuhus i Nordkorea och att folk i ondskans axelmakter lever ungefär som vi gör fast kanske lite annorlunda. Boken är bra och läsvärd men ibland blir det mycket fördomar och öppna dörrar som gör att den känns som den istället för att berätta om vardagsliv sprider fördomar.
En annan bok som jag måste rekommendera som nog alla läst nu är Åsa Lindeborgs "Mig äger ingen". Ett otroligt kärleksfullt porträtt av hennes pappa som med dom flesta människors mått inte var nån bra pappa. Han drack konstant och som hon skriver "vi borstade inte tänderna innan vi la oss och våra sängar hade inga sängkläder, hon sov i pappas säng tills hon var tio år..." Överhuvudtaget är det en vacker bok om en fantastisk pappa som hade problem men ändå var världens bästa pappa. Alla vi som har någon när och kär som dricker för mycket vet att det inte är svart eller vitt. Åsas fina pappa jobbade dessutom på ett mycket tungt jobb samtidigt som hand tog hand om henne ensam och hade sitt missbruk. Alla har vi nog tänkt någon gång att dom eller dom inte är bra föräldrar men man kan ju vara en underbar förälder utan att leva upp till den manual hur föräldrar ska vara som vi Svenssom gör. En vacker och mycket självutlämnande bok.
Vaskning
Har man som jag en gång bott hos fattiga människor som inte hade någonting. Dom kunde inte läsa eller skriva, dom hade inte el eller vatten så där fanns inte toa eller dusch eller ens en spis. Dom hade ingen egen jord och det syntes på dom att dom hade haft perioder av svält. Det är rätt många år sen jag var i Indien på det där SIDA-projektet men att leva så nära fattigdomen har påverkat mig och det går nog aldrig bort. Visst kan jag slänga mat och hälla ut dryck men då för det har blivit oätligt/odrickbart.
Har man extremt mycket pengar och vill visa det så måste det väl finnas miljoner sätt som är bättre än vaskning. Varför inte bjuda alla i baren på ett glas champagne? Eller ännu hellre varför inte skänka pengar till att hjälpa människor som dom jag bodde hos i den indiska byn? Jag har själv betalat en del av skolgången för "min" familjs då tonåriga son som idag är lärare och kan försörja sin familj. Det handlade om hundralappar så ekonomiskt var det inte så tungt för mig. Så har man råd att vaska champagne för flera tusen kan man hjälpa väldigt många indiska familjer. Eller familjer i Guatemala. Där hamnade jag också hemma hos en familj. Den gången med mitt barn. Dom hade ett barn som var bara några dagar yngre än min dotter. Både dom och jag visste att våra barns framtid var mycket olika. Deras sons framtid var att jobba som daglönare på kaffeplantagen i området från tidig ålder, det var inte säkert att han skulle få äta sig mätt varje dag och skolgången skulle nog bli ganska kort.
Det är jobbigt att skriva om detta jag har svårt att förklara den känsla som finns varje gång jag möter fattiga människor så nära för personer som inte varit med om detta. Samtidigt lever vi i samma värld och när man bor med människor utan dusch, toa, vatten, el, spis mm. som jag gjorde i Indien så märker man att även om vår utbildningsnivå och våra möjligheter skiljer oss enormt är vi inte så olika. Vi kunde sitta och småprata på kvällarna om likande saker man kan prata om med vänner i Sverige. Ämnen som kom upp var: sex, förlossningar,vädret, matlagning, filmer, skvaller om kändisar, koskötsel, höns, kameler, vattenbrist, jordbruk religion och mycket annat.
Hur som helst tror jag att ni alla håller med om att detta med att vaska champagne och dumpa hamburgare är vulgärt och har man pengar att göra detta så låt dessa pengar komma till vettigare användning. Vill man inte satsa på bistånd så bjud iallfall dom andra i baren på ett glas.
tisdag, juli 27, 2010
Heart Attack Grill och USAs fetaste städer
Fetma och extrem övervikt är ett stort och växande problem i många länder inte minst i USA. Den amerikanska tidningen Man's Health gjorde nyligen en undersökning där man korade landets fetaste stad. Dvs. den stad som har störst andel överviktiga innevånare. Den föga smickrande förstaplatsen fick staden Corpus Christi i Texas.
Hela listan över USAs 10 fetaste städer
1. Corpus Christi, Texas
2. Charleston, West Virginia
3. El Paso, Texas
4. Dallas, Texas
5. Memphis, Tennessee
6. Kansas City, Missouri
7. San Antonio, Texas
8. Baltimore, Maryland
9. Houston, Texas
10. Birmingham, Alabama
Nazar
I Turkiet finns överallt en amulett en så kallad, Nazar, som sägs skydda mot det onda ögat. Dessa finns i hemmen, på kontor, i offentliga lokaler, i butiker, på restauranger, på bussar, flygplan och tunnelbanor och många andra platser. Behöver man en Nazar som skydd finns dom att köpa precis överallt.
Man kan ofta se amuletten i form av en platt pärla eller hängande ornament gjord av färgat glas. Den förekommer även som smycke. Nazaren består oftast av cirklar eller droppformer i olika färger, bildandes ett öga.
En sida med mer information om Nazar och många bilder
fredag, juli 23, 2010
Lake Palace, Udaipur, Indien
Klicka gärna på bilden för att se den i större format.
damm i Udaipur, Indien
Klicka på bilden för att se den i större format. Det går att göra på dom flesta bilder jag publicerar här på bloggen.
torsdag, juli 22, 2010
Bulgarien vs Turkiet
Självklart har Bulgarien sin charm och stränderna vid Svarta Havet var fantastiska och självklart ser inte hela Turkiet ut som Istanbul eller det nordvästra hörnet.
Istanbul
Den turkiska maten var fantastisk och att bara promenera runt i Istanbuls gamla delar är som att gå i ett stort museum. Ett mycket backigt museum. Atmosfären är fantastisk.
Nu hade jag tänkt lägga upp en bildkavalkad från Istanbul men det kommer senare eftersom min kamera med alla bilder är fast i den småländska skärgården.
Men som resmål är Istanbul hur häftigt som helst. Funkar att åka över en weekend och det finns något för alla. Här finns fantastisk shopping oavsett om man vill köpa märkeskopior av klockor och väskor eller om man vill köpa äkta vara. Här finns hur mycket historia som helst och stans arkeologiska museum är ett av världens största. Här finns också fantastisk mat och mysiga restauranger och ett häftigt storstadsliv. Stan har 15 miljoner innevånare. Jag upptäckte också att det verkar vara ett stort resmål för spanjorer. Jag hörde spanska överallt vid sevärdheter jag besökte och försäljare på gatan tilltalade mig både på spanska och engelska.
Har ni missat denna pärla och har chansen att åka dit så gör det. Bildkavalkad kommer.
Här finns en cityguide för Istanbul med mängder av länkar.
lördag, juli 17, 2010
Grattis Spanien!
Men den första bilden jag tänkte slänga upp är en bild från Malaga, glada malaguenos firar Spaniens VM-guld. Notera bläckfisken. Den numera världsberömda bläckfisken Paul har blivit så populär i Spanien att Madrids zoo försöker köpa honom. Okänt hur mycket dom har erbjudit det tyska akvariet där han bor men det ryktas att det är en mycket stor summa.
tisdag, juni 01, 2010
Svenskarnas resvanor
Vi reser mer nu än för tio år sen. Fler reser utomlands även om vi såg en liten dipp i resandet 2009 så har det nästan återhämtat sig nu.
Det land utanför Norden och Baltikum dit överlägset flest svenskar reser är Spanien. Till Spanska fastlandet, Mallorca och Ibiza reser varje år över 700000 svenskar och till Kanarieöarna reser årligen 400000 svenskar.
Det största resmålet utanför Europa är inte helt oväntat Thailand som årligen besöks av över 400000 svenskar. Till Kina åker ca 50000 svenskar och till Indien 23000. En siffra jag nog trodde skulle vara högre. Men detta handlade bara om turistresor och inte affärsresor för då blir det fler till dom länderna.
Egypten är ett resmål som ökar starkt liksom Sydafrika, Tunisien och Kroatien.
Relativt få svenskar reser till Latinamerika. Dominikanska republiken som är det populäraste resmålet i regionen besöks årligen av 16000 svenskar och till Mexico reser 7000 svenskar varje år. Lite förvånande tycker jag men det förklaring som gavs var att det fortfarande är relativt dyrt att resa till Latinamerika och att språket är ett problem. Det är svårt att klara sig om man inte kan spanska. Engelska fungerar dåligt. Visserligen kan jag hålla med om det men samtidigt så tror jag att man klarar sig ganska långt med en parlör och lite teckenspråk.
Det har blivit mycket billigare att resa. En man på pressfrukosten berättade att han nyligen fick tag i en kampanjbiljett till Indien för 3500 kronor. Det var extremt billigt men för 4000-5000 kronor brukar det inte vara något problem att komma till Indien. Han berättade vidare att första gången han reste till Indien 1983 betalade han 5500 kronor för sin resa och då hade han verkligen letat fram en billig biljett. Det var lika mycket som hans lön på den tiden. Idag betalar vi nästan lika mycket för samma resa men har betydligt mer i snittlön.
Världsturismen ökar också kraftigt till följd av en växande medelklass i länder som till exempel Kina och Indien. Turismen i världen når sin topp under sommarmånaderna. Det gör också det svenska utlandsresandet men vi har också ganska många resor i oktober. Där skiljer vi oss lite från andra länder.
Skicka dom till Haag
måndag, maj 31, 2010
Israel attackerar Ship to Gaza, många döda och sårade
Ytterst är det dom 1.4 miljoner civila som drabbas. Människor som är i behov av förnödenheter som nu troligen inte kommer att komma fram. Efter den här händelsen borde Israels blockad av Gaza komma upp till diskussion. En blockad som flera gånger fördömts av både EU och FN. Då blockaden inte gett önskat reslutat så finns det ingen anledning att inte häva den. Det är inte Hamas utan civilbefolkningen i Gaza som drabbas av blockaden och stoppade hjälpsändningar. Människorna i Gaza har lika stor rätt till ett anständigt liv som människor överallt i världen. Läs gärna vad professorn i religionsvetenskap Mattias Gardell skriver om blockaden
Artikeln finns här
Mattias Gardell är en av dom 11 svenskar som fanns ombord på konvojen när den attackerades. Andra är författaren Henning Mankell, riksdagsledamoten Memhet Kaplan, konstnären Dror Feiler, barnläkaren Henry Ascher. I nuläget vet ingen vad som har hänt med svenskarna. Bilden kommer väl klarna under dagen.
Att attackera och döda en hjälpkonvoj med förnödenheter till behövande kan aldrig anses okay var det än händer och bör fördömas över hela världen. Precis som nu sker.
Lee Myung-bak, tal till nationen
Här finns ett tal som den sydkoreanska presidenten Lee Myung-bak höll till nationen om händelsen. Helt klart läsvärt om man är intresserad av Korea.
Många döda och skadade
Ship to Gaza
Organistationen Ship to Gaza säger att man är religiös och politisk obunden och på inget sätt stödjer Hamas utan det är civilbefolkningen i Gaza man riktar sina hjälpinsatser mot. Hamas, som blockaden skulle ha riktat sig emot, klarar sig utmärkt. Deras ledare och aktiva saknar ingenting av livets goda och drar i stället både politisk och ekonomisk nytta av blockaden. Gazas civilbefolkning lider däremot av brist på varor och förnödenheter. De kan inte resa, hälsovården är osäker då sjukhusen inte kan fungera utan material och reservdelar och överlag har det civila samhället fallit samman. Som ofta får inte blockaden den önskade verkan, den styrande eliten man vill rikta sig mot klarar sig men civilbefolkningen drabbas.
Utrikesminister Carl Bildt har sagt att han anser att Hamas är en terrororganisation men han sympatiserar med det humanitära engagemang han ser i aktionen, Ship to Gaza. Han utgår från att Israel bemöter den med fredliga medel.
Konflikten mellan Israel och Palestina brukar väcka starka känslor hos många. Men oavsett hur starka känslor man har om vilken sida som har rätt så borde väl ingen motsätta sig att förnödenheter når fram till Gazas civilbefolkning.
söndag, maj 30, 2010
Allas status borde höjas
Det är delvis skrämmande läsning. Det skiljer över 50 år i medellivslängd mellan Monaco i toppen och Angola i botten. Nu drar barndödligheten ner siffrorna i länder som Angola så en svensk forskare jag pratade med om detta hänvisade till ett mått där man mäter förväntade medellivslängd från 15 år istället för från födelsen. Skillnaderna är stora då också men inte riktigt lika stora.
Det intressanta i Marmots studie är att medellivslängden skiljer väldigt mycket inom olika länder. I till exempel Glasgow skiljer det 25 år i medellivslängd mellan den stadsdel där folk lever längst och den där man lever kortast. I figur efter figur i boken visar han folks utbildningsnivå, inkomst, sysselsättning eller position i yrkeshierarkin på ena axeln. På den andra finns dödlighet, hälsa eller livslängd. Vare sig det är staplar eller kurvor lutar de – i en gradvis stigande skala från dem som befinner sig lägst i hierarkin till dem som är högst. Medellivslängden är alltid kortast bland dem med lägst status, och där är också hälsan alltid sämst.
Även i Sverige finns skillnader. Skillnaden mellan arbetares och akademikers medellivslängd var för 20 års sen 2 år och nu har den ökat till 5 år. Människor med högre utbildning och friare jobb lever i snitt längre än lågutbildade som inte har så stort inflytande på sitt jobb och sin situation. Michael Marmot menar att i rika länder är det inte större satsningar på sjukvården som behövs för att öka medellivslängden utan att allas sociala status måste höjas. Ju större skillnader mellan botten och toppen desto större skillnader i medellivslängd.
Vilka statussatsningar blir mest avgörande för samhället? Michael Marmot trycker på fyra viktiga områden i slutet av sin bok:
1) Tidig barndom. Barn från missgynnade familjer klarar sig sämre i skolan, som om ”ojämlikheten smittar dem socialt och psykologiskt”. Därför ska man satsa på både barnomsorgen och att stödja föräldrarna. Då finns chansen att höja nivån på skolundervisningen för alla barn.
2) Arbetsplatsen. Där får vi antingen svårare eller lättare att få kontroll i livet, vilket påverkar stressnivån. Ju mer självständighet, belöning och trygghet, desto bättre hälsa.
3) Samhället. När man satsar på att förbättra stadsmiljön – bostäder, tillgång till varor och tjänster, stöd till sociala nätverk och ekonomisk återhämtning – ökar hälsan i hela samhället. Men det finns risk för bakslag när medelklassen flyttar in i och förbättrar lågstatusområden. De fattigare trycks bort och får inte del av förbättringen.
4) Äldre människor. Att subventionera kollektivtrafiken för de äldre ökar livslängden. Brist på social kontakt är nämligen dödande – inte bara för de gamla, utan för alla människor på jorden.
Vad kan man göra som individ?
– Det här hänger inte enbart på individen, säger Michael Marmot, utan på hela samhället. Att en individ lyckas ekonomiskt och samhälleligt är inte
fredag, maj 28, 2010
Afrikas växande medelklass
I Sydafrika har medelklassen blivit så stor att den fått ett eget namn, dom kallas black dimond eftersom dom varit så viktiga för att stimulera landets ekonomi.
Här finns också en bra artikel som tar upp Afrikas växande medelklass.
Ingen vill ha ett ena Korea
Då ingen vet hur ett framtida enat Korea skulle bli vill stormakterna till varje pris bevara den situation av status quo som rått sedan Koreakrigets slut 1953. Osäkerheten för ett framtida enat Korea och dom enorma praktiska problem en återförening av två så olika stater skulle innebära att det nog inte blir någon snar återförening. Men heller inget krig trots den upptrappade spänningen.
Läs gärna Bertil Lintners artikel, som jag länkar till i början av det här inlägget, för mer analys om bakgrunden till Koreas delning och hur situationen ser ut nu.
Resa till Cosat Rica
Åka till Costa Rica skulle jag verkligen vilja och självklart skulle jag blogga massor på en sån resa. Så vore det intressant att se hur människorna som arbetar på bananodlingarna i landet har det. För alla vi som har sett filmen Bananas om hur arbetarna på Doles plantage i Nicaragua har drabbats av olika skador p.g.a bekämpningsmedel skulle det vara glädjande att se att alla bananodlingar inte är som dom som skildras i filmen.
Som om inte dessa argument vore nog för Chiquita att välja mig så kan jag också påpeka att jag under många år flitigt bidragit till deras försäljning. Så nu är det väl på tiden att dom belönar mig för alla bananer jag har köpt.
torsdag, maj 27, 2010
Spänt läge på Korea-halvön
Den här typen av retorik är inte ovanlig mellan dom två staterna på den koreanska halvön. Halvön delades vid 38:de breddgradden och två koreanska stater skapades efter det tre år långa och mycket grymma koreakriget 1953. Man lyckades inte ens nå en uppgörelse om ett fredsavtal utan fortfarande idag råder vapenstillestånd. Gränsen mellan Nord- och Syd-Korea är mycket hårt bevakad och stängd. Det finns familjer som splittrades och hamnade på varsin sida om gränsen 1953 som ännu inte kunnat återförenas. Det har funnits tider då man sett mer öppenhet och närmande mellan de båda staterna men dom senaste åren har det varit relativt spänt. Sen sänkningen av fartyget har spänningen trappats upp ytterligare.
Efter Koreakriget utvecklades länderna åt totalt olika håll. Bland vanliga koreaner finns en känsla för att man är ett folk och egentligen inte borde vara två länder. Men en återförening ser just nu ut att vara mycket långt borta och hur en sån rent praktiskt skulle gå till är det nog inte som kan svara på. Att slå ihop två så olika länder till ett skulle definitivt inte vara smidigt och problemfritt.
Men det finns faktiskt en liten kontakt mellan länderna. I Nordkorea nära gränsen mot syd ligger den gemensamma industribyn Kaesong. Här arbetar folk från Nord och Syd Korea tillsammans och här har Sydkorea investerat i industrier. Det är inte en konstruerad stad för detta ändamål utan en gammal stad med drygt 300000 innevånare. I och med det nu skärpta läget på halvön så har Nordkorea beslutat att utvisa alla sydkoreaner från Kaesong.
Kaesong i södra Nordkorea
Nordkorea har en egen ideologi som dom kallar juche som innebär att landet ska vara oberoende och självförsörjande såväl ekonomiskt som militärt och politiskt. Man ska inte vara beroende av handel och allianser med omvärlden och man ska kunna producera den mängd livsmedel och andra varor landet behöver. Som alltid är inte ideologi och praktik samma sak. Nordkorea har starka band till Kina. Att man inte har så stor utrikeshandel och så mycket kontakter med omvärlden kanske inte enbart har med juche-ideologin att göra. Antagligen är sanktioner mot ett så slutet land som Nordkorea relativt meningslösa.
Juche-idéns torn i Nordkoreas huvudstad Pyongyang
Det här är ett ämne jag skulle kunna skriva mycket om och jag lär säkert återkomma till detta då det är aktuellt och just nu vet ingen om och när någon avspänning kommer att ske. Risken för verkligt krig anser dock dom flesta bedömare som mycket låg. Båda länderna har för mycket att förlora på det och i kulisserna när det gäller politiken på Koreahalvön finns USA och Kina som till varje pris vill undvika en väpnad konflikt i området.
kvinnliga statschefer
Just det här med en majoritet eller nästan majoritet av befolkningen som har indsikt ursprung kan man se i några andra före detta brittiska kolonier som till exempel Guyana, Fiji och Mauritsius. Dom har ofta behållt sina traditioner och sin religion så i till exempel Guyana i Sydamerika är hinduismen den dominerande religionen.
Att det totalt bara finns 26 länder av cirka 200 som har kvinnliga stats- och regerings-chefer år 2010 känns ganska bedrövligt. Inget land i världen når heller upp till 50% kvinnor i parlametet. Bäst är Rwanda i Afrika där 49% av parlamentsledamoterna är kvinnor. Många länder har överhuvudtaget inga kvinnor alls i parlamentet.
Klicka här om ni vill se bilder på och läsa om dom 26 kvinnliga stats- och regerings-cheferna.
onsdag, maj 26, 2010
Fish tank
Dagens filmtips är Fish Tank en brittisk film som nyligen släpptes på dvd i Sverige. Det är en film som verkligen griper tag i en och man kan inte släppa den. Det är ingen feel-good-film utan en hjärtskärande men en otroligt bra och sevärd film som förtjänar dom höga betyg den fått av recensenter.
15-åriga Mia bor med sin mamma och lillasyster i en trist betongförort. Ändå blir förorten nästan vacker för ibland är fotot fantastiskt. Mias mamma fick barn som väldigt ung och lever fortfarande som en tonåring. Hon har fester då döttrarna skickas upp på rummet där dom smygröker och dricker. Mia och hennes lillasyster har inte fått så mycket kärlek och ömhet. Men så träffar mamma en ny man och familjens liv förändras.
En mycket kort beskrivning av handlingen som tar väldigt oväntade vägar. En väldigt sevärd film.
Coke och Escobar
Christopher Coke och hans gäng har förutom att ägna sig åt droghandel i Karibien och Nordamerika också lagt stora resurser på den fattiga befolkningen i stadsdelen Tivoli Gardens. Coke har byggt vårdcentralen i området, betalat barns skolgång, delat ut lunchpaket till skolbarn, byggt samlingslokaler, stött idrottsföreningar med utrustning och annat.
41-åriga Christopher Coke hävdar själv att han är en vanlig samhällsengagerad affärsman.
Han är en vanlig jamaican som sköter sitt. Han försöker förbättra för sina barn, sin familj, sitt samhälle, eftersom han vet att han har ett inflytande, och han tar sitt inflytande på allvar. Det inflytandet är på väg att skapa en god spiral av förändring för västra Kingston, sa hans advokat Tom Tavares-Finston till Jamaica Observer i december.
Christopher Cokes pappa var den förra ledare för Shower Posse. Han dog under märkliga omständigheter i en brand i fängelsecellen när han väntade på att utlämnas till USA. Två av Cokes bröder och en av hans systrar har skjutits ihjäl.
Hur det kommer att gå för Christopher Coke får framtiden utvisa men just nu verkar den jamaicanska regeringen fast besluten att gripa och utlämna honom. Samtidigt verkar en stor del av den fattiga befolkningen fast besluten att försvara honom.
Christopher Coke är inte den första knarkkung som blivit populär genom att ägna sig åt välgörenhet i slummen. Ett av dom mest kända fallen är den legendariska knarkkungen Pablo Escobar ledare för Medellinkartelllen i staden Medellin i Colombia. Escobar föddes i slummen och började sin karriär som biltjuv men gick snart över till droghandel. När han sköts till döds av den colombianska polisen 1993 var han en av världens rikaste män. Han levde ett extremt vidlyftigt liv med lyxvillor, privatplan, lyxbilar, privat djurpark och mycket mer. Han var känd för att vara hänsynslös och det sas att hans motto var plata o plomo, pengar eller bly, vilket innebar att antingen accepterade man en muta eller så blev man skjuten.
Pablo Escobar var liksom Coke också populär hos innevånarna i slummen i Medellin där han bekostade byggande av skolor, hjälpte fattiga att betala deras läkarräkningar och medicin, stödde lokala idrottsföreningar med utrustning och annat.
Författaren Mark Bowden har skrivit den mycket läsvärda boken Killing Pablo om Pablo Escobar. Rekommendera. Boken håller just nu på att filmas och filmen beräknas ha premiär nästa år. Pablo Escobar ska spelas av Édgar Ramírez, en av Venezuelas mest kända skådespelare.
Flygplansmat
Kika på Airline meals
tisdag, maj 25, 2010
Barnadödligheten i världen minskar
Det positiva förändringarna i WHOs hälsostatistik från 2010 är bland annat:
•Den globala barnadödligheten (barn som dör före sin femårsdag) har minskat med 30 procent mellan 1990 och 2008. Medan 12,5 miljoner barn avled 1990 var siffran nere i 8,8 miljoner 2008.
•Antalet undernärda barn har minskat från 25 till 16 procent mellan 1990 och 2010.
•Andelen födslar som sköts av sjukvårdspersonal har ökat globalt sett – fast i Afrika sker fortfarande hälften av alla födslar utan sjukvårdspersonal. Även inom andra områden håller hälsoläget i särskilt fattiga länder på att förbättras:
•Nya hiv-infektioner har minskat med 16 procent mellan 2001 och 2008.
•Andelen människor med tillgång till rent dricksvatten har ökat från 77 till 87 procent under samma tid.
•Antalet dödsfall i tuberkulos bland personer som inte har hiv har minskat från 1,7 miljoner till 1,4 miljoner mellan 2001 och 2008.
När revolutionen kommer blir det glass till alla barn
I helgen hotade han med att expropriera och förstatliga Polar, Venezuelas största livsmedelsdistributör. Han anklagade Polar för att lagra livsmedel i syfte att skapa en brist och driva upp priserna. Något som både Polar och deras anställda förnekar. Då hävdade Chavez att dom anställda var hjärntvättade av företaget.
Polar tillverkar landets största (och enda?) ölmärke med samma namn som företaget. Chavez fortsatte sin attack på Polar med att säga att öl var borgarklassens vapen för att hålla arbetarna på mattan. När Polar blivit statligt skulle Chavez göra om bryggeriet till en glassfabrik. Detta möttes inte av så stor entusiasm hos anhängarna som han talade till.
ölen Polar är en helt ok ljus lager som totalt dominerar i Venezuela. Den säljs och dricks överallt och ibland är det svårt att hitta öl av andra märken i landet. En annan sak som utmärker Polar är att i deras reklam förekommer alltid lättklädda kvinnor. Inget ovanligt när det gäller reklam i Venezuela men som svensk hajar man till lite när man ser bilder som dom här.
Lung Boonmee raluek chat
I sitt tacktal tackade regissören Apitchapong Weerasethakul bland annat alla Thailands spöken och andar för atthans film blev gjord.
Den naturlyriska, stämningsladdade ”Lung Boonmee raluek chat” (Farbror Boonmee återkallar sina tidigare liv) kretsar kring en döende man sista resa in i djungeln där denne bland annat får sällskap av sin döda hustrus vålnad och sin döde son _ som återvänt som ett hårbeväxt väsen. Poetisk, melankolisk och mycket surrealistisk.
Verkar vara en ganska speciell film och jag blir lite sugen på att seden även om spöken och andar inte riktigt är min grej i vanliga fall. Fast jag tycker det är väldigt roligt att se film från andra länder än USA och Västeuropa.
måndag, maj 24, 2010
Artiklar om Thailand
Hela listan finns här
Det kan vara svårt att få en tydlig uppfattning om vad konflikten i Thailand handlar om. Även om vi svenskar som besökt Thailand har bilden av ett vänligt och trevligt land finns det en annan sida också med diktatur, censur och korruption. Politiken i landet är verkligen en grumlig soppa och vad som kommer att hända i framtiden är väldigt svårt att gissa.
En god vän som sedan många år bor i Bangkok rekommenderade en artikel i Bangkok Post som han ansåg var det mest nyanserade som skrivits.
Läs artikeln här
En analys av den duktiga Asien-korrespondenten Bertil Litner som sedan många år bor i Thailand finns att läsa här
Rödskjortornas förgrundsfigur den förra premiärministerna Thaksin roade sig med att shoppa på Louis Vuittons butik i Paris när hans anhängare slogs mot militären på Bangkoks gator. Thaksin är en av Thailands rikaste män men han drev en politik där han hämtade en stor del av sitt stöd hos fattiga thailändare. Vid en militärkupp i september 2006 avsattes han och gick i exil. Sen dess har han tillbringat största delen av sin tid utomlands och militären styr fortfarande Thailand.
Tjurfäktning debatteras i Spanien
”Tortura no es cultura”, tortyr är inte kultur, säger motståndarna. ”La Fiesta” måste k-märkas, svarar anhängarna. Tjurfäktningen står åter i centrum i den spanska debatten sedan Katalonien diskuterar ett förbud. Författare, filosofer, artister och politiker har kastat sig in i striden.
Kanarieöarna förbjöd det redan 1991. Nu har Kataloniens parlament startat en debatt om tjurfäktning ska förbjudas också i den självstyrande regionen Katalonien.
Under våren har katalanska el Parlament hållit utfrågningar med ett 30-tal experter – hälften från vardera lägret – om olika aspekter på ”La Fiesta Nacional”, som tjurfäktningen kallas i Spanien. Det har fått känslorna att svalla igen – för och emot.
Striden återspeglar också de gamla motsättningarna mellan Madrid/centralmakten och Barcelona/Katalonien. Regeringschefen i Madridregionen, Esperanza Aguirre, har kontrat med att förklara La Fiesta för en ”tillgång av kulturellt intresse”. Därför ska tjurfäktningen k-märkas, på samma sätt som historiska byggnader och monument, tycker Aguirre, som är en av högerpartiet PP:s mäktigaste politiker.
Andra PP-styrda regioner som Valencia och Murcia var snabba att ta efter. Och den konservativa dagstidningen ABC har startat en namninsamling ”För friheten att gå på tjurfäktning”. Karikatyrtecknaren ”El Roto” i El País (center-vänster) har en annan syn på saken: ”Ingen är tvungen att gå på tjurfäktning – utom tjurarna.”
Djurrättsadvokaten Daniel Dorado ironiserar också över k-märkningen; han har ansökt om att även ”La Siesta” ska skyddas i lag. Och han åberopar samma skäl som Aguirre: ”en sedvänja som funnits i den spanska kulturen sedan urminnes tider”. Han hänvisar till den spanske författaren och Nobelpristagaren Camilo José Cela, som talade om ”iberisk yoga”, ”att utövas i pyjamas, med Fader vår och en potta”.
Aguirre betonar att tjurfäktning betytt så mycket för spansk konst och litteratur:
–Det har varit en inspirationskälla för Goya, Picasso, García Lorca, och utanför Spanien för Hemingway och Orson Welles.
Men Aguirre får svar på tal från författaren och vänsterkrönikören Concha Caballero:
”Hemingway tyckte inte bara om tjurfäktning, han jagade också lejon, elefanter och andra vilda djur som nu är fridlysta”, skriver Caballero i El País.
Hon radar upp spanska författare som tagit avstånd från La Fiesta – Lope de Vega, Quevedo, Larra, Antonio Machado, Benavente – ”författare som talar om barbari, tortyr, lidande och grymhet”. Hon citerar också García Lorca: ”Spanien är det enda landet där döden är ett nationellt nöje/skådespel”.–Lyckligtvis är det inte så längre. Vi har gjort oss av med den slöja som gjorde att vi såg tjurfäktning som rit, skola eller konst, det som bara är tortyr och smärta, sönderslitet kött från ett vackert djur.
Spaniens kung Juan Carlos stöder La Fiesta och går själv på tjurfäktning ibland. Men drottning Sofía, som är från Grekland, gillar det inte. Bägge håller sig dock utanför debatten.
Men Dalai Lama, buddhisternas andlige ledare, har däremot lagt sig i. I ett brev till Kataloniens parlamentariker uppmanar han dem att förbjuda denna ”grymma offentliga sed som åsamkar oskyldiga djur fruktansvärd smärta”.
Den spanske filosofen Fernando Savater försvarar tjurfäktningen, liksom författaren Mario Vargas Llosa. Savater tror att många andra djur skulle ”avundas det privilegierade liv som en stridstjur får leva fram till den sista kvarten i sitt liv”. För honom handlar det i sista hand om människans frihet att välja.
Det betonar även Vargas Llosa, som utvecklar sitt försvar av La Fiesta på en helsida i El País. Där raljerar han över att även de som är emot tjurfäktning avnjuter kräftor och andra skaldjur, trots att de har kokats levande. Eller att vi äter grisar, gäss och kalkoner.
”Tjurfäktningen representerar en form av spirituell och känslomässig föda lika intensiv och berikande som en Beethovenkonsert, en komedi av Shakespeare eller en dikt av Vallejo”, skriver Vargas Llosa, som också jämför La Fiesta med dans, måleri, teater och poesi.
Före sommaren ska Kataloniens parlament rösta ja eller nej till ett förbud; men utgången är oviss eftersom frågan delar några av de politiska partierna.
lördag, maj 22, 2010
Militärjuntan förbjuder NLD
Burma är ett av världens fattigaste länder trots att det är rikt på naturtillgångar. När landet blev självständigt 1948 var Burma fortfarande känt som "Asiens risskål" detta tack vare sina bördiga jordar, rika fiskevatten och stora naturtillgångar. Många förutspådde att det var en av dom gamla brittiska kolonier som skulle klara sig bäst efter självständigheten. Men 1962 tog general Ne Win makten i en militärkupp och sen dess har en liten klick militärer styrt landet med järnhand. Yttrandefrihet, pressfrihet, demokrati och en fungerande ekonomi finns inte. Idag är man världens näst största producent av heroin efter Afghanistan. Men här finns mineraler, ädelstenar, timmer, petroleum och naturgas.
Vi minns säkert alla munkarna som ledde stora protestmarscher under augusti september 2007 och många hoppades vi att att det skulle resultera i ett nytt demokratiskt Burma. Men militärjuntan gick fram hårt. Antalet politiska fångar fördubblades i landets fängelser och flydde landet efter tortyr och misshandel.
Nu har militärjuntan lovat att det ska bli val i oktober. Fast då har man passat på att upplösa National League for Democracy och förklarat dom olagliga. Så i praktiken kommer det bara att finnas militärjuntan att rösta på i valet om valet blir av. National League for Democracy manar till bojkott av valet som dom anser är ett sken val för att ge legitimitet åt militärjuntan.
Just nu verkar militärjuntan styra landet med järnhand. För fem år sen flyttade dom landets huvudstad från den största staden Rangoon till en helt nybyggd stad, Naypyidaw, 46 mil norrut mitt ute i djungeln. Varför vet ingen. Det har spekulerats i rädslan för folkliga upplopp och protester och att det haft med astrologer att göra. Burmas styrande militärjunta ärmycket vidskeplig och tar hjälp av astrologer och tror på "nat" olika andeväsen.
Jag hoppas liksom dom flesta andra att vi en dag får se ett demokratiskt Burma med Aung San Suu Kyi som premiärminister. Just nu verkar den dagen långt borta.Men saker kan ju ändras snabbt. Det jag tycker känns lite konstigt är att svenska tidningar, så vitt jag vet, inte nämnt att hennes parti förbjudits. Det borde väl vara värt någon eller några artiklar men jag kan inte hitta någonting. Detta hände för cirka två veckor sen så någon på någon tidning borde hört om det. Även om man tycker Burma känns avlägset är landet granne med ett av svenskarnas favoritresemål Thailand och deras legitima premiärminister har fått Nobels fredspris och sitter fortfarande i husarrest. Vi är dessutom många som hoppades och stödde munkarnas protester för tre år sen. Inte minst syns det på alla svenskar som gått med i facebooks-grupper i stil med Support the Monks Protest in Burma.
Dessutom tror jag att den dag Burma blir en demokrati blir det ett fantastisk turistland.
fredag, maj 21, 2010
Nystart
Tänkte skriva lite om betraktelser från omvärlden som bloggen heter. Dels om sånt jag hör och läser dels om sånt jag upplever själv. Har lite roliga resor planerade så det kan bli en del sånt. Ja hoppas ni hänger med för nu kör vi.
torsdag, januari 07, 2010
Turister frågar
På turistbyrån i Miami hade en man kommit in och frågat:
"Vilken strand ligger närmast havet?"
Paul Gauger som arbetar som guide i England fick av en turist frågan:
"Varför har de byggt så många borg- och kloster-ruiner i England?"
På en holländsk turistbyrå kom en turist in och ville besöka en tulpanfabrik
En turist i New York undrade om man verkligen kommer ända till Holland om man kör genom Holland-tunneln. Den förbinder Manhattan med New Jersey.
På turistbyrån i Seattle ville någon segla runt centrala Seattle och en annan ville veta exakt vilken tid valar kan ses i vattnet utanför stan.
En amerikan som skulle över gränsen till Kanada undrade om han skulle kunna tala engelska där.
onsdag, december 30, 2009
minskning av invandringen
Gott nytt år
Dom senaste åren har jag inte brytt mig så mycket om nyårsfest utan tagit det lugnt hemma med familjen, ätit gott och kikat på fyrverkeri. Men imorgon blir det eventuellt kalas för min del. Har barnvakt och är bjuden på två olika fester. Men egentligen gillar jag att mysa hemma så jag får se hur det blir. Beror på mitt humör. Ha ett gott nytt år alla ni som läser här.
tisdag, december 29, 2009
fickparkera
Vidare har man tre lampor som lyser upp varje parkeringsruta och parkeringsvakter som ska hjälpa kvinnorna parkera rätt.
Själv har jag både körkort och bil sen många år och har aldrig sett parkering som ett problem. Inte ens fickparkering. Häromdagen fick jag till och med ta över ratten från en man som hade problem att fickparkera och styra upp det hela. Tror det har mer med vana än kön att göra. Fast ett parkeringshus med stora upplysta rutor, vakter och trevliga dekorationer låter ändå ganska trevligt trots att jag kan fickparkera på en svensk gata i snöstorm. Men egentligen är väl inte fickparkring så knepigt? Man kan ju hålla på och ratta och fixa tills det blir okay om det inte blir rätt direkt
bojkott?
Nyligen pratade jag med en vän som absolut inte skulle kunna tänka sig resa till Kuba pga det politiska system landet har. Han skulle heller inte vilja resa till Kina, Vietnam eller Nordkorea. Visst kan man tänka sig en bojkott av vissa länder eller företag man ogillar i hopp om att dessa ska drabbas ekonomiskt. Tyvärr är det ganska svårt om bojkotten inte är hyfsat brett förankrad. Att bojkotta Kina är dessutom troligen mycket knepigt då väldigt mycket saker tillverkas där. Kuba är idag ett relativt stort turistland men Nordkorea kan man nog lätt bojkotta om man skulle önska.
Svenskarnas favoritresmål Thailand är absolut inte någon demokrati men någon bojkott av Thailand hörs sällan. Jag tror inte ens befolkningen i Thailand vill att vi bojkottar landet. Det bör ju vara lite avgörande för om vi väljer att bojkotta ett visst land.
Att bojkotta företag kan vara ganska knepigt för dom ägs ju av varandra. Det blir lite som att köpa fanta för att man bojkottar coca cola. Jag är själv inte bra på detta med bojkott. Det enda jag brukar tänka när jag står i affären är att om det finns äpplen från Sverige och Argentina köper jag helst dom svenska för dom har inte transporterats lika långt. Om det gör någon skillnad vad jag gör vet jag inte. För några år sen satt jag i Bangkok och hade planer på att resa till Rangoon i Burma några dagar. Då hörde jag Aung San Suu Kyi på BBC prata om att hon önskade en bojkott av Burma, alla turister skulle hålla sig borta och man skulle inte köpa produkter därifrån. Då tänkte jag faktiskt om och reste vidare till Malaysia istället. Produkter från Burma skulle jag nog kunna låta bli, det kryllar inte direkt av dom. Självklart hoppas jag kunna besöka ett demokratiskt Burma en dag, under ledning av Aung San Suu Kyi. För nä'r denna karismatiska kvinna uppmanade till bojkott kändes det som något annat än när jag går på ICA och inte vill köpa det eller det. Då kändes det som hon hade sina väljare (det burmesiska folket) bakom sig.
Men det här med bojkott är svårt om det inte är brett förankrat. Jag har hört att i många arabländer bojkottas produkter från Israel vilket har medfört att de israeliska tillverkarna skriver ett annat ursprung på produkten. Det är ju inte alltid det står varifrån en produkt eller delar av en produkt kommer ifrån men man lär kunna se det på varans EAN-kod om man vill bojkotta eller stödköpa vissa varor.
Bojkott är knepigt men det finns ju exempel på att det har fungerat. Till exempel Charles Boycott som var en stor jordägare på Irland på 1800-talet som behandlade sina arbetare så illa att dom inte ville jobba för honom och uppmanade andra att inte göra det. Dessutom bojkottade Sverige och många andra länder Sydafrika under många år då apartheid var den styrande politiken. Fast om det var bojkott som gjorde att Nelson Mandela släpptes ur fångenskap och blev Sydafrikas första svarat president är väl osäkert.
måndag, december 28, 2009
rödvinssås
Man behöver
massor av färska champinjoner
en gul lök
några vitlöksklyftor
timjan
buljongtärning
ett glas rött vin
grädde eller creme fraiche
Hacka champinjonerna i små bitar. Görs enkelt genom att först skiva dom sen dela dom i tre, fyra delar på längden och sen hacka över alltihopa. Fräs champinjonerna i lite olivolja, hacka löken och vitlöken (ta ganska många klyftor) och fräs med. Häll på ett glas vin, lägg i buljong och krydda med timjan gärna färsk men även torkad funkar bra. Låt koka ihop så det blir ganska tjockt och späd med ca 1 dl grädde eller creme fraiche.
Enkelt och väldigt gott till det mesta.
Spanien ny ordförande
En av mina vänner sa att politiker är cyniska jäklar och det är ofta mycket vackra ord men händer väldigt lite. Det är väl cyniskt att tänka så men visst jag tror varken att det svenska eller spanska ordförandeskapet lär förändra EU särskilt mycket. Eftersom jag skriver mycket om Spanien här så tänkte jag väl mest påpeka att det är deras tur nu. Sen kommer Belgien, Ungern, Polen, Danmark, Cypern, Irland, Litauen, Grekland, Italien, Lettland och ett gäng till halvårsvis. Troligen gör dom varken skada eller nytta. Men om några dagar är som sagt Spanien ordförande i EU.
doce uvas y rubia
Den här byggnaden är en av de välkända husen runt torget Puerta del Sol i centrala Madrid. Puerta del Sol ansågs länge vara den iberiska halvöns mittpunkt och härifrån utgår det spanska vägnätet. I marken finns en platta som markerar kilometer 0. Fast det stämmer bara nästan. Den verkliga mittpunkten ligger lite drygt en mil därifrån i den sydliga förorten Getafe.
Själva Puerta del Sol är inte särskilt mysigt eller imponerande men runt torget finns många trevliga gågator och torg, bla. det kända Plaza Mayor. Här hamnar förr eller senare alla som besöker Madrid. Jag tror man skulle kunna göra platsen trevligare om man tog bort biltrafiken och ersatte den med mysiga uteserveringar och bänkar. Men Puerta del Sol är verkligen Madrid.
På Puerta del Sol finns klockan som sägs visa Spaniens officiella tid. Varje nyårsafton visas klockan i alla spanska TV-apparater och när klockan slår sin tolv slag äter alla spanjorer en druva för varje slag. Jag har själv försöka många gånger och det är mycket svårare än det låter. Hittills har jag inte lyckats få i mig en druva vid varje klockslag utan hamnat efter.
Innan tolvslaget hålls direktsänd TV från Puerta del Sol i flera timmar med artister och annat. Det är alltid packat av folk så gillar man inte att trängas är det inget ställe att fira nyår på. Vid tolvslget står alla och äter druvor och tittar på det storslagna fyrverkeriet.
Själv har jag inga planer för nyår men vet att jag inte kommer att trängas på Puerta del Sol. Det avstod jag när jag bodde i Madrid även om jag såg festligheterna på TV och hade bunkrat upp med tolv druvor och bubbel.
Jag gör nog gärna ett nytt försök med tolv druvor i år. Vet dock inte om jag gör det som blond(ljusbrun) eller i min vanliga mörkbruna hårfärg. Har för första gången i livet försökt bli blond. Kan inte bestämma mig om jag gillar det eller inte. Känns ovant. Kanske gör jag en kompromiss och färgar det i någon brun nyans som är ljusare än min vanliga eller så fortsätter jag vara blond ett tag till. Krävdes fem blekningar och två färgningar och ändå är jag inte särskilt ljus. Känns inte som att det är menat att jag ska vara blond. Om jag inte blir less innan så blir jag väl det när utväxten dyker upp.
Ja vad säger ni? Blont, mörkt eller mittemellan? Vilken färg det än blir så blir det firande med tovl druvor på nyår.
Buenas tardes
Fel, fel, fel anser jag. Buenas dias, Buenas tardes och Buenas noches används mycket flitigt i spanskan. Visst används hola också men det har på inget sätt konkurrerat ut andra hälsningsfraser. Ibland använder man kombinationen Hola Buenas som hälsningsfras.
Jag förstår inte alls varför DN publicerar en så uppenbart felaktig artikel. Hur som helst är det bara strunt man är absolut inte någon löjeväckande relik från Francos dagar om man hälsar med ett Buenas tardes. Spanjorerna gör det dagligen.
spikmatta och snö
Eftersom jag har barn blir det dom som får alla julklappar så jag har varken fått eller önskat mig så mycket. Men "årets julklapp" - spikmatta - lyckades jag få utan att ha önskat mig. Har länge varit en aning skeptisk men tänkt väl ge det en chans. Fast efter att två kvällar i rad ha tillbringat 20 minuter på spikmattan har jag inte fått annan effekt än en röd rygg precis efteråt. Men jag ska ge mattan några chanser till. Känner trots allt många som lovprisar spikmatta.
En vit jul blev det också för första gången på ganska många. Vi har har och har haft massor av snö. Vackert men kallt.
Jag vill egentligen blogga men har varit så dålig på att prioritera bloggen. Ju längre man håller upp desto svårare blir det att komma igång igen känns det. Men skriver man något brukar suget komma tillbaka. Hoppas.
söndag, december 13, 2009
Dunder-thai
Jag gilla också att dom hade ett stort utbud av vegetariska rätter samt att barnmenyn inte bestod av köttbuller och korv utan thairätter. Min dotter älskar sån mat och hon är väldigt, väldigt kräsen när det gäller mat men just kina- och thai- mat funkar bra.
Koh Pahgnan är ett kul ställe, maten är god och servicen bra så jag kan verkligen rekommendera det. Men gå nu in och kolla bildgalleri i länken så ni fattar hur kitschigt det verkligen är.
Om min kompis mot förmodan läser här så tack för en väldigt trevlig kväll med glögg , god mat och cd:n jag fick. Jag hade jättekul!
söndag, december 06, 2009
La Resaca
Fast nu var La Resaca inte ett ställe man fick så hemsk baksmälla av egentligen. Hit gick dom flesta för att dansa flamenco eller sevillanas som är en variant av flamenco. I Andalusien i södra Spanien finns det gott om små barer där människor samlas för att dansa flamenco. Den här flamencon är långt från den glättiga variant man kan se i shower för turister. Det är på dom små rökiga barerna i Andalusien man upplever den absolut bästa och mest autentiska flamencon. Här samlas människor i alla åldrar och dansar. Imponerande duktiga. Här klappas takten och sjungs med i dom ofta sorgliga sångerna. En vanlig lördagskväll på La Resaca och liknande ställen går folk klädda ungefär som när man går ut en vanlig lördagskväll i Sverige. Traditionella prickiga flamencoklänningar och mantilla i håret lämnas hemma. Sånt plockas bara fram om det är någon stor feria, högtidsdag eller så. Vanliga helger går man inte runt i detta oftare än svensken går runt i folkdräkt.
Även om jag ska erkänna att flamenco inte är min favoritmusik och jag dansar det ganska illa så gillar jag stämningen på den här typen av flamencoställen dit vanliga andalusier söker sig för att dansa och ha kul. I det sammanhanget tycker jag musiken passar men det är inget jag brukar stoppa i cd-spelaren här hemma trots att jag faktiskt har några skivor med sån musik.
Om man åker till Andalusien och vill besöka en vanlig flamencobar är det inte så svårt att hitta dom. Men man får söka sig lite utanför turiststråken och försöka hitta platser dit mest lokalbefolkningen går. Då hör man garanterat det karaktäristiska gitarrspelet och handklappningarna någonstans. Finns som sagt gott om såna ställen även om alla inte har lika roliga namn som La Resaca i El Puerto de Santa Maria nära Cadíz i sydligaste Spanien.
Mañana no salgo
I Madrid finns en bar med det roliga namnet Mañana no salgo = Imorgon går jag inte ut.
Jag har tyvärr aldrig varit där. Finns ju hur många barer som helst i Madrid så även om man bor där hela livet är det nog svårt att hinna avverka alla. Staden kallas ju Staden som aldrig sover på grund av sitt intensiva nattliv. Baren Mañana no salgo känns ju som ett ställe för den som vill festa som om morgondagen inte existerade.
Puerto Escondido
Puerto Escondido i delstaten Oaxaca i Mexico. Underbart mysig liten stad och otroliga stränder vid Stilla Havet. Trevligt och mycket avslappnat ställe. Även om en hel del turister hittar hit så ligger det utanför dom värsta turiststråken. En verklig pärla. En plats att längta till nu när man går omkring och fyser, svär över kylan och saknar solen. En plats jag gärna återvänder till.
torsdag, december 03, 2009
det måste bli en ändring
söndag, november 15, 2009
Pyntpsykos
Kan inte affärerna något år lära sig ta det lugnt med julpyntet. Man hinner ju bli less redan innan första luckan i adventskalendern ska öppnas.




